Det var en stor fightingkväll igår. Och då menar jag inte kampen om fjärrkontrollen under schlager-fanskapet utan om Glory World Series som sparkade igång sin suveräna 70 kg-turnering. Med namn som Giorgio Petrosyan, Robin van Roosmalen, Albert Kraus var det den starkaste turneringen i viktklassen på mycket länge. Detta toppat med titelmatch mellan Semmy Schilt och Errol Zimmerman och vi snackar om den fetaste galan i stående fighting i år.

Skådeplats? Annexet i Globen.

En galet liten arena för ett matchkort av den här digniteten, men för oss på plats blev det desto större. Jag kan säga såhär, Semmy Schilt ska upplevar på nära håll, vilket monster! Nu blev det såhär för att svenska folket svikit i takt med biljettföretaget ticnet. Bara att lägga det bakom sig nu och fokusera på höjdpunkterna. För det fanns en hel del sådana att ta med sig.

1 Sanny.
Sanny Dahlbeck gjorde entré på den internationella scenen genom att besegra rutinerade Warren Stevelmans med ett enhälligt domslut. Sanny träffade hårt med sin fina vänsterkrok och i första ronden fick sydafrikanen ta en välförtjänt räkning. Sanny orutin lyste dock igenom vid flera tillfällen och mot slutet av tredje ronden fanns inte mycket krut kvar i kroppen. Men han överlevde och är därmed klar för ”the last eight” som ska gå av stapeln i höst. Mycket stort!

2 Semmy Schilt.
Den holländske jätten utklassade duktige Errol Zimmerman med framförallt sin vänsterjabb. Jag måste säga att den fyrfaldiga K-1 WGP-mästaren såg bättre ut ä på mycket mycket länge. Det är tydligt att han hade mycket respekt för motståndet i den här matchen för han såg ut att ha spenderat många timmar i gymet sedan senaste matchen i mars.

3 Askerov vs Van Roosmalen
Kvällens bästa match. Två stilmässiga tvillingar. Offensiv stenhård boxning med fantastiska dueller. Van Roosmalen jobbade dessutom riktigt fint med sina låga sparkar och i den tredje ronden såg Askerovs vänsterlår (både in- och utsida) ut som ett övermoget plommon. Van Roosmalen visare dessutom återigen att han är den främste utmanaren till storfavoriten Petrosyan om slutsegern. Ung, kaxig och stenhård. Se upp Giorgio säger jag.

4 Ilir Latifi.
Ilir var överlägsen mot veteranen Tony Lopez trots ett rejält undertag i räckvidd. Imponerande brottning men borde kan kunnat göra ågot mer av sin fina nertagningar. Ilir går från klarhet till klarhet!

Överlag en mycket bra gala, ska försöka hitta lite höjdpunket på youtube i veckan för vidare analys så håll utkik!

****

Just det, det var UFC i helgen också. Junior dos Santos försvarade sin tungviktstitel på ett övertygande sätt mot rutinerade Frank Mir. Även Cain Velasquez vann sin match  mot ”Big foot” Silva och nu är det väl läge för en JDS vs. Velasqez 2. Närmare analys av UFC 146 inom kort!

//Syk

UFC 146. Kaaa-boom. Över ett ton kött och blod bara på huvudkortet i vad som måste vara en av de bokstavligt talat tyngsta galorna som UFC levererat sedan Zuffa tog över spakarna. Snittvikten ligger på över 120 pannor! Junior dos Santos ska dessutom försvara sitt bälte mot den lurige veteranen Frank Mir.

Men det här med att sätta ihop ett huvudkort med endast tungviktare var inte riktigt så lätt som Dana White hoppats på. Faktum är att samtliga matcher från ursprungsplaneringen ändrats. Bort har Allistair Overeem (dopningsavstängning) Mark Hunt (skada) och Gabriel Gonzaga (skada) fallit och har ersatts med Dave Herman, Stipe Miocic och Lavar Johnson. Dessutom fick match maker Joe Silva spela lite Tetris för att få alla dessa brokiga bitar att på ett bra sätt falla på plats. Men efter mycket om och men fick man i alla fall ihop ett riktigt spännande kort som ser ut som följer:

UFC 146: Dos Santos vs. Mir

Roy Nelson vs. Dave Herman

Cain Velasquez vs. Antonio Silva

Shane del Rosario vs. Stipe Miocic

Lavar Johnson vs. Stefan Struve

Junior dos Santos vs. Frank Mir

För närmare detaljer, speltips osv. rekommenderas en titt på senaste avsnittet av MMA-Panelen där jag och Simon Kölle inte är riktigt överens om hur dessa matcher kommer sluta.

