Tji gothromantisk nymetal på Göta Källare i kväll alltså.

Den italienska ensemblen har med kortaste möjliga varsel ställt in sitt framträdande i huvudstaden och uppger ”personliga skäl” som orsak.

Köpa biljetter återlöses av Eventim på respektive inköpsställe senast den 17 mars.

Ett eftermiddagssamtal med Anders Fridén ger två besked som kan vara värda att dela med sig av.

1. Den nya Khoma-plattan är färdiginspelad, slutmixad och mastringen godkänns just i detta nu av herr Skivbolagschef.

2. Datumet då världen får ta del av bandets debutalbum på skivbolaget Selective Notes är den 14 april. En singel föregår plattan någon gång i mars.

– För en skivbolagschef låter det hur bra som helst och för ett fan är resultatet fantastiskt, låter Fridén hälsa.

Oj. You’re gonna like it.

Det gör jag i alla fall.

Det börjar arta sig nere i Blekinge, om vi säger så.

Vilket bandet är?

Du läser det först i Aftonbladet om några timmar.

…så var det ju alltså supergruppen Them Crooked Vultures som bokats till Peace & Love i Borlänge.

Vilket mina nöjeskollegor så förtjänstfullt avslöjade i dag.

Så var det med det.

Kollegerna på Nöjesbladet jobbar som illrar för att bjuda läsarna exklusiva godbitar – innan de är offentliga.

Och efter bomben med Guns N’ Roses-avslöjandet förra veckan är det dags för en ny kanonad i morgon. Den här gången handlar det om en exklusiv bokning till Peace & Love i Borlänge, och jag är övertygad om att den kommer falla hårdrockarna i smaken.

I morgon serveras nyheten till morgonkaffet.

Smaklig måltid.

Den 5 juni är det dags för en liten minimalistisk punktrio från studentstaden Berkeley, Kalifornien, att dra en piruett på Sveriges största arenascen.

Nä, vänta nu.

Det må ha snurrat ett par jordvarv sedan punkslynglarna tog ett namn som refererar till marijuanarökning, inspirerades av Buzzcocks och Stiff Little Fingers och började hamra ut fina små popstycken med grönfärgade hårtoppar i stil med ”At the library” och ”Don’t leave me”. 

Och 19 år efter albumdebuten är det då alltså dags för Green Day att spräcka sin gigantarenaoskuld i Sverige.

Den 5 juni får Göteborg besök av Billie Joe Armstrong, Mike Dirnt och Tré Cool. Spelningen blir därmed trions andra i Sverige på mindre än ett år, då den uppträdde inför en utsåld Globen i Stockholm så sent som i oktober förra året.

Med tanke på vad som då presterades kan junikvällen på Ullevi bli ett spektakel av rang, med scenspex som får självaste Iron Maiden att framstå som minimalistiskt sansade. Tröjbazookas? Check. Eldkastare av In Flames-klass? Check. Plojpartier med mexikanska hattar och ostiga 60-talscovers? Du sa det.

Den 5 juni alltså.

I Göteborg.

Green Day på scen.

Vilket hullabaloo.

Ja, så är det.

Det räcker bra så.

Har faktiskt inget med att tycka/säga/skriva om den bokningen.

Ett konstaterande räcker för tillfället.

Med risk för att återigen kallas emoblöja av stenhårde kompisen Per ”Panzer” Nordgren kan jag inte låta bli att fortsätta hypa detta eminenta Illinoisgäng.

Skivan ”This addiction” finns i butik fredag den 26 februari.

Och så här ser videon till titelspåret ut.

Jag får ursäkta den sena publiceringen av den här nyheten, men helgen har ägnats åt annat än att sitta med näsan i bloggdatorn.

Men som många av er kanske redan har noterat så har Jesper Strömblad aviserat sitt officiella avhopp från den göteborgska metalmaskinen, efter en längre tids time out från turnérande.

I ett uttalande på bandets hemsida skriver han:

”De senaste 17 åren har varit skitkul och jag är stolt över att ha varit en del av den här fantastiska resan tillsammans med de mest begåvade människor man kan tänka sig att arbeta tillsammans med.

Jag är också oerhört glad över att ha världens bästa fans, som alltid har stöttat mig när tiderna har varit hårda. Det är otroligt betydelsefullt för mig och jag är fast förvissad om att bekämpa och besegra mina demoner en gång för alla.”

Strömblad uppger dock att han knappast är redo att överge musiken på allvar.

Bandets återstående medlemmar – sångaren Anders Fridén, basisten Peter Iwers, trummisen Daniel Svensson samt gitarristen Björn Gelotte – kommenterar avhoppet så här:

”Vi går miste om en fantastisk gitarrist och musiker, men det här är antagligen den bästa lösningen. Vi står bakom Jesper till hundra procent. Dörren till In Flames står alltid öppen för honom.”

Kvartetten uppger också att det här på inget sätt markerar slutet för bandet. Men att det är för tidigt att spekulera om ersättare på gitarrposten.

In Flames har aviserat två spelningar i Sverige i sommar; den 19 juni på hemmastadens Metaltown-festival samt den 16 juli i Arvika.

…så som de publicerades i Nöjesbladet i går, den 12 februari.

++

The Murder Of My Sweet

Divanity

Frontiers/Bonnier Amigo

ROCK Huvudstadskvintetten hymlar knappast med melodifestivalambitionerna då den bjuder in renommerade Bobby Ljunggren som medförfattare till spåret ”Destiny”. Och även om låten i fråga inte blev uttagen till tävlingen är gruppens AOR-goth på schlagersteroider som klippt och skuren för något slags genombrott. Debuten ”Divanity” är därmed ett gångbart hantverk någonstans emellan Within Temptation och All Ends, och samtidigt lika sötlaxerande som ett baklavalavemang. Refrängerna sitter, syntstråkarrangemangen är lagom svullna och sångerskan Angelica Rylin är ett fynd. Med mer skärpa i materialet och en egen profil kan jag köpa det.

Bästa spår: ”Kiss of death”.

Mattias Kling

ÅTERBLICKEN: BAD RELIGION

Tiotalets första år innebär att den moderna punkens chefsarkitekter kan tända 30 ljus på tårtan. Och i måndags offentliggjordes att gruppen kommer att inkludera svenska West Coast Riot-festivalen den 17 juni i detta firande.

När: November, 1989.

Var: Los Angeles, USA.

Varför: Egentligen sattes den melodipunkboll som än i dag studsar runt via band som Neverstore och Rise Against i rullning i och med föregångaren ”Suffer” (1988), men det var på den mäktiga ”No control” som Bad Religion förfinade sin formel.

Med ena benet i ungt uppror och det andra i akademiska teorier är albumet en 26 minuter kort tvekamp mellan två ytterligheter som på något konstigt, men ändå naturligt, sätt förenas i en och samma pogodans. Vare sig det handlar om evolutionära betraktelser (”Big bang”), intellektuella betraktelser över makthunger (”I want to conquer the world”) eller dystopier i förklädnad (”You”) är skivan ett verk som träffar såväl i magen som i läroboken.

Inskaffa gärna den 2004 ljudmässigt upphottade versionen för extra tryck i punkbasen.