Efter fyra omgångar börjar man nu ana hur toppen och botten kommer att se ut i årets elitetta. Och förutom att vissa lag har imponerat på olika sätt så har även en rad unga talanger klivit fram.

Medan många av Sveriges talanger får nöta bänk i damallsvenskan så spelar andra vecka efter vecka i elitettan – och gör det på ett imponerande sätt. En 17-åring och en 18-åring skuggar Mia Jalkerud i skytteligatoppen och på ett mittfält i Skåne dominerar en tjej född 1999. Här är några spelare att ha extra koll på i år.

Tabitha Chawinga Kvarnsveden
Chawinga värvades inför i år efter att ha gjort 39 (!) mål för division 1-laget Krokom/Dvärsätt. Och den vindsnabba 18-åringen har börjat lika bra i elitettan. Efter fyra omgångar har hon gjort fem mål för KIK. Är landslagsspelare för Malawi.

Christine Tjärnlund Sunnanå
17-åringen (född 1997) debuterade i elitettan redan i höstas och gjorde succé med fem mål. Formen håller i sig även 2015. Efter fem matcher har anfallaren gjort fyra mål och visat sig vara väldigt viktig för Sunnanås offensiv. Snabb och orädd genombrottsspelare.

Nellie Lilja LB07
En av seriens yngsta spelare (född 1999) får gott om speltid i topplaget LB07. Lilja var ordinarie som innermittfältare redan i höstas och har nu tagit ännu ett kliv. Blev målskytt senast mot IFK Kalmar efter ett solonummer som avslutades med ett skott i krysset. Redan spelat flera matcher med det äldre flicklandslaget.

Emma Holmgren Sirius
Målvaktstalangen inledde säsongen med hjärnskakning och missade de två första omgångarna. Har mycket erfarenhet från spel med flicklandslagen och är nu förstamålvakt i topplaget. 18-åringen är bra skolad och har rätt inställning.

Josefine Rybrink Kungsbacka DFF
Värvades från lokala klubben Onsala BK inför i år och har direkt tagit en ordinarie startplats som mittback hos nykomlingen. Bryt- och placeringssäker med bra passningsspel. Given i f98-landslaget.

Håll också koll på:
Anna Oskarsson Jitex
Yttermittfältaren har en nyckelroll. Har skrivit på för Hammarby och lämnar Mölndalsklubben redan i sommar. För bra för elitettan.
Emelie Andersson QBIK
19-årig mittback som är lagkapten. Stor och stark har hon en viktig roll i år.
Matilda Haglund Lidköping
Målvakten var en stor anledning till att LFK tog klivet upp i elitettan. Har en nyckelroll om laget ska ha en chans att klara sig kvar.
Ellen Persson Kungsbacka DFF
Det lilla spelgeniet har tagit en startplats och imponerat. Kan spela både inner- och yttermittfältare.
Emma Danielsson Östersund
Anfallare som provat på landslagsspel. Snabb, teknisk och målfarlig. Ordinarie.
Maja Göthberg Hovås Billdal
Offensiv och rivig ytterback som imponerat stort både i klubblaget och i f19-landslaget.

***

14 mål på tre matcher
Seriefavoriten Djurgården har en imponerande offensiv så här långt. Laget har gjort 14 mål på tre matcher. Förra årets skytteligavinnare Mia Jalkerud har gjort nio av de målen, efter att hon bland annat gjorde alla sex målen (!) i 6-0-vinsten mot Lidköping.

Tungt för nykomlingen
Efter fyra omgångar står Lidköping på noll poäng med 0-14 i målskillnad. Klubben värvade främst lokala division 1-spelare inför debutsäsongen i näst högsta serien. Det håller inte. Laget har förvisso några spelare med erfarenhet från spel i allsvenskan, men de är för få. Unga målvakten Matilda Haglund (född 1996) får dra ett tungt lass tillsammans med systrarna Berling (Carin och Caroline).