Vad tror ni? Läge att spela safe eller hittar ni galans skrällar?

//Syk

Andreas Spång lyckades inte skrälla mot Miquel Falcao i finalen av Bellators mellanviktsturnering. Men det krävdes tre ronder och ett avgörande från domarna för att brassen skulle få sin hand lyft i vädret. På många sätt var det en ojämn tillställning där Falcao dominerade Spång med nedtagningar och fin ground and pound.

Att Spång är svårknockad visste vi, att han har ett bra nyp i nävarna visste vi också, semifinalmotståndaren Brian Rogers kan intyga båda delar, och vid ett par tillfällen var han också nära att skaka Falcao ordentligt. Dels med en tung högerkrok tidigt i matchen och dels med en överraskande guillotine. Men efter tre ronder var det ändå ingen tvekan om vem segern och den överdimensionerade 100 000 $ checken skulle gå till. Enhälligt domslut för Falcao men för Spång var det ett intyg på att han kan vara med och bjuda på bra motstånd på den här nivån.

****

För Andreas lillebror Chris ”the kiss” Spång blev det dock seger i helgen när han besegrade Nah-Shon Burrell i Strikeforce Barnett vs. Cormier med en första ronds TKO. Chris stoppade därmed en sju matcher lång vinststreak för Burrell och borde klättra ordentligt i anseende hos Strikeforce matchmakers. Grattis Chris!

****

På tal om motstånd så har det ju snackats mycket den senaste tiden om vem som ska kunna stoppa Jon Jones. Svaret verkar bli, han själv. I helgen greps han efter att ha kvaddat sin bil med alkohol i blodet och han är nu misstänkt för rattfylleri. En riktigt pinsam fadäs av prästsonen som gärna framhäver sig själv som en genomreko kille vars skit knappt stinker. En praktblunder av UFCs posterboy.

Hur Dana White och UFC kommer hantera detta och om det kommer påverka det inplanerade mötet med Dan Henderson är ännu oklart.

//Syk

Det handlar om vem som är bäst i världen. Går man tillbaka till kampens ursprung. Viljan att veta vem som är den bästa, den som ingen annan kan besegra så är det i tungvikten vi finner svaret. Just nu heter den mannen Junior Dos Santos. Två veckor från och med nu kan den mannen vara Frank Mir, men inte mycket tyder på det.

Vinner man VM-guld i 100 meter sprint är man världens snabbaste man. Vinner man tungviktsbältet för UFC är man världens hårdaste fighter. Det är den typen av superlativ UFC 146 handlar om. Den som kan besegra alla i hela världen i den ursprungligaste av alla kamper.

När UFC den 26 maj slår upp dörrarna till sin 146e numrerade gala så är det med tungviktsbältet som insats. Junior Dos Santos ska för första gången försvara bältet han knep från Cain Velasqez i höstas. Med sina blytunga nävar är han också favorit att försvara bältet mot den forne mästaren och submissionspecialisten Frank Mir.

Men man ska inte underskatta Mir. När han skulle möta ”Big Nog” Nogueira var det inte många som trodde att Mir skulle gå segrande, jag skrev redan då att jag trodde Mir hade en titelmatch kvar i karriären. Efter att ha brutit armen av Nogueira med ett brutalt lås är tiden för just det här. Men JDS är en nivå över ”Big Nog”, hans boxning är grym och han han hålla sig till sin gameplan och undvika Mirs luriga golvkamp så ska han i min mening kunna kalla sig världens tuffaste fighter i några månader till.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=hH7-PnyNQiw

För att peppa har UFC i vanlig ordning filmat, klippt och eldat på historien om de två kombattanterna. Mycket nöje.

UFC 145 handlar om tre saker. En match. En fejd. Och en titel. Allt packeterat i samma möte. Jon Jones vs. Rashad Evans.

Det hela började för ett drygt år sedan när Rashad Evas skulle gå titelmatch mot Shogun Rua i UFC 128. Rashad skadade sig och som ersättare fick hans tränigskamrat chansen i hans ställe. Den träningskamraten hette Jon ”Bones” Jones. Jonas hade innan lovat att aldrig möta någon från samma team men när han fick frågan i en intervju så visade han sig villig att möta sin vän, Evans. Detta gjorde Evans upprörd och den en gång så djupa vänskapen (de har vid upprepade tillfällen kallat varandra bröder) förbyttes i en allt djupare osämja. En osämja som växte till en fejd.

Evans lämnade gymet och tränaren Greg Jackson på grund av detta och länge sa Jackson att han inte skulle stå i Jones ringhörna mot sin förre elev. I februari meddelande dock Jackson att han kommer finnas vid sin mästares sida, något som också retat upp Evans. För några dagar sedan möttes Jones och Evans i en studio och det var inte mycket kärlek i luften. Se själva.

