Det var så nära att jag fick skriva ”tredje raka”. Vi inledde med två otroligt vackra mål på tio minuter, och dominerade matchen totalt. Vi kunde lett med fem noll med lite tur.

Men eftersom det är flickfotboll ska alla få spela, så efter några byten stod det helt plötsligt 3-2. Till dom andra! Tror ni att man var nöjd? Vår målvakt släppte in en lätt mellan benen, och kom gråtande ut i halvtid. Men inte av den orsaken jag trodde, målet alltså, utan det visade sig att hon stukat fingret efter en kvart och trodde att det inte gick att byta när hon var målvakt…söta dom är va.

I andra halvlek bytte vi in alla igen, förutom målvakten…och pressade dem stenhårt, och kvitterade. Hade domaren kunnat reglerna hade vi gjort minst två mål till och vunnit. Men vi är obesegrade och det andra laget var chockade. Dom vann med 6-2 senast….

Det är fantastiskt vilken skillnad det gör när man tror på sig själv. Det är så härligt att se tjejerna satsa stenhårt i närkamper som dom bara stod och tittade på innan. För en närkampsspelare som jag själv, är det som ljuv musik. Visst är det målen som avgör matcherna, men det är vägen dit det handlar om. Fotboll är hård kamp och mycket passion. Och glädje när bollen går i mål. På rätt sida:-)

Jo mådde inte bra under matchen. Vi var på stan och åt kinamat innan, och jag mår pyton nu också…bläh. Det är jobbigt under matcherna att vara pappa och coach. Jag vill så gärna att det ska gå bra för henne, och när hon blir nersparkad eller så blir jag rädd och arg. Får jobba på det.

Nu vet jag hur mamma hade det på läktarna under åren…