Jon Jones är i Ryssland, i Moskva närmare bestämt. Alexander Gustafsson är också på väg dit. Mysko? Kanske inte.

De har båda vid flera tillfällen sagt att de båda vill se just den matchen härnäst. Om så via ”Harlem shakes”, tv-intervujer eller via sociala medier.

För en liten stund sedan skrev ”The Mauler” så här på Twitter:

Its on @JonnyBones cant wait to get in that cage with YOU!!!

Jones svarade med:

Fighting me is not good for your image @AlexTheMauler FYI

Vad kan vi då dra för slutsatser av detta? Det är knappast någon slump att de båda befinner sig Moskva samtidigt, dock har ingen info om varför de rest dit läckt ut. Vi kan bara hoppas att det ska förhandlas fram en titelmatch.

Om vi dessutom vill dra någre extra växlar (och det är klart vi vill) så skulle det här dessutom kunna innebära ett möte i Moskva. Det har länge varit lite frostigt mellan UFC och den ryska MMA-scenen, men utan tvekan är det en marknad som borde intressera bröderna Fertitta och mr. White. Gott om rubel i rysk MMA om man säger så.

Detta är förstås bara spekulationer. Men visst är det en kittlande tanke, Jon ”Bones” Jones mot Alexander ”The Mauler” Gustafsson i en titelmatch i den första UFC-galan någonsin på rysk mark. Jösses Amalia. Den närmsta tiden lär ge oss svar.

//Syk

Andreas Spång lyckades inte skrälla mot Miquel Falcao i finalen av Bellators mellanviktsturnering. Men det krävdes tre ronder och ett avgörande från domarna för att brassen skulle få sin hand lyft i vädret. På många sätt var det en ojämn tillställning där Falcao dominerade Spång med nedtagningar och fin ground and pound.

Att Spång är svårknockad visste vi, att han har ett bra nyp i nävarna visste vi också, semifinalmotståndaren Brian Rogers kan intyga båda delar, och vid ett par tillfällen var han också nära att skaka Falcao ordentligt. Dels med en tung högerkrok tidigt i matchen och dels med en överraskande guillotine. Men efter tre ronder var det ändå ingen tvekan om vem segern och den överdimensionerade 100 000 $ checken skulle gå till. Enhälligt domslut för Falcao men för Spång var det ett intyg på att han kan vara med och bjuda på bra motstånd på den här nivån.

****

För Andreas lillebror Chris ”the kiss” Spång blev det dock seger i helgen när han besegrade Nah-Shon Burrell i Strikeforce Barnett vs. Cormier med en första ronds TKO. Chris stoppade därmed en sju matcher lång vinststreak för Burrell och borde klättra ordentligt i anseende hos Strikeforce matchmakers. Grattis Chris!

****

På tal om motstånd så har det ju snackats mycket den senaste tiden om vem som ska kunna stoppa Jon Jones. Svaret verkar bli, han själv. I helgen greps han efter att ha kvaddat sin bil med alkohol i blodet och han är nu misstänkt för rattfylleri. En riktigt pinsam fadäs av prästsonen som gärna framhäver sig själv som en genomreko kille vars skit knappt stinker. En praktblunder av UFCs posterboy.

Hur Dana White och UFC kommer hantera detta och om det kommer påverka det inplanerade mötet med Dan Henderson är ännu oklart.

//Syk

UFC 145 handlar om tre saker. En match. En fejd. Och en titel. Allt packeterat i samma möte. Jon Jones vs. Rashad Evans.

Det hela började för ett drygt år sedan när Rashad Evas skulle gå titelmatch mot Shogun Rua i UFC 128. Rashad skadade sig och som ersättare fick hans tränigskamrat chansen i hans ställe. Den träningskamraten hette Jon ”Bones” Jones. Jonas hade innan lovat att aldrig möta någon från samma team men när han fick frågan i en intervju så visade han sig villig att möta sin vän, Evans. Detta gjorde Evans upprörd och den en gång så djupa vänskapen (de har vid upprepade tillfällen kallat varandra bröder) förbyttes i en allt djupare osämja. En osämja som växte till en fejd.

Evans lämnade gymet och tränaren Greg Jackson på grund av detta och länge sa Jackson att han inte skulle stå i Jones ringhörna mot sin förre elev. I februari meddelande dock Jackson att han kommer finnas vid sin mästares sida, något som också retat upp Evans. För några dagar sedan möttes Jones och Evans i en studio och det var inte mycket kärlek i luften. Se själva.

På lördag är det äntligen dags och såhär ett år efter allt brakade samman är det inhopparen som är storfavorit, med all rätt. Jag tror Jones kommer krossa Evans, men det är den tuffaste matchen hittills för ”Bones”. Men då ska vi ju komma ihåg att ingen ens varit i närheten av honom än.

