”Va! Är det han i kändisdjungeln?”

Säger tjejerna i fotbollslaget innan dagens match mot klubbens yngre tjejlag. Han det syftas på är Kennet Andersson, och mycket riktigt är det han som var med i skitprogrammet Kändisdjungeln. Men bara för den här generationen. För mig och dom andra vuxna runt omkring planen är han Kennet Andersson, VM-hjälte från -94. Mannen med världens mäktigaste nick som tog oss längre i USA än vi ens kunnat fantisera ihop. För oss är han kung. För alltid.

Han är också världens trevligaste kung, men även förälder i, och ledare för flickor -98. Det är stort att få dela sidlinje med honom, och skoja som vore vi gamla vänner. Man kan väl få låtsas.

Tyvärr fick vi stryk. Lite pinsamt, men de är riktigt duktiga. Jo gjorde ett vackert mål och det är väl vad jag tar med mig från den matchen. Och att jag fick hänga med en gammal hjälte. Bra så.

Jag vet inte vad som händer med den här bloggen. Blir inte klok på besöksstatistiken. Det går upp och ner som ett Lisebergsbesök. Skumt är det.