I hela mitt liv har jag hört, att ”i vår familj bryr vi oss inte om pengar. Det viktigaste är att vi har varandra.”

Under min pågående utbildninghåller jag på med att se vilka neuro-associatoner som styrt mitt liv. Alltså, vilka tankar som skapat kopplingar till specifika känslor, som sedan fått mig att reagera på ett visst sätt. Det här är kopplingar, reaktioner, som uppstår utan att vi är medvetna om dem, och därför är de väldigt försåtliga, svårgripbara.

Den meningen jag inledde med, kom till mig idag. För jag insåg att jag förknippat framgång med smärta. Rädslan att om jag blir framgångsrik blir jag ensam. det var så jag tolkade det en gång. Inte längre en del av familjen.

Det är naturligtvis inte sant. Men de här mönstren skapas ofta när vi är för små för att kunna tolka dem på rätt sätt. Som barn betyder det ju något förödande att inte få vara en del av familjen.Som vuxen är ensamhet också det något vi skyr i allra högsta grad.

Det kunde ju varit tvärtom. I vissa familjer är det framgång som betyder delaktighet. Pengar och prestige är begreppen som är kittet som håller familjen intakt. Då blir rädslan att misslyckas svårast kanske.

Jag har alltid velat bo i USA. Så länge jag har kunnat minnas har det varit så. Jag har haft chansen ett par gånger. Jag tror jag saboterat dem.  Nu förstår jag varför.

Är inte livet magiskt, när man öppnar sig för att vilja förstå? Jag älskar känslan av att vara upptäcktsresande i mitt eget liv. Om inte annat för att jag inte vill föra dessa negativa mönster vidare till mina barn. Om någon av dem skulle avstå något de ville av rädsla för att jag skulle bli ledsen, skulle jag bli väldigt besviken. På mig själv alltså.

Har du någon koppling som  du gjort i din inre värld som styr ditt beteende som du skulle vilja ändra på?