( Obs, ej svettfläck på linnet. Hade precis tvättat bort lite smuts med tvål och vatten. Svettfläckarna kom senare under dagen…)

Det finns få platser jag tycker mer om än Barcelona. Jag har rest till Kataloniens stolta hjärta sedan jag var en liten pilt, och har inte kommit på någon bra anledning till att sluta med det.

I natt tog vi mark på Landvetter flygplats efter fyra intensiva dygn bland turister från hela världen, tillsammans med de som har nöjet att kalla det hemma. Det var en mycket speciell resa. Varför är svårt att förklara på så här lite utrymme, men det kan ha varit den bästa resan jag gjort. Varför räcker det ju om jag vet.

Det var första gången jag och Jo reste ensamma. Annars har det alltid varit andra med, men nu bara packade vi och drog. Inte mig emot, det finns inget bättre resesällskap. Alltid positiv, glad och rolig. Pappa upp i dan alltså 🙂

En av de bästa sakerna med den staden är att det trots augustivärmen aldrig är långt till havet. Tio minuters promenad från hamnen ligger stranden och de svalkande vågorna. Riktigt bra.

Paella är ett måste när jag åker till Spanien. Årets var den bästa hittills. Utan tvekan.

Men godaste maten under resan var faktiskt en färsk pasta med skaldjur som var en fiesta på egen hand i gomen. Kan ha spelat in att vi var hungriga som lejonflocken på Kolmården precis innan matningsdags. Otroligt gott var det i vilket fall som helst.

Hamnen är underbar när värmen passerar 30 grader, med sina svalkande vindar. Den vackra gallerian med sin fina promenad ut gillar vi. Mycket.

Hon må vara liten till växten, men låt dig icke luras. Hon kan lasta in ordentligt! Det är mycket bra tycker pappa.

Saluhallen vid Ramblan är en kokande anrättning av allehanda matvaror och nationaliteter. Missa inte det. Sorry kära saluhallen i Götet, men här ligger du i lä. Rejält.

I Saluhallen hittar man frukt av högsta klass. Vattenmelon är bästa grejen i hettan enligt mig. Tillsammans med nektariner. Och jordgubbar. Och…ja det finns massor av gott helt enkelt.

En av de saker jag uppskattar mest med att resa, är att komma hem. Oavsett om resan är kort eller lång tycker jag det är underbart att komma hem.

Den här gången mindre än någon gång än jag kan minnas. Det var helt enkelt så bra.

Luftgropar, värmebölja, försenat flyg hem, ankomst mitt i natten, inklämd i mittsätet med ett inflammerat knä bredvid en pappa med ett spädbarn i famnen, två ungar framför, två ungar bakom, som dessutom spred kommentarer likt ”titta, vingen är helt trasig. Då kommer vi nog störta snart!” Eller ”Nu känns det som vi tappar höjd, och vi som är över vattnet. Då kommer vi störta i vattnet ju!”

Inget kunde stoppa mitt goda humör. Jag älskade resan innan vi åkte. Jag älskade den under tiden. Jag älskade den när vi tog vårt bagage på bandet. Jag gör det nu efteråt.

Den kommer alltid bo i mitt inre.

Det började inte bra.

Det var hotellet vars ägare skrivit ihop en saga som antagligen var inspirerad av H.C Andersen. Ingenting av det som utlovats visade sig stämma.

Vandringen från receptionen upp till andra våningen fick mig att börja kallsvettas och tänka på bilder från slumkvarteren i östeuropa. Och rummen var inte bättre, tyvärr.

Det var klaustrofobiska innermått, kombinerat med fläckiga sängkläder och tillräckligt med damm för att göra den friskaste till dammallergiker. Toaletter och dusch i hallen, vilket kunde varit okej om de hade städats…

I beskrivningen står bland annat: ”Alla rum är renoverade och fräscha, och samtliga rum har fått nya sängar. Våra gäster berättar ofta om hur skönt de sover i de nya sängarna:-).” Måste vara i kombination med starka droger då. Eller rigor mortis.

Bullshit, säger jag. Den renoveringen skedde kanske 1972. Samtidigt som man passade på att byta sängar.

Jag och Henke gick ner till receptionen och krävde pengarna tillbaka. Det gick naturligtvis inte. ”Jo det gör det visst”, sa jag. Det slutade med ett långt samtal med hotellägaren.

Tio minuter senare satt vi i en nyrenoverad kanonlägenhet som han, ägaren, stod för. Det kändes underbart, att inte bara böja sig fram och bita ihop och se glad ut.

Det värsta jag vet är när folk luras. Ljuger. För det var ju fallet här. Man bygger upp förväntningar, barnen likaså, och sen står man där och inser att någon blåst en. Jag är uppvuxen med ett starkt rättvisepatos, och det är jag glad för.

Resten av trippen var kanon. Vädret var toppen, lägenheten kanon, maten god, tivoli en hit…och alla var på gott humör, även om det var väntat.

J var underbar. Hon var den enda som kunde tänka sig att stanna på hotellet. Så positiv och go. Hon ska få en puss sen, det lovar jag.

Imorgon är det U2 som avslutning på semestern. Det kan bara bli bra. Har faktiskt inte sett dem live förut. ”Det måste man”, sa Henke.

Så då gör vi väl det.