Slaget om Norrland hade i princip allt. Solen sken, publiksiffran gladde och två offensiva lag bjöd på lika tempofylld som målrik tillställning. Dessutom hade matchen Jenny Hjohlman – som hade rätt i allt.

Förra veckan blev Umeås Jenny Hjohlman uttagen i landslaget för första gången i karriären. I kvällens match mot Piteå visade hon varför.

I tredje matchminuten styrde hon påpassligt in matchens första mål och en halvtimme senare, efter att Piteå både kvitterat och tagit ledningen, utjämnade hon ställningen till 2–2.

Men det var inte slut på Hjohlman show där.

I matchens sista minut blev Viksjöforstjejen fälld i Piteås straffområde och domaren Annika Andric pekade på straffpunkten.

Hjohlman tog hand om straffen själv – och placerade kallt in matchavgörande 3–2 till vänster om hemmamålvakten Lydia Williams.

Målet betydde tre nya, viktiga poäng för Umeå och att Hjohlman fick rätt i sitt tips (hon sa inför mötet att det skulle bli jämnt, men att UIK skulle vinna med ett mål).

Om det har gått lite trögt för Umeå-forwarden under inledningen av säsongen, så lossnade det rejält i kväll. Tre mål i en och samma match gav alltså lika många poäng och gissningsvis en riktigt skön hemresa till björkarnas stad.

…………………………….

Hon ser inte mycket ut för världen, Jenny Hjohlman. Blyg, försynt och inte direkt typen som tar ton och plats – varken på eller utanför planen.

Det är också lite av hemligheten till hennes framgång.

Hon ser liksom inte ut att kunna utgöra ett hot när hon kliver in på planen. Tvärtom ser Hjohlman nästan ointresserad och blasé ut. Som att ingenting egentligen spelar någon roll.

Men så händer helt plötsligt något när hon får bollen.

Pang, bom, så växlar hon tempo, vrickar bollen i sidled eller glider förbi en motståndarförsvarare. Innan någon hinner fatta vad som egentligen skett har hon rullat in bollen i mål.

Så såg det ut när hon gjorde sina första matcher i Sundsvall efter flytten från Hälsingland och så såt det ut när hon avgjorde matchen mot Piteå i kväll.

Jag vet inte hur många gånger jag tog henne åt sidan på fotbollsgymnasiet och sa:

”Ta för dig ännu mer. Våga vara lite ful.”

Hjohlman bara nickade och svarade ja, sen gjorde hon precis likadant som innan snacket.

Hon växlade tempo, vrickade bollen i sidled eller gled förbi motståndarbackar – och hon rullade in bollen i mål.

Och även om jag fortfarande tycker att hon kan tuffa till sig ytterligare och spela lite fulare, så har hennes stil och spelsätt tagit henne hela vägen till Pia Sundhages landslag.

…………………………………….

Piteå har haft en riktigt tuff säsong så här långt. Fem poäng på sju spelade matcher är nog en klar missräkning för tränaren Stellan Carlsson & Co.

Ska det värvas spetskvalitet i sommar, eller vågar man jobba vidare med befintlig trupp?

……………………………………

För Umeå var kvällens trepoängare väldigt viktig. Den såg till att laget klev upp på övre halvan i tabellen och gav skön arbetsro inför fortsättningen.

Men, den unga Umeåtruppen skulle må bra av en förstärkning eller två i sommar. Gärna en rutinerad defensiv spelare av hög kvalitet, men kanske också ännu en offensiv kraft.

……………………………………

Jag har propagerat för att Lina Hurtig borde få chansen i Pia Sundhages landslag, och det står jag fast vid. Umeåforwarden har några steg kvar att ta innan hon är färdig för att vara en spelare som kontinuerligt tas ut till landslagsspel.

Det visade hon i kvällens bortamöte med Piteå där hon inte alls fick spelet att stämma som i senaste hemmamatchen mot Sunnanå.

