Tänk vilken sommar vi fick i år och ännu verkar den inte vara helt slut, även om tunga gråa moln hänge över Västerås idag. Typiskt, jag som har två fotograferingar inbokade…

Hur som helst står vi inför en vinter som kan bli kall och lång. Tycker nästan alltid att det är så, fin sommar-rejäl vinter. Om sommaren varit lite si och så brukar vintern kunna bli det också. Inte vet jag, det kanske bara är jag som kommer ihåg det så.

Med nytt, gammalt, hus kan jag med mitt katastroftänk inte låta bli att fundera lite på hur det blir med huset i vinter. Kommer det att vara kallt och dragit runt de gamla fönstren och kommer värmen att fungera som den skall? Hur mycket stryk kommer fasaden ta av att stå ofixad ännu en vinter och kommer den nygjorda dräneringen av tomten att fungera som den skall när det börjar regna eller vid snösmältningen i vår?

Borde kanske släppa de där tankarna och se fram mot det mysiga som väntar i vinter. Det är ju trots allt värsta ”julhuset” vi köpt (eller hur Åsa :-). ”Julhus” tänker ni, vad är det?

Jo, tänk 3,5 m hög julgran, Fanny och Alexander, Lillan i julklänning tassande ned för den stora trappan, slängrumpa genom alla rum, varma goa kakelugnar och glögg som värms på vedspisen i köket. Det är ”julhus” det!

Men innan det skall jag och flickorna göra egen pizza som vi skall grädda i vedspisen i köket i höst. Fräckt med egen vedugnsbakad pizza, ja banne mig det är det!

Dags att ta tag i denna dag. Ha det gott och på återseende!

 Kram kram

Helena

God morgon!

Vilken strålande morgon vi fick även denna morgon! Solen strålar, fåglarna kvittrar och det är lördag. Ett litet jobb måste jag klämma in idag, hann inte igår, men annars är det ledigt som gäller. Fasiken vad man får jobba när man är sin egen förresten. Någon annan som märkt det eller? Man är liksom bara så skitans glad så länge jobben trillar in så man bara jobbar på och ser glad ut. Det är nog ett par månader sedan jag kände mig helt och fullt ledig en hel dag. Alltid något som hänger över mig. Tacka nej till jobb då tänker ni. Nops, funkar inte så, då blir det ingen lön!

Jag får ganska många mail från personer som vill ha tips och råd om hur jag har gjort när jag startade mitt företag osv. Några har jag svarat men tyvärr har jag nog missat några här på slutet, när allt varit så hysteriskt med jobb och renovering, bygge och flytt. Ni får verkligen ursäkta men jag svarar er lite kollektivt idag. Jag utgår från att ni redan har en affärsidé och en plan med vad ni vill åstadkomma.

1. Se till att du inte behöver bli hysterisk över att du inte kan plocka ut någon ordentlig lön första året. Mao, spara pengar innan så att du klarar dig minst ett halvår – åtta månader utan lön.

2. Prissätt dina tjänster så lågt att folk bara inte kan säga nej. Gör jobb gratis bara för att få visa att du kan och vad du kan. Jämför inte prissättningen med andra i samma bransch (som förmodligen redan är etablerade). Utgå alltid från att pyttelite pengar är bättre än inga pengar alls. Allt är alltså bättre än 0 kr. Tacka absolut aldrig nej till ett jobb för att du tycker att det är för dåligt betalt. Tänk på att det jobbet i sin tur kanske genererar fler jobb på sikt. Fråga kunden vad de är beredda att betala för ditt jobb! Ofta är det mer än man tror.

3. Skapa kontakter. Berätta för alla vad du gör. Bilmeken, frissan, kassörskan, de på festen, IT-killen som gör din hemsida, rörmokaren som fixar din toa, målaren som målar din hall. ALLA! Ge dem ditt visitkort. Networking är tusen gånger bättre än annonsering som är dyrt.

4. Skaffa någon som kan sköta din bokföring redan från dag A. Då får du hjälp med att strukturera upp pappersarbetet bra på en gång.

