Julia C. Berryman beskriver i sin bok ett fall rörande två pojkar vilka var identiska tvillingar. Den ene pojken råkade ut för ett svårt fall av brännskada på sitt könsorgan i samband med hans omskärelse, vilket ledde till att föräldrarna på inrådan av expertis bestämde sig för att låta pojkens könsorgan omskapas till en kvinnas. Operationen utfördes när pojken var ungefär 22 månader gammal, och efter det framställdes han som kvinna. Den professionella inrådan som gavs baserades på teorin att spädbarn är psykosexuellt neutrala och att könsidentitet är ett resultat av inlärning.

Det här fallet redovisades som en framgång och liknande operationer genomfördes runt om i världen. Men 1999 presenterades andra fakta om hur det egentligen gått för pojken som blev en flicka. Hon hade fortsatt att bete sig väldigt likt sin broder och motsatt sig försök att göra henne mer feminin. Under puberteten fick ”hon” kvinnliga könshormoner, men vägrade att använda klänningar och att sitta ner när ”hon” kissade. Vid femton års ålder fick ”hon” slutligen reda på sanningen, och bestämde sig omgående för ett könsbyte. Vid 16 års ålder var det klart, och han gifte sig så småningom och är nu far till tre barn, dock som styvfar. Det här fallet beskrivs mer ingående i boken ”Man and women, Boy and Girl” (Money, 1972).

Jag skrev den där biten som en del av c-uppsatsen på socionomprogrammet. Jag ser det där fallet som ett bevis på att den som vågar lyssna och verkligen tro, han tvivlar inte, hur stort ett beslut än må synas.