Inte förlorat hemma på 2 år och 8 månader
Nykomlingen Kungsbacka DFF blir svårslagna på Tingbergsvallen i år – åtminstone om man ska lita på statistiken. Senast laget förlorade på hemmaplan i seriespel var den 22 september 2012 (förlust mot LB07 i söderettan). De två inledande hemmamatcherna i elitettan har slutat med segrar (3-1 mot Jitex och 2-0 mot Lidköping). Laget har alltså inte förlorat hemma på två år och åtta månader. 24 raka matcher utan förlust.

Från allsvenskan till botten av elitettan
Klassiska Jitex har haft en tung inledning. Förra året ramlade de ur damallsvenskan utan att ta en enda poäng och nu har de startat elitettansäsongen med en vinst och tre förluster. I laget finns dock stor potential. Anfallarna Ida Andersson (ny från Mariebo) och Alexandra Vera håller hög klass och kommer att ställa till det för många försvar under året.

/Maja Johansson

Att tippa en serie är så mycket enklare innan i huvudet än vad det är i verkligheten. Man får alltid räkna med att något lag överraskar och ett annat går betydligt mycket sämre än man trodde. Tidigare har jag under flera år  tippat damallsvenskan i magasinet MATCH. Toppen och botten har varit hyfsat lätt att sätta, mitten svårare. Förra året spelades för första gången elitettan, då tippade jag även den. Det var ingen enkel uppgift. Serien känns även i år ganska oviss och generellt lite svagare än under fjolåret. Detta på grund av att bara ett lag flyttades ned från damallsvenskan. Dock gör just detta serien så kul, det känns som att i princip alla lag kan slå alla. Det finns också stort utrymme för många av landets talanger att blomma ut och visa sina styrkor på hög nivå.

Jag ser egentligen bara att lag som den givna seriesegraren och det är Djurgårdens IF. Laget har haft några säsonger på sig att bygga för damallsvenskan och i år kommer de att gå upp. Tre (!) av lagets anfallare kommer troligtvis synas i toppen av skytteligan. Bakom DIF så tippar jag en riktig outsider. LB07 har tagit kliv för varje år och har en väldigt spännande trupp. Stämmer alla delar i år så kommer de definitivt vara med att fajtas om den andra platsen till damallsvenskan. Detta tillsammans med, i första hand, Hovås Billdal och Kvarnsveden.

I botten kan en rad etablerade lag riskera att åka ut då nykomlingarna i år ser väl förberedda ut. Bollstanäs, Älta och QBIK kommer att få det tufft i år.

1. Djurgården (4)
Har en superuppställningen i offensiven med målfarliga trion Alexandra Höglund, Madeleine Stegius och Mia Jalkerud. På grund av det så gör det inte så mycket att försvarsspelet inte håller samma klass. Förra säsongen var man det lag av topplagen som släppte in flest mål. De siffrorna behöver putsas till lite. Men DIF kommer att promenera hem serien om de slipper skador på nyckelspelare.

2. Limhamn/Bunkeflo (8)
LB07 har tagit stora kliv, lite i skymundan, för varje år. Nu har de tappat lite offensiv kraft, men också förstärkt med rutin i Anna Welin, Amanda Persson och isländska Dagmar Mýrdal Gunnarsdottir. I laget finns en av Sveriges mest spännande talanger i Nellie Lilja (född 1999). Hon tog redan under fjolåret en ordinarie plats på innermittfältet. Har LB07 flytet så kan de mycket väl ta klivet upp i allsvenskan. Det här är ett lag, som i sina bästa stunder, slår alla.

3. Hovås/Billdal (6)
Om alla delar stämmer för HBIF i år så kan de på allvar hota om en allsvensk plats. Truppen är bred med mittfältet som den starkaste lagdelen där Linda Nöjd, Taina Hartikainen och Jessica Julin kommer att spela. Framåt finns en rad alternativ, bland annat nya Ida Hedstad, som var Bollstanäs bästa målskytt under fjolåret. Spelar med en aggressiv press och en rak, snabb offensiv.