Men man ska också komma ihåg att Hurtig är född 1995 och att Piteå är ett klart bättre lag än vad Sunnanå är. Hurtigs tid kommer, även om jag gärna skulle se henne som en joker i Sundhages EM-trupp.

Små tuvor har vält stora lass förut, men jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att Mallbacken skulle ta poäng av Tyresö. Det var precis vad bottenlaget gjorde mot en guldfavorit som slarvade bort två poäng.

Först och främst vill jag lyfta på hatten för Mallbacken som nästan på bibliskt vis överraskade och spelade lika mot en på förhand obeveklig och överlägsen motståndare.

Det är något speciellt som infinner sig när en underdog överträffar sig själv och presterar på max, eller över sin toppförmåga, mot en betydligt bättre rustad motståndare.

Just precis så gjorde Mallbacken mot Tyresö i dag.

Samtidigt så tycker jag i ärlighetens namn att det är ytterst svagt, närmast uselt, av Tyresö, med landslagsspelare på i stort sätt varje position, att tappa poäng på Strandvallen i norra Värmland.

Och det spelar liksom ingen roll vilka omständigheter som kan ha påverkat resultatet. Tyresö ska vinna mot Mallbacken tio gånger av tio, men misslyckades just med den uppgiften i dag – och nu lever guldstriden än mer än jag trodde att den skulle göra.

Jag har tidigare varit inne på att Tyresös svåraste motståndare i jakten på ett nytt SM-guld är – Tyresö. Efter dagens poängförlust känner jag mig än mer säker på att det faktiskt är just precis så.

När Umeå IK var som bäst och dominerade Damallsvenskan med eftertryck imponerades jag av lagets förmåga att alltid plocka fram sitt allra bästa. Det kvittade om man mötte Turbine Potsdam i UEFA Womens Cup eller Sund IF i Svenska cupen, laget levererade oavsett vilket lag som stod på andra sidan mittlinjen.

Jag hade en känsla av att Tyresö hade närmat sig den klassen till den här säsongen, att man hade byggt förmågan att prestera på topp dag ut och dag in. Men krysset mot Mallbacken visar att så inte är fallet.

Tyresö har en bit kvar till den nivå där Umeå en gång var, framför allt har man en kamp att gå mot sig själv.

………………………………………………..

Samtidigt som Tyresö visade prov på dålig effektivitet fick Malmö rejäl fart på sin målproduktion. Laget vann derbyt mot Kristianstad i överlägsen stil och toppar Damallsvenskan efter sex omgångar.

Kristianstad är ett kvalificerat motstånd och 5–0-vinsten imponerar, men det ska också sägas att inget lag spelar så högt med sin backlinje som Kristianstad gör. Den kamikaze-defensiven bidrog sannolikt till den stora segermarginalen.

Hur som helst så ska Malmö hyllas för segern – och för målproduktionen.

……………………………………………….

Att Linköping kryssade mot Jitex och Kopparbergs/Göteborg misslyckades att slå hål på nästjumbon Vittsjö får ses som missräkningar.

Det brister offensivt för båda lagen och förstärkningar är nog ett måste i sommar om duon ska aspirera på en topp fyra-plats i tabellen.

………………………………………………

Jag sparar det bästa till sist.

Örebros askungesaga fortsatte med tre nya poäng via 1–0 mot Piteå på bortaplan. Det tippade bottengänget är fortfarande obesegrat (efter sex omgångar) och ligger trea i tabellen, två poäng bakom Malmö och Tyresö.

Det går att göra mycket av lite om man jobbar hårt, spelar disciplinerat och får alla spelare att dra åt samma håll. Fråga Örebro om ni inte tror mig.

Landslagsstjärnorna Emma Berglund och Emmelie Konradsson saknades, då ställde Umeå sju 90-talister på planen – och tog poäng av Kopparbergs/Göteborg.

Förutsättningarna hade kunnat vara bättre för Umeå IK inför den svåra bortamatchen mot Kopparbergs/Göteborg. Skador på Emma Berglund, isländskan Katrin Jonsdottir, Emmelie Konradsson och finskan Tuija Hyyrynen gjorde att Umeå fick ställa upp med sju spelare födda på 1990-talet – två spelare födda 1995!

