Tyresö har balanserat på slak lina från gång till annan sedan i somras. I söndags tvingades man göra det igen – bara för att uppfylla förbundets krav på hemmafostrade spelare.

Tabelltvåan Tyresö kom till söndagens match mot Mallbacken med en 18-spelare stark trupp där tio av spelarna hade, och alltjämt har, utländska pass.

Nu uppfylldes ändå Svenska Fotbollförbundets krav på att lagen i Damallsvenskan måste anmäla matchtrupper som till åtminstone till hälften består av hemmafostrade spelare (läs mer om innebörden här) eftersom Marta räknas som en sådan.

Det är så det har sett ut i Tyresö under hösten och i LdB FC Malmö från tid till annan under säsongen. Frågan är till vilken nytta?

Även om förbundet helt säkert haft ett ädelt syfte med bestämmelsen om hemmafostrade spelare, som att fler unga, svenska talanger ska få chansen i Damallsvenskan, är den krassa verkligheten att regeln är lika värde- som verkningslös.

Det är egentligen inte svårare att uppfylla förbundets krav än att låta en handfull spelare, egenfostrade så klart, ta plats på bänken. Om spelarna sedan är tolv, 15 eller 47 år gamla är helt ovidkommande, huvudsaken är ju att lagen inte anmäler en trupp där fler än hälften av spelarna inte är hemmafostrade.

Min åsikt är att det behövs helt andra incitament för att locka och pusha landets bästa klubbar att släppa fram än fler unga talanger – men också att fler unga talanger måste inse vad som krävs för att faktiskt konkurrera med redan etablerade spelare om startplatser i sina lag.

Det finns ett antal olika vägar att gå för att få fram fler högklassiga spelare i Sverige, men regeln om hemmafostrade spelare har inget med dessa att göra och kan därför slopas.

Tyresö tog tre lätta poäng mot Mallbacken, men vad hjälpte det när Malmö redan hade avgjort guldstriden.

Guldstriden var faktiskt punkterad redan innan matchen mellan Tyresö och nästjumbon Mallbacken sparkade igång.

En dryg timme tidigare hade Therese Sjögran hittat Manon Melis med en passning i djupled och holländskan i sin tur hittat rätt bakom Hedvig Lindahl i Kristianstadsmålet. Det räckte till seger i Skånederbyt och för att avgöra racet om Kronprinsessan Victorias pokal.

För med fyra poäng tillgodo på tvåan Tyresö och tre matcher kvar att avverka kan sannolikt bara en väl utspridd epidemi eller rejäl naturkatastrof hindra Malmö från att vinna SM-guld.

Malmö ska nämligen inte kunna tappa fyra poäng i matcherna mot Örebro, Umeå och Mallbacken – samtidigt som regerande mästarna från Stockholmsområdet går rent. Nej, det är Malmö för stabilt för.

Men det var egentligen inte i dag som Skånelaget kopplade det avgörande guldgreppet. Det gjorde man redan den 10 augusti när man hämtade upp två underlägen och till slut vann bortamötet med Tyresö.

Skånelaget kan nu blicka fram emot en skön säsongsavslutning och ett kittlande Champions League-äventyr, medan Tyresö kliver in i den finaste av alla klubblagsturneringar med kniven mot strupen.

Tyresö skulle vinna allt som gick att vinna den här säsongen. Redan nu tycks det stå klart att man inte bara gått miste om en supercuptitel utan också misslyckats med att försvara sitt SM-guld.

Det enda som kan rädda Tyresö från en helt misslyckad säsong nu är en Champions League-framgång. Men då måste man först och främst överleva dubbelmötet med PSG i oktober.

……………………………………….

Om Malmö sköt luften ur guldracet dödade Linköping kampen om tredjeplatsen i och med eftermiddagens övertygande 4–0-seger mot Jitex.

Eftersom argaste konkurrenten om bronsplatsen, Kopparbergs/Göteborg, föll mot Vittsjö i går skiljer sju poäng mellan trean och fyran i tabellen när tre omgångar återstår.

I eftermiddag avgörs det. Om några timmar vet vi om guldet hamnar i Malmö – eller om det kan bli kvar i Tyresö.

För ett år sedan slog jag fast att Tyresö slarvade bort sina guldchanser i förlustmatchen mot Djurgården. Jag hade fel.

Malmö satt som bekant i förarsätet i guldstriden, men spelade bort SM-titeln i säsongens två avslutande matcher. 1–1 mot Umeå i näst sista omgången resulterade i en helt avgörande säsongsfinal mot Tyresö.

