Äh, okej. Hade tänkt upplåta tyckarplatsen åt andra denna decembermånad, men har en liten lista som säkert kan roa någon.

Och, om inte. Skit samma. Finns säkert någon annan tillräckligt puckad blogg som ni annars kan lägga vikt vid. Så, here goes.

3 coolaste gästbloggarna 2009:

1. Immortal.

De norska bergatrollen vägrade röra datorn och lämnade i stället över en papperslapp. Med ett enda budskap. Som var ”svenskjävlar”. Vad finns det inte att älska med det?

2. Adde Andréasson (Hardcore Superstar) och Nikki Wikked (Crucified Barbara)

Timmen var sen, backstage på Sweden Rock. Powerparet var glatt så det stod härliga till och bloggade på så att tangentbordet fick sitt. Och så kom det till bilden. Och frågan. ”Vill du ha röv?” Vilket det så klart blev. Två rockstjärnestjärtar på samma ruta – världsklass.

3. Lou Koller (Sick Of It All)

Han kollade allt in min Alleyway dragon-tatuering på benet. Och tyckte det var kul att figurera på samma blogg som Raised Fist. NYHC-giganten är en av få stjärnor som kan få mig ur balans… vilket också gjordes på West Coast Riot. 

Tre höjdpunkter 2009:

Året 2009 går till personligen till historien som ett grymt bra musikår med ett skitår personligt med separation och bodelning. Här kommer en lista med varför livet lyste lite grann på mig 2009.

1. Kaos i USA

USA-turné med Darkane och våra goda vänner i Soilwork. Båda banden är från samma stad och benämns ofta i pressen som en del av Göteborgsoundet, vilket är skitsnack – Helsingborgssoundet är det riktiga epitetet. 

Men tillbaka till ämnet, turnén innefattade 50 spelningar på 52 dagar över hela Nordamerika. Det hela kändes otroligt mastigt och nervöst månaderna före vi begav oss av. Jag var på gymmet tre–fyra dagar per vecka och försökte leva renlevnadsliv – ja, det gick ju så där kan jag säga. Jag trodde det skulle bli ett helvete med gig, drickande men retrospektivt kan man konstatera att, visst  – det var tufft men även jävligt kul! En av de sjukaste incidenterna var en spelning halvägs upp till Alaska i Price George där hela hillbillyeliten dök upp i sina pick-ups och söp sig redlösa. Tillråga på allt så fanns det ingen security på giget som slutade i härligt kaos!

2. Mona i mitella

På Sonics sphere i somras träffade jag Mona Sahlin. Jag hade sett henne med sin son och man backstage men ville inte störa dem. Sonen är tydligen ett stort Metallica fan fick jag höra. Efter några öl och drinkar, på väg ut för att se Mastodon såg min bandpolare Rickard Dahlberg (Construcdead), Mona komma gåendes och jag gick fram och pratade med henne. Vi snackade ett tag och samtidigt ringde Björn Strid, (barndomskompis och sångare i Soilwork) från USA och han fick också en pratstund med henne. Mona är grym! Konstigt nog så hade hon ena armen i en mitella och jag som var lite runt under fötterna kramade henne så hon fick ont och bad mig sluta. För övrigt var det underligt att hon inte hade någon säposnubbe med sig. Efter ett par minuter senare gick Mastodon upp på scen och öppnade med låten Oblivion från nya plattan. Just det ögonblicket var nog ett av de bästa under 2009! 

3. Mäsk med Mastodon? 

På samma festival festade jag med galenpannorna i Mastodon, många sjuka konversationer blev det och en trevlig bild med Troy Sanders – mästaren på fula miner!  För övrigt så är ”Crack the skye” årets platta 2009! 

Jens Broman, 33 år, sångare i Darkane, Construcdead och The Defaced. Exilskåning i Stockholm sedan 6 år, sedan 2 månader öbo. Gillar antikviteter och historia. När en dröm om att starta en antikvitetsbutik. Då jävlar skall det rökas pipa och bäras blazer med läderlappar på armbågarna!

3 mest oväntade liveupplevelser 2009:

1. Bakom basistens bas

HoChiMinhHowlers återuppstår som Peter Criss All Stars på Kafé 44 (alla i bandet med katt-smink, se bild). Mats, bandets bassist är endast iförd ett par rejält trasiga gamla kalsonger som såklart rivs från hans kropp av den extatiska publiken. Naket kniper med andra ord första platsen… För övrigt glädjande att se HCMH på gång igen efter att ha sörjt sin gitarrist som oväntat dog i augusti i år. R.I.P, Love W!

