Jag tror att om man har en kärlek till språket, kan man lätt oroas över hur det misshandlas nuförtiden. Framförallt av våra kära ungdomar. När jag ser min dotter och hennes kompisars konversationer på nätet, eller via sms för den delen, kan man inte annat än undra hur det ska gå för dem i framtiden. Hur kommer kärleksbreven se ut? Hur romantiskt blir det med ett gäng förkortningar och några smileys? ”Tja, vg? Ses imon?” Inget som väcker några djupare känslor va?

Men som motvikt verkar väldigt många ungdomar faktiskt sluka stora mängder litteratur. Jo läser fler böcker under ett sommarlov än jag gjort i hela mitt liv. Så skriver hon också otroligt bra, det måste jag säga. Blir inte hon författare eller journalist, ja då vet jag inte vem som skulle bli det. Och att läsa är ju lika viktigt som att skriva.

När jag läser det jag skrivit inser jag att det antagligen inte är någon fara, åtminstone inte så länge de läser något annat än Veckorevyn.

Så Jan Björklund, köp in lite fler böcker, så är vi snart hemma.