Om Du blundar för en stund…kanske du kommer ihåg första gången dina sinnesceller tog del av krämig jordgubbsglass…eller då du tuggade på en chokladbit som sakta smälte medan lustcentrat i hjärnan skickade fyrverkeripjäser mot skyn…eller då du åt din favoriträtt för allra första gången, då när det blev tyst runt omkring och sinnena var totalt fokuserade på smak…

Om Du fortsätter att blunda, och återkallar första gången du hörde ett stycke musik som fångade hela dig…eller allra första gången någon viskade ”jag älskar dig” i ditt öra…

Om ögonen får vara stängda ännu en stund kanske du kan känna hur det kändes i kroppen första gången du var kär…

En av de bästa sakerna att vara omkring barn är chansen att få vara den förste som förklarar eller berättar saker. Saker som vi själva tar för givet är för dem en fantastisk ny upptäckt. Och vi kan för en stund känna oss riktigt allmänbildade, rentav begåvade. Nåväl.

När vi väl upplevt det för första gången kan det aldrig få samma effekt igen. För vissa känns det tryggt. Att veta vad som ska komma, vad det innebär. För andra blir det trygga snabbt en källa till olust. Upptäckaren, den lille klåfingrige femåringen måste ut och stoppa fingrarna i kontakten igen, även om det sved till senast.

Vem är du, stannar du på gården, eller packar du väskan och reser dit där ingen gått förut?