5. Gör själv eller be någon annan göra en hemsida åt dig.

6. Var aktiv i sociala medier!

7. Var uppmärksam på din omgivning och scanna efter folk att samarbeta med.

8. Var beredd på att jobba häcken av dig och tjäna ganska dåligt (om man slår ut allt arbete per timma). Men i gengäld har du ingen som bestämmer över dig, du styr din tid alldeles själv. Du kan, som jag gör nästan varje dag, starta dagen lugnt, lämna på dagis vid 10-10.30 och sedan jobba lite mer till kvällen när Lillan somnat. Ta semester när du vill och plånboken tillåter det. Du slipper de där minusposterna i lönespecifikationen när du måste vabba eller är sjuk själv. Som egen har du chansen att omdisponera din tid och ändå få jobben gjorda, bara lite senare!

Sådär ja, det var lite kring det. Ni kan väl höra av er om ni vill att jag tipsar lite mer eller om det är något speciellt ni vill att jag skall skriva om.

Och till er som inte fått ngt personligt svar, sorry, men jag har bara inte tid just nu.

Nu tar vi och fångar den här dagen!

Kram

Helena

Det var en gång en fin jobbarkompis till mig som berättade för mig hur hennes familj en dag miste alla sina ägodelar (grannarna bara klev in och tog dem), när de under kriget blev fördrivna från sitt hem i Bosnien.

Hon förklarade för mig att efter den händelsen hade materiella saker aldrig haft något som helst värde för henne. Det var bara grejer som man plötsligt, beroende på politiska eller religiösa händelser i världen, kunde mista rätten till. Så var det för dem. Deras saker var helt enkelt bara inte deras längre en dag, och grannfrun hade liksom all rätt i världen att trippa runt i min jobbarkompis mammas skor. Det gick liksom inte att ringa polisen och bara -Hej, kan ni komma hit och ta min granne, hon har just länsat min garderob…

Hon berättade en massa andra saker också, om kriget och om hemskheter hon varit med om och att hon tyckte att det var fullständigt onödigt att samla på sig en massa saker, eftersom man plötsligt bara kunde mista rätten till dem. Det visste hon, för det hade hon varit med om.

Jag brukar tänka på det där ibland. Hur kan vi bli lyckliga av att köpa och äga saker? Jag tror nämligen att jag blir det ibland, och det stör mig faktiskt. Jag menar, vissa saker behöver vi naturligtvis för att underlätta livet och de sakerna kan jag förstå att man blir lycklig av. Men allt det andra då?

Jag skickade lite extra pengar till mitt fadderbarn i Mali när hon fyllde 9 år. En månad senare fick jag ett handskrivet brev från henne där hon tackade och skrev att hon för pengarna hade köpt: 1 skoluniform, 2 par plastsandaler, 5 tvålar, tvättmedel och något mer som jag inte mins, något till familjen. Hon var väldigt glad för sina nya saker skrev hon och jag var förbluffad. I min enfald och okunskap hade jag nog trott att hon skulle köpa typ ett hopprep, en fin kjol, en blus, en väska, en docka, en bok eller någon annan leksak eller något. Jag hade fel.

Så vad är det då som ger oss den där lyckokänslan när vi handlat något nytt eller när vi tittar på våra fina saker vi har hemma? Är det vetskapen om att man faktiskt har gnetat ihop de där pengarna själv, och där med lyckats med något, som gör en lycklig? Eller blir man lycklig av att se en vacker sak varje dag, ger själva bilden av dem ett endorfinutsläpp som skänker en välbehag? Om det är det senare borde en promenad om dagen i en vacker skogsglänta räcka till för att göra människor lite lyckligare.

Jag ”vete sjutton” vad det är, men jag blir i alla fall lite glad varje gång jag tittar på lampan som hänger i vårt i övrigt nästan tomma vardagsrum . Jag tänker inte skämmas över det, för vi bor inte i Mali eller Bosnien och världen är orättvis, men ibland känner jag att det är viktigt för mig att reflektera över vissa saker.

Va tror ni, blir ni också lite glada av era saker eller av att handla ibland?

Kram

Helena

Alltså, finns det något finare, eller något man blir gladare av att få, än en bukett blommor av sin lilla 5 åring? Trädgården svämmar över av gullvivor, tulpaner, förjätmigej, skillor och andra små raringar och Lillan plockar den ena buketten efter den andra till mig. Så sött!

Just denna matchade vår middag. Kall kassler, krossad het potatis, röd paprika och örtsmör (typ världens snabbaste middag om man inte orkar laga något bättre, ett litet tips).

KRAM

Helena

Hello!

Hur står det till vänner? Det är så tyst, ni hör så sällan av er nu för tiden… Vet att ni finns där ute, syns på statistiken och ni är fler än någonsin, men som sagt saknar era härliga kommentarer! Ni är några som brukar maila mig, eller skriva kommentarer på instagram istället, och det är toppen! Tack för det!

