Fri.
avHon kände kroppen börja spänna sig redan när han fumlade med låset i dörren. Hans tunga steg i hallen och grymtanden inne på toaletten när han kissade ur sig en del av kvällens alkoholintag fick hennes sinnen på helspänn.
Strax efteråt kände hon illamåendet börja välla upp när han tungt lade sig bredvid henne på sängen. Trots att hon gjorde sitt bästa för att låtsas sova, visste hon samtidigt att det inte skulle spela någon roll. Han kröp upp bakom henne, och la armen över hennes och klämde oförsiktigt runt hennes bröst, samtidigt som han flåsade henne i örat. Andedräkten som kom över hans läppar fick lite av kvällsmaten att komma upp i munnen på henne, samtidigt som hon kände hur han fumlade med sina kalsonger en stund, innan han tryckte sitt äckliga halvstånd mot hennes nakna skinkor.
Medan han gjorde sitt bästa för att göra det han gjort i trettio år, ta henne med våld, sträckte hon ut vänsterarmen över sängkanten och in under sängen. Hon trevade lite med fingrarna innan hon kände det kalla aliminiumracket, och slöt handen runt det. Hennes bror hade gett henne det för länge sedan, när hon gråtit ut hos honom som många gånger förr, med blodet rinnande ur näsa och mun. Hon mindes hur hon tittat på det där baseballracket många gånger, Louisville slugger stod det på sidan, och drömt om hur hon slagit sönder skallen på honom. Trettioett år hade det pågått. Sedan hon var nitton år. Idag var det sista gången han våldförde sig på henne.
I samma stund som han gjorde sig redo att ta henne, flög hon hastigt upp på fötter, såg hans förvånade min när hon svingade metallracket med våldsam kraft och träffade honom mitt i pannan. Han skrek, men hon förblev tyst. Hon bara fortsatte att slå, likt en maskin som bara upprepade samma procedur. Blodet stänkte ner henne och sängen, i takt med att skriken tystnade. Slutligen släppte hon racket på sängen och gick ut i köket, plockade fram cigarettasken ur handväskan, tog fram en cigarett och tände den. Hon tog några djupa bloss, kände sig för första gången i sitt vuxna liv helt lugn. I det stora panoramafönstret såg hon sin spegelbild, nickade mot den med ett snett leende och sa: ”Grattis på femtioårsdagen gumman.”