4. Kvarnsveden (5)
Försvarsstarka Kvarnsveden fortsätter sin satsning på utländska spelare. I år syns tre nya amerikanskor i truppen. Laget var länge med i racet om en allsvensk plats under förra säsongen, men tappade rejält under de sista omgångarna. Förlorat nyckelspelare som Darcel Mollon, Petra Larsson och Hanne Gråhns. Har haft svårt att göra mål, men det ska förhoppningsvis 18-åriga nyförvärvet Tabitha Chawinga ändra på. Anfallaren gjorde 39 (!) mål i division 1 under 2014.

5. Sirius (7)
Lagets mest intressanta spelare finns i målet. Talangen Emma Holmgren (född 1997) kan få chansen att vara förstamålvakt. Hon lär då få en viktig roll då Sirius har tappat slagkraft i just försvaret. Offensivt finns stor potential med Fanny Andersson, Julia Lyckberg, Maja Andersson, Caroline Lundberg och nya Tempest-Marie Norlin.

6. Sunnanå (3)
Det känns som att de har lagt satsningen mot allsvenskan på is. Istället för att värva utländska proffsspelare är det i år ett yngre SSK vi kommer att få se. Många tunga namn har lämnat och de får sikta in sig på en mittenplacering istället för toppen. Stommen håller dock hög klass med Alexandra Nilsson, Sandra Betschart, Annina Wede och två intressanta nyförvärv i Riikka Ketoja och Michelle Wörner. SSK kommer nog att blanda och ge rätt mycket under säsongen.

7. Kungsbacka DFF (ny)
Vann division 1 överlägset, men har tappat viktig rutin inför debutsäsongen i elitettan. Tränarna Johanna Almgren och Stina Segerström har ett ungt, spelskickligt lag som kommer att överraska många. Viktiga spelare blir rutinerade Leena Puranen och Elin Nilsen (ny från Vittsjö). Två av f98-landslagets mest framträdande spelare Josefine Rybrink och Ida Strömblad kommer att få mycket speltid.

8. IFK Kalmar (ny)
Nykomlingen har en bred och ganska rutinerad trupp. Trion på topp med Mathilda Johansson Prakt, Linnea Johansson och Amanda Fredriksson har potential att skjuta Kalmar till en mittenplacering. Många av nyförvärven har rutin från den här nivån sedan tidigare och det gör att laget, med råge, klarar sig kvar i elitettan.

9. Jitex (12 i damallvenskan)
Var inte ens nära ett nytt kontrakt i allsvenskan och tog inte ett enda poäng på hela året. Lagets nyckelspelare har lämnat truppen, men i elitettan ska de ha en rimlig chans att bli ett mittenlag. Nyförvärvet och målskytten Ida Andersson är en intressant spelare som tillsammans med tekniska Alexandra Vera kan hota många lag framåt. På mitten blir Amanda Östervall nyckeln.

10. Östersund (ny)
Svårbedömt lag då man haft stora förändringar i truppen. Det är en mix av talanger, trotjänare och utländska värvningar som, om allt stämmer, kan överraska. Håll koll på talangen Emma Danielsson i offensiven. I mål står moldaviska Ina Budestean som nådde framgång i Champions League förra hösten med litauiska Gintra Universitetas.

11. Bollstanäs (11)
Har i stort sett fått behålla truppen från i fjol bortsett från två tunga namn. Ida Hedstad (Hovås/Billdal) och Julia Zigiotti Olme (AIK) var fjolårets bästa i offensiven och deras frånvaro kommer att märkas för Bollstanäs som går ett tufft år till mötes. Kommer att fajtas om nytt kontrakt med QBIK och Älta i första hand.

12. Älta (10)
Har tappat i princip halva startelvan och spelar i år med ett väldigt ungt lag. 27-åriga nyförvärvet Rebecka Lange, som valdes till Gotlands bästa spelare 2014, får stå för viktig rutin. I truppen finns ett gäng talanger som blir kul att se. Innermittfältaren Johanna Rytting Kaneryd kan få sitt stora genombrott. Håll också koll på målvakten Patricia Kaldoyo.

