Med 35 dagar kvar till EM-premiären mot Danmark får svensk fotbolls två största anfallstalanger, Lina Hurtig och Marija Banusic äntligen chansen. Jag hade gärna sett att de testats tidigare, men sent är ändå bättre än aldrig.

Förbundskapten Pia Sundhage bjöd som vanligt på överraskningar när landslagstruppen, till mötet mot Brasilien 19 juni, presenterades.

Tyresös målvakt Carola Söberg, som varit med på samtliga läger under året, lämnades utanför, precis som Örebrobacken Marina Pettersson Engström och Umeås vindsnabba anfallsvapen Jenny Hjohlman.

Men precis som senast kom Kristianstads Hedvig Lindahl och Örebros Elin Magnusson med i Sundhages blågula trupp. Det gjorde också Kopparbergs/Göteborgs mittback Stina Segeström.

– Erfarenheten och rutinen spelade in, sa assisterande förbundskapten Lilie Persson om uttagningen av Göteborgskaptenen.

Men de namn som överraskade och diskuterades allra mest av mediakåren på presskonferensen, som hölls på ICA:s huvudkontor, var så klart Lina Hurtig och Marija Banusic.

Efter att ha lämnats utanför landslaget under hela våren fick landets i särklass största anfallstalanger till sist chansen.

Glädjande? Mycket!

Supertalangerna har förtjänat den här chansen efter fina prestationer i Damallsvenskan under året. Hurtig har gjort sex mål på åtta matcher, seriedebutanten Banusic tre.

Frågan är väl om någon av dem eller till och med båda kan nå hela vägen fram till en EM-biljett. Möjligheten finns nu i alla fall.

Men vem var den där mittfältaren som Sundhage letade efter?

– Det skulle kunna vara Elin Magnusson. En riktig kämpe som löper mycket. En lojal spelare som är vänsterfotad och kan konkurrera om en plats centralt eller till vänster på mittfältet, sa förbundskaptenen och fortsatte:

– Det skulle också kunna vara Lina Hurtig.

Malmös Therese Sjögran lämnades återigen utanför landslaget. På goda grunder anser jag. Hon har spelat en enda match från start under vårsäsongen och fick tio futtiga minuter i segermatchen mot Kopparbergs/Göteborg i går. Det räcker inte för en plats i ett landslag.

Som jag ser det så är Sjögrans tid på toppen över. Hon har varit en fantastiskt duktig spelare och förtjänat alla 182 landskamper hon spelat, men hon är faktiskt inget årgångsvin.

Allt blir inte bättre med ökad ålder. Det är Sjögran ett levande bevis på – särskilt när hon inte får viktig speltid.

………………………………………….

Tyresömittfältaren Lisa Dahlkvist, som var på plats vid dagens presskonferens, levererade veckans skönaste citat. På frågan om vad hon tyckte om Maria Banusic svarade Dahlkvist:

”Henne delade jag ut pris till i vintras på Uppsalagalan. Hon fick pris som bäste spelare”

…………………………………………

För de spelare som undrar vad som krävs för att spela till sig en plats i EM-truppen kan jag avslöja det här. Pia Sundhage besvarade nämligen frågan med en intressant fråga:

”Frågan är vilka svenska spelare som vågar vara bäst”.

Slaget om Norrland hade i princip allt. Solen sken, publiksiffran gladde och två offensiva lag bjöd på lika tempofylld som målrik tillställning. Dessutom hade matchen Jenny Hjohlman – som hade rätt i allt.

Förra veckan blev Umeås Jenny Hjohlman uttagen i landslaget för första gången i karriären. I kvällens match mot Piteå visade hon varför.

I tredje matchminuten styrde hon påpassligt in matchens första mål och en halvtimme senare, efter att Piteå både kvitterat och tagit ledningen, utjämnade hon ställningen till 2–2.

Men det var inte slut på Hjohlman show där.