Bland ungdomarna fanns Johanna Nyman som gjorde allsvensk debut och Linnea Ågren som gjorde sin första match från start i högsta serien.

Allt var alltså upplagt för att topptippade Kopparbergs/Göteborg skulle ta tre välbehövliga poäng, men Umeå vägrade förlora och lämnade Valhallas konstgräs med en pinne i bagaget.

Sjukt starkt av Umeå, men samtidigt väldigt svagt av Torbjörn Nilssons Göteborg som nu kan räknas bort från allt vad toppstrid heter.

……………………………………

Söder om Stockholm skulle Tyresö ta tre nya poäng och det ganska enkelt, var det tänkt. Mästarlaget vann visserligen matchen mot Piteå, men med överraskande knapp marginal.

Effektivitet är inte Tyresös starkaste gren så här långt.

………………………………….

Linköping säkrade tre välbehövliga poäng via seger med 3–0 mot Vittsjö. Den danska jättetalangen Pernille Harder låg bakom det mesta av det bästa och hade riktigt stor del i viktorian.

Harder är en blivande storspelare som Sverige definitivt får se upp med i EM.

En nybliven lagkapten slog till först, men sen fick två supertalanger komma till tals. Stjärnskottet Marija Banusic kvitterade för sitt Kristianstad innan Lina Hurtig slog till och fixade Umeås första seger.

I går var Helén Eke den enda svenskan som målade i Damallsvenskan. I dag var det fler blågula som visade målkänsla. Som i Kristianstad där Umeå säkrade säsongens första seger – och nu kan andas ut lite efter en seriestart som varit tung.

Kristianstad kom till spel med tre riktigt meriterade anfallsspelare; Josefine Öqvist, Margret Lara Vidarsdottir och Susanne Moberg, men ingen i trion hittade rätt mot Umeå.

När ”stjärnorna” svek klev framtidsspelaren Marija Banusic fram. Nyförvärvet från Sirius kvitterade Umeås ledning, men vad hjälpte det när ett annat framtidsnamn, Lina Hurtig, replikerade med att göra 2–1.

Banusic och Hurtig är två framtida damlandslagsspelare – som kanske borde testas redan nu.

Två mål framåt och tre poäng i ryggen ger Umeå skjuts uppåt i tabellen och viktigt självförtroende inför kommande uppgifter.

Hej då, Sunnanå
Sunnanå har fått en tuff start på säsongen. Laget har bara tagit en poäng på sina tre första matcher, sladdar i tabellen och kan vad värre är inte se ljust på framtiden.

Skador och åter skador är nykomlingen Sunnanås stora förbannelse. Under försäsongen slet nyförvärvet Hanna Glas av ena korsbandet, några veckor senare var det Nina Jakobssons (o)tur och i matchen mot Linköping senast ådrog sig målvakten Susanne Nilsson både muskelbristning och ligamentsskada.

Tre hårda slag mot Skellefteålaget, som dessutom har fått klara sig utan landslagsspelaren Carina Holmberg i säsongsupptakten, och som bara lyckats sno åt sig en poäng.

Med rådande skadeläge kan jag inte se någon ljusning i sikte för nykomlingen heller.

Om Sunnanå har börjat säsongen svagt så har nykomlingskollegan Mallbacken inlett Damallsvenskan uselt. Laget har kammat noll och ligger sist i tabellen– där man kommer att parkera fram till säsongens slut.

Glädje i Göteborg
Kopparbergs/Göteborg visade kvalitet och kompetens när man straffade Tyresö och blev Supercupmästare innan säsongen, men sen har det inte gått lika bra.

Först efter två raka kryss lossnade det för bryggerilaget som körde över Sunnanå med solklara 5–1. Nyförvärvet Jodie Taylor gjorde tre av målen (och kommer, tror jag, att slåss i toppen av skytteligan den här säsongen) Olivia Schough och Amanda Edgren varsitt.