Senaste dagarna har jag jobbat mest hemma vid skrivbordet. Så lätt att komma efter med pappersarbete har jag märkt. Trots att jag hållt på med detta i snart två år så har jag fortfarande inte något superbra system för att sköta fakturering, betalningar osv. Hänger liksom över mig hela tiden, måste skapa ett vettigt system tror jag…

Första steget måste vara att ha en vettig arbetsmiljö. I slutet på förra veckan började jag att fixa på mitt kontor. Det blev enkelt avskalat och lugnt. Klart att jag har saker jag måste köpa för att få det klart, men det funkar fint så länge.

Ni aaanar inte vad det kostar att flytta och renovera, phu!!! Vi badar i räkningar här just nu, så vi har tillfälligt och absolut köpstopp tills vi vet vart allt landar, så det blir inget handlande till kontoret på ett tag.

Trivs bra här ändå!

Fullständigt älskar älskar min Muutolampa som jag köpt hos Öbergs (innan köpstoppet, hihi)!Har lääänge velat ha den och den är verkligen så fin!

Nu skall jag lägga ut lite överflödigt möblemang på Blocket. Har ett stort förråd på andra sidan stan med allt vi inte ville ta med oss hit, och nu måste vi bli av med det. Soffor, bord, sängar, lampor och tavlor, finns hur mycket som helst där…

Ha en fin dag!

Kram

Helena

När vi bodde på Udden tyckte jag aldrig att det gick att ta några foton med skapliga bakgrunder, det var alltid något i vägen liksom. Jag tittade på alla dessa vackra vita hem, som finns i bloggar, och förundrades över hur snyggt alla människor framträdde mot de vita stilrena inredningarna.

När vi sedan planerade för inredningen här, blev det förstås enhälligt vitt, även om vi var inne på någon mullvadsgrå nyans i tv-rummet en stund.

Vi ville ha vitt som bas för att kunna ha färg på annat i hemmet, inget helvitt hem alltså, en och annan färg kommer det definitivt att bli här framöver. Konst tex, Gud vad jag skulle vilja ha vacker konst i fina färger lite här och var. Det får växa fram.

Så länge får vi i familjen vara färgklickarna i detta vita hus, som på sina håll ekar. Ja det gör faktiskt det. Det är lite tomt på sina håll…

Men vi stressar inte över det heller, för det kommer att bli bra och det får ta tid! Och med alla dessa tomma väggar finns det mängder av lugna fina bakgrunder om man vill ta några pics, som här på sig själv till exempel! Haha!

KRAM

HELENA

Vi vet inte riktigt hur vi skall göra med inredningen av huset. Skall vi göra klart ett rum i taget eller skall vi göra lite här och lite där… Vi har sorterat å det grövsta, så vi har faktiskt inte så mycket kvar och kommer att behöva handla en hel del, men…

Vi kommer inte att handla bara för att handla, utan vi kommer att vänta och känna efter och vänta lite till, ibland, för att verkligen hitta det vi vill ha och det vi vet att vi kommer att vilja ha om typ 20 år också. Det är slut på slit och släng här. Vi vill heller inte ha så mycket saker och plock, utan stilrent avskalat och modernt. Tycker att det blir lite coolt till det gamla huset med de gamla detaljerna.

Det stora vardagsrummet är väl det som vi är minst klara med. Våra soffor skall kläs om, och herre Gud det tog minst 4 månader att få tid för det, den öppna spisen skall få lite mer färg (teglet skall bli vitt) och en massa annat. I detta rum skall också fönster och altandörrar bytas ut i mitten på juni, så vi lägger inte så mycket krut på det just nu. En tavla har kommit upp, M ropade hem den på en auktion där pengarna gick till välgörenhet, och Diamondchair trivs bra ihop med den. På fredag kommer de och sätter upp alla våra lampor. Härligt då blir det lite mer ombonat!

Nu skall jag iväg på jobb, innan vi tar helg för denna gång. Ikväll är vi bjudna till fina vänner för lite grill, mysigt, och premiär för oss att kunna promenera hem till folk! Sådant man kan göra när man bor i stan alltså!!

Ha en fin Kristihimmelsfärd så hörs vi!

