Jag har inte hunnit med att blogga så mycket som jag skulle önska nu i OS-tider. Jobbet med våra rosa tv-sändningar har sitt pris, kan man väl säga. Men jag tänkte kasta ur mig några reflektioner och nyheter i korthet i alla fall.

Landslagsspelaren Johanna Almgren missade EM och stora delar av fjolårssäsongen till följd av en knäskada. Efter att ha slitit för att ta sig tillbaka till planen igen tvingas hon nu genomgå en operation av sitt i sitt redan hårt prövade knä – den sjätte i ordningen.Almgrens sargade knä kommer därmed att hålla henne borta från planen ytterligare en tid, vilket naturligtvis innebär ett stort avbräck för Kopparbergs/Göteborg

Jag lider verkligen med Almgren som fått så många säsonger spolierade till följd av skador och som jag vet har slitit  hårt för att ta sig tillbaka från den senaste. Hoppas verkligen att hon kan och orkar komma tillbaka ännu en gång, för Johanna Almgren behövs i Göteborgslaget och i Damallsvenskan.

…………………………….

Sunnanås målvakt Susanne Nilsson har gjort landslagsdebut – för Serbien.
Nilsson vaktade målet när Serbien besegrade Malta med 3–0 i VM-kvalmötet tidigare i dag.

Därmed är Kristianstadstjejen förlorad för det svenska landslaget.

…………………………….

Apropå landslaget så presenterades ju truppen till Algarve Cup i går.
Assisterande förbundskapten Lilie Persson bjöd inte på några direkta jätteskrällar vid presskonferensen, men hon släppte ändå ett par överraskningar.

Jag hade till exempel inte trott att Piteås Emilia Appelqvist  skulle komma med i truppen och jag hade definitivt räknat in Umeås Lina Hurtig i densamma.

Den förstnämnda fanns med, precis som i mötet med Frankrike förra helgen, medan Hurtig saknades. Nu förklarade Persson på förbundets hemsida att man, efter dialog med F19-förbundskaptenen Calle Barrling, valt att låta Umeåforwarden spela med F19-landslaget i La Manga istället för att ge henne rikligt med speltid inför lagets kommande EM-kvalmatcher.

Jag kan säga att jag förstår Persson och Barrlings resonemang, men därmed inte sagt att jag håller med helt och fullt.

Lina Hurtig är en stor talang som kan gå en riktigt fin framtid till mötes. Men det är viktigt att komma ihåg att hon fortfarande har flera kliv kvar att ta innan hon är en fullfjädrad seniorspelare på  internationell nivå.

Men hade inte Algarve Cup varit ett perfekt tillfälle för Pia Sundhage och kollegan Persson att ge UIK-spelaren chansen, att börja slussa in henne i damlandslaget och se vad hon faktiskt håller för?

Om man har planer att använda sig av Hurtig i nästa års VM-slutspel så hade jag gärna sett att man tagit ut henne till turneringen i Portugal redan nu, men så blir det alltså inte.

Kanske visar det sig vara ett klokt beslut som landslagsledningen tagit, men jag är verkligen inte säker på den saken.

En som fick plats i truppen var Sofia Jakobsson. Tysklandsproffset som har stått utanför truppen vid de två senaste landslagssamlingarna, får nu chansen igen och jag gissar att hon är sugen att visa att hon är värd den.

Några av spelarna, en knapp handfull, i den svenska truppen till Algarve Cup ställer jag mig lite frågande till. Är de verkligen landslagsmässiga?
Men innan jag kommenterar de uttagningarna vidare vill jag ge spelarna ifråga chansen att visa vad de går för mot riktigt bra motstånd i Portugal i mars. Fortsättning följer med andra ord …

………………………..

Vid gårdagens presskonferens kom det också fram att Josefine Öqvist slutar i landslaget.
Ett trist besked, tycker jag. Öqvist har gjort bra ifrån sig i franska ligan, hon har en speed som är bristvara i det svenska landslaget och hon kan avgöra matcher på egen hand.

