Under min kvällspromenad stannade jag för en stund och tittade på Häckens juniorer som mötte Västra Frölundas dito. För ett ögonblick drömde jag mig dit då jag själv sprang där i samma ålder, i samma gul-svarta tröja.

Jag tänkte på ett program jag såg med Deepak Chopra. Han pratade om att lyssna på de saker som vi verkligen älskar att hålla på med. Du vet sådär att man förlorar sig i tid och rum. Istället för att lyssna på och utveckla de sidorna har vi en tendens att göra tvärtom, att lägga undan det och jobba på det vi inte är så bra på. Det som vi inte heller finner någon glädje i.

Han tog ett exempel där sonen i en familj är en jättetalang i tennis, men inte så bra på matte. Då får han dra ner på tennisträningen och öva mer på matten. Kanske anställer man en extralärare för att hjälpa honom med det. Istället för att anställa en tennistränare som gör honom så duktig i det han älskar att syssla med, så kan han sedan anställa någon som sköter ekonomin och siffrorna. Något som den personen antagligen finner stor glädje i att arbeta med.

Jag tänkte direkt på Björn Borg. Vad hade det blivit av honom om hans föräldrar sagt att han skulle lägga av med det där fåniga dunkandet mot garageporten och komma in och räkna bråk istället?

För mig var det fotbollen som fick mig att känna så. Och jag fick också pröva mina vingar där, trots att jag var duktig i skolan. Mina gymnasiebetyg var totalt värdelösa. Men det går att reparera sedan, jag har hunnit få ihop två högskoleutbildningar efter det. Åren som fotbollsspelare skulle jag aldrig vilja ha ogjorda.

Två andra saker har fått mig att komma i kontakt med den där känslan. Dels när jag utbildade mig inom hypnosterapi, men framförallt när jag skriver. Då kan tid och rum försvinna, gränser suddas ut och bli obetydliga.

På senare tid också när min dotter spelar fotboll. Eftersom jag är tränare är jag extremt engagerad, och tiden från domaren blåser igång tills matchen är slut är någon slags dimma utan riktigt klara gränser.

Hur gör du, lyssnar du på vad dina känslor tycker du ska syssla med? Eller går du runt och önskar att du gjorde något annat? Och vad får dig att glömma verkligheten för en timma eller två?