I matchens sista minut blev Viksjöforstjejen fälld i Piteås straffområde och domaren Annika Andric pekade på straffpunkten.

Hjohlman tog hand om straffen själv – och placerade kallt in matchavgörande 3–2 till vänster om hemmamålvakten Lydia Williams.

Målet betydde tre nya, viktiga poäng för Umeå och att Hjohlman fick rätt i sitt tips (hon sa inför mötet att det skulle bli jämnt, men att UIK skulle vinna med ett mål).

Om det har gått lite trögt för Umeå-forwarden under inledningen av säsongen, så lossnade det rejält i kväll. Tre mål i en och samma match gav alltså lika många poäng och gissningsvis en riktigt skön hemresa till björkarnas stad.

…………………………….

Hon ser inte mycket ut för världen, Jenny Hjohlman. Blyg, försynt och inte direkt typen som tar ton och plats – varken på eller utanför planen.

Det är också lite av hemligheten till hennes framgång.

Hon ser liksom inte ut att kunna utgöra ett hot när hon kliver in på planen. Tvärtom ser Hjohlman nästan ointresserad och blasé ut. Som att ingenting egentligen spelar någon roll.

Men så händer helt plötsligt något när hon får bollen.

Pang, bom, så växlar hon tempo, vrickar bollen i sidled eller glider förbi en motståndarförsvarare. Innan någon hinner fatta vad som egentligen skett har hon rullat in bollen i mål.

Så såg det ut när hon gjorde sina första matcher i Sundsvall efter flytten från Hälsingland och så såt det ut när hon avgjorde matchen mot Piteå i kväll.

Jag vet inte hur många gånger jag tog henne åt sidan på fotbollsgymnasiet och sa:

”Ta för dig ännu mer. Våga vara lite ful.”

Hjohlman bara nickade och svarade ja, sen gjorde hon precis likadant som innan snacket.

Hon växlade tempo, vrickade bollen i sidled eller gled förbi motståndarbackar – och hon rullade in bollen i mål.

Och även om jag fortfarande tycker att hon kan tuffa till sig ytterligare och spela lite fulare, så har hennes stil och spelsätt tagit henne hela vägen till Pia Sundhages landslag.

…………………………………….

Piteå har haft en riktigt tuff säsong så här långt. Fem poäng på sju spelade matcher är nog en klar missräkning för tränaren Stellan Carlsson & Co.

Ska det värvas spetskvalitet i sommar, eller vågar man jobba vidare med befintlig trupp?

……………………………………

För Umeå var kvällens trepoängare väldigt viktig. Den såg till att laget klev upp på övre halvan i tabellen och gav skön arbetsro inför fortsättningen.

Men, den unga Umeåtruppen skulle må bra av en förstärkning eller två i sommar. Gärna en rutinerad defensiv spelare av hög kvalitet, men kanske också ännu en offensiv kraft.

……………………………………

Jag har propagerat för att Lina Hurtig borde få chansen i Pia Sundhages landslag, och det står jag fast vid. Umeåforwarden har några steg kvar att ta innan hon är färdig för att vara en spelare som kontinuerligt tas ut till landslagsspel.

Det visade hon i kvällens bortamöte med Piteå där hon inte alls fick spelet att stämma som i senaste hemmamatchen mot Sunnanå.

Men man ska också komma ihåg att Hurtig är född 1995 och att Piteå är ett klart bättre lag än vad Sunnanå är. Hurtigs tid kommer, även om jag gärna skulle se henne som en joker i Sundhages EM-trupp.

Kif Örebro har överraskat de flesta, kanske till och med sig själva, och gått obesegrade genom säsongens sex första omgångar. I den sjunde kom så den närmast oundvikliga förlusten.

Det sägs att inga träd växer till himlen, men det visste Kif Örebro om redan innan gårdagens förlust mot Kopparbergs/Göteborg. Att säsongens första nederlag kom just i mötet med tre tidigare Örebrospelare (Stina Segerström och systrarna Kristin och Marie Hammarström) var väl ganska typiskt, eftersom släkten ju som bekant brukar vara värst.