13. QBIK (9)
Hade ett tufft år redan förra säsongen och har inte förstärkt med tillräckligt bra namn. Det största problemet ser ut att bli målskyttet då de fyra främsta målskyttarna från 2014 har lämnat truppen. Dessutom har målvakten Maria Yatrakis slutat, ett stort avbräck. Försvaret blir nyckeln där f19-landslagets Emelie Andersson är det starkaste namnet. Men det räcker tyvärr inte. QBIK får börja om i division 1, där klubbens alla talanger kan blomma ut.

14. Lidköping (ny)
Nykomlingen har enbart värvat lokalt och ungt. Det kommer givetvis inte att räcka till i den tuffa konkurrensen som råder i elitettan. Mycket av spelet har handlat om att hitta upp med bollar till starka anfallaren Sandra Lagerbratt. Gissningsvis blir det taktiken även i år. Kommer säkert att kriga till sig ett gäng poäng, men inte tillräckligt många.

/Maja Johansson

Många klubbar har värvat färdigt, andra letar fortfarande efter ytterligare förstärkningar. Men det är varken Hammarby, Eskilstuna, Linköping eller Rosengård som har lyckats göra årets bästa rekrytering – den har jag gjort.

Förändring är ett måste för att saker och ting ska utvecklas. Det gäller även den här bloggen.

Så med hopp om att ta bloggen till en ny nivå har jag värvat. Från och med nu är jag inte längre ensam om att plita ner mina synpunkter, sanningar och nyheter här, jag har Maja Johansson med mig.

Maja är en före detta elitfotbollsspelare från värmländska Torsby, med förflutet i klubbar som; Mallbacken, Sunnanå, Umeå och Jitex.

Hon har tidigare varit krönikör i magasinet MATCH där hon under fler år visat hur mycket hon brinner för damfotboll .

Nu vill hon föra damfotbollen framåt genom att dela med sig av sina funderingar och klarsynta analyser här i bloggen. Räkna med att hon bjuder på en del skarpa åsikter och en del bittra blogginlägg, men framför allt att hon väcker än mer debatt och skapar än mer dynamik i landets kanske största damfotbollsblogg.

Maja Johansson är årets värvning i svensk damfotboll – för mig i alla fall.

Jag har inte hunnit med att blogga så mycket som jag skulle önska nu i OS-tider. Jobbet med våra rosa tv-sändningar har sitt pris, kan man väl säga. Men jag tänkte kasta ur mig några reflektioner och nyheter i korthet i alla fall.

Landslagsspelaren Johanna Almgren missade EM och stora delar av fjolårssäsongen till följd av en knäskada. Efter att ha slitit för att ta sig tillbaka till planen igen tvingas hon nu genomgå en operation av sitt i sitt redan hårt prövade knä – den sjätte i ordningen.Almgrens sargade knä kommer därmed att hålla henne borta från planen ytterligare en tid, vilket naturligtvis innebär ett stort avbräck för Kopparbergs/Göteborg

Jag lider verkligen med Almgren som fått så många säsonger spolierade till följd av skador och som jag vet har slitit  hårt för att ta sig tillbaka från den senaste. Hoppas verkligen att hon kan och orkar komma tillbaka ännu en gång, för Johanna Almgren behövs i Göteborgslaget och i Damallsvenskan.

…………………………….

Sunnanås målvakt Susanne Nilsson har gjort landslagsdebut – för Serbien.
Nilsson vaktade målet när Serbien besegrade Malta med 3–0 i VM-kvalmötet tidigare i dag.

Därmed är Kristianstadstjejen förlorad för det svenska landslaget.

…………………………….

Apropå landslaget så presenterades ju truppen till Algarve Cup i går.
Assisterande förbundskapten Lilie Persson bjöd inte på några direkta jätteskrällar vid presskonferensen, men hon släppte ändå ett par överraskningar.

Jag hade till exempel inte trott att Piteås Emilia Appelqvist  skulle komma med i truppen och jag hade definitivt räknat in Umeås Lina Hurtig i densamma.

Den förstnämnda fanns med, precis som i mötet med Frankrike förra helgen, medan Hurtig saknades. Nu förklarade Persson på förbundets hemsida att man, efter dialog med F19-förbundskaptenen Calle Barrling, valt att låta Umeåforwarden spela med F19-landslaget i La Manga istället för att ge henne rikligt med speltid inför lagets kommande EM-kvalmatcher.

