Jag tror att alla kommer ihåg när det hände. Jag gör det definitivt. Vaknade mitt i natten och kunde inte somna om, gick upp och satte på text-tv. Klockan var strax innan tre på natten och jag var relativt nybliven deltidspappa, och bodde i en underbar lägenhet i Bagaregården i Göteborg. Med sömndruckna ögon läste jag att en storbrand pågick ute på Hisingen, ett stenkast från där jag en gång bodde hos mormor och morfar. Många döda, bara ungdomar. Jag fattade inte vidden när jag stängde av och gick och la mig.

Jag gjorde några år senare ett arbete om Brandkatastrofen. Vi intervjuade personalen som höll i räddningsarbetet under natten, lyssnade till beskrivningen av kaoset, sorgen, chocken, våldet, galenskapen. Hur det fortfarande var svårt att glömma, ansiktena, lukterna och sömnlösheten. Att branden var anlagd gjorde inte situationen lättare att hantera.

Imorgon har jag bokat en föreläsning på vår skola med två ungdomar som var där, som överlevde den där natten när himlen hämtade tillbaka 63 alldeles för unga människor. Jag ser fram mot det väldigt mycket. Även om det kommer att kännas i hela kroppen.