Jag skrev om tacksamhet häromdagen. Idag fick jag en påminnelse om att känna just det.

En av sakerna som givit mig mest under de senaste åren, är som jag sagt tidigare, att jag började blogga. Det startade så otroligt mycket för mig. Känslan av att få den respons jag mött vid flera tillfällen har varit fantastiskt.

Att någon läst det jag skrivit och blivit berörd nog att skriva och berätta hur de kände, är en underbar gåva. Jag har fått några mail under de här åren som jag aldrig kommer glömma, och det känner jag en sådan stor tacksamhet över att jag har svårt att beskriva det.

Vid ett tillfälle minns jag hur P skrev och berättade hur hon läst hela min gamla blogg under en hel dag, med kaffe och cigaretter som sällskap. Hur hon skrattat och gråtit om vart annat. Det mailet har jag givetvis sparat.

A kände sig så berörd över min första ansats att skriva en bok, att hon både ringde och grät.

Nu förtiden är det glesare mellan varven, och det beror naturligtvis på flera saker. Men det händer. Och idag var en sådan. Så tack S, för att du tog dig tid att skriva och berätta hur du kände. Jag blev väldigt glad och uppskattade det verkligen.

Bara så du vet.