Jag hör det redan när de första tonerna når fram, att jag älskar den. Det är få artister jag verkligen gillar nu för tiden, Winnerbäck är definitivt en sådan. Faktiskt den jag gillar allra mest. Därför är jag förväntansfull nu när jag lyssnar igenom den nya skivan. So far, so good.

På kylskåpet sitter en biljett till hans konsert på Lisebergshallen sista oktober. Det ska bli riktigt grymt.

Det har varit en riktigt tuff vecka på jobbet. Varken igår eller idag har jag haft lunch, därför är jag glad när jag styr ut från parkeringen, trött på möten och att vara närvarande. När jag ringer Jo för att kolla upp menyn inför dagens fredagsmys, känner jag en otäck känsla krypa upp genom kroppen, och likt en bläckfisk slingra sig runt mig och krama mig tills det blir svårt att andas. För när hon svarar låter det som om hon gråter. Och det är väl inget farligt i sig, men hos mig väcker det is i blodet.

För det fanns en tid när en stor del av samtalen med henne inleddes med en djup gråt som tog en god stund att lugna ner. Det fick mitt nervsystem att ligga på fullt påslag konstant, varje dag. Morgon som kväll. Fy fan.

Men hon grät inte. Det var en kompis som gick bredvid och skojade. Jag andades ut och bläckfisken släppte sitt grepp och kröp tillbaka ner under stenen. Och det fick fortsätta att vara fredag. Skönt. Underbart.

Menyn undrar du? Ja som vanligt börjar den med t och slutar med acos. Men man vill ju kolla. Ifall ifall.

En underbar fredag önskar jag dig. Oavsett vad du gör, hoppas jag du gör det med glädje.