Vad skulle du säga om du var tjugoett år och precis hade tagit dig igenom en väldigt svår period av ditt liv, och du får ett telefonsamtal som meddelar att du blivit pappa? Och innan du hinner tänka eller reagera slängs luren på och du står där och undrar om du just blivit utsatt för ett grymt skämt.

Om du dessutom precis hittat tillbaka till din stora kärlek efter ett långt uppehåll, flyttat ihop och börjat planera för den där framtiden som för ett tag verkade försvunnen bakom dimmor av svek och brustna hjärtan… Hur lätt blir det där samtalet att hantera då?

Den som satt där med luren i handen och undrade var jag. Utan ledtrådar blev det ett långt sökande för att slutligen komma fram till svaret. Det var sant. Ett barn var fött, och det var jag som var far.

Det kändes som en overklig dröm, fast jag såg honom med mina egna ögon. För min sambo blev det en chock som slog undan hennes fötter. Hon kunde inte hantera det och flydde till USA. Kvar var jag med en kärlek som inte visste några gränser och en förhoppning om att allt skulle bli bra.

Det blev det inte. Vi blev aldrig mer tillsammans och den där framtiden försvann åter in i dimman utan att återvända. Hon älskade mig visserligen men kunde inte acceptera det som skett. Tanken på att jag hade fått ett barn med någon annan höll på att förgöra henne, och jag är glad att hon gick vidare. Det var inte meningen för oss, även om det var svårt att acceptera då.

Att acceptera det faktum att jag blivit förälder var inte heller lätt. På grund av min situation och relationen till min sons mor, tog det lång tid att bygga upp en fungerande roll som pappa.

När min dotter föddes blev jag en riktig förälder. En riktig människa. Och det hjälpte mig att skapa en allt bättre relation med min son, en relation som ständigt växer.

Det är snart dags för dig att fylla arton år. Det känns overkligt, men sant är det likaväl. Att vara din pappa är en stor glädje, och jag brukar säga som svar när alla du möter säger hur fantastisk du är, att ”ja, han är god hela vägen rakt igenom.” För det är så jag tänker på dig. God hela vägen in. En källa till värme och kärlek som jag hoppas många får ta del av. För oss som står dig närmast är det självklart. För dem som ännu inte mött dig, kommer det snart att uppenbaras.

Tack för att du inte låtit bitterhet bygga bo hos dig. Och framför allt, tack för att du älskar mig så som du gör.

Jag är stolt över dig, min älskade pojke.