//Syk

Efter några veckor med stiltje i UFC-oktagonen drar cirkusen igång igen om knappt tre veckor med dunder och brak i vår kära huvudstad där Alexander Gustafsson står för huvudnumret med sin match mot Thiago Silva. Men efter denna holmgång så fortsätter UFC bjuda på godbitar.

Nyss blev det klart att allas vår Huntington beach bad boy, Tito Ortiz (han med mössan för er som följt bloggen…hrmm ja..) avslutar sin fantastiska karriär med ett möte med Forrest Griffin. De båda före detta mästarna har mötts i två klassiska fighter där båda har en split decision-vinst var. Tredje gånge gillt den här gången alltså, matchen är Ortiz sista i karriären och går av stapeln 7 juli på UFC 148.

Men dit är det förstås ganska långt och innan dess har vi flera spännande möten. Här är mina tre höjdpunkter som våren har att erbjuda (förutom UFC: Sweden)

1 Jon Jones v Rashad Evans 21 april, UFC 145. Lätt tungvikt
Världens bästa Jones ska äntligen möta den enda top-contendern han ännu inte utklassat. De före detta träningskamraterna ödslar numera inte mycket kärlek på varandra och Evans får nog räknas som den tuffaste matchen hittills i Jones korta men fantastiska karriär. En snackis har varit att flera spelbolag erbjudit sex gånger pengarna på Evans. Det är i min mening alldeles för högt. Favorit ja, men Jones är inte oslagbar och om det är någon som kan plocka ner honom är det Evans. Supermöte.

2 Junior Dos Santos v Alistair Overeem 26 maj, UFC 146. Tungvikt
En titelmatch i tungvikt är förstås alltid bland det största som finns. Overeem krossade fd. mästaren Brock Lesnar i vintras och har siktet inställt på bältet. I vägen står en hårdslående brasse vid namn Dos Santos. Den matchen kommer inte går fem ronder. UFC 146 blir dessutom ett huvudkort med BARA tungvikt. Cain Velasquez v Frank Mir är en annan höjdare på galan. Dynamit!

3 Nate Diaz v Jim Miller 5 maj, UFC on Fox 3. Lättvikt.
Vinnaren lär få en chans på titeln efter att förre mästaren Frankie Edgar fått sitt returmöte (i vänlig ordning..) mot Benson Henderson. Nate Diaz imponerade stort med sin finfina boxning mot Donald Cerrone på UFC 141 30 december 2011 och får här en intressant matchning mot den duktige brottaren Jim Miller. Kan gå åt vilket håll som helst.

//Syk

195 år. Det är de totala åldern på kvällens tre huvudmatcher. Vore det inte för en detalj hade jag inte varit speciellt peppad alls ska jag erkänna.

Jon ”Bones” Jones. Mma-sportens motsvarighet till Michael Phelps eller Usain Bolt. En naturbegåvning olik någon som sporten tidigare sett och än har vi inte sett riktigt hur bra han kan bli. Riktigt häftigt! Titelhållare i UFCs lätta tungvikt bara tre år efter proffsdebuten, av 15 matcher har endast två (!) gått hela vägen och enda förlusten är en lite kostig diskvalifikation i en match han var överlägsen i. Ingen har varit ens nära att besegra honom, jag tror inte Lyoto Machida kommer vara det heller.

Visst att Machidas karate är på en nivå som Jones inte mött tidigare men jag tror inte det kommer räcka. Med sin enorma räckvidd har ”Bones” kontrollerat matcher stående förut på ett föredömligt sätt för att på sitt eget sätt explodera i prickfria nedtagningar och oväntade tekniker. Det kan låta konstigt med vore jag Machida skulle jag vara försiktig med sparkarna, åtminstånde inledningsvis. För i en golvkamp är Jones flera klasser bättre.

Mitt tips; Jones vinner på TKO i tredje ronden.

Resten av maincardet är ju förstås fullt av stora namn och extremt kompetenta fighters men med undantag av Frank Mir så har de övriga i min mening tappat mycket av sin attraktionskraft. Tito Ortiz är en av de största UFC har i sina rullor men skadorna har börjat ta ut sin rätt och ”Little Nog” Nogueiro har aldrig riktigt imponerat på mig. Bra BJJ förstås men lite oinspirerad och inte så särskilt spektakulär. Tito tar det om hälsan är i ordning.

Frank Mir är trots all sin erfarenhet ”bara” 32 år och kommer finnas med i diskussionen ett tag till, får han ordnig på grejerna tror jag att han har en titelfight kvar i framtiden. Först ska han dock upprepa det han gjorde mot ”Big Nog” Nogueira i UFC 92 för drygt två år sedan dvs vinna på TKO.

Övriga två matcher på maincardet:

Claude Patrick vs. Brian Ebersole: Vinnare Ebersole

Mark Hominick vs. Chan Sung Jung: Vinnare Hominick

Vad tror ni?

//SYK