Öqvists beslut påverkar dessutom det svenska landslaget negativt. Den offensiva slagstyrkan devalveras helt klart och det finns tyvärr ingen spelare som helt, eller ens delvis, kan fylla den lucka som ”Jossan” lämnar efter sig.

……………………..

Det var några nyheter och tankar på uppstuds. Kanske kommer det något inlägg ytterligare under OS, om inte annat blir det mer av den varan efter spelen då tiden räcker till bättre – både för djupare analyser och rejäla reflektioner.

I dag blev det klart att den förra Malmöspelaren Emma Wilhelmsson spelar i England kommande säsong. Hennes nya hemvist blir Chelsea.

Wilhelmssons provspel med Chelsea under inofficiella klubblags-VM i Japan tidigare i vinter föll visst väl ut. I dag skrev den förra 27-åringen nämligen på för Londonklubben.
Man får väl säga att Wilhemsson, som för bara lite mer än ett år sedan lämnade dåvarande LdB FC Malmö för Jitex, byter upp sig.

I och med att kontraktet är påskrivet blir Wilhelmsson den fjärde svenska spelaren i Women´s Super League sedan ligan kom till. De övriga tre som spelat i England är; Maria Karlsson (Doncaster Rovers), Sofia Jakobsson (Chelsea) och Louise Fors (Liverpool).

……………………………

Pia Sundhage får en ny kollega. Rebecca Hedin, som det senaste tillskottet i landslagets ledarstab heter, blir ny mediaansvarig från och med 1 februari.

Hedin kommer närmast från EM-organisationen där hon var assisterande presschef på Gamla Ullevi.

Fyra debutanter fick plats i Pia Sundhages trupp till matchen mot Frankrike.
Landslagsåret inleds med ett tufft möte och en oundviklig generationsväxling.

Det blev en senare start på det blågula året än vad landslagsledningen hade hoppats på. Men den 8 februari är det dags, när Sverige ställs mot Frankrike i Amiens.

I dag presenterade assisterande förbundskapten Lilie Persson en 21 spelare stark svensk trupp där fyra debutanter fanns med: Stéphanie Öhrström, Magdalena Ericsson, Lina Hurtig och Emma Lundh.

Saknas gör därmed bland andra; Sofia Jakobsson, Lina Nilsson, Jessica Samuelsson, Jenny Hjohlman och Malin Reuterwall.

Nilsson och Hjohlman är skadade medan Samuelsson spelar i Australien i vinter. Varför de övriga två inte kom med vet jag inte, men jag har mina aningar …

Saknas i truppen gör också Emma Berglund (Umeå) och Linda Sembrant (Tyresö).

I Berglunds fall tror jag att hennes långa tid borta från planen (efter korsbandsskadan förra året) har varit avförande. Nu är UIK-backen tillbaka i full träning och snart lär hon nog vara tillbaka i blågult igen.

Varför Sembrant inte är uttagen vet jag inte. Kanske får hon chansen senare i år eller så är hon bara inte den mittbackstyp som Sundhage vill se tillsammans med Nilla Fischer.

Av det lilla som jag såg Sembrant i höstas så tyckte jag att hon hade problem med tempot när det gick undan, vilket skulle kunna vara en anledning till att hon inte finns med.

Tillbaka till de som faktiskt är uttagna.

Något gammalt, något nytt
Merparten av spelarna är de gamla vanliga, stommen i den elva som Pia Sundhage brukar ställa på planen, sen finns det några nya och några nygamla.

Tyresös Carola Söberg tillhör den senare kategorin. Efter att ha stått utanför ett bra tag och dessutom tackat nej när hon varit uttagen, är Söberg nu tillbaka.
Med tanke på att Kristin Hammarström slutat och att Sofia Lundgren är långtidsskadad är Söberg ett naturligt val – även om hon i mitt har haft svårt att övertyga på allra högsta nivå.

Stéphanie Öhrström är en av debutanterna i truppen. Veronamålvakten var med på lägret på Bosön i slutet av förra året och får nu en ny möjlighet.
Öhrström är välskolad, duktig och har tjänat ihop till den här chansen. Och med den konkurrensminskning som Hammarström och Lundgrens frånfälle medför är Öhrström en spelare som mycket väl kan finnas med i kommande landslagstrupper också.

