En sak som ofta slår mig nu för tiden, är att väldigt få har något mål framför sig. Ingenting de strävar mot. Inte konstigt då att så många befinner sig i tillstånd som kräver någon form av oral stimulans.

Men det är inte heller riktigt sant. Alla har en inre önskan, en dröm, något de skulle vilja uppleva eller känna. Men av olika anledningar är de för rädda för att ta den där känslan och lyfta ut den i ljuset. I rädsla över att andra ska skratta åt deras dröm. I förminskning av sig själva tänker de att ”det är ingen idè, det skulle aldrig gå. Skulle jag kunna bli det?”

Jag träffade Terry Evans vid några tillfällen, för ett antal år sedan. En del av er kanske har sett honom som medium på TV4+, där han på sin engelska är knivskarp i sina analyser. Han sa till mig så här:

”Listen to your feelings, put words upon them, then act upon them. They will never tell you a lie. Feelings are the messengers from tour soul. ”

Hur mycket enklare skulle inte livet vara för de flesta, om vi slutade låta intellektet styra, och lyssnade mer på vad vi egentligen vill, inte vad omgivningen tycker att vi borde?