Jag brukade ligga på stranden i Spanien och studera dem. Papporna på semester. Deras stil var karakteristisk och lätt att känna igen.

Lätt bakåtlutad med en kraftig rondör på själva mitten, och under kalaskulan stack det fram ett par ben, gärna i den riktigt smala modellen. Som extra tillbehör stod de oftast i sanden med färgglada bocciaklot i händerna. Annars var det lättast att hitta dem i strandbaren.

Det känns väldigt avlägset att tänka på sig själv som medelålders när man är tjugo. När jag ser mig själv i spegeln är det bara att inse att tiden gått fort.

När jag ställer mig i profil inser jag att det nu också är fullt möjligt att kvala in i boccialaget på nästa semester.

Fan, vad hände? Jag som kunde äta allt, när jag ville och hur mycket jag ville.

Dags att köpa gymkort.