Nya ytterbackar
Backsidan innehåller en landslagsdebutant och en spelare som inte varit uttagen som försvarsspelare tidigare.
Linköpings Magdalena Ericsson är rookien i sammanhanget. För den som inte känner till henne är hon utrustad med en finfin vänsterdoja och ett bra spelsinne, men hon har också vissa brister.

Jag gillar Ericssons spelstil, men undrar verkligen om hennes positionsspel och fart räcker till på europeisk toppnivå. Svaret kanske kommer just mot Frankrike i Amiens.

Elin Rubensson har ju varit med tidigare, men aldrig som back. Det är hon nu. Rosengårdspelaren imponerade på mig, och sannolikt också på landslagsledningen, när hon lirade högerback i Champions League i höstas.
Här har Sundhage & Co en oslipad diamant i sina händer. Jag tror nämligen att Rubensson kan bli en högklassig ytterback.

Offensiva talanger
De två sista debutanterna är offensiva spelare båda två. Den ena är Umeås Lina Hurtig, som många ville se i landslaget redan förra året, den andra är AIK:s Emma Lundh.

Att Hurtig finns med är inte svårt att förstå. Umeåspelaren gjorde en klart godkänd fjolårssäsong och har kvaliteter som det råder brist på i det svenska landslaget.
Men man ska samtidigt komma ihåg att hon är grön i sammanhanget och behöver få tid på sig för att växa in i rollen som seniorlandslagsspelare.
En roll som hon kommer att ikläda sig i många år framöver.

Sist, men inte minst, den uttagning som överraskade mig mest – Emma Lundh.
Visst har Lundh kvaliteter, men hon har inte tagit det där sista klivet. Steget från stor talang till viktig seniorspelare.
Lilie Persson sa till förbundets sajt att AIK-spelaren hade gjort avtryck på det senaste landslagslägret, så kanske är Lundh på väg att ta det där klivet trots allt – även om jag tvivlar en aning.

En ny tid är här
Ett nytt landslagsår är här och med det ett delvis nytt landslag – och ytterligare en uppgift: att inleda en generationsväxling.

Några spelare borde kanske redan ha slussats in, men jag har förståelse för att landslagsledningen inte ville påbörja den processen innan fjolårets EM-slutspel.
Nu finns det tid, gott om tid, att påbörja det arbetet. Därför känns det helt rätt att fyra debutanter finns med i truppen mot Frankrike, även om jag hade kunnat tänka mig någon eller några förändringar.

Personligen hade jag ju gärna sett Linköpings Stina Blackstenius i den här truppen. LFC-forwarden var ett riktigt utropstecken i Damallsvenskan förra säsongen och kunde helt klart ha belönats med en landslagsplats.

Nu lär Blackstenius chans komma, mer sannolikt förr än senare, för en helt oundviklig och klart nödvändig generationsväxling har inletts.
Sundhage & Co har en intressant och minst sagt delikat uppgift framför sig.

Landslagsanfallaren Sofia Jakobssons flytt till tyska nykomlingen Cloppenburg överraskade – ända till hon berättade om sin vardag i Chelsea.

Med facit i hand, och efter att själv ha pratat med den flyfotade forwarden (läs artikeln här), känns klubbytet klockrent. Det håller inte att träna tre gemensamma pass med laget per vecka om man vill fortsätta att utvecklas som fotbollsspelare, åtminstone inte på internationell nivå.

För landslagets, och självklart också för Jakobssons, del hoppas jag att att tiden i Cloppenburg blir bra mycket bättre än vad sejourerna i ryska Rossijanka och engelska storklubben Chelsea blev.

Sofia Jakobsson är trots allt bara 23 år och har sina allra bästa fotbollsår några år fram i tiden. Har hon nu bara hittat rätt, hamnat i en riktigt bra träningsmiljö och får rikligt med speltid i sin nya klubb så finns alla förutsättningar för att hon ska bli den internationellt gångbara anfallare hon spåddes att bli redan när hon lämnade Umeå IK 2011.

…………………….

I helgen smäller det i Damallsvenskan igen. Spännande nog spelar samtliga sex lag på den nedre halvan i tabellen på söndag.