Jag behöver knappast påminna om att Tyresö drog längsta strået genom att vinna seriefinalen med matchens enda mål.

Nu är vi där igen.

Situationen är visserligen inte helt identisk, men slutresultatet kan bli detsamma. Malmö toppar Damallsvenskan med fyra poängs marginal ner till tvåan Tyresö – inför eftermiddagens matcher.

Medan Malmö möter Kristianstad på Vilans vanligtvis frodiga och väl utväxta gräsplan går Tyresö för tre enkla (?) pinnar mot Mallbacken på Tyresövallens snabba konstgräs.

Underlagen och motståndarna i eftermiddagens matcher kan förändra avståndet mellan guldkandidaterna och mynna ut i en precis lika rafflande säsongsupplösning som i fjol, i alla fall nästan.

Om Malmö vinner kopplar man ett avgörande grepp om SM-guldet, om man förlorar kan Kronprinsessan Victorias pokal börja glida laget ur händerna – precis som i fjol.

Det är alltså i eftermiddag som guldstriden avgörs, tror jag. Men jag har haft fel förut.

Nästjumbon Mallbacken var på väg mot tre livsviktiga poäng mot Kif Örebro när Sarah Michael slog till – igen. När matchuret tickat upp till 94 minuter sköt nigerianskan sitt elfte mål för säsongen och Mallbacken lite närmare Elitettan.

Blytungt, sa Bill.

I Norrbotten fick Kristianstad samma typ av behandling. Skånelaget såg ut att få med sig en poäng i bagaget när Josefin Johansson gjorde 3–2 till Piteå – i den 92:a minuten.

Surt, sa Bull.

I övrigt tog Vittsjö en lika enkel som programenlig seger mot superjumbon Sunnanå (segersiffrorna skrevs till 5–0) medan Malmö ryckte i tabelltoppen i och med sin 2–0-vinst mot Jitex.

Mest noterbart i de matcherna var väl att Vittsjö tog ett trepoängskliv ifrån Jitex i bottenstriden medan Malmös fotskadade (stukning) landslagsback Lina Nilsson satt på bänken i Mölndal.

Det senare fick debatten om att skadade spelare sitter på bänken för att lagen ska uppfylla kravet på att minst halva matchtruppen ska bestå av hemmafostrade spelare (se förklaring här i ett tidigare blogginlägg) att komma igång på twitter igen.

Tyresö gjorde samma sak i förra omgången när Caroline Seger, trots skada, fanns med i matchtruppen.

Man kan säga vad man vill om bestämmelserna gällande hemmafostrade spelare, men i min värld så känns det väldigt märkligt att ta med skadade spelare i matchtrupper.

…………………………………

Malmös tränare Jonas Eidewall tog kontakt med mig efter matchen och klargjorde att Lina Nilsson satt på läktaren i mötet med Jitex, vilket naturligtvis kändes som ett bra mycket bättre val än att låta en skadad spelare uppta en plats på avbytarbänken.

Men faktum kvarstår att Damallsvenskans två bästa klubbar tvingas jonglera med spelare i sina matchtrupper för att uppfylla kraven gällande hemmafostrade spelare.

Tyresö besegrade Vittsjö med 2–1 och tog i går sin tolfte seger för säsongen. Tacka Christen Press för det. Amerikanskan gjorde segermålet när 08-laget vände underläge till uddamålsseger.

Press mål innebar att hon ryckte i skytteligan som hon toppar på 20 mål, sju bättre än Linköpings Pernille Harder. För Tyresö innebar trepoängaren att man hakade på Malmö i toppstriden där det nu skiljer två poäng.

Mer noterbart var att de regerande mästarna inledde matchen med endast två svenska spelare i startelvan. Förutom Linda Sembrant och Lisa Dahlkvist bestod Tony Gustavssons startelva av idel utländska namn. Nytt svenskt rekord?

Jag kan inte erinra mig att jag sett en startelva i Damallsvenskan med endast två svenska spelare, men kanske har jag fel.

Lika noterbart var att landslagskaptenen Caroline Seger trots sin fotskada satt på bänken.

En kvalificerad gissning är att Seger fanns med på bänken för att Tyresö skulle uppfylla kraven på att halva matchtruppen ska bestå av så kallade hemfostrade spelare. För om stjärnmittfältaren hade varit hel och fit for fight så hade hon knappast suttit kvar på avbytarbänken matchen igenom.stjärnmittfältare 

Tyresös resa mot en Champions League-framgång kan få ett abrupt slut.