Men de faktiska anledningarna till att Örebro förlorade i går stavas nog skador på Sarah Michael och målvakten Stephanie Labbé. Duons frånfälle försämrade oddsen betänkligt.

Även om Örebro föll och den förlustfria rad sprack så fanns det glädjeämnen i gårdagens fajt. Landslagsbacken Sara Larsson gjorde efterlängtad comeback.

Larssons återkomst lär betyda nya friska poäng för överraskningslaget.

…………………………………………….

Samtidigt som Örebro inkasserade sin första förlust, fixade Linköping sin första bortaseger för säsongen. På Vilans IP nickade man Kristianstad i sank och passade för vänlighetens skull också på att bjuda hemmalaget på ett mål.

Segern var Linköpings andra i årets damallsvenska och betydde att ”Clubben” klättrade i en haltande tabell.

…………………………………………….

Jag har dömt ut Mallbacken och tippat att Jitex ska få ett tufft år.

I går skickade nykomlingen från norra Värmland en stenhård tysk-passning till mig när man vann och tog poäng för fjärde fajten i rad. Starkt!

Men jag står fast vid att Mallbacken kommer att få ett svintufft år, precis som Jitex. Mölndalslaget har bara vunnit en match den här säsongen och visat prov på viss impotens.

Åtta mål på sju matcher imponerar inte.

…………………………………………..

I eftermiddag dansar de stora elefanterna Tyresö och Malmö. Båda topplagen är solklara favoriter i sina respektive möten med Sunnanå och Vittsjö.

Mest intressant är att se hur Elin Rubensson klarar rollen som vänsterback i sitt LdB. Fart har hon och en rejäl offensiv ådra likaså. U-landslagsspelaren kan faktiskt vara ett ruskigt råämne till en högklassig ytterback, men det får framtiden utvisa.

……………………………………………

Jag måste också slå fast att jag känner väldigt med de spelare som tvingades genomlida ESC i går mot sin vilja. Medeltida tortyr. Johanna Almgren, du vet att jag tänkte på dig.

…………………………………………..

Umeås Lina Hurtig toppar Damallsvenskans skytteliga efter sex omgångar tillsammans med Göteborgs Jodie Taylor.

Den senare har stora chanser att spela till sig en plats i Englands EM-trupp. Den förstnämnda lär få följa mästerskapen framför tv:n.

Förra säsongen blandade man högt och lågt. I dagens träningsmatch mot Tyresö visade Umeå IK att man har tagit stora kliv under vintern och kommer att utmana topplagen i Damallsvenskan igen.

Det skiljde 29 poäng mellan Tyresö och Umeå när Damallsvenskan summerades sent i höstas. Det räckte med att se lagens två möten (som Tyresö vann med 5–1 och 6–0) för att få en förklaring till det enorma poängavståndet.

Men det Umeå som stundtals uppträdde aningen naivt och många gånger alldeles för ungdomligt är ett

minne blott. Det visade laget med eftertryck i dagens träningsmatch mot Tyresö som slutade 1–1 (målen inprickade av Emmelie Konradsson och Lisa Dahlkvist).

Umeå var nämligen väl så bra som Tyresö, kanske till och med bättre – och var klart närmare ett segermål än vad mästarna var.

Jag tog bussen till Tyresö för att se om det unga Umeålaget hade växt till sig och utvecklats under vintern. Svaret blev ett rungande ja. Talangerna har blivit bättre och värvningen av Hanna Folkesson har gjort lagets centrala mittfält till ett av landets allra tuffaste.

Med ett hav av tid kvar innan säsongen 2013 ska summeras sticker jag ut hakan och lanserar Umeå IK som en riktig utmanare. Inte till seriesegern, men väl om en plats just bakom topptrion.

Trögt i Tyresö
Tyresö är en bra bit från guldformen. Mästarlaget fick aldrig någon riktigt fart på sitt spel och skapade ganska få målchanser.