Jag kan säga att jag förstår Persson och Barrlings resonemang, men därmed inte sagt att jag håller med helt och fullt.

Lina Hurtig är en stor talang som kan gå en riktigt fin framtid till mötes. Men det är viktigt att komma ihåg att hon fortfarande har flera kliv kvar att ta innan hon är en fullfjädrad seniorspelare på  internationell nivå.

Men hade inte Algarve Cup varit ett perfekt tillfälle för Pia Sundhage och kollegan Persson att ge UIK-spelaren chansen, att börja slussa in henne i damlandslaget och se vad hon faktiskt håller för?

Om man har planer att använda sig av Hurtig i nästa års VM-slutspel så hade jag gärna sett att man tagit ut henne till turneringen i Portugal redan nu, men så blir det alltså inte.

Kanske visar det sig vara ett klokt beslut som landslagsledningen tagit, men jag är verkligen inte säker på den saken.

En som fick plats i truppen var Sofia Jakobsson. Tysklandsproffset som har stått utanför truppen vid de två senaste landslagssamlingarna, får nu chansen igen och jag gissar att hon är sugen att visa att hon är värd den.

Några av spelarna, en knapp handfull, i den svenska truppen till Algarve Cup ställer jag mig lite frågande till. Är de verkligen landslagsmässiga?
Men innan jag kommenterar de uttagningarna vidare vill jag ge spelarna ifråga chansen att visa vad de går för mot riktigt bra motstånd i Portugal i mars. Fortsättning följer med andra ord …

………………………..

Vid gårdagens presskonferens kom det också fram att Josefine Öqvist slutar i landslaget.
Ett trist besked, tycker jag. Öqvist har gjort bra ifrån sig i franska ligan, hon har en speed som är bristvara i det svenska landslaget och hon kan avgöra matcher på egen hand.

Öqvists beslut påverkar dessutom det svenska landslaget negativt. Den offensiva slagstyrkan devalveras helt klart och det finns tyvärr ingen spelare som helt, eller ens delvis, kan fylla den lucka som ”Jossan” lämnar efter sig.

……………………..

Det var några nyheter och tankar på uppstuds. Kanske kommer det något inlägg ytterligare under OS, om inte annat blir det mer av den varan efter spelen då tiden räcker till bättre – både för djupare analyser och rejäla reflektioner.

Hon valde att lämna Umeå IK och lägga skorna på hyllan. Nu är Alexandra Nilsson tillbaka – som tränare.

3–1-segern mot Kristianstad den 20 oktober i fjol satte punkt för Alexandra Nilssons spelarkarriär.
Det var i alla fall så hon tänkte, Kalixtjejen.
Nu är hon emellertid tillbaka i elitfotbollen, men inte som spelare utan som tränare, skriver Norran.

Nilsson kommer nämligen att träna Sunnanå, samma klubb som försökte värva henne som spelare men fick nej, tillsammans med Martti Tikkanen kommande säsong.

Den förra mittbacken blir ett varmt välkommet tillskott i ett Sunnanå som tappat en hel drös spelare (åtta stycken) sedan man ramlade ur Damallsvenskan.
Förra veckan lämnade ju Sara Nordin och Julia Spetsmark för spel i Kif Örebro och så sent som i dag blev det klart att också Annika Kukkonen går samma väg.

Nu får klassikerklubben i alla fall förstärkning på tränarsidan, även om man allra helst hade önskat se Alexandra Nilsson i mittförsvaret.

Det har hänt en del sedan mitt förra inlägg. Några spelare har bytt klubbadresser, en provspelare har fastnat i den afrikanska byråkratins inte alltid särskilt snabbt malande kvarnar och jag är tillbaka i kalla Sverige.

Övergångarna först.

I går blev det klart att Elin Borg lämnar Kristianstad och Damallsvenskan för Djurgården och Elitettan. Vänsterbacken kommer därmed att representera sin femte klubb på lika många säsonger. Borg har sedan hon lämnade Stattena efter säsongen 2010 spelat för Linköping, AIK och Kristianstad.