Så ser verkligheten ut när de 32 återstående lagen seedats efter det inledande kvalspelet.

Svenska mästarna rankas nämligen som 17:e bästa lag i turneringen, vilket innebär att de kan ställas mot kanoner som Lyon eller Wolfsburg direkt – i ett dubbelmöte som jag inte tror att Tyresö överlever.

Här är listan över alla 32 lag i seedningsordning:

1. Lyon
2. Turbine Potsdam
3. Arsenal
4. Rossiyanka
5. Torres Calcio
6. Wolfsburg
7. Bröndby
8. FCR Malmö
9. Sparta Prag
10.Fortuna Hjörring
11.Paris Saint-Germain
12. Neulengbach (Österrike)
13. Zorkij
14. Glasgow City
15. Birmingham City
16. Unia Raciborz (Polen)
——-
17) Tyresö
18) FC Zürich
19) Standard Liege
20) Tavagnacco
21) Apollon (Cypern)
22) SSHVSM-Kairat (Kazakstan)
23) MTK Hungaria (Ungern)
24) Barcelona
25) LSK Kvinner
26) PK-35 Vantaa (Finland)
27) Thor/KA (Island)
28) Spratzern (Österrike)
29) Spartak Subotica (Serbien)
30) Twente
31) Pärnu (Estland)
32) Konak Belediyesi (Turkiet)

Naturligtvis borde Tyresö vara bland de 16 seedade lagen i turneringen. Laget är sannolikt bättre än två tredjedelar av de seedade klubbarna.

Personligen så tycker jag att UEFA ska se över sitt seedningssystem, som inte känns up to date, och kanske också öppna upp för fler lag från kontinentens bästa ligor.

Annars kan det bli som nu där Sveriges bästa lag kan ställas mot franska eller tyska mästarna direkt. Ett möte som naturligtvis borde komma långt mycket längre fram i turneringen.

Medan Tyresö får leva med vetskapen att Champions League-äventyret kan bli lika kort som tufft ser Malmös (åttonde lag enligt seedningen) chanser att nå riktigt långt i turneringen bättre ut – åtminstone på förhand.

Skånelaget riskerar i alla fall inte att stöta på Lyon, Potsdam eller Wolfsburg direkt, vilket Tyresö gör.

I väntan på lottningen den 5 september kan man fundera över hur Stockholmsklubben tacklar situationen om det skulle bli respass ur turneringen direkt.

Vad är är klubbens monstruösa satsning värd då?

Kif Örebro har överraskat de flesta, kanske till och med sig själva, och gått obesegrade genom säsongens sex första omgångar. I den sjunde kom så den närmast oundvikliga förlusten.

Det sägs att inga träd växer till himlen, men det visste Kif Örebro om redan innan gårdagens förlust mot Kopparbergs/Göteborg. Att säsongens första nederlag kom just i mötet med tre tidigare Örebrospelare (Stina Segerström och systrarna Kristin och Marie Hammarström) var väl ganska typiskt, eftersom släkten ju som bekant brukar vara värst.

Men de faktiska anledningarna till att Örebro förlorade i går stavas nog skador på Sarah Michael och målvakten Stephanie Labbé. Duons frånfälle försämrade oddsen betänkligt.

Även om Örebro föll och den förlustfria rad sprack så fanns det glädjeämnen i gårdagens fajt. Landslagsbacken Sara Larsson gjorde efterlängtad comeback.

Larssons återkomst lär betyda nya friska poäng för överraskningslaget.

…………………………………………….

Samtidigt som Örebro inkasserade sin första förlust, fixade Linköping sin första bortaseger för säsongen. På Vilans IP nickade man Kristianstad i sank och passade för vänlighetens skull också på att bjuda hemmalaget på ett mål.

Segern var Linköpings andra i årets damallsvenska och betydde att ”Clubben” klättrade i en haltande tabell.

…………………………………………….

Jag har dömt ut Mallbacken och tippat att Jitex ska få ett tufft år.

I går skickade nykomlingen från norra Värmland en stenhård tysk-passning till mig när man vann och tog poäng för fjärde fajten i rad. Starkt!

Men jag står fast vid att Mallbacken kommer att få ett svintufft år, precis som Jitex. Mölndalslaget har bara vunnit en match den här säsongen och visat prov på viss impotens.

