Jag vet inte om Statoilpersonalen läst min blogg, eller gått på utbildning efter helgen. När jag idag köpte olja säger killen, samtidigt som han tittar på mig med en uppriktigt förvånad blick, ”ska du verkligen ha den oljan? Vad har du för bil?”

”Ähh, ja, Volvon som står där, den blå”, svarar jag förvånat.

”Asså, den här oljan kan du köpa och hälla i gräsklipparen hemma. Men jag vill inte sälja den till dig om du ska ha den till bilen.”

”Nähä. Vilken ska jag ha då? Du kanske fattar att bilar är något jag kör, inget annat.”

”Gå ner och ta den halv- eller, ta den silverfärgade flaskan istället, bredvid den du tog”, säger han vänligt.

Trots att jag känner mig en aning förnedrad, kanske lite extra för att min chef råkar stå bakom mig, vilket jag märker när jag är på väg ut, så är jag en mycket nöjd kund som travar bort till bilen och fyller på en olja som jag vet kommer göra bilen glad. Och nöjd för att det fortfarande är möjligt att få kompetent service när det gäller bilar. Inte bara goda råd om vad som passar bra till korven och pulvermoset.