Meriterade Floridagänget har stött på patrull i förverkligandet av kommande albumet.
Skivan, som var tänkt som en bullrande återförening av kärntrion från bandets tidiga karriär, får om möjligt spelas in helt utan virvelvindssnabbe Pete Sandoval bakom trummorna.
Sandoval (på bild ovan) har nyligen genomgått en ryggoperation efter en längre tids smärtor, och det är ännu oklart när han är fullt återställd. Rollen som trummis på Morbid Angels första studioattack med David Vincent som frontman sedan 1995 års ”Domination” kommer i stället att axlas av Tim Yeung, känd från bland andra Hate Eternal, All That Remains, Vital Remains och Nile.
Comebackalstret, ännu odöpt men enligt bokstavskonsekvensen torde en titel med begynnelsebokstaven ”I” vara ett hett tips, är tänkt nå publik konsumtion någon gång under året via Season Of Mist.
Färska evenemanget Getaway Rock i Gävle 8–10 juli fortsätter att knyta till sig toppnamn. Som småsmarta säkert förstår av rubriken ovan så inkluderar de senaste kontrakteringarna den klassiska Bay Area-ensemblen Exodus samt världens genom tiderna bäst säljande dödstrupp Cannibal Corpse, som därmed gör bland andra Megadeth, Motörhead och Europe sällskap i området Gasklockorna.
Dessutom meddelades samtidigt att festivalen även bjuder på blandat godis i form av Therapy?, Jorn, Dark Tranquillity, Grand Magus, Adept, Degradead, Crescendolls, Surviving The Charade samt nyligen prisade Switch Opens.
Mer info och annat kollas förslagsvis upp på festivalens hemsida.
Trippelboxens huvudpjäs kan vara något av en mall som kommande banddokumentärer kan bedömas utifrån.
Med säker hand lotsar regissören och grundaren Anders Björler (även i The Haunted) tittaren igenom en historia som i bakvänd kronologi som tar avstamp i den välkramade återföreningen 2008 och som slutar… på ungefär samma ställe.
Men i övrigt är ”Under a serpent sun – The story of At The Gates” en närgången studie av gruppens verksamhet, från formationen i Göteborgsförorterna Hovås/Billdal till den slumpartade upplösningen 1996. Även om berättelsen är utförlig så undviker den att trampa i de mest uppenbara kalenderbitarfällorna eller att bli överdrivet nostalgisk. Såväl vedermödor som, under de aktiva åren trots allt rätt lätträknade, framgångar presenteras ärligt av medlemmarna själva, nyckelpersoner runt bandet och andra så kallade scenpersonligheter.
Som bonus levereras även kvintettens utsökta återföreningsspelning från Wacken för två år sedan, samt spridda liveklipp av skiftande kvalitet som sträcker sig så långt tillbaka som 1991.
Det är inget annat än just det värdiga bokslut som At The Gates verkligen förtjänar.
Efter att ha spikat Klubben får Virginiatruppen – och dess publik – mer utrymme under spelningen i Stockholm den 5 mars.
Ny spelarena blir i stället ett par våningar upp, i avsevärt mer rymliga Arenan. Köpta biljetter till spelningen gäller, och fler kommer släppas på fredag klockan 09.00.
Förutom Lamb Of God uppträder även Job For A Cowboy, August Burns Red samt Between The Buried And Me. Det är ett hårt paket, det.
Färska festivalen Getaway Rock fortsätter att dra till sig toppnamn. Tidigare har tuffa namn som Motörhead, Cavalera Conspiracy, Deicide, Vader och Mustasch med flera presenterats.
Men i dag, om ett par timmar, släpps riktigt tunga pjäser. I form av svenska Raubtier samt melodifestivalaktuella Crucified Barbara och powerynglingarna i Sonic Syndicate. I form av brittiska Quireboys och Heavens Basement samt australiska partyensemblen Airbourne – samt Megadeth.
Bara det sista namnet är ju en fjäder i hatten för festivalgeneralen Tomas Jernberg (även manager för bland andra Dead By April och Mustasch) och kan mycket väl enbart det motivera ett besök i Gävle 8-10 juli.