Åtta mål på sju matcher imponerar inte.

…………………………………………..

I eftermiddag dansar de stora elefanterna Tyresö och Malmö. Båda topplagen är solklara favoriter i sina respektive möten med Sunnanå och Vittsjö.

Mest intressant är att se hur Elin Rubensson klarar rollen som vänsterback i sitt LdB. Fart har hon och en rejäl offensiv ådra likaså. U-landslagsspelaren kan faktiskt vara ett ruskigt råämne till en högklassig ytterback, men det får framtiden utvisa.

……………………………………………

Jag måste också slå fast att jag känner väldigt med de spelare som tvingades genomlida ESC i går mot sin vilja. Medeltida tortyr. Johanna Almgren, du vet att jag tänkte på dig.

…………………………………………..

Umeås Lina Hurtig toppar Damallsvenskans skytteliga efter sex omgångar tillsammans med Göteborgs Jodie Taylor.

Den senare har stora chanser att spela till sig en plats i Englands EM-trupp. Den förstnämnda lär få följa mästerskapen framför tv:n.

Målsättningen är att vinna SM-guld, men Malmös spel är inte mästerligt. Efter två kryss på fem omgångar är jag helt säker: Malmö tar inget guld i år.

Tränaren Jonas Eidevall var säker på att hans LdB FC Malmö skulle ge regerande mästarna en rejäl kamp om SM-guldet den här säsongen. Men med två oavgjorda resultat, mot Piteå och Kif Örebro, efter fem spelade matcher kan guldet redan vara utom räckhåll för Skånelaget.

Nu tror jag inte att det var på Behrn Arena i dag som guldstriden avgjordes, men man kan aldrig riktigt veta.

Däremot är jag helt klar över att LdB FC Malmö inte vinner SM-guld, trots att man har en spelartrupp som bara Tyresö kan mäta sig med och offensiva spelare som de flesta svenska klubbarna bara kan drömma om.

Det Malmö däremot inte har är ett fungerande offensivt spel. Fram till sista tredjedel ser det bra ut, sen händer inte mycket. Mot Örebro kom Skånelaget till avslut och avlossade många skott mot mål – men nästan alla avslut var ofarliga.

Om anfallsproblemen beror på att Eidevalls offensiva spelidé klickar eller om de är sprungna ur att laget helt faktiskt saknar tydliga offensiva riktlinjer låter jag vara osagt, men jag vet att Malmö måste börja näta redan i nästa match för att gulddrömmen ska leva vidare.

Min dom är dock klar: Malmö tar inte guld i år heller.

………………………………….

Samtidigt som Malmö missade chansen att ta ännu en trepoängare visade Kif Örebro att man inte kommer att slåss för överlevnad den här säsongen.

Närkingarna är bättre än ifjol och det med marginal. Ett bra organiserat Örebro kommer att landa i mitten av tabellen – som jag varnade för innan säsongen sparkade igång.

Pia Sundhage varnade för en farlig utveckling inom svensk damfotboll. Jag varnade för Kif Örebro. Både förbundskaptenen och jag fick rätt – åtminstone i dag.

”Det här är inte bra”, sa Pia Sundhage efter att ha sett Malmö förlorat returmötet med Lyon i Champions Leage. Hon kunde ha pratat om Malmös spel eller om resultatet, men syftade på att vice-mästarna ställde upp med fler utländska än svenska spelare.

Förbundskaptenen blev knappast gladare i dag när hon såg Tyresö slå tillbaka Linköping efter två sena mål. Båda baljorna gjordes nämligen av utländska spelare och Linköpings (och Sveriges?) mittlås med Nilla Fischer och Charlotte Rohlin gjorde alls ingen jättematch.

Båda två gjorde sina missar och Rohlin blev dessutom frånsprungen vid ett av målen. Inte direkt de besked som Sundhage hoppades på när hon åkte till Tyresövallen kan man tänka.

Att Tyresö skulle vinna hade de flesta räknat med, men laget vaskade faktiskt inte fram särskilt många heta chanser under matchens gång och ska vara glada över att man tog full pott.

……………………………………………………….

Jag hade inte många med mig när jag skrev att Kif Örebro skulle överraska positivt den här säsongen. Men de nederlagstippade närkingarna har skrivit många experter och tippare på nästan under säsongsinledningen.

Örebro besegrade i dag Vittsjö med 3–1 och har nu tagit sju poäng av nio möjliga på säsongens tre matcher.

