Jag läste i helgen en sak om hur skitsnack påverkar vår hälsa. Om det stämmer, är det inte konstigt att så många i dagens samhälle mår så pass dåligt som de gör.

För snackar skit, det gör vi. Jag fick ett telefonsamtal idag av en person som fått höra via en annan kanal, något som jag sagt om honom. Efter att vi lagt på satt jag en bra stund med telefonen i handen och undrade hur det står till med människan ibland. Att ha så lite gott i sitt eget liv att man väljer att sprida dynga om andra, det är tragiskt.

För inget av det som jag fick berättat för mig idag var sant. Det var förvanskade ord som jag aldrig sagt. Jo vissa saker var sant, men sagda för att stanna där, i det rummet, vid det tillfället. Och det var inget skitsnack, bara sanningen.

Jag tror jag berättat om hur min dåvarande bästis på högstadiet ljög ihop den ena historien värre än den andre om mig, vilket slutade i en uppgörelse en blåsig och regnig natt i Stenungsund.

När min dotter började skolan blev jag varse hur elaka barn kan vara, på ett sätt jag själv skonades från när jag var liten. Jag var arg, ledsen och frustrerad när vi var mitt upp i det. Men med lite distans tänker jag att det kanske var bra att hon fick sina insikter lite tidigare, att inte växa upp och tro att alla alltid är snälla mot en.

För uppenbarligen slutar vi inte bete oss som skitungar, bara för att vi blir äldre.

Det händer inte så ofta, men ibland blir man riktigt stolt över sig själv. Och dom dagarna måste man få klappa sig på axeln och säga ”det gjorde du jävligt bra grabben.” Idag var ett sådant tillfälle. När man lyckas med saker, är på hugget, fixar och löser problem. Jag ránkar den topp-3 bland jobbdagar.

Just nu är det mycket snack på jobbet annars. Du vet sånt där ”bakom ryggen snack.” Det är inte kul. Eller, egentligen har det varit så länge. Men jag vet inte om det är något unikt, det är väl de flesta människor högsta nöje, att prata om andra?

Det som är intressant hos oss är att det bara gäller jobbrelationer, övriga tiden är det full fräs och höga skratt. Och jag tror faktiskt att det är äkta. Trots allt.

Min mamma ringde och hade varit på återbesök hos läkaren. Jag minns fortfarande den där vinterdagen då hon ringde och sa att hon fått beskedet, att det fanns något därinne som inte var bra, som hotade att ta henne ifrån oss. Jag höll andan när hon sa”allt var bra, jag är frisk.” Tack för dom orden mamma. Jag älskar dig.