Sådär, nu skakar vi ruset av oss och blickar tillbaks på en nyårshelg med några riktiga fightingraketer! Jag rankar helgen enligt följande:

1 UFC till Stockholm. Nyheten som får det att kittla i magen på alla oss MMA-älskare i Sverige. Globen kommer bjuda på en av de häftigaste fightingshowerna Europa har upplevt och jag är övertygad om att den stora, och inte minst kunniga, MMA-publiken kommer imponera på Dana White med anhang.

2 The Maulers seger. The Janitor sprang rakt in i en av de hårdaste jabbarna den lätta tungvikten har att erbjuda. Alexander ser kanske inte ut som något kraftpaket men när knappt 100 kilo Matyushenko kom farande satte han upp vänstern och då var det tvärstopp. Många hade säkert hoppats få se mer än dryga två minuter av Alexander men segern var det som räknades, den största hittills i karriären.

3 Nils Widlund på Dream. Fick visserligen stryk (TKO i tredje ronden) mot K-1 mästaren Yuta Kabo men att han bara var där är ett jättesteg för svensk kickboxning. Nils imponerade dessutom på japanerna så pass att ett längre kontrakt med Dream kom på tal direkt efter matchen. En nyårsraket som sköt upp Nils till en av Sveriges största fightingstjärnor.

4 Overeems leverspark. Eller kanske smäller Brock Lesnars pensionsplaner högre? Hur som helst visade Alistair precis hur farlig han är stående. Brutala knän och en spark som satt där den skulle var nog för att avsluta en kort men ändå på sitt sätt legendarisk MMA-karriär. Nu väntar titelmatch för ”The Reem” mot Junior Dos Santos, kan bli riktigt riktigt bra.

5 Fedor Emilianenkos seger. För många är kanske judo-killen Satoshi Ishii en doldis. Men är man olympisk tungviktsmästare i judo är man ingen duvunge. Fedor ägnade inte det speciellt många tankar utan gick ut och visade precis hur bra han faktiskt är. Med en stenhård höger sänkte han Ishii efter bara ett par minuter och frågan är nu vem (utanför UFC) som ska kunna matcha den förre Pride-ikonen när nu storformen börjar återvända.

//Syk

Som Dana White exklusivt bekräftar i dagens rosa tidning är det klart med UFC i Sverige den 14 april.

Sådärja! Om ni inte läst storyn så gör ni det här! http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kampsport/mma/article14144032.ab

Gamla nyheter säger kanske någon. Skitsnack säger jag. Visst att rykten florerat länge och visst att en del av detta läckt ut tidigare men nu är det bekräftat och klart. Nu finns något att ta på, något att diskutera och framförallt, nu finns något att på allvar se fram emot.

Det här betyder förstås massor för Sverige som idrottsnation och förstås ännu mer som kampsportsnation. En bekräftelse på kunnande, intresse och förmåga skulle jag vilja kalla det. Och för alla våra duktiga fighters finns nu ett omedelbart mål för som Dana bekräftade när jag pratade med honom vill han ha flera svenska intressen till galan.

Att Globen passar som handen i handsken för ett spektakel av de här proportionerna säger sig själv. Den är rund, stor och bra på show.

Självskrivna på galan (om allt går som det ska på vägen) är ju förstås de redan kontrakterade Alexander Gustafsson och Reza Madadi, frågan är vilka fler som kommer få chansen. Diskussionerna är förstås långt gångna vid det här laget och en gissning är att killar som Akira Corrassani, ”Jycken” Cedenblad, Andreas Ståhl, bröderna Spång och Tor Troeng sitter och bläddrar i tjocka kontraktsförslag. Kanske fler? Vilka tror ni och vilka vill ni se?

Dessutom, skulle Alex gå och vinna ikväll så lär han bli main event mot, låt oss säga, Shogun Rua?

För att citera den gode White. ”All you guys who has seen it on TV, wait until you see it live. Its gonna blow your fucking minds.”

Det ser vi fram emot.

//Syk

DREAMs nyårsgala på Saitama Super Arena bjuder förstås på en hel del häftiga fighter, inte minst ska ju Fedor möta regerande olympiske mästaren i judo, Ishii, men häftigaste av allt är nog vår egen Nils Widlund, 25, från Stockholm som ska möta regerande K-1 mästaren i 63 kg. Yuta Kabo frå Japan.

Nils som bor och tränar i San Diego fick erbjudandet om fighten med 14 dagars notice och det var förstås inte mycket att fundera över. Skulle Nils gå och vinna där så väntar antagligan en helt ny tillvaro för honom som superstjärna på inte minst den japanska kampsportshimlen. Men dit är det en bit kvar, Kabo är en av de bästa 63 kg. i världen och av en kaliber som Nils aldrig besegrat tidigare. Men vem vet? Allt kan hända i kampsport. Att han bara är där och fightas är historiskt i sig.