En annan spelare som bytt klubbadress en del de senaste säsongerna är Lisa Klinga, som i dag blev klar för Tyresö – igen. Klinga kommer närmast från Piteå, vilka hon var utlånad till (av Tyresö) förra säsongen.

Även Kif Örebro har utökat spelartruppen. Klubben har värvat mittbacken Sara Nordin från Sunnanå. Därmed är luckan efter Sara Larsson fylld, åtminstone om man ser till spelartyp och position.

I Umeå IK har det hänt både det ena och det andra, plus och minus.
Det positiva för klubben är att nyförvärvet från Sunnanå, Hanna Glas, har börjat träna för fullt efter den korsbandsskada hon ådrog sig inför fjolårssäsongen.

Mer negativt är det då att provspelaren, och eventuella nyförvärvet, Gladys Nnenena Akpa, som skulle ha kommit till Umeå i tisdags inte har anlänt till Sverige än.
Pappersstrul (läs: nigeriansk byråkrati) ska vara anledningen till att den nigerianska landslagsspelaren inte kommit fram till Norrland.

På plats i Norrland och i Umeå IK är däremot Umeå Södras lagkapten Lisa Lantz.
Mittbacken, som jag faktiskt tränat för ett antal år sedan, provspelar just nu med klubben. Den gamla storklubben är ju på jakt efter en mittback sedan Alexandra Nilsson valde att lägga skorna på hyllan och kanske kan Delsbotjejen Lantz vara den spelare som UIK letar efter.

Det har börjat spelas träningsmatcher här och var. I morgon drar Kopparbergs/Göteborg till Danmark för att möta grannlandets två bästa lag, Bröndby och Fortuna Hjörring.
De sistnämnda mötte norska LSK Kvinner tidigare i kväll i en match som norskorna vann med 3–0.

Och innan jag slår igen datorn får jag passa på att slå ett slag för min egen artikel i Sportbladet om framtidens analysredskap – drönare.
En teknik som Hammarbys damer kommer att använda sig av den kommande säsongen. Ett intressant och innovativt sätt att överblicka sina matcher får man väl säga.

Elitettan är på väg att skörda sitt första offer. Mycket talar nämligen för att Umeå Södra tvingas dra sig ur serien på grund av att resekostnaderna är för höga.

– Finns det inte pengar eller åtminstone en budget som vi tror på så ryker A-laget på måndag, sa klubbens ordförande Erik ”Ekke” Lyxell när vi pratades vid i går.

Alarmerande, men inte helt oväntat.

De norrländska distriktsförbunden var emot införandet av en riksserie (Elitettan) just på grund av rädslan för att de kraftigt ökade resekostnaderna skulle göra det svårt för klubbarna norr om Dalälven att överleva.

Nu ser de farhågorna tyvärr ut att besannas.

Bidragen bra, men inte bra nog
Elitfotboll Dam, (EFD), har försökt kompenserade de ökade resekostnaderna genom att ge större ekonomiska bidrag till de lag som reser längst, vilket är fantastiskt bra, men det räcker tyvärr inte.

En klubb som Umeå Södra har fått cirka 390 000 kronor i bidrag det här året, men rest för omkring 600 000 kronor. Jag tänker mig att klubben dessutom har haft utgifter för boende och mat på mellan 150 000-200 000 kronor.

Bidraget från EFD har således räckt till ungefär hälften av kostnaderna som spel i Elitettan har inneburit för Umeålaget.

Jag har varit verksam i klubbar på den här nivån och i Damallsvenskan och vet vilket enormt arbete som krävs för att över huvud taget få verksamheten att gå runt. Varje sponsorkrona är jättetuff att dra in och i bästa fall blir fotbollsåret en plus minus noll-affär, men alltför ofta en minusdito.