Nu ska det sägas att Stockholmslaget saknade en handfull riktigt högklassiga spelare i mötet med Umeå. Christen Press, Kirsten van de Ven, Carola Söberg och Linda Sembrant följde matchen från läktarplats medan Johanna Frisk och Meghan Klingenberg (anländer inom kort) inte var på plats.

På plats och på planen var däremot norskan Caroline Graham Hansen. Den 18-åriga skyttedrottningen glimtade till några gånger under de 45 minuter hon spelade ute till höger, men var på det hela taget ganska osynlig.

Jag hade nog förväntat mig att jättelöftet, som förra säsongen blev Norges bästa spelare, skulle spela centralt, men så blev inte fallet. Graham Hansen påverkades sannolikt av att spela i en ny miljö med nya spelare, men också av att Tyresö spelade med ett ganska lågt bolltempo och bara sporadiskt visade prov på den offensiva kvalitet som laget besitter.

Efter paus ersattes Graham Hansen av Pauline Hammarlund som faktiskt överglänste norskan.

Frågorna blev besvarade
Som jag bloggade om i går hoppades jag få svar på två frågor:

1) Kommer Umeå spela ett rakare spel och dra än mer nytta av sina speediga spelare än vad man gjorde förra säsongen?
Svar: Ja. Laget varierade sitt spel mer nu än vad jag upplevde att man gjorde förra säsongen och skapade ett antal målmöjligheter just tack vara sina snabba spelare.

2) Hur försvarsstarkt är Tyresö nu när man dras med skadeproblem på backsidan?
Svar: Så där. Karin Lissel (som byttes ut i halvtid) hade väldiga problem med Umeås snabba forwards och Emilia Appelqvist hann inte visa upp så mycket av sitt spel innan hon tvingades lämna planen på grund av skada. Klart är att Tyresö saknar Megan Klingenberg, Johanna Frisk och Linda Sembrant.

***

Pia Sundhage fanns på plats på Tyresövallen för att se en drös landslagsspelare i aktion. Hon fick bland annat se Hanna Folkesson svara för en grymt stark insats på mittfältet och ångrar knappast att hon tog med UIK-mittfältaren till Algarve Cup.

Förbundet har inte offentliggjort vilka 20 spelare som får chansen att visa upp sig i u23-landslaget på La Manga i slutet av månaden, men klart är att Calle Barrling har gjort val som överraskar.

Jag vill börja med att poängtera att jag hyser stor respekt för u23-landslagets förbundskapten Calle Barrling, men han har gjort spelarval till fyrnationsturneringen på La Manga som förvånar mig.

Det är utan tvekan så att jag kallt hade kalkylerat med att Sunnanås målvakt Susanne Nilsson hade varit en av två sista utposter i truppen – men det är hon inte.

Istället är det Tyresös Jessica Höglander, som inte alls imponerat under dagarna på Bosön med damlandslaget, och Sirius Emelie Almesjö som har blivit kallade.

Kanske har Nilsson tackat nej, kanske finns det andra skäl till att hon inte är med, men som jag ser det så ska hon definitivt vara med i ett svenskt U23-landslag. Det ska däremot inte Almesjö som gav ett ganska oskolat och ljummet intryck i de matcher som jag såg henne i under fjolåret.

Hellre då Nilsson eller kanske Linköpings Lina Ringshamre i Barrlings trupp.

I övrigt är truppen ganska väntad:

Backar: Mia Carlsson (KDFF), Sara Eliasson (Piteå), Magdalena Ericsson (LFC), Hanna Glas (Sunnanå), Amanda Ilestedt (Malmö), Catrine Johansson (Göteborg), Jennie Nordin (LFC).

