Jag misstänkte att någon skulle störa sig på att jag skrev att jag blev besviken på att kommentarerna uteblev på fredagsbloggen. Inte för att det gör något, men anledningen till att jag saknar när det inte är någon som ger feedback är inte för att jag vill höra hur bra jag är, nej jag älskar kommunikationen kring de tankar och känslor som kommer upp när man läser. Det är en av de största anledningarna till att jag överhuvudtaget bloggar fortfarande. Och jag har under mina drygt tre år svarat på alla kommentarer. Och jag är otroligt tacksam varje gång någon tycker det är värt att ta sig tid att lämna respons på det jag skrivit.

Jag har läst många bloggers som aldrig svarar. Det förstår jag inte. Då håller man ju bara någon slags monolog. Det är förstås de stora bloggarna. Men många av dem har trots många besökare väldigt få kommentarer. De svarar inte ändå. Lite arrogant tycker jag.

Silverfisken är en gigant på nätet, men en pygme’ när det gäller att svara på kommentarer. Jag minns en gång när jag första gången såg honom svara på en kommentar. Det var en person som dristade sig att kritisera honom. Det tyckte han var dumt. Och värt en kommentar.

Jag vet att jag varit dålig den senaste tiden på att kommentera hos er andra. Det finns alltid förklaringar, men jag hoppar över dem och konstaterar: jag ska skärpa mig. Vet ju själv hur kul det är.

Nu ska jag hålla tummarna för Sverige. Och Malta.