Klubbarna har det svårt
Att Umeå Södras ekonomi har blivit lidande efter en säsong i riksserien Elitettan förvånar därför mig inte. Utöver kostnader för och i samband med resor har klubben haft utgifter för planhyror och material – och högst sannolikt också tvingats ersätta en och annan spelare för utebliven inkomst i samband med vissa bortamatcher.

Med tanke på att flera av klubbarna i Damallsvenskan (som trots allt är en betydligt mer attraktiv serie att synas i samband med för en sponsor) har svårt att gå runt ekonomiskt, några av dem har ju till och med varit farligt nära konkurs de senaste åren, är det lätt att förstå ”Södras” bekymmer.

Grundproblemet är, som jag ser det, att produkten inte attraherar tillräckligt mycket.

Svart på vitt
Missförstå mig rätt, för jag brinner verkligen för damfotboll, men det räcker med att titta på publiksiffrorna i landets två högsta serier för att inse att intresset för produkten inte är enormt.

Med vetskapen om att lönenivåerna (i Damallsvenskan) har ökat för varje år samtidigt som publiktillströmningen varit relativt stillastående är det därför lätt att förstå klubbarnas ökade ekonomiska bekymmer.

Jag önskar att jag hade en lösning på de problem som svensk damfotboll brottas med, men det har jag dessvärre inte.

Det enda jag vet är att Svenska Fotbollförbundet, EFD och klubbarna måste ta problemen på allvar, annars riskerar fler klubbar än Umeå Södra att tvingas dra sig ur serier – eller i värsta fall gå i konkurs.

Med ett tidigt ledningsmål slog Malmö an tonen mot Kif Örebro.
Sedan blev det tyst, fram till paus.
Därefter förvandlade hemmaspelarna tonen till en skön musikal tack vare mängder av maxlöpningar och blixtrande omställningar – och nu är guldet väldigt nära.

Jag trodde att Örebro skulle kunna bli en ganska hård nöt för Malmö att knäcka. Det blev man också, i första halvlek.
Sedan växlade serieledarna upp och sprang närkingarnas försvar sönder och samman.

Mest, bäst och smartast sprang Ramona Bachmann som var så där bra som bara hon kan vara och Malmö vann till slut med 4–2.

Men trots att Malmö vann och ryckte ifrån Tyresö i tabelltoppen var det Jitex och Linköping som blev dagens stora vinnare i Damallsvenskan.

Annika Sjölund sköt Mölndalslaget till seger, och sannolikt nytt kontrakt, mot formsvaga Kristianstad nio minuter före slutet. Linköping vann med uddamålet (2–1) mot Vittsjö och säkrade därmed tredjeplatsen i tabellen.

Längre norrut närmade sig Umeå tabellens övre skikt när man tog tre poäng mot seriens mest formsvaga lag, Kopparbergs/Göteborg, efter seger med 3–0.

Ännu är inget avgjort
Med två omgångar kvar av Damallsvenskan är fortfarande inget helt avgjort, mer än att Linköping blir trea (som sämst) och att Sunnanå åker ur. 

Tyresö kan fortfarande vinna guld, men också sluta trea. Mallbacken har chansen att fixa nytt kontrakt, men får svårt att göra det efter 1–1 mot usla Sunnanå i dag.

Att Malmö ska tappa guldet i år igen känns faktiskt helt orimligt. Laget, i allmänhet och Ramona Bachmann i synnerhet, har visat fin form under hösten och i kvällens match mot Örebro bjöd man stundtals på en helt glimrande anfallsfotboll.

Defensivt finns fortfarande en del att jobba på, även om laget har släppt till minst mål av alla i Damallsvenskan, särskilt om man vill gå långt i Champions League. Men det är en helt annan historia.

Damallsvenskan bjuder på två matcher i dag, en enkel och en viktig.
Den ena av matcherna är helt betydelselös, den andra det rakt motsatta.

I Västerbotten spelas ett derby som för några år sedan var hett, häftigt och fyllt av prestige. Eftermiddagens möte mellan Umeå och Sunnanå lär däremot inte bli något av detta.

Umeå är två klasser bättre – minst, och kommer att vinna mot slagpåsen från landskapets norra domäner.