2. Ur askan, in i trumsetet 

Ven Usberg, sångare i Satans Terror Patrol, under en Autotrash/STP-spelning i Uppsala i våras, stagedivear, fast från golvet upp på scen, med sådan kraft att han far över trumsetet och slår huvudet i betongväggen bakom, svimmar av och vaknar inte förrän några låtar senare. Men sen reser han sig som fågel Fenix med ett backdrop som vingar. Senare urartar kvällen i handgemäng med glamrockare…

3. Kiss my feet!

Scruff, gitarrist och sångare i Hellbastard (ofta omnämnda som bandet som skapade genren crust-punk/metal, enligt sig själva), under deras Sverigebesök på Kafé 44, kastar sig ner på golvet under ett gitarrsolo och (medan han fortsätter spela) kysser/slickar hela främre radens publik på fötterna. Sedan visar ha prov på betydligt mindre fokuserat betéende när spelningen avbryts och han under några lååånga tysta minuter krälar runt på golvet och letar efter ett tappat plektrum medan publiken tittar på.

Per Nordgren är albumaktuell som sångare och bassist med psykpunkarna Autotrashs debutplatta ”Sexape” och singelaktuell som producent av soulpunkarna Sin Galores skiva ”What a fool”. Mest minnesvärda bedrift under 2009 (förutom ovannämnda) var att låta tatuera in sin dotters första självporträtt på överarmen och sen skicka en bild på det i tabloidformat till cirka 486 000 svenskar med hjälp av DN:s kultursidor.

Tre tuffa saker med 2009:

1. 20 år i branschen! 

Jag struntar i att jag sätter mitt eget band på första plats på min årslista, men jag tycker det är stort att ha hållit på med så pass extrem musik som vi spelar, i 20 jävla år utan att vika en tum för trender som kommit och gått genom åren. 2009 levererades vårt sjätte album ”Death to all” och enligt oss själva blev resultatet bland det bästa vi gjort och verkar ha fått medhåll från både fans och medier.

Vi släpper snart även våra första inspelningar, som gjordes mellan åren 1990–1992, i en box kallad ”Satanic blasphemies”. Förutom de nio låtarna på cd:n, innehåller lådan även en poster och ett tygmärke att pryda jeansjackorna/skinnjackorna med. Den amerikanska versionen, utan box och med en annan färg, är redan ute.

20 år… och fler år blir det!

2. Absolut vodka – rock edition

Att man som hårdrockare dricker sprit är ju inget nytt och svensk sprit är ju världsberömd. Jag talar om Absolut Vodka. Men i år hände nåt jävligt coolt, åtminstone tycker jag det. Absolut har ju levererat ett par sköna ”special editions” genom åren, men kan det blir bättre än att klä in flaskan i ett stycke läder och desuttom sätta på ett par nitar och till och med fixa på en dragkedla på förpackningen. Absolut vodka – rock edition kallas denna härliga specialare och jag inhandlade några stycken när vi spelade på Sweden Rock-kryssningen i oktober.

3. Hammarby till Superettan! 

Sist, men ack så härligt, måste jag även ta med, att som sann Djurgårdare är det förstås med glädje i hjärtat se att Hammarbys A-lag (i ordet A-lag kan man läsa in fler tolkningar/betydelser…) ramlar ur Allsvenskan i fotboll i år. Nästa säsong väntar Superettan, tillsammans med härliga motståndare som exempelvis Falkenbergs FF och Jönköping Södra IF. Jag tror även att Hammarby kommer att sluta på tredje plats, som bäst, för både Assysriska och Syrianska placerar sig säkerligen på plats ett och två.

Joakim Sterner, trummis och en av grundarna av Necrophobic. När det inte turneras, arbetas det med grafisk formgivning på Aftonbladets marknadsavdelning.

Topp tre ”kalla det vad du vill, jag kallar det humor” 2009:

1. Könsord i radio

I en intervju med Sveriges Radio på frågan om varför Vision har ett samarbete med ett fotbollslag svarar jag så hurtigt och trevligt jag bara kan och rabblar upp en del likheter. 

Reportern tittar förväntansfullt på mig som att jag ska utveckla mitt svar och jag lägger till: 

”…ja…alltså…den största skillnaden är väl att vi är bleka och otränade och de är solbrända och superfitta…”

Jag hör fnittrande bandkamrater i bakom mig och ser hur reportern nervöst börjar bita sig i läppen.

Jag förstår ingenting och forstätter prata. 

När intervjun är slut övergår fnittret i asgarv och resten av bandet tittar på mig och säger ”Är det medveten om att du just sa fitta i radio?”

SR klippte bort mitt svar.

2. Farliga fåglar

Tag en kycklingfilé, krydda med salt och peppar och lite glassplitter, in i ugnen och servera med kokt potatis. Hur den än hamnade där kan jag inte låta bli att tycka att det är hysteriskt kul. Förresten, var det inte nån hemmafru som sa att det där knastrande ljudet i kycklingen motverkar cancer? 

Just det!