Söndagens seger kommer att betyda mycket för Kopparbergs/Göteborg och laget kommer alldeles säkert att gå allt bättre framöver.

Tre pinnar för Piteå
Piteå kryssade i premiären, gick miste om en skrällseger mot Malmö senast, men fick till det fullt ut i eftermiddagens möte med Jitex. Tre mål framåt, vinst med 3–2 och tre pinnar med in i omklädningsrummet.

Mest glädjande var väl ändå att samtliga fem mål i matchen gjordes av svenska spelare – och att flera unga spelare visade framfötter i Damallsvenskan den här söndagen.

Malmö fick se ledning förvandlas till underläge mot Piteå – och guldstriden kunde ha avgjorts redan i Damallsvenskans andra omgång. Men med en praktfull träff räddade tyskan Kathleen Radke topplaget från en väldigt kostsam förlust.

Det var med böjda huvuden och tomhet i blicken som Malmös spelare vandrade av planen efter 2–2 mot Piteå. Där och då visste spelarna att de hade förlorat två viktiga poäng i kampen om SM-guldet.

Besvikelsen var nästan lika stor för Piteå som på övertid fick se en skrällseger förvandlas till kryss och en poäng i och med Radkes kanon i krysset.

Malmö förde spelet, hade det klart större bollinnehavet och skapade flest chanser. Piteå visade upp ett väloljat och disciplinerat försvarsspel kryddat med en effektivitet av rang.

Det norrbottningarna saknade i spelskicklighet kompenserade man med stora hjärtan, ett enormt jävlar anamma och taktiskt skicklighet – ingredienser som kommer att bära frukt under året.

Topptippade Malmö däremot har mycket kvar att bevisa för att jag ska tro att de ska kunna ge Tyresö en rejäl kamp om SM-guldet.

För även om passningsspelet var bra och anfallskombinationerna fanns där så hade laget svårt att omsätta sitt stora spelövertag i klara målchanser och man visade dessutom prov på både osäkerhet och ett kuddkrigsmjukt försvarsspel vid defensiva fasta situationer.

Jag lyfter på hatten för Piteås insats och för Radkes kanon, men Malmö har en del att fundera på om man på allvar tänkt slåss med Tyresö om guldet. Framför allt måste stjärnorna ta ett större ansvar och jobba hårdare, även när man möter Piteå på bortaplan en kylig aprilkväll.

…………………………………………………….

Anna Westerlund fick lämna planen efter två gula kort och kanske var det där i slutminuterna som hemmalaget tappade segern.

Piteåspelaren fick varningarna för snack, eller? Domaren Sandra Fogelberg var snabb att plocka upp ”ostarna”, men frågan är om snacken verkligen var värda två gula kort.

Alltför ofta har domare svårt att kommunicera och att kunna ta ett snack i stridens hetta. Något säger mig att Fogelberg kan ha delat ut åtminstone ett av korten just av den anledningen.

Piteå står inför en svår uppgift i kväll. På andra sidan mittlinjen står topptippade Malmö. Och en redan svår match blev om möjligt ännu svårare efter att anfallaren Hanna Pettersson skadades i går.

Anfallaren Hanna Pettersson finns inte med i startelvan när Piteå spelare hemmapremiär i kväll. Vid gårdagens träning fick Pettersson en smäll på knät som tvingar henne till vila.

Det är fortfarande oklart hur allvarligt skadad Pettersson är, men skadan slår hur som helst hårt mot Piteå som redan har Lena Blomqvist och Emelie Lövgren borta på grund av korsbandsskador.

Det ryktades att hon skulle byta klubb eller till och med lägga skorna på hyllan. Nu står det klart att Marta återvänder till Tyresö. Men allt är inte lika positivt för mästarklubben.

Marta Vieira da Silva hade möjlighet gå gratis från Tyresö efter guldet i höstas, men valde att stanna kvar. Enligt uppgifter återvänder brasilianskan till mästarklubben under nästa vecka

Men allt är inte frid och fröjd söder om huvudstaden.