Tian Jitex har chansen att rycka ifrån elvan Mallbacken i striden kring nedflyttningsstrecket, men måste då sno åt sig poäng mot serieledande Malmö – samtidigt som Mallbacken tappar poäng mot Kif Örebro i en match som har klar derbykaraktär.

Å andra sidan kan Mallbacken ta in tre av de fyra poäng som man sladdar bakom Mölndalslaget om man vinner sin fajt mot Örebro samtidigt som Jitex går på pumpen mot Malmö.

Det finns en del att se fram emot med andra ord.

……………………………..

Själv tänker jag se en match i Elitettan i helgen. Vilken lär du bli varse här i bloggen redan i morgon.

Josefine Öqvist var förstavalet till höger på det svenska mittfältet, men en gammal, nästan glömd, avstängning från VM 2011 skapade osäkerhet och förvirring.

Pia Sundhage valde att testa både Olivia Schough och Sofia Jakobsson i ytterrollen på landslaget träningar – för att vara beredd om Öqvist inte skulle vara tillgänglig för spel.

Men som Kristoffer Bergström avslöjade är ”Jossan” efter ett antal turer tillgänglig för spel i kvällens EM-premiär mot Danmark – och Pia Sundhage kan ställa det lag hon vill på Gamla Ullevis sommarfina gräsplan.

En duktigt offensiv balans
Det innebär en riktigt offensivt balanserad svensk startelva med ett kreativt mittfält som kan hota från alla håll och kanter.

Antonia Göransson kan löpa sönder den danska högerkanten, Marie Hammarström och Caroline Seger kan lirka fram precis passningar framför, igenom och bakom den rödvita backlinjen.

Seger kan också ta egna, kraftfulla, löpningar i djupled eller fylla på som andravåg. Och ute till höger kan – och kommer – Josefine Öqvist löpa snabbt, mycket och irrationellt.

Högkvalitativt? Ja. Anfallsskickligt? Absolut. Målfarligt? Kanske.

Den farliga ytan
Men det offensivt inriktade svenska mittfältet medför också svagheter, framför allt defensivt.

Överflyttningarna, där yttrarna flyttar in i planen mot bollsida, blir jätteviktiga precis som delaktigheten i hemjobbet. Men allra mest sårbart blir Sverige i ytan mellan mittbackarna Nilla Fischer och Charlotte Rohlin och mittfältsnavet med Seger och Hammarström.

Det är den ytan Danmark vill hitta, det är i den ytan som Linköpings supertalang Pernille Harder vill operera och det är den ytan som kan bli Sveriges akilleshäl.

Sedan gäller det så klart att ytterbackarna Jessica Samuelsson och Sara Thunebro vinner sina matcher i matchen mot Danmarks offensiva ytterforwards.

Fördel Sverige
Det är ingen tvekan om att Sverige är favoriter i kvällens premiär mot Danmark. Jämför man spelare för spelare så finns det mycket mer kapacitet, kompetens och kvalitet i den blågula elvan jämfört med i den rödvita.

Men man ska ändå komma ihåg att det är en EM-premiär med allt vad det innebär av nervousitet, anspänning, press och förväntningar.

Och det är Pia Sundhages Sverige som har pressen på sig – helt och hållet. Det är det trycket som är landslagets största och kanske värsta motståndare i kvällens match.

Vinner man fajterna mot anspänning och mot press så vinner man premiären på ett utsålt Gamla Ullevi. En EM-turnering skulle knappast kunna få en bättre start.

………………………………….

Jag är glad att Josefine Öqvist startar i kväll. Glad för hennes skull och glad för att landslaget därmed kommer till spel med en vindsnabb tjurskalle som kan avgöra matcher på egen hand.

Allra gladast är jag över att Pia Sundhage väljer att satsa på den bästa, framför allt mest formstarka, av sina yttrar.

I min värld hade Sverige fått ut ännu mer av Josefine Öqvist om man bytt plats på henne och Kosovare Asllani, men Sundhage väljer att se det hela på ett annat sätt (och det får man acceptera).