3. Kundvagnsrally

Man kan tycka att man borde ha slutat åka fyllekundvagn efter man har gått ut högstadiet men ibland är det nödvändigt att tänka kreativt klockan fem på morgonen för att ha något att sysselsätta sig med i väntan på nattbussen. Även om det resulterar i en mosad hand, en medvetslös gitarrist och ett rymningsförsök från akuten för att hinna till soundcheck så kan det vara värt att ha något att skratta åt resten av året…

Isabella ”Queen B” Hedlund, sångerska i Vision, bor i flyttkartonger tillsammans med två galningar i Älvsjö. Är fascinerad av siffror, sarkasmer och rosa saker och är helt övertygad om att kaffe innehåller alla näringsämnen en kropp kan behöva.

My top three things RIGHT NOW:

1. Angus Young Gibson SG Standard V.O.S. Signature Model guitar (guitar)

Angus is my favorite guitar player. I have his face tattooed on my arm. This guitar to me is like heroin to a junkie. I MUST HAVE IT. And I will in January!

2. The Road (movie)

This is the movie based on Cormac McCarthy’s 2006 novel. The book is one of my favorite books of all time. I was very concerned that the movie would be terrible as most movies based on books are. I didn’t know if they could translate the emotions from the book to the screen and after having seen the movie, I was wrong to have ever been worried. The Road is a beautiful piece of filmmaking. Horrible, depressing, bleak and hopeful at the same time. You have to see this movie. Viggo Mortenesen is the best actor on the planet. (Länk.)

3. Pearl: ”Little immaculate white fox” (cd)

This is a ROCK record. A real ROCK record. Like the Stones, Janis Joplin, The Who, AC/DC, Thin Lizzy, Black Crowes before her, Pearl is carrying the torch for ROCK music. A kick-ass female singer tearing it up. It’s about time!!! (Länk.)

Scott ”Not” Ian Rosenfeld, 45, är mest känd som gitarrist i Anthrax och S.O.D.. Han föll pladask för det här med hårdrock när han såg Kiss på Madison Square Garden 1977. Bandet är också ett av hans absoluta största influenser, tillsammans med Judas Priest, Motörhead och Ted Nugent. Han är gift med Pearl Aday, dotter till den inte helt okände Meat Loaf.

En gång i tiden var Blue Öyster Cult ett riktigt BÖC-igt namn eftersom de flesta bandnamn bestod av ETT coolt ord (Megadeth, Anthrax, Slayer) eller TVÅ (Black Sabbath, Judas Priest, Iron Maiden). Numera envisas kidsen med att klämma in en halv jävla novell i bandnamnet. Om jag någonsin startar ett band kommer det att heta: Less Is More Era Slynglar!

De tre jobbigaste namnen bland årets skivaktuella band:

1. Success Will Write Apocalypse Across the Sky

Med hela 44 tecken i namnet vinner SWWAATS överlägset. Att två av medlemmarnas förra band hette Bodies In The Gears Of The Apparatus är givetvis ett plus. (Länk.)

2. The Lord Weird Slough Feg

”The lord what what?” Okej, bandet kortade ner namnet för några år sedan, men bör ändå straffas och hånas för att en gång ha valt detta märkliga namn. (Länk.)

3. Rumpelstiltskin Grinder

Femton bokstäver i samma ord – som dessutom innehåller fyra konsonanter bredvid varann – är inte läsvänligt. Att ordet åsyftar en sagofigur som på svenska heter ”Päronskaft” och på tyska låter nästan som ”Rumpe-schnitzel” lämnar vi därhän. (Länk.)

Nima Dervish, 34 år, tidigare krönikör på Stockholm City, Aftonbladet och Close-Up Magazine. Årets höjdpunkt var att boken som under senaste 1,5 åren gett honom hemorrojder, musarm och suicidala tankar äntligen kom ut OCH fick utmärkta recensioner. Köp den! Inget förgyller julen som en klapp med titeln ”Varför mördar man sin dotter?”.

Tre sköna shreds 2009:

1. Hell Trent for leather.

En kompis tipsade mig om att söka på ”shreds” på Youtube.. Herregud, vad kul! Här är favoriten för tillfället – Nine Inch Nails med ”March of the pigs”. (Länk.)

2. Spela snabbt som satan?

Abbath från Immortal kör gitarr clinic. Han är så jävla skön, lyssna på hans underbara snack och kolla in minerna när gitarren tjuter. (Länk.)

3. Keyboardkalabalik.

Gammal favorit som ständigt återkommer. Den har några år på nacken, men man blir lika glad varje gång men ser den här liraren. (Länk.)

Johan Ramström är 33 år och bor i Stockholm, men kommer ursprungligen, precis som Mattias, ursprungligen från Kalmar där vi lärde känna varandra. Bildar tillsammans med kollegan Patrik Magnusson producent- och låtsrkivarteamet RamPac. Just nu producerar teamet CrashDïets nya platta, som spelats in under tio dagar i The Hives studio. Dessutom uppmanar han alla att kolla in Santana-shreds. Garanterat asgarv är utlovat.