Mittfältare/forwards: Jonna Andersson (LFC), Petra Andersson (AIK), Emilia Appelqvist (Tyresö), Therése Boström (Umeå), Jennifer Egelryd (Tyresö), Pauline Hammarlund (do), Jenny Hjohlman (Umeå), Kristin Karlsson (Vålerenga), Fridolina Rolfö (Jitex), Elin Rubensson (Malmö), Hanna Terry (Northeastern Athletics)

Spontant kan jag tycka att Umeås Lina Hurtig hade varit väl värd en chans, men hennes möjligheter kommer.

***

Imponerande svagt av Svenska Fotbollförbundet att inte slänga ut U23-truppen på hemsidan ännu när klubbarna och spelarna har känt till truppen i flera dagar.

***

På ett drygt dygn har 30.000 biljetter sommarens EM gått åt. En imponerande och riktigt härlig siffra. Hoppas att intresset bara ökar härifrån och framåt.

Spelarna var i fokus när Pia Sundhage presenterade sin trupp till landslagslägret på Bosön i februari, men det var faktiskt en man var den stora nyheten.

Thomas Björn heter han som som i sin roll som presschef ska öka intresset för svensk damfotboll i allmänhet och för damlandslaget i synnerhet. Genom att rekrytera utanför förbundsborgens murar hoppas förbundet ha hittat en kraft som kan lyfta damfotbollen till nya höjder och att väcka intresse hos fler än den lilla kärna av inbitna fotbollsintresserade som i dag följer landets fotbollstjejer.

Satsningen på en presschef känns helt klockren och det enda jag egentligen ställer mig frågande till är varför den inte skett tidigare.

***

Jag har många gånger skrivit om hur viktigt det är att marknadsföra och paketera produkten svensk damfotboll. I och med rekryteringen av presschef Björn känns det som att förbundet har tagit ett rejält kliv i rätt riktning.

Tänk om den del av förbundet som ansvarar för Damallsvenskan och Elitföreningen Damfotboll (EFD) kunde ta samma kliv …

***

I Sundhages 23 spelare starka trupp var det inga egentliga överraskningar. Inte om man lyssnat och läst förbundskaptenens uttalanden i samband med och efter de tidigare samlingarna.

Personligen så gillar jag allra mest att Sunnanås Carina Holmberg får chansen ännu en gång. Enligt uppgifter så har hon visat framfötterna rejält på tidigare läger och det ska bli spännande att se om hon kan göra det igen.

***

Att Julia Spetsmark och Malin Diaz är bortplockade ser jag som ett friskhetstecken. Varken Spetsmark eller Diaz har i ett svenskt landslag att göra. Inte än på ett bra tag i alla fall.

När det gäller Lina Hurtig så är jag helt säker på att hennes tid kommer. Det är snarare frågan om när än om hon är tillbaka i blågult för att stanna.

***

Sundhage har valt att ta ut tre målvakter även till februarilägret. Jag hade inte blivit förvånad om Carola Söberg hade ratats redan nu, för som jag ser det så är hon den klart svagaste länken i målvaktstrion.

***

Lika glad som jag är för att Amanda Ilestedt är kvar i Sundhages EM-tankar, lika frågande är jag till att Jessica Samuelsson också verkar vara det. Samuelsson kanske har varit magiskt bra på senaste lägret, men av vad jag har sett så håller hon inte för spel på internationell nivå.

***

Frågande kan man ju onekligen vara till att Sundhage & Co vill spela Nilla Fischer som mittback. Fischer är en fantastiskt duktig spelare som är allra bäst centralt på mittfältet. I ett mittförsvar känns hon långt ifrån lika fantastisk.

***

Ännu en gång har Malin Levenstad fått lämna en landslagstrupp. Trist för skånskan som har en tuffhet som jag gillar och som absolut borde kunna kunna finnas med i en blågul trupp.

***

Att Sara Larsson över huvud taget inte finns med i Sundhages EM-planer är väldigt tydligt. Örebrobacken saknades senast och har inte fått chansen nu heller. Larssons tid i landslaget ser (tyvärr) ut att vara över.