Huvudsaken är nog att Öqvist finns på planen i EM-premiären, för jag hade varit rejält jävla nervös om Sverige kommit till spel med två debutanter (Jessica Samuelsson och Olivia Schough) på samma kant i den så viktiga första matchen.

…………………………………..

Avskydd och misstrodd, men ändå med i landslagets spion-team. Thomas Dennerby är en av Pia Sundhages fyra scouter i EM-turneringen – trots att ingen spelare i den svenska landslagstruppen gillar honom.

Det är sanningen. Den kalla, hårda sanningen.

Risken finns attden före detta förbundskaptenen blir ett störningsmoment under turneringen, men förhoppningsvis blir han bara en figur i marginalen.

Personligen tycker jag ändå att det är märkligt att den förra förbundskaptenen finns med i landslagsteamet över huvud taget.
Hans tid är ju över.

Klockan 18.00 släpper Pia Sundhage sin trupp till EM. Redan nu kan du läsa vilka spelare jag skulle ta ut till sommarens stora fotbollsfest.

Innan jag tar fram sågen och släpper bomber så vill jag förklara hur jag tänker.

Stommen i det svenska landslaget börjar närma sig, eller har redan passerat, de 30. För att inte behöva genomföra en generationsväxling av jätteformat under kvalet till VM i Kanada 2015 skulle jag redan nu plocka in några av framtidens svenska stöttespelare.

Jag skulle dessutom välja att rata några spelare som i mitt tycke inte har en framtid på absolut högsta internationella nivå. 

Med det sagt är det dags att presentera min EM-trupp.

Målvakter – två 30-plussare räcker
Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är mina två mästerskapsmålvakter.

Eftersom en tredjemålvakt mest är med för att fylla ut lagbilden tycker jag att det finns anledning att ta in en yngre målvakt som har framtiden för sig istället för att satsa på 30-åringar som Hedvig Lindahl eller Carola Söberg.

Varför inte låta Malin Reuterwall, som har en klart godkänd vårsäsong i Umeå bakom sig, vara med – alternativt Sunnanås Susanne Nilsson.

Backar – Malmöbackarna slopas
Att skola om Nilla Fischer till mittback har visat sig vara ett smart drag av Pia Sundhage. Jag vidhåller att Fischer är ännu bättre på mittfältet, men hon är riktigt bra i mittförsvaret och kan flytta fram om det behövs.

Förutom Fischer kommer Charlotte Rohlin, Sara Thunebro, Jessica Samuelsson, Stina Segerström och Annika Svensson med i min trupp.

Den sistnämnda är med sin aktivitet, aggressivitet och tuffhet ett klart bättre alternativ än Malmös Lina Nilsson som varit svag hela vårsäsongen och som snarare reagerar än agerar på planen.

Amanda Ilestedt har inte imponerat på mig och är, som jag ser det, en för dålig passningsspelare för att ta plats i en EM-trupp den här gången.

Jag skulle istället välja att ta med Linköpings Magdalena Ericsson, som visserligen har en hel del kvar att lära och utveckla, men som är begåvad med en vänsterfot som ett framtida svensk landslag skulle må bra av.

Mittfältare och forwards – Sjögran tar ingen plats
Ett ganska stort antal spelare känns givna. Däribland finns Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Josefine Öqvist, Sofia Jakobsson och även Lisa Dahlkvist – även om hon inte har varit i närheten av den form hon visade upp i VM 2011.

Emmelie Konradsson har varit med hela året och ska också hon med till EM, precis som Elin Magnusson (som debuterade mot Brasilien).

Utöver dessa är det hög tid att släppa fram morgondagens blågula stjärnor. Malmös Elin Rubensson är en av dessa och är med sin mångsidighet en spelare som jag skulle plocka med.

Samma sak gäller för Lina Hurtig. Umeåanfallaren är visserligen inte är färdig för ett seniormästerskap ännu, men hon kommer att vara en väldigt viktig spelare i morgondagens svenska landslag. Låt henne känna på atmosfären, se vad som krävs och skaffa sig erfarenheter som kan vara värdefulla i framtiden.