Amerikanskan Meghan Klingenberg, som valde en fortsättning i Tyresö framför spel i den nya amerikanska proffsligan, tvingades att genomgå en axeloperation i slutet av november och ser nu ut att bli borta från spel ett bra tag framöver.

Till Pitchside Report säger Klingenberg själv: I haven’t played soccer in the last 2 months. And, I won’t play soccer at a high level for a few more than that.

Enligt rapporter så gick operationen bra, men som du förstår av hennes kommentar så dröjer det innan hon spelar match för Tyresö igen.

***

Piteå har värvat den talangfulla nigerianskan Francisca Ordega. En spännande rekrytering – om hon kommer till Sverige.

Ordega värvades ju av Jitex i fjol, men hamnade hux flux i ryska Rossiyanka istället. Det återstår att se om Piteå har större lycka än Jitex när det kommer till det nigerianska stjärnskottet.

***

Precis som Piteå har Kopparbergs/Göteborg gjort klart med ett nyförvärv. I kväll blev det officiellt att 26-åriga Jodie Taylor lämnar hemlandet och Birmingham för spel med bryggeriklubben.

***

Nyheter om Tyresö inledde det här inlägget och rykten som gäller mästarklubben får avsluta. Jag kan inte skriva särskilt mycket, men jag kan sträcka mig till meddela att jag inte blir förvånad om Madelaine Edlund inte spelar i Damallsvenskan kommande säsong.

Calle Barrling förde F19-landslaget till EM-guld, den ekonomiska krisen slog till mot landets svensk damfotboll och Pia Sundhage tog över damlandslaget – men det hände mycket mer än så under 2012.

På grund av ekonomiska diskussioner och sega förhandlingar så började jag inte blogga förrän i mars och eftersom SportExpressen har valt att dra ner på sin bevakning av damfotboll över vintern är min tid på tidningen sen några veckor över och förbi.

Jag avslutar därmed bloggåret som jag började det – på egen hand utan vare sig förpliktelser eller betalning. Det innebär att jag gör bokslut på mitt eget sätt, vilket innebär att jag listar (månadsvis) några av de ämnen som jag bloggade om under året.

Mars …

handlade om:

Sveriges seger mot Kanada i Algarve Cup
Landströms flytt från Frankfurt
Malmös seger Supercupen.

I april …

… var Tyresö i fokus. Bloggen fylldes med texter om:

Caroline Segers fotskada
Tyresös tunga fall på Folkungavallen
Hasse Löfgrens sexköp
Piteås tunga målvaktsskada
Maj …

… handlade om:

Vittsjös holländska nyförvärv
Linköpings fiaskostart
Charlotte Rohlins korsbandsskada

I juni …

… var jag på EM i Ukraina, men det hindrade mig inte från att blogga en hel massa om damfotboll. Bland annat skrev jag om:

Kaos i Tyresö
Umeås ekonomiska miss
Tony Gustavssons arbete med USA:s damlandslag
Att svenska spelare löper mindre än USA:s, Japans och Frankrikes dito
Thomas Dennerbys skitsnack
OS-truppen

I juli …

… lämnade Jörgen Petterson Linköping
… gick Dalsjöfors i konkurs
… snackade jag EM-final med Calle Barrling
… hyllade det historiska guldet
… startade damlandslaget OS-turneringen på bästa sätt
… blev Martin Sjögren ny LFC-tränare
… såg jag Sverige tappa poäng mot Kanada i Newcastle

I augusti …

… ifrågasatte jag Malmös värvningar och ekonomiska skötsel
… ställde jag frågan om Pia Sundhage var det rätta valet efter Thomas Dennerby
… konstaterade jag att damfotboll inte attraherar
… och att Jitex hade hamnat i ett jävligt läge

September …

… handlade om:

Linnea Liljegärds flytt från Göteborg till Ryssland
Kosovare Asllanis flytt till Frankrike
Hedvig Lindhals korsbandsskada

I oktober …

… skrev jag om Umeås nya vägval
… fick Pia Sundhage en smakstart i rollen som svensk förbundskapten
… fick Malmö guldfrossa