På lördag är det äntligen dags och såhär ett år efter allt brakade samman är det inhopparen som är storfavorit, med all rätt. Jag tror Jones kommer krossa Evans, men det är den tuffaste matchen hittills för ”Bones”. Men då ska vi ju komma ihåg att ingen ens varit i närheten av honom än.

//Syk

Dammet har precis lagt sig på trafikdikena runt Globen. Dana White har flugit sin kos, oktagonen packats ner och Alexander Gustafsson tagit ett nytt stort kliv upp rankingen.

Ljudnivåerna var helt i klass med allt man kunde önskat sig. 15 428 personer är nytt stadionrekord för idrottsevenemang och jag har själv aldrig upplevt något liknande. Helt magiskt.

Rent sportsligt var det kanske inte den mest gnistrande galan för året men några höjdpunkter fanns det förstås. Alex utklassade Thiago Silva. Brad Picket var lysande mot Damacio Page. John Maguires ”Gypsy jui-jitsu” mot DaMarquez Johnson. Han vann på en armbar i världsklass som gav submission of the night-bonus. Han var dessutom skönast på den efterföljande presskonferencen.
”Jag kallar Gypsy jui-jitsu så för att jag tillhör det resande folket och har inte tränat så mycket riktig jui-jitsu. Jag har rosa bälte, hahaha”

Siyar Bahadurzada har fortfarande bara slagit ett slag som UFC-fighter. Det räcker så ibland.

Tack UFC för i lördags. Vi ses!

***

Och när UFC lämnat stan för den här gången är det som jag avslöjade på sportbladet.se igår dags för nästa jättegala att inta Globen 26 maj. Glory World Series är en av TVÅ jätteorganisationer som just nu pumpar in pengar i den stående fightingen. Den andra är gamla hederliga K-1 fast nu med koreanska ägare. K-1 arrangerar (dagen innan) sin motsvarighet med K-1 MAX last 16 i Madrid med bland annat Arthur Kyshenko och Andy Souwer. Men i mitt tycke som är GWS:s uppställning den starkare av de två. Vi lär få anledning att komma tillbaks till kriget om K-1 längre fram.

Galan i Globen sparkar igång hela Glory World Series-cirkusern med 16-mannatuneringen -70 kg. I spetsen finns förstås världens bästa, Giorgio Petrosyan, men där bakom hittar vi bland annat Yoshiro Sato och vår egen Sanny Dahlbeck som tar ett jättekliv i sin proffskarriär. Prissumman är 300 000 dollar (nästan två miljoner kronor). Rent sportsligt handlar det egentligen om Petrosyan mot resten men det ska bli oerhört intressant att se honom utanför Italien och mot de bästa i världen igen. Poängseger med handbromsen i lär inte funka här.

Superfight mellan Semmy Schilt och Errol Zimmerman går heller inte av för hackor och MMA med blad annat Sergei Kharitonov. Kan GWS göra om UFC:s prestation och fylla Globen? Superfight med svenske Alex Harris kan ju hjälpa.

//Syk

En dag kvar. Fattar ni?! EN!! Adrenalinet har stigit mig åt huvudet och idag var det dags för invägningarna. Alla svenskar klarade sig utan bekymmer. Coolast var Papy som klev upp på vågen med gubbkeps och lakritsrot mellan tänderna. Bäst rutmage hade han också, som väntat.

Jublet, rubrikerna och galnast staredown hade, förstås, Reza. Kolla bara. Lägg märke till den kubanska flaggan på kallingarna dessutom. Priceless.

//Syk

Nu är det äntligen dags! MMA Panelen på Sportbladet.se. Där kommer ni få intervjuer med samtliga UFC-svenskar, Tito Ortiz (med mössa), Hans Wiklund med flera. fullpackat helt enkelt!

Men det är inte bara premiär för MMA Panelen, idag släpps det som Aftonbladet avslöjar i dagens tidnig, Internationella MMA-Förbundet, IMMAF. I spetsen sitter svensk MMAs egen Steve Jobs nämligen August Wallén. Tanken är att organisera, samordna och styra upp sporten MMA för att slutligen bli en erkänd idrott och en del av de olympiska spelen. Ett helt riktigt steg nu när MMA-explosionen skickar tryckvågor över hela världen.  För mer information och några uttalanden av Wallén är det bara att ge sig ut i rusket och inhandla en tidning. EDIT: Pga. ett misstag fanns inte IMMAF-texten med i tidningen idag. Läs den här istället http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kampsport/mma/article14665484.ab

Idag är det dessutom presskonferens inför Globengalan. Start 13:00 och den går att följa på UFC.com

//Syk

Att UFC är så stort i sambans förlovade land är ingen underdrift. Så fort UFC och Brasilien nämns i samma andetag sitter miljontals brassar och gapar framför teveapparaterna. Störst av alla är förstås Anderson Silva. Han är så jädrans megastor att UFC nu känner att de vill bjuda på något lite extra när det vankas match igen efter skadeuppehållet. För att ackompanjera Silvas megastora stjärnglans på Riohimlen har mr. White bokat självaste Olympiastadion med kapacitet för cirka 60 000 pers. Det borde väl räcka eller?

