En av killarna jag jobbat mest med ropar på mig när vi är på väg in i skolan. Han är arton år och står framför flera av sina kompisar och vinkar att jag ska komma. Jag går fram och frågar vad han vill.

”Jag ville bara säga att du är den bäste läraren jag haft”, säger han.

Jag får en liten klump i halsen och famlar för en stund efter rätt sak att svara.

”Tack, vad snäll du är”, säger jag till slut. ”Jag blir jättestolt och glad ska du veta.”

”Ja men jag menar det”, säger han med ett leende.

Jo det vet jag. Det är det som gör det så fantastiskt. Belöningen för ett i övrigt ganska oglamoröst jobb.