November …

… var månaden då:

Tony Gustavsson hyllades
Jag skrev att den ekonomiska krisen inte bara är av ondo
Jag tog bladet från munnen
Sverige fick en riktig drömlottning i nästa års EM

I december …

… tackade jag för mig på SportExpressen

***

Topp-5 2012

Mina mest lästa inlägg under året var följande:

1) Damfotboll attraherar inte
2) Stockholmslag och Sundhage
3) Gustavsson hyllas av USA
4) Är Sundhage verkligen svaret?
5) Umeå väljer ny väg

;

***

Jag har tidigare kritiserad Damfotboll.com för att många gånger vara för mycket hejarklack och nu är det dags igen. Artikeln om Nazanin Vaseghpanah härom dagen var en snyftare i klass med klassiska grekiska tragedier.

För det var faktiskt väldigt länge sen jag läste en så otroligt okritiskt skriven text om en spelare som under sin karriär inte direkt har gjort sig känd för att göra allt i sin makt för att bli så bra hon en gång hade potential att bli.

Att låta en spelare, som jag så många gånger sett visa upp ett riktigt dåligt kroppsspråk, snacka om att det finns så mycket skitsnack inom damfotbollen och damfotbollen är för ”tjejig” känns bara pinsamt – och att hon lägger av med sporten som hon påstår sig älska på grund av dessa anledningar gör det hela än mer larvigt.

Personligen tycker jag att ”Naza” borde ha hållit käften istället för att gråta ut i media. Leverera eller tig, kort och gott.

Appropå gott, så önskar jag alla ett gott slut.

Piteå lyckades få backklippan Faith Ikidi att skriva på för tre nya år i klubben. Men, finansieringen av nigerianskan är långt ifrån i hamn och norrbottningarna riskerar alltså att förlora sin klart dyraste spelare.

Rent sportsligt förstår jag verkligen att Piteå har gjort allt i sin makt för att få Faith Ikidi att stanna kvar i Norrbotten. Nigerianskan är ett kraftpaket som saknar motstycke i Damallsvenskan och som betyder massor för Piteås defensiv.

Men sett ur ett lite större och vidare perspektiv så tycker jag att Piteå gör fel som förlänger med sin mittbacksgigant. Ikidi kostar nämligen väldigt mycket pengar. Pengar som Piteå i dagsläget faktiskt inte har och inte heller har lyckats få externa finansiärer att gå in med till 100 procent (40 procent av pengarna saknas fortfarande). Klubben riskerar alltså en hel del när man sajnat ett nytt flerårsavtal med sin stjärna.

Då är värvningen av AIK:s Clara Markstedt en klart bättre rekrytering. För en ganska liten peng (är jag helt övertygad om) får man en karaktärsspelare som jobbar hårt varje dag i veckan och som kommer att springa livet ur sig för att skjuta Piteå till värdefulla poäng nästa år.

***

Markstedt är ännu en AIK:are som lämnar 08-området för att spela i Damallsvenskan nästa år och lita på mig när jag påstår att fler kommer att lämna Solnalaget.

***

Jag läste i Johan Rydéns blogg att Linköpings Petra Larsson gjorde ett gjorde sitt första mål i Australiens W-league när hon nätade mot Western Sydney Wanderers. I bloggen nämner Rydén walesiskan Jessica Fishlock som jag tror kan komma att återfinnas i Damallsvenskan 2013.

Rykten placerar walesiskan i en av Sveriges bättre klubbar, men framtiden får utvisa om uppgifterna stämmer eller inte.

***

I går gick Damfotboll.com ut med uppgifter om att Tony Gustavsson skulle vara klar för en fortsättning i Tyresö. Mycket talar nog för att guldtränaren styr Tyresöskutan också nästa säsong, men ännu är ingenting helt klart.

Gustavsson har haft mycket att ta ställning till och ett slutgiltigt besked gällande nästa år är faktiskt ännu inte taget. Den informationen fick jag så sent som i dag från en källa som kan betecknas som helsäker …