Man kanske kan säga att det tveklöst var på tiden.

Det är ju trots allt fredag i den fjärde veckan för året. Och dessutom hela 42 dagar sedan sist.

Jodå. Just i dag är det inte bara lönekontoret som är snällt mot dig, även yours truly har samlat ihop årets första videosvep under traditionsenlig FGIF-flagg.

Och ja. 2013 års första klippkollektion är en smaklig premiär som troligtvis innehåller något för de flesta. Just den här veckan har världen nämligen berikats med nyredigerade snuttar med alla från Lightning Swords Of Death, Buckcherry, Avatar, Weapon, Bring Me The Horizon, Underoath, Your Demise, Sister Sin, Pretty Maids, Enforcer, Like Moths To Flames och The Architects till Dying Fetus. En salig genreblandning av death, black, emo, heavy och några andra metalrelaterade avyttringar för att sätta en kinapuff i rumpan på det nyvakna musikåret.

Och som bonusunderhållning denna gång bjuds det likaledes smällkarameller. Eller, vad sägs om Ghosts framträdande på P3 Guld-galan förra helgen, ett liveklipp med Dave Grohls nya all star-projekt Sound City Players, streamade smakprov från de kommande utgåvorna med Coheed And Cambria, Soilwork och Necrowretch, en låtpresentation av Nuclear Blasts senaste fynd Scorpion Child samt en alldeles färsk låt från ett av landets mest förbisedda punkband, Skumdum?

En total musikbonanza, helt klart. En spräcklig och uttrycksspridd typsafari som får kicka igång denna lönehelg.

Smaklig spis, barn.

++++

AC/DC

Backtracks

Columbia/Sony BMG

ROCK Att lyssna på AC/DC en tidig novembermorgon, då världen utanför fönstret tröstar sig med ännu en bitterljuv vila, är som en motsägelse i sig. För så fort Malcolm Young slår an det där första riffet i ”Stick around” vill jag bara rusa ut och väcka Johanneshov ur förvinterdvalan, kleta öl på köksväggarna, göra en volt från balkongen – och landa på fötterna först två cd-skivor och en dvd senare i och med en finfin livetagning av ”Highway to hell”.

En helt korrekt reaktion ställd inför en låda bräddfylld med en brunstig rock ’n’ roll-dos endorfiner från Y-fronten, så klart. Och därmed föga förvånande. 

Desto mer överraskande är då att gruppen med så enkla medel lyckas sudda ut gränserna mellan tid och rum. Med tanke på att materialet på ”Backtracks” första – och här också avhandlade – skiva spänner över hela 26 år är det imponerande hur sammansatt det är. Vare sig det handlar om ett småobskyrt lp-spår som ”R.I.P. (Rock in peace)” från 1976 eller en singelbaksida som ”Cyberspace”, hämtat från den här sidan millennieskiftet, är det ack så tydligt att allt är levererat av samma trupp. Och det är en samling som har ordet ”högspänning” tatuerat på skinkorna. Helst i versaler, och gärna med en blixt insprängd på valfritt ställe.

Det gör att det kliar betänkligt på sydliga breddgrader under ”Crabsody in blue”, att en halvballad som ”Love song” förvånar i det lilla och att ”Moneytalks”-uppbackaren ”Borrowed time” faktiskt överträffar huvudspåret.

Och, ja. Just det.

Därutöver presenteras, i den butikssläppta budgetutgåvan, en liveskiva med ett liknande tidsperspektiv samt den tredje installationen i dvd-serien ”Family jewels”.

Bästa spår: ”R.I.P. (Rock in peace)”.

Mattias Kling

+++

Avatar

Avatar

Gain/Sony BMG

METAL Efter två plattor med ganska så konsekventa At The Gates/In Flames-studier har Göteborgsbandet denna gång valt att vidga kursplanen väsentligt. Och ingående granskningar av storasyskonens vinylbackar har gett avsett resultat, då kvintetten nu bemästrar såväl småknepiga Iron Maiden-ekvationer som klarar av att dividera Judas Priest med WASP. Några större akademiska bedrifter är Avatar emellertid ännu inte mogna för. Ännu krävs hårt pluggande för att de ska kunna avlägga en tillfredsställande examen med ett betygssnitt över godkänt och att vokalisten Johannes Eckerström vågar släppa loss sitt inre Rob Halford-odjur.

Bästa spår: ”Roadkill”.

Mattias Kling

++

Within Temptation

An acoustic night at the theatre

Sony BMG

MYSROCK Att klä av holländarnas skapelser all ljudlig extravagans fungerar ungefär lika bra som att ta bort specialeffekterna från ”Sagan om ringen”-filmerna. Idéerna som kvarstår är så klart de samma, men dessa är ändå huttrande skelett som står och hackar tänder utan stöd av översvallande produktionsvärme. Det går alltjämt att hänföras av Sharon den Adels förtjusande stämma och en småtjusig ny komposition i och med ”Utopia”. Men det är samtidigt som att plocka dramatiken ur ”Det sjunde inseglet” och förvandla ett dramatiskt mästerverk till myspys likt ”Notting Hill”. 

Bästa spår: ”Somewhere”, med gästande Anneke van Giersbergen.

Mattias Kling