Vad säger man tillbaka, när någon säger: ”Tack för det du gjort för mig. Du fattar inte hur stort det är. Du har gett mig hoppet tillbaka, jag hade aldrig fixat det om inte du varit med.”

I vanlig svensk ordning börjar jag, ungefär i stil med: ”Ah, det var väl inget särskilt, jag gjorde ju bara mitt jobb och…”

”Nej, du gjorde så mycket mer. Du har hjälpt mig på ett sätt som ingen annan, och jag är dig evigt tacksam. Jag menar det verkligen.”

Det är inte lätt att ta emot så mycket kärlek på en gång. Men jag bestämde mig för att göra det. Spara det lite till en annan dag också, när det kanske behövs av en annan anledning.

”Tack”, sa jag. ”Och ha en underbar sommar nu.”

”Detsamma. Och tack igen, du är verkligen värd allt gott.”

Ja, det kanske jag är, tänkte jag, innan jag åkte vidare. Men som vanligt tror jag att det handlade om att se en annan människa och möta den där hon befinner sig, inte där andra kanske tycker att hon borde vara. Och den här typen av belöningar är det som gör arbetet med människor så spännande. Man vet aldrig vem det är som kliver in och sätter sig mitt emot.

Eller vart man ska resa tillsammans.

Ha en skön kväll.