***
Just det, truppen hittar du här: http://svenskfotboll.se/landslag/damer/arkiv/landslag/2013/01/dam-trupp-till-februari-lager-boson/

Umeå IK slog Sundsvall med 3–0 i årets första träningsmatch. Matchkvaliteten var som väntat ganska svajig, men UIK visade ändå att man har något spännande på gång.

Förra säsongen slutade med en sjundeplats. I år kommer Umeå att placera sig högre upp i Damallsvenskans sluttabell. Var så säkra.

Århundradets bästa svenska klubblag imponerade visserligen inte i årets första träningsmatch, men gav en vink om vad som är på gång. Fjolårets unga garde har blivit ett år äldre och något snäpp bättre, vilket också kommer att visa sig i seriespelet vad det lider.

Om Lina Hurtig och Jenny Hjohlman blixtrade till från gång till annan under fjolåret så kommer de att göra det betydligt mer frekvent den här säsongen. Nyförvärvet Hanna Folkesson kommer att ge mittfältet kompetens som saknades under 2012 och mittförsvaret med lagkaptenen Emma Berglund i spetsen kommer att bli en tuff nöt att knäcka för många damallsvenska forwards under våren, sommaren och hösten.

En träningsmatch i slutet av januari kan säga en del och den kan säga otroligt lite. Mötet i Nordichallen mellan Sundsvalls DFF och Umeå IK var inte fantastiskt på något sätt, men visade små strimmor av något som kommer att bli bra.

Det tror i alla fall jag.

Det har bara gått ett par veckor av 2013 när landslaget i dag spelar sina första matcher. Men även om året är ungt så går det redan nu att se hur Pia Sundhage tänker sig sitt EM-lag.

I går prisades hon på Idrottsgalan. I dag ser Pia Sundhage sitt landslag i årets två första matchframträdanden. En klart toppad a-version spelar mot AIK:s P17 medan bilagan (b-versionen) möter Norrtäljes P19.

Med sina laguttagningar, till viss del den till matchen mot Schweiz i slutet av oktober och de två till dagens matcher, sänder Sundhage tydliga och klara signaler till sina spelare.

Sundhages budskap till spelarna som spelar mot AIK-killarna är enkelt: det är er jag tänker satsa på.

Man kan tycka vad man vill om att hon redan nu har bestämt sig för vilka 13-14 spelare som på allvar kommer att göra upp om platserna i sommarens svenska EM-lag, för som Leif Boork nu också vet så gör hon som hon vill.

Sundhages använde sig av samma strategi när hon coachade USA:s damlandslag. Redan i ett tidigt skede talade hon om vilka spelare som hon skulle få förtroende i kommande mästerskap och därefter jobbade hon för att få ut maximalt av dessa spelare.

Det är både plus och minus med att sätta en ungefärlig startelva ett halvår före EM. Fördelar är att de utvalda spelarna får möjlighet att förbereda sig på bästa sätt och att gruppen kan svetsas samman under lång tid. Nackdelar är, förutom att bra spelare gallras bort, är att det som regel är svårt att göra förändringar en bit in under resans gång.

Som jag har bloggat om här tidigare så har Sundhage i stora drag redan spikat sin startelva till sommarens EM. Den kommer, med ett par undantag, se ut som det lag som just nu spelar mot AIK:s 15-åriga killar:

Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Emma Berglund, Malin Levenstad (ersätter skadade Nilla Fischer), Sara Thunebro – Emmelie Konradsson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Antonia Göransson – Lotta Schelin, Kosovare Asllani.

Sundhage har i samband med landslagslägret, där 28 spelare deltar, pratat om att de etablerade spelarna inte längre kan ta saker för givet och att det finns många spelare som utmanar om platserna i lage. Det snacket köper jag inte för fem öre.

I verkligheten är det nog bara Sofia Lundgren, Sofia Jakobsson och Johanna Almgren, kanske också Charlotte Rohlin, som på allvar slåss om en plats i det slutliga EM-laget.