Än så länge kan jag säga: vad var det jag sa?

………………………………………………………..

Malmö tog pliktskyldigt tre poäng mot nykomlingen Mallbacken efter seger med 3–0, men vinsten imponerar inte. Framför allt tycker jag att det verkar som att Skånelaget har fortsatta problem med produktionen och effektiviteten.

………………………………………………………..

Av dagens nio inprickade mål var det bara två som gjordes av en svenska –Helén Eke. Pia Sundhage verkar ha fog för sin oro över svensk damfotbolls utveckling trots allt, eller?

Pia Sundhages 23 spelare starka trupp till Algarve Cup blev väl den väntade – med ett stort undantag. För att Umeås Hanna Folkesson, som kom in som reserv till januarilägret, skulle bli uttagen var det nog inte många som hade räknat med, mig inkluderad.

Gissningsvis tycker Sundhage att Folkesson gjorde bra ifrån sig på januarilägret och ser fördelen med att plocka med en spelare som kan spela både på mittfältet och i försvaret.

I övrigt är det väl bara Sunnanås Carina Holmberg och Göteborgs Olivia Schough som kan betecknas som något oväntade val i Sundhages trupp, även om båda två har varit med tidigare. Såväl Holmberg som Schough är, tror jag, med tack vare sina spetsegenskaper. Holmberg har ett distansskott som kan avgöra matcher medan Schough har en smartness i sina löpningar och en offensiv spets som kan göra henne till en joker.

Två platser att spela om
Som jag har varit inne på tidigare så tror jag att Pia Sundhage & Co redan har spikat en elva hon vill spela när EM startar i juli månad – med ett par, kanske tre undantag.

Backlinjen med Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer och Sara Thunebro är redan klar – om inte Charlotte Rohlin kommer tillbaka i så pass gott slag efter sin korsbandsskada att hon tar en av platserna.

Om Rohlin kommer med i EM-truppen så blir det sannolikt på bekostnad av Malmös Malin Levenstad.

Det centrala mittfältet med Lisa Dahlkvist och Caroline Seger är närmast ristat i sten, men på kanterna finns fortfarande möjligheter att spela till sig en startplats. Där konkurrerar Antonia Göransson, Sofia Jakobsson, Emmelie Konradsson, Marie Hammarström och kanske också Johanna Almgren om två startplatser medan Hanna Folkesson, Carina Holmberg och Susanne Moberg får finna sig i att bli reserver – om de nu kommer med till EM.

Att Lotta Schelin och Kosovare Asllani kommer att kampera ihop på topp kan jag nästan ta gift på. Inget har hittills gett en vink om någon annan anfallskonstellation.

Det är på kanterna som det råder verklig konkurrens och där pågår fortfarande en kamp om platser i ett svenskt EM-lag.

Kanske är det fortfarande också en fajt om platsen som förstamålvakt, även om Kristin Hammarström i dagsläget har det klart mest gynnsamma utgångsläget.

Hammarström är nämligen den enda av de tre uttagna målvakterna till Algarve Cup som tränar och spelar för fullt. Sofia Lundgren är visserligen på bättringsvägen, men kan inte köra för fullt på grund av ett diskbråck och Carola Söberg, som rehabtränade på det senaste landslagslägret, är heller inte helt fit for fight.

***

Det finns ett par jokrar som kan komma med i Sundhages trupp till EM på hemmaplan. Charlotte Rohlin är en av dem, Josefine Öqvist (Kristianstad) är en annan.

Men om Öqvist kommer med så blir det sannolikt på bekostnad av klubbkompisen Susanne Moberg alternativt Göteborgs Johanna Almgren.

***

Vad hände med Elin Rubensson och Amanda Ilestedt? Malmöspelarna plockades bort från den ursprungliga U23-landslagstruppen och kom heller inte med i damlandslagets dito till Algarve Cup.

Varför?

***

Kif Örebros försvarsklippa Sara Larsson och Göteborgs duktiga mittback Stina Segerström är av allt att döma helt borträknade från EM i sommar. Varken Larsson eller Segerström har egentligen fått någon riktig chans att spela till sig en landslagsplats efter fjolårets skadebekymmer.

Pia Sundhage och hennes två assisterande förbundskaptener kanske har sina skäl till att inte ge de två mittbackarna en ny chans, men personligen hade jag gärna sett att åtminstone en av de två hade testats rejält på något av lägren före Algarve Cup.