Olivia Schough är ett alternativ för min trupp, men jag skulle nog ta ut Jenny Hjohlman istället. Umeåspelarens spetsegenskaper är vassare och väger tyngre än Schoughs kvaliteter, så sista platsen i min EM-trupp går till ”Viksjöfors-expressen”.

Klockan 18.00 offentliggör förbundskapten Pia Sundhage sin trupp till EM. Räkna med någon överraskning, men med betydligt färre skrällar än jag skulle ta med i min blågula styrka.

Bli inte förvånade om Pia Sundhage bjuder på ett par riktiga skrällar när den svenska EM-truppen presenteras i morgon.

De sista platserna i en trupp brukar ofta vara de svåraste att besluta om och jag är tämligen övertygad om att landslagsledningen i skrivande stund (strax efter tio på måndagskvällen) fortfarande väger för och emot för någon eller några spelare.

Målvaktssidan är nog spikad. Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är solklara, precis som Hedvig Lindahl. Eller?

Carola Söberg har varit med under året och har kanske en mikroskopisk chans att komma med som tredjealternativ.

Ilestedt ett frågetecken
Bland backarna är mittbacksduon Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro och Jessica Samuelsson givna. Klara är också Lina Nilsson och Stina Segerström.

En plats är dock fortfarande öppen.

Malmöbacken Amanda Ilestedt var med mot Brasilien, men har verkligen inte imponerat – varken i serien eller i på landslagets träningar – och löper en hög risk att få följa EM från tv-soffan.

Om hon ratas öppnas dörren för spelare som Marina Pettersson Engström (Örebro) eller kanske rent av Annica Svensson (Tyresö).

Den sistnämnda har inte varit med i snacket sedan Algarve Cup, men har både mästerskapsvana och en tuffhet som den svenska backbesättningen skulle må bra av.

Banusic och Hurtig är borta
Talangerna Marija Banusic och Lina Hurtig fanns med i truppen mot Brasilien, men fick lyckades inte övertyga på träningarna och fick heller ingen speltid i matchen. Båda två kommer därför att ställas utanför EM-truppen.

Klara för EM är; Caroline Seger, Marie Hammarström, Olivia Schough, Lisa Dahlkvist, Antonia Göransson, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Josefine Öqvist och Emelie Konradsson.

Det lämnar tre platser kvar att fylla.

Jag tror att Elin Magnusson (Örebro), som begick landslagsdebut mot Brasilien, tar en av dessa – sen är det vidöppet.

Min kollega Petra Thorén tyckte i sin krönika förra veckan att Therese Sjögran skulle plockas med. Den åsikten delar inte jag.

Sjögran är bra tränad och har massor av erfarenhet, men också rejält matchotränad. Thorén menade att Sjögrans erfarenhet skulle göra henne till en användbar inhoppare i slutet av matcher, men sån är inte den Therese Sjögran jag sett genom åren.

Malmöspelaren är faktisk inte den trygga spelartyp som ger önskad ramstyrka till ett lag i ledning i slutskedet av en match. Hon är heller inte den som ger ökat styrka offensivt vid underläge.

Som jag ser det är Sjögrans tid i landslaget över, särskilt efter en vårsäsong på Malmös bänk.

Sjögran finns sannolikt ändå med i Sundhages tankar, precis som klubbkompisen Elin Rubensson och Umeås Jenny Hjohlman.

Att Sundhage tidigare sagt att hon inte vill ta ut en debutant till EM tar jag med en nypa salt. Efter skador på EM-klara spelare har alternativen blivit få och då kan faktiskt en vindsnabb anfallare från Viksjöfors bli morgondagens största skräll.

Pia Sundhage hade hoppats få viktiga svar i landskampen mot Norge – och fick det. Då valde hon själv att väcka ett par nya frågor.

Inför matchen ställde jag tre frågor som jag ville få svar på:

1) Hur väl fungerar det svenska försvarsspelet, och då i synnerhet fyrbackslinjen?

Svar: Ganska bra.

Nilla Fischer klev fram som en riktig general i mittförsvaret, hon backades upp bra av Charlotte Rohlin och Sara Thunebro, där den sistnämnda såg oförskämt bra ut.