Min gissning; Kabo vinner på enhlligt domslut och Nils kan gå med högt huvud ut ur ringen med en merit som borde ge fler stormatcher (kanske inom nystartade jätteprojektet FIKA?) inom kort.

Som lite pepp kommer här är en video från Nils seger i Rumble of the Kings 2009.

[iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://www.youtube.com/embed/r-ySD-UmSCI” frameborder=”0″ allowfullscreen]

Nu hoppas jag att skinkan och sillen satt som ett knä i levern och att vi så sakteliga kan återgå till någon sorts vardag med idrott av högsta kvalité (själv tänker jag ägna mig åt idrott av absolut lägsta kvalité tills julgodisångesten givit vika).

Nog om detta.

På fredag smäller det rejält i oktagonen i Las Vegas när UFC snickrat ihop en monstermöte värdigt en riktigt galen K-1 show från Tokyo. Brock Lesnar mot Alistair Overeem. Två av de bergigaste muskelbergen mma-sporten har att erbjuda ska alltså banka på varandra efter förmåga och det kommer naturligtvis bli en väldigt underhållande tillställning. Däremot blir den inte särskilt jämn, Brock har visat att han lätt blir lite skärrad när han möter skickliga boxare som träffar honom. Overeem kommer träffa och han slår väldigt väldigt hårt. Kanske är det min faiblesse för den gamla K-1 tungviktstiden men jag tror det blir en riktigt jobbig kväll för Brock som dessutom tampats med sjukdom under lång tid. Han ska förstås va helt återställd men under hans konvalescens passade Overeem på att ladda upp så intensivt att han knappt fick vara med över huvud taget. Mitt tips, Overeem vinner på knock i första ronden.

Men det är inte därför vi är här.

På samma maincard finns ju förstås vårt svenska hopp Alexander Gustafsson som ställs mot veteranen Vladimir Matyushenko. Gustafssons viktigaste match i karriären och en seger här borde ge en match mot någon i det absoluta toppskiktet för The Mauler. Men det är inte bara den viktigaste utan förstås också den svåraste matchen hittills. Matyushenko har hur mycket erfarenhet som helst och är kanske den bästa brottare som Alexander någonsin mött. En svår match som jag tror har en svensk segrar i slutändan. Gustafssons långa armar och livsfarliga händer kommer stoppa en visserligen stryktålig men lite till åren kommen vaktmästare (för er som inte vet det så är Matyshenkos smeknamn The Janitor). Mitt tips, Gustafsson vinner på TKO (GNP) i tredje ronden.

Det får räcka med tips för nu. I stället kan ni ta en titt på den här minst sagt spektakulära knocken från helgen som gick. Enjoy!

[iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://www.youtube.com/embed/VKu-urmeJl8″ frameborder=”0″ allowfullscreen]

//Syk

God Jul önskar fighterbloggarn och blickar snabbt framåt 2012 där han önskar sig ett nytt friskt knä på GSP. Det här med intertimbälten är väl fine men jag vill se GSP möta Nick Diaz om den riktiga titeln. NU!

Men året är inte slut och i mellandagarna kommer det vara intensiva med tanke på UFC och svenska intressen, men mer om det efter helgen.

Skicka gärna en jultanke till George St. Pierre som firar sin ju så här. Stackarn.

//Syk

Buakaw Por. Pramuk, mannen med de stenhårda sparkarna och den avancerade uppvärmningsdansen har gjort det igen. I helgen kunde ”the Lumpanee assassin” lägga en ny titel till listan när han relativt enkelt slog Australiens Frankie Giorgi i finalen av Thai Fights 70 kg. i Bankok, Thailand. Buakaw knep därmed sin andra titel för året (vann WMC-bältet i lätt mellanvikt i somras).

Sedan K1-Max förlorat i både ekonomi och anseende har den spektakulära thailändaren främst fightats i WMCs (World Muay Thai Council) regi kanske lite utanför blickfånget för många i Europa. Vad som är säkert är dock att Buakaw är tillbaka i sin bästa form.

Nu hoppas vi som gillar thaiboxning att Buakaw hoppar på det nya intressanta projektet FIKA (Federation International Kickboxing Association) som har förhoppningen att ta kickboxningen tillbaka till vad den var under glansdagarna för K-1. Kanske kan vi då få se Buakaw mäta kraftera med fighters som Petrosyan, Kyshenko och Souwer igen.

I 63 kg. blev en annan thailändare segrare i  Kem Sitsongpeenong som slog fransmannen Fabio Pinca. Pinca är för övrigt klar för att möta Buakaw i en superfight i Frankrike i mars.

För er som inte sett finalen mellan Buakaw och Giorgi så har ni den här!

[iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://www.youtube.com/embed/ciYzolV7uac” frameborder=”0″ allowfullscreen]

//Syk

Det finns mycket man kan säga om Bob Sapp. Efter det pinsamma debaclet mot Jörgen Kruth på Rumble of the Kings förra hösten så stod det väldigt klart för de flesta att the Beast inte hade något kvar att ge (hade han någonsin det?). Han har ju egentligen alltid varit den sämsta fightern på nivån han befunnit sig men man kan aldrig ta ifrån honnom att han faktiskt tjurrusat över storheter som Ernesto Hoost under sin verkliga storhetstid.

Vad har då den väldige amerikanen sysslat med sedan buropen från ROK 2010 tystnat? Jo ungefär samma sak. Han har gått tre MMA-matcher, och förlorat alla tre. Senast igår kväll var det dags för Sapp att ”get his ass handed to him” på en kroatisk gala. För motståndet stod Maro Perak som annars har en torsk mot Jeff Monson som främsta merit. Hur det såg ut? Ja se själva…

//Syk

Semmy Shilt har inte gjort mycket väsen av sig i fightingkretsar det senaste året utan mest spelat in film och filat på inkassokrav till Golden Glory. Med bjässen Schilt har inte lagt handskarna på hyllan, fightstartv.com sprang på den enorma holländaren och fick svar på allt från filmroller, comeback i ringen och Schilts inblandning i den nya K-1 satsningen FIKA.

Det lät så här.

//Syk

Precis när man trodde att mma var liktydigt med Zuffa och att legenden Fedor Emelianenko gjort sitt på den stora scenen gör organisationerna M1 Global och Dream gemensam sak och sätter ihop en match som nästan överskuggar nyårshelgens andra jättemöte (Lesnar vs. Overeem på UFC 141). Världens kanske genom tiderna främste mma-fighter Fedor Emelianenko mot regerande olympiska mästaren i judo Satoshi Ishii den 31/12 på Dreams nyårsgala DREAM: Fight for Japan: Genkidesuka!! Oomisoka!! 2011!

Herrejävlar.

För er som behöver litte pepp och kanske lära er vem Satoshi Ishii är så kommer här två videos att beskåda. Den nedre är från Ishiis seger mot K1 legenden Jerome LeBanner för ett år sedan.

[iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://www.youtube.com/embed/jjZS2l0Hp8Q” frameborder=”0″ allowfullscreen]

[iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://www.youtube.com/embed/GiuzevwTr0g” frameborder=”0″ allowfullscreen]

//Syk

195 år. Det är de totala åldern på kvällens tre huvudmatcher. Vore det inte för en detalj hade jag inte varit speciellt peppad alls ska jag erkänna.

Jon ”Bones” Jones. Mma-sportens motsvarighet till Michael Phelps eller Usain Bolt. En naturbegåvning olik någon som sporten tidigare sett och än har vi inte sett riktigt hur bra han kan bli. Riktigt häftigt! Titelhållare i UFCs lätta tungvikt bara tre år efter proffsdebuten, av 15 matcher har endast två (!) gått hela vägen och enda förlusten är en lite kostig diskvalifikation i en match han var överlägsen i. Ingen har varit ens nära att besegra honom, jag tror inte Lyoto Machida kommer vara det heller.

Visst att Machidas karate är på en nivå som Jones inte mött tidigare men jag tror inte det kommer räcka. Med sin enorma räckvidd har ”Bones” kontrollerat matcher stående förut på ett föredömligt sätt för att på sitt eget sätt explodera i prickfria nedtagningar och oväntade tekniker. Det kan låta konstigt med vore jag Machida skulle jag vara försiktig med sparkarna, åtminstånde inledningsvis. För i en golvkamp är Jones flera klasser bättre.

Mitt tips; Jones vinner på TKO i tredje ronden.

Resten av maincardet är ju förstås fullt av stora namn och extremt kompetenta fighters men med undantag av Frank Mir så har de övriga i min mening tappat mycket av sin attraktionskraft. Tito Ortiz är en av de största UFC har i sina rullor men skadorna har börjat ta ut sin rätt och ”Little Nog” Nogueiro har aldrig riktigt imponerat på mig. Bra BJJ förstås men lite oinspirerad och inte så särskilt spektakulär. Tito tar det om hälsan är i ordning.

Frank Mir är trots all sin erfarenhet ”bara” 32 år och kommer finnas med i diskussionen ett tag till, får han ordnig på grejerna tror jag att han har en titelfight kvar i framtiden. Först ska han dock upprepa det han gjorde mot ”Big Nog” Nogueira i UFC 92 för drygt två år sedan dvs vinna på TKO.

Övriga två matcher på maincardet:

Claude Patrick vs. Brian Ebersole: Vinnare Ebersole

Mark Hominick vs. Chan Sung Jung: Vinnare Hominick

Vad tror ni?

//SYK