KRAM

HELENA

Det kändes jättejobbigt den dagen då flyttbussen kom och hämtade alla möbler på Udden. Jag hade en fruktansvärd separationsångest och allt kändes bara jobbigt. För mig stod världen stilla och jag fattade inte hur alla människor bara kunde ”lalla på” som om inget hade hänt.

Allt var kaos i det nya huset. Golvet i köket bar knappt, inget vatten och avlopp hade vi när städet kom och skulle börja jobba 24 timmar innan inflyttning. Kommunens vattenledning hade gått sönder när vi bytte inkommande vatten och avlopp, så de fick lov att gräva upp en bit av vår lilla grusväg, den vägen vi skulle använda för att flytta in!! I källaren hoppade utrotningshotade grodor, efter att de bilat upp golvet och köksluckorna som kom tillbaka från målaren var extremt dåligt gjorda. Tomten var uppgrävd och jag fick ett nervöst sammanbrott när jag pratade med ”Grävkillen” i telefonen. Plötsligt fick han sadla om från just grävkille till amatörpsykolog, en roll som han axlade med bravur. Tack Christer på Aros Grävtjänst AB för det!

Världens största tack vill jag också skicka till Sebastian på SE Bygg och Entreprenad AB. Bättre kille får man leta efter. Inte nog med att han skickligt handlett sina arbetare genom hela vår renovering, han har också varit ett fantastiskt stöd som funnits till hands för mig och mina/våra infall mer eller mindre 24 timmar om dygnet. Mitt i kaoset, och mitt nervsammanbrott, fick han sig en släng av sleven (huga vad dum jag var) men inte blev han arg för det inte, nej då. Han kom istället hit, lade armen om mig och sa att ”det är luuungt, det kommer att ordna sig”! Sebastian du är bäst!!

Men allt (nästan) har löst sig och trots att jag tvivlade där ett tag trivs vi in i vassen fint i huset! Grodorna är borta, nytt fint vatten och avlopp har vi. Tomten är dränerad och prydlig tack vare duktiga Jonathan (även om gräs och stenbeläggningar saknas ännu så länge) och det mesta verkar gå åt rätt håll!

Idag kör Lillan och jag en soft hemmadag, hon hostar och står i, så dagis kändes inte aktuellt. Vi har roat oss med att göra en kladdkaka på vit choklad. Recept längst ned i inlägget.

Lillan har klippt ut en stjärna som mall för florsockret!

Nöjd och stolt!

Uppdatering, det var visst ingen stjärna det var ”en spion som kan flyga”, så det så, nu vet ni det!

2 ägg
2 dl Strösocker
1 msk Vaniljsocker
2 ½ dl Vetemjöl
3 msk Apelsinjuice
100g smält Vit Choklad
100g smält Smör

1. Vispa ägg, vaniljsocker och socker.
2. Smält smöret och blanda i den vita smäta chokladen och apelsinjuicen.
3. Rör ner vetemjölet.
4. Häll smeten i en smord form med löstagbara kanter.
5. Baka i 15-20 minuter i 200 grader.
6. Pudra över florsocker med hjälp av tex en tesil.

KRAM

HELENA

Go´kväll, go´kväll!

Sköna maj välkommen kan man väl säga tycker jag. Våren har varit i senaste laget men nu verkar det släppa. Vis av tidigare erfarenhet var det ”mycket kläder på” när vi stolpade bort till majbrasan igår kväll. Men faktiskt var det inte så kallt, kanske var det kläderna eller så var det faktiskt värme i luften.

En lite fjuttig majbrasa hade de arrangerat här i parken bredvid. Lillan som är van vid den jättebrasan som alltid finns i Barkarö, tyckte att denna ”såg lite smal ut”. Men parken är fin. Där tror jag att vi kommer att tillbringa en del tid!

Nå väl, Valborg har passerat och maj har gjort sitt intåg. Imorgon skrivs Udden över på de nya ägarna och den epoken är över för vår del. Blandade känslor, men tack och lov överväger de positiva just nu. Förstod nog inte riktigt hur rotad jag var där ute och hur svårt det faktiskt var att bara flytta sådär… Om vi, utav en eller annan anledning, hade varit tvingade att flytta kanske det hade känts lättare på något vis. Då hade flytten fyllt ett syfte på ett annat sätt, nu kändes det av och till  bara som en onödig flytt på grund av ett infall vi fick i höstas när allt var grått och trist.

Och vi bara blev helt kära i det här huset!

Vi tyckte förresten att vi var ganska klara invändigt när vi flyttade in, men har nog insett att nja, så är nog inte fallet riktigt… Vad har vi kvar då?