Matchen på Valhallas konstgräs är av en helt annan kaliber. Kopparbergs/Göteborg har den viktiga tredjeplatsen i serien att spela för (laget ligger fyra poäng bakom Linköping) medan Vittsjö har chansen att klättra i tabellen och lägga ytterligare mark mellan sig själva och nedflyttningsstrecket.

Framtiden är här
Många av Damallsvenskans lag jobbar hårt med sina lagbyggen inför nästa säsong.

Tabellettan Malmö är av de klubbar som har kommit riktigt långt i nästa års lagbygge och i veckan förlängde man kontraktet med ytterligare en spelare från den befintliga truppen, Katrin Schmidt.

Men det jobbas hårt även på andra håll.

Umeå IK fortsätter sin satsning på att knyta upp unga talanger med lokal eller regional förankring. Den senaste i raden av talangfulla norrländskor som uppvaktats av UIK är Östersunds 16-åriga mittfältare Emma Danielsson.

Om jättelöftet från Jämtland flyttar efter säsongen återstår väl att se. Oavsett vilket så gillar jag Umeås modell som känns lika sund för ekonomin som för svensk talangutveckling.

Projekt för utveckling
Appropå talangutveckling så har Malmö sjösatt ett intressant projekt där 18 spelare från den egna klubben och LB07 ingår. Projektet som pågår under syftar dels till att ge spelarna riktigt goda möjligheter att ta stora utvecklingssteg, men också till att, som klubben skriver, fylla de luckor som finns kring kvinnlig talangutveckling.

Just nyss nämnda Umeå har redan ett liknande projekt där man genom ett nära samarbete med Umeå Universitet jobbar för att optimera utvecklingen av sina talanger.

Systematiska tester skapar kapacitetsprofiler som är tänkt att identifiera styrkor och brister hos spelarna som ingår i projektet. Dessa profiler används sedan för att skräddarsy individuella träningsupplägg.

Båda klubbarnas projekt känns riktigt intressanta och har, som jag ser det, potential att ge goda resultat – för de inblandade spelarna, klubbarna och för svensk talangutveckling i stort.

Damallsvenskan ljuger inte. Den visar hur verkligheten faktiskt ser ut. Sunnanå och Mallbacken är sämst.

Klassikerklubben från Skellefteå sladdar rejält i tabellen och har med fem matcher kvar att spela bara inkasserat tre futtiga poäng. God natt.

När det gäller Mallbacken så finns fortfarande chansen att greja nytt kontrakt, men jag har väldigt svårt att tro att man faktiskt ska ta sig förbi ett föga imponerade Jitex (tre poäng före) och gå vinnande ur streckstriden.

Att det är säsongens två nykomlingar som återfinns i botten av tabellen när slutspurten närmar sig överraskar inte särskilt. Hälften av nykomlingslagen brukar ju ramla ur redan efter en säsong.

I år räckte det med ett par omgångar på våren för att se att Sunnanå inte var bra nog för att överleva säsongen. Mallbacken började minst lika risigt, men hostade igång i och med 3–0-segern över Piteå i fjärde omgången och har sen dess krigat till sig ytterligare elva poäng.

Laget från värmlandsskogarna har nu trots allt chans att överleva – även om den chansen kan försvinna redan i nästa omgång när laget får på nöten av tabelltvåan Tyresö.

Som för att tydliggöra att bottenkollegorna faktiskt inte håller måttet är det just de två som nu har spelat färdigt i Svenska cupen av de damallsvenska lagen.

I går kväll vann Kristianstad plättlätt över Eskilsminne och sällade sig till övriga nio lag från Damallsvenskan som fortfarande har en titelchans.

Jag har sagt det förut och det tål verkligen att sägas igen: Damallsvenskan bör bantas ner från tolv till tio lag. Det skulle ge en än mer spetsad liga utan slagpåsar som Sunnanå – samtidigt som Elitettan skulle höjas ytterligare ett snäpp i kvalitet.

Den enkla sanningen är ju trots allt att det inte finns tillräckligt många bra lag för en någorlunda jämbördig tolvlagsserie i toppen av seriepyramiden.