Bara nu inte djupt kristne Megadeth-ledaren ser till att Deicide inte får uppträda. Det skulle ju inte vara första gången något liknande händer. Om vi säger så.
Annat nämnvärt nytt i Megadeth-lägret är att Mustaine har svalt stoltheten och tagit tillbaka basisten Dave Ellefson, som spelade i bandet 1983 till 2002. Första showen med den nya sättningen, där alltså James Lorenzo fått respass, blir den 1 mars i Spokane, USA.
Svensk death metal och vita duken nämns sällan i samma mening. Men nu ges den möjligheten, då färska At The Gates-dokumentären ”Flames of the end” visas i Stockholm och Göteborg.
Och det bästa av allt – det är gratis.
I huvudstaden visas filmen på Bio Rio (Hornstulls Strand 3, t-bana till Hornstull) måndagen den 15 februari klockan 20.00. Hämta din gratisbiljett på Sound Pollution (Stora Nygatan 18, t-bana Gamla Stan). Max två biljetter per person.
I Göteborg är det torsdagen den 18 februari och Biografen Roy (Kungsportsavenyn 45) som gäller. Dörrarna öppnas klockan 20.30. Friplåtarna hämtar du på Bengans (Stigbergstorget 1). Max två biljetter per person.
Vem i produktionen av ”I love you, man!” lyckades övertala producenterna att bygga en hel film runt Rush? Filmen innehåller ju nästan BARA Rush-referenser. Paul Rudd försöker övertala Rashida Jones om hur grym ”Limelight” är när han inte jammar och ”slappin’ da bass” till ”Tom Sawyer” tillsammans med Jason Segel. Och för att runda av det på lämpligast sätt, gör powertrion ett självklart gästspel i filmen. Ett måste för Rush-fans!
2. ”Fanboys”
Den här filmen refererar så klart mest till ”Star wars” och ”Star trek” men i Hutchs (Dan Foglers) Millennium Falcon-liknande skåpbil finns alltid en Rush-kassett redo att petas in i bandaren för att peppa bilägaren inför de äventyr som väntar i denna underhållande nördfilm.
3. ”White noise: The light”
Okej, nu blev det problem. Det fanns bara två filmer med Rush-referenser från 2009 så jag får backa några år till denna little known uppföljare till en Michael Keaton-skräckis. ”White Noise: The light” är långt ifrån det läskigaste man sett, men det finns en barnkör som sjunger Rushs ”The spirit of radio” vilket skickar kalla kårar längs ryggraden…
Anders Jakobson, 36 år, spelar death och grind i Coldworker, ”jobbar med data”, skriver om musik och film i Nerikes Allehanda och på egna sajten DVDKritik.se där ovanstående och många andra filmer finns recenserade. Såg under 2009 Metallica live för första gången sedan Solnahallen 1988 och gillade det!
1. Martin Carlsson överger Close-Up för Sweden Rock
Close-Up Magazines vassaste fyllo/journalist pissar tidningen i nyllet för en chefredaktörstjänst på konkurrenten Sweden Rock. Jag applåderar flytten och ger Martin en medalj för mod. Snyggt jobbat, på riktigt. Nu kanske Sweden Rock kommer att gå att läsa i framtiden.
2. Peter Forsbergs fot verkar funka hyfsat
Oväntat. I alla fall har den funkat i ett par matcher då han gjort succé, som vanligt. Men sen pajjar resten av kroppen istället och det blir inte så mycket hockey igen tydligen. Fan. Jag älskar Peter Forsberg och önskar inget hellre än att han får avsluta sin karriär på ett bra sätt.
3. Jag startar en blogg igen
Min medellivslängd på bloggande brukar vara under tre timmar. Jag tror jag slagit det med över en månad nu. Kommer den finnas kvar länge? Inte en jävla aning, jag försöker fortfarande komma på vafan jag bloggar för, men det har väl att göra med att det är roligt att skriva på svenska för en gångs skull (alla mina böcker går ju som bekant i det latinska språket).