Det stora frågetecknet var – och är fortfarande – högerbacken Jessica Samuelsson. Hon blandade och gav, var inblandad i det norska målet och hade ett antal riktigt risiga passningar och aktioner.

På pluskontot: Den vilja och det hjärta som hon visade.

Men kampen om högerbacksplatsen lever nog vidare ytterligare ett tag. Lina Nilssons chanser är små, men inte helt borta.

2) Mittfältarna Caroline Seger och Marie Hammarström delar på arbetsbördan, både offensivt och defensivt. Är det modellen för att framför allt Seger ska komma rättvänd med boll i större utsträckning än tidigare?

Svar: Nej.

Seger gjorde en slät figur och var tillsammans med Samuelsson inblandad i det norska målet. Sundhage hoppades att Seger och Hammarström skulle vara nyckeln till ett framgångsrikt svenskt anfallsspel – det var de inte.

Seger blev sittande, felvänd och långt ifrån händelsernas centrum. Vice kaptenen fick också pausorder av Sundhage att komma högre upp i planen i andra halvlek.

Det gjorde hon, vilket resulterade i att hon blev mer involverad i det offensiva spelet.

Hammarström var bättre än Seger, men fick inte heller hon spelet att fungera till hundra procent. Hon hade emellertid flera fina aktioner och ett utgångsläge som gjorde henne delaktig i anfallsspelet på ett helt annat sätt än mittfältskollegan.

3) Relationen, tajmingen och samarbetet mellan Seger, Lotta Schelin och Kosovare Asllani måste fungera om EM ska bli lyckosamt– men det har inte fungerat fullt ut under året. Får trion spelet att klicka i dag?

Svar: Delvis.

Lotta Schelin och Kosovare Asllani var många gånger isolerade på topp, men fick på tu man hand samarbetet att fungera riktigt bra. Seger kom med i anfallsspelet först efter pausvilan.

Josefine Öqvist, som byttes in direkt i andra halvlek, kom in med en jäkla energi och fick än mer fart på Schelin, Asllani – och det svenska anfallsspelet.

Jag tror att Öqvist spelade till sig en plats i startelvan mot Danmark 10 juli. Så bra var hon faktiskt.

……………………………….

Pia Sundhage sa själv efter matchen att hon såg de mittbackar hon kommer att satsa på i EM – och det gjorde hon.

Fischer var den starka ledargestalt en svensk fyrbackslinje behöver och Charlotte Rohlin är på väg tillbaka till sitt gamla jag.

Förbundskaptenen fick också se Lotta Schelin och Kosovare Asllani i ett samarbete som med lite putsande kan bära långt.

Men hon fick också se Emmelie Konradsson spela bort sig från en plats i startelvan. Det var ju Umeåspelaren som skulle ta den där platsen ute till höger på mittfältet, men som mot Norge inte ens kom in i matchen

Sundhage får fundera vidare över vem som ska spela på högerbacksplatsen. På mittfältet, framför, är det nu klart. Där ska Josefine Öqvist lira.

…………………………….

Målvaktsbytet med 20 minuter kvar kändes märkligt. Det var det också. En test, eller förberedelse inför det som komma skall.

Sofia Lundgren kastades in i hetluften, inte för att Hammarström var svag eller skadad, utan för att se hur Linköpingsmålvakten skulle reagera.

Lundgren var lika stabil som hon brukar vara, utan att ställas på några egentliga prov.

Det enda som Sundhages test egentligen visade var väl att Sofia Lundgren är andramålvakt i sommarns stora mästerskap.

…………………………..

Tidigare i veckan sa Pia Sundhage att Umeås Jenny Hjohlman skulle få speltid mot Norge, men Hjohlman blev kvar på bänken till matchen var slut.

Sundhage ändrade sig under resans gång och man kan verkligen fundera över om hon faktiskt ska säga något om eventuella byten över huvud taget.

I Hjohlmans situation hade jag lämnat Linköping Arena med ledsna ögon och en jobbig känsla i matchen. Att först läsa i tidningen att man ska få spela, men sen ändå sitta med en filt över benen är aldrig upplyftande eller positivt.

