Ibland påminns jag om hur tacksam jag är för att jag älskar idrott. Ikväll var ett sådant tillfälle. Ett fullsatt Gamla Ullevi och ett stenhårt derby mellan Blåvitt och GAIS. Med 1-1 ch några sekunder kvar vräker sig Stefan Selakovic fram och avgör matchen med absolut sista sparken. Läktarna exploderar och jag gör nästan detsamma. Hoppar, skriker, sjunger. Helt underbart!

Blåvitt har också den överlägset bästa låtern som alla sjunger med i under spelarnas promenad in på planen. Det är gåshud, jag lovar. Tror du mig inte? Kolla själv:

Joel Alme, Snart skiner…