För oss som såg UFC 142 Aldo vs. Mendes, som gick i just Rio, var det framför allt en sak som stack ut då. Den vansinnigt härliga, euforiska stämningen på läktaren. De brasilianska fansens sång, dans och jubel känns oöverträffad i MMA-sammanhang och härstammar givetvis från landets många fotbollsläktare. På UFC 142 var det cirka 18 000 på läktaren, på Estádio Olímpico João Havelange so olympiastadion egentligen heter kommer det va runt 60 000. Det blir något att skriva hem om det!

Och när det gäller läktarkultur är det något vi i Sverige faktisk är riktigt bra på. Alla som varit på ett fotbollsderby på Råsunda eller Hovet vet att svenska fans 2012 är ganska långt från ”heja grabbar friskt humör”. Vill vi ha ett UFC: Sweden 2 eller 3 så gäller det att göra ett avtryck. Tillsammans kan vi få taket (?) på Globen att lyfta. Eller vaffan, lika bra att skicka upp hela skiten i luften! Så se nu till att förbered er Sverige. Fram med flaggorna, ramsorna och ansiktsfärgen för det här är den största idrottshändelsen på svensk mark 2012. Det får inte passera obemärkt.

För er som vill engagera er finns en helt ny facebookgrupp för just detta. Klicka här, gilla och snacka ihop er! http://www.facebook.com/SvenskMmaTifo?skip_nax_wizard=true&__adt=15

Lite inspiration:

//Syk

Efter några veckor med stiltje i UFC-oktagonen drar cirkusen igång igen om knappt tre veckor med dunder och brak i vår kära huvudstad där Alexander Gustafsson står för huvudnumret med sin match mot Thiago Silva. Men efter denna holmgång så fortsätter UFC bjuda på godbitar.

Nyss blev det klart att allas vår Huntington beach bad boy, Tito Ortiz (han med mössan för er som följt bloggen…hrmm ja..) avslutar sin fantastiska karriär med ett möte med Forrest Griffin. De båda före detta mästarna har mötts i två klassiska fighter där båda har en split decision-vinst var. Tredje gånge gillt den här gången alltså, matchen är Ortiz sista i karriären och går av stapeln 7 juli på UFC 148.

Men dit är det förstås ganska långt och innan dess har vi flera spännande möten. Här är mina tre höjdpunkter som våren har att erbjuda (förutom UFC: Sweden)

1 Jon Jones v Rashad Evans 21 april, UFC 145. Lätt tungvikt
Världens bästa Jones ska äntligen möta den enda top-contendern han ännu inte utklassat. De före detta träningskamraterna ödslar numera inte mycket kärlek på varandra och Evans får nog räknas som den tuffaste matchen hittills i Jones korta men fantastiska karriär. En snackis har varit att flera spelbolag erbjudit sex gånger pengarna på Evans. Det är i min mening alldeles för högt. Favorit ja, men Jones är inte oslagbar och om det är någon som kan plocka ner honom är det Evans. Supermöte.

2 Junior Dos Santos v Alistair Overeem 26 maj, UFC 146. Tungvikt
En titelmatch i tungvikt är förstås alltid bland det största som finns. Overeem krossade fd. mästaren Brock Lesnar i vintras och har siktet inställt på bältet. I vägen står en hårdslående brasse vid namn Dos Santos. Den matchen kommer inte går fem ronder. UFC 146 blir dessutom ett huvudkort med BARA tungvikt. Cain Velasquez v Frank Mir är en annan höjdare på galan. Dynamit!

3 Nate Diaz v Jim Miller 5 maj, UFC on Fox 3. Lättvikt.
Vinnaren lär få en chans på titeln efter att förre mästaren Frankie Edgar fått sitt returmöte (i vänlig ordning..) mot Benson Henderson. Nate Diaz imponerade stort med sin finfina boxning mot Donald Cerrone på UFC 141 30 december 2011 och får här en intressant matchning mot den duktige brottaren Jim Miller. Kan gå åt vilket håll som helst.

//Syk