Fönsterbyten, köksgolv, entrégolv, lister, dörrhandtag, köksluckor (som blivit så dåligt gjorda att flera måste göras om, suck), måla tegel vid öppenspis i vardagsrummet och vid vedspisen i köket, jättejobbet med syllen och bjälklaget, altan och tomt. Ja, det var en del, jag har säkert missat en massa.

Jag har fått några frågor via kommentarer och mail som jag tänkte svara på lite snabbt.

1. Köket är platsbyggt av Markströms i Västerås (mer vet jag inte) och luckorna är i riktigt trä, inte mdf. Vi har lämnat luckorna till ett måleri för handmålning, inte sprayning.

2. Vi har målat med obruten vit färg rakt igenom hela huset.

3. Det nya huset är runt 250 kvm + ca 130 kvm källare. Udden var 188 kvm + gäststuga 10 kvm + strandhus ca 20 kvm.

Nu är det bäst att jag tar och hoppar i bingen. 7.00 skall jag möta upp killar som skall montera gardinstänger och hyllor på ett större kontor som jag håller på och inreder. Blir spännande att se alla gardiner och draperier uppe!!

Natti natti!

Helena

Heeej på Er!!!

Oj vad länge sedan det var jag gav något livstecken ifrån mig inser jag nu. Det har varit fullständigt kaos här i huset, i min hjärna och i min magen den sista tiden kan jag bara informera om. Gigantiska otäcka klumpar har guppat runt i magen och hjärnan har gått på högvarv. Jag vägde mig igår och det visade sig att jag gått ned runt tre kilo de senaste veckorna. Vad har hänt undrar ni nu förstås.

Jo, det som hänt är att vi för ett par veckor sedan upptäckte skador på delar av husets bärande konstruktion. Allvarliga saker med andra ord. I flygande fläng fick bitar av taket i källaren brytas upp och tillfälliga stöttor håller nu upp bjälklaget på vissa ställen. Vi kände till att det fanns vissa skador, men inte omfattningen och allvaret av dem.

Ja ni förstår ju själva vilken kaos det blev. Inflyttningsdatumet närmade sig med stormsteg och vi visste inte ens om huset gick att bo i. Vågade vi bära in tunga möbler och vågade vi gå på golvet överhuvud taget? Dessutom var inte övrig renovering riktigt färdig och något vatten och avlopp hade vi inte…

Inflyttningen fick skjutas upp några dagar och mitt i alltihopa, när vi äntligen skulle få vatten och avlopp, ja då gick kommunens vattenledning sönder där vi skulle koppla på våra rör… Halva vår lilla grusväg fick grävas upp. Man kan väl säga att det är lättare att flytta om man slipper bära alla grejerna över ett gammalt Gunnebostängsel och genom en sluttande trädgård full med grävskopor, lera och jordhögar… Men det gick det med!

Nu tillbaka till klumparna i magen. Bärande delar av huset är skadade = låter våldsamt dyrt, svårt och helt förfärligt!!! Där av klumparna. Huuur dyrt blir det, vem skall göra det, kan man göra det och i så fall hur??? En helt galen process med byggföretag, offerter, huvudskakningar, ofantliga summor pengar och enorma mängder sågspån (gamla hus är isolerade med sågspån) tog sin början.

Jag skulle kunna berätta om detta typ hur länge som helst, men det skall jag inte göra just nu. Jag kommer att återkomma till just detta då vi äntligen fått ro, huset (och vi) är äntligen i goda händer och allt kommer att fixas på bästa tänkbara sätt. Som sagt, återkommer till detta!

Well well, efter regn kommer solsken och så även i denna blogg.

Köket är inte riktigt klart ännu, det skall bland annat få nytt golv, men en liten titt kan jag bjuda på!

Och så en liten titt på den inre hallen.

Ja, som ni ser, inte färdigt på lång väg, men i alla fall på rätt spår.

Och vad gäller stabiliteten på golvet, så var det ingen fara med det. När rätt folk kom hit och gjorde sin bedömning (läs, bredde sina vingar över mig som var på väg att gå upp i atomer) blåstes faran över och en plan har utarbetats för hur huset skall lagas. Nu blir det rätt hela vägen och det känns så tryggt och bra!

Nu är det dax för lite vardagsliv här i stugan. Dagis väntar och en dag fylld av jobb. Då menar jag riktigt jobb och inte jobb med huset!

Kram kram

Helena