Kenth ”Lord K” Philipson. 36 bast. Rockstjärna. Hjälte. Legendar. Äger www.globaldomination.se. Spelar i The Project Hate MCMXCIX och Torture Division. Är lite bättre än alla andra.
Tre människor jag egentligen inte ska gilla, men gör det ändå:
1. Lady Gaga
Eller som hon nu heter: Lady Gaahl Gaahl. Det finns nån sorts äcklig stjärnstatus över denna grymt fula bruden som gör att hon är intressant på nåt sjukt sätt. Sen är det ju ett plus att hon skitit ur sig lite roliga hits också.
2. Leif Edling (Candlemass)
Jag bara skojar. Jag älskar Leffe. Vad fan tro’ru? Snubben har skrivit ”Epicus doomicus metallicus” och är en sjukt trevlig prick. Men jag måste få med han på nån lista så det får bli i form av en trojansk häst, typ.
3. Linda Rosing
Och nu vänder vi på steken, denna subban gillar jag inte alls men hon måste också få komma in på nån lista. Jag skulle i väg på några spelningar för några år sen och då var vi på Arlanda i väntan på att checka in. Linda Rosing springer omkring och låter eftersom hon tydigen tappat bort sin plånbok eller pass. Hursomhelst så ville hon ha uppmärksamhet från allt och alla. Och det roligaste med detta är att när vi kommer hem från gigen vi gjort så är det lite artiklar i dagstidningarna om att Rosing fått ställa in sin medverkan i några tv-program för att hon ”var sjuk”. Sanningen var att hon sket i de uppdragen och drog ut med sina lika vidriga polare till nåt jävla charterland den veckan.
Kenth ”Lord K” Philipson. 36 bast. Rockstjärna. Hjälte. Legendar. Äger www.globaldomination.se. Spelar i The Project Hate MCMXCIX och Torture Division. Är lite bättre än alla andra.
Jag struntar i att jag sätter mitt eget band på första plats på min årslista, men jag tycker det är stort att ha hållit på med så pass extrem musik som vi spelar, i 20 jävla år utan att vika en tum för trender som kommit och gått genom åren. 2009 levererades vårt sjätte album ”Death to all” och enligt oss själva blev resultatet bland det bästa vi gjort och verkar ha fått medhåll från både fans och medier.
Vi släpper snart även våra första inspelningar, som gjordes mellan åren 1990–1992, i en box kallad ”Satanic blasphemies”. Förutom de nio låtarna på cd:n, innehåller lådan även en poster och ett tygmärke att pryda jeansjackorna/skinnjackorna med. Den amerikanska versionen, utan box och med en annan färg, är redan ute.
20 år… och fler år blir det!
2. Absolut vodka – rock edition
Att man som hårdrockare dricker sprit är ju inget nytt och svensk sprit är ju världsberömd. Jag talar om Absolut Vodka. Men i år hände nåt jävligt coolt, åtminstone tycker jag det. Absolut har ju levererat ett par sköna ”special editions” genom åren, men kan det blir bättre än att klä in flaskan i ett stycke läder och desuttom sätta på ett par nitar och till och med fixa på en dragkedla på förpackningen. Absolut vodka – rock edition kallas denna härliga specialare och jag inhandlade några stycken när vi spelade på Sweden Rock-kryssningen i oktober.
3. Hammarby till Superettan!
Sist, men ack så härligt, måste jag även ta med, att som sann Djurgårdare är det förstås med glädje i hjärtat se att Hammarbys A-lag (i ordet A-lag kan man läsa in fler tolkningar/betydelser…) ramlar ur Allsvenskan i fotboll i år. Nästa säsong väntar Superettan, tillsammans med härliga motståndare som exempelvis Falkenbergs FF och Jönköping Södra IF. Jag tror även att Hammarby kommer att sluta på tredje plats, som bäst, för både Assysriska och Syrianska placerar sig säkerligen på plats ett och två.
Joakim Sterner, trummis och en av grundarna av Necrophobic. När det inte turneras, arbetas det med grafisk formgivning på Aftonbladets marknadsavdelning.
