”Du snackar bara så förbannat mycket skit!” skrek han.
”Vem fan är du att säga det, du har inte sagt annat än skit så länge jag har känt dig”, svarade hon, men ångrade sig i samma stund som hon sagt det där, även om det var knappt hörbart. Hon såg i ögonvrån hur han ställde sig upp, tog av sig kavajen och hängde den över stolsryggen, för att sedan gå runt bordet och ställa sig framför henne.

”Ursäkta, jag tyckte jag hörde någonting, att du sa något otrevligt till mig”, sa han. Hon försökte vända bort blicken men han tog ett fast grepp runt nacken och tvingade hennes blick tillbaka. Han stirrade in i hennes ögon, de klarblå, isande ögonen såg ut att svämma över av hat. Hon kände att hon var så rädd att hon höll på att kissa på sig.

”Ursäkta, jag måste gå på toaletten”, försökte hon.

Han flinade åt henne. ”Nej men behöver du gå på toan, klart du ska få det. Kom lilla gumman ska jag hjälpa dig”, sa han. Med ett hårt grepp runt hennes tunna nacke släpade han henne med sig ut i hallen, öppnade dörren in till toaletten, tvingade ner henne på knä och slet upp ringen, och vände upp hennes skräckslagna ansikte mot sitt. Hon stirrade in i något som skrämde henne tillräckligt för att att inte kunna hålla sig längre. Hon kände den varma urinen rinna ner och färga byxorna mörka. Åtminstone en stor fläck runt grenen. Han såg det också.

”Vad i helvete är det här? Pissar du ner dig på min toalett? Nej nu jävlar tror jag du är helt skamlös. Jag tror vi får göra rent dig ditt lilla svin!” Han vräkte ner henne i badkaret och spolade henne med skållhett vatten över låren och magen. När hon skrek som värst gav han henne en stenhård högerkrok som träffade henne rakt över munnen och tillfälligt tystade skriken på hjälp. Sen fortsatte han med iskallt vatten för att vara, som han själv uttryckte det, snäll. Det tog ju bort brännskador.

Efter ungefär en kvart ställde han henne upp på vingliga ben. Det rann blod ur hennes mun, och det råkade hamna på hans skjorta.

”Vad i h...ska du söla ner min finskjorta också? Nu tror jag du blivit helt tokig din slyna. Kom här ska jag skölja munnen på dig!” vrålade han, och vräkte ner henne på golvet, tog tag i hennes bakhuvud och tryckte ner huvudet i toalettstolen. Han tryckte ner spolknappen och tjöt av skratt. Han drog upp henne i sista stund, hon hostade och kämpade efter andningen.

”Fy fan, du skulle se dig själv, ser ut som en guldfisk som trillat utanför akvariet”, skrattade han. ”Nej, kom igen nu, jag är hungrig. Sätt igång med middan nu”, sa han och gick ut i hallen.

Hon låg kvar på golvet och andades tungt. Hon orkade inte bry sig längre, han fick göra vad han ville. Så när den första sparken träffade henne precis på det nyläkta revbenet på höger sida, slöt hon ögonen, och bad. Bad att det där rådet hon fick av sin syster på förmiddagen, att hon skulle säga emot honom, som verkade så vansinnigt dumt, trots allt skulle vara det som hjälpte henne att komma ur denna plågoandes fasta grepp.

 

Jag skrev det där för att ha med i en bok jag jobbar med. Jag visade det för en vän som levt med en sådan man, för att se om jag hamnat rätt.

”Det kunde varit mig det handlade om”, sa hon. ”Precis så jävligt.”

Tyvärr är hon inte ensam om det. Män som slår kvinnor. Fy fan.