Sundhage gillar raka rör och tydliga besked, men måste bli bättre på att själv kommunicera på samma premisser.

Det som kunde anas i går blev kristallklart i dag. Pia Sundhage väljer att spela Linköpings Jessica Samuelsson som högerback mot Norge.

Landslagets träning bjöd inte på några egentliga överraskningar. Däremot lät förbundskapten Sundhage morgondagens startelva kampera ihop under dagens spelmoment.

Där blev det tydligt att Jessica Samuelsson spelar högerback och att Umeås Emmelie Konradsson tar plats till höger på mittfältet.

Sundhage bestämde sig sannolikt redan i tisdags när hon såg Linköping besegra Malmö med 3–1 och Samuelsson vann matchen i matchen mot Lina Nilsson på knock out.

För det var verkligen skillnad. Samuelssons starka defensiv överglänste Nilssons alla offensiva (och defensiva) färdigheter – med råge.

Och när Sundhage sen tog beslutet att låta Emmelie Konradsson (som är duktig offensivt, men som brister i försvarsspelet) starta morgondagens match, före spelare som Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist, så blev det viktigare att låta en defensivt duktig ytterback operera bakom än att spela en mer offensivt orienterad dito.

Om Samuelsson svarar för en stabil och bra insats mot Norge så tror jag att Lina Nilsson får svårt att ta den där startplatsen som såg ut att vara vigd för henne bara ett par månader tillbaka i tiden.

………………………………………………………..

Det blir två systrar Hammarström på planen mot Norge. Kristin vaktar målet och Marie spelar på innermittfältet tillsammans med Caroline Seger.

Gissningsvis tror Pia Sundhage att Sverige kommer att vara det spelförande laget och valde därför att satsa på två passningsskickliga spelare centralt, vilket placerade mer defensivt starka Lisa Dahlkvist på bänken.

Tufft för Dahlkvist som i går lät meddela att hon kände sig i bra form och som, kanske just därför, såg ut lite som att luften gått ur henne i dag.

………………………………………………………

Så spelar Sverige i morgon:

Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Emmelie Konradsson, Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Pia Sundhage varnade för en farlig utveckling inom svensk damfotboll. Jag varnade för Kif Örebro. Både förbundskaptenen och jag fick rätt – åtminstone i dag.

”Det här är inte bra”, sa Pia Sundhage efter att ha sett Malmö förlorat returmötet med Lyon i Champions Leage. Hon kunde ha pratat om Malmös spel eller om resultatet, men syftade på att vice-mästarna ställde upp med fler utländska än svenska spelare.

Förbundskaptenen blev knappast gladare i dag när hon såg Tyresö slå tillbaka Linköping efter två sena mål. Båda baljorna gjordes nämligen av utländska spelare och Linköpings (och Sveriges?) mittlås med Nilla Fischer och Charlotte Rohlin gjorde alls ingen jättematch.

Båda två gjorde sina missar och Rohlin blev dessutom frånsprungen vid ett av målen. Inte direkt de besked som Sundhage hoppades på när hon åkte till Tyresövallen kan man tänka.

Att Tyresö skulle vinna hade de flesta räknat med, men laget vaskade faktiskt inte fram särskilt många heta chanser under matchens gång och ska vara glada över att man tog full pott.

……………………………………………………….

Jag hade inte många med mig när jag skrev att Kif Örebro skulle överraska positivt den här säsongen. Men de nederlagstippade närkingarna har skrivit många experter och tippare på nästan under säsongsinledningen.

Örebro besegrade i dag Vittsjö med 3–1 och har nu tagit sju poäng av nio möjliga på säsongens tre matcher.

Än så länge kan jag säga: vad var det jag sa?

………………………………………………………..

Malmö tog pliktskyldigt tre poäng mot nykomlingen Mallbacken efter seger med 3–0, men vinsten imponerar inte. Framför allt tycker jag att det verkar som att Skånelaget har fortsatta problem med produktionen och effektiviteten.

………………………………………………………..

Av dagens nio inprickade mål var det bara två som gjordes av en svenska –Helén Eke. Pia Sundhage verkar ha fog för sin oro över svensk damfotbolls utveckling trots allt, eller?