Arkiv för tagg youtube

- Sida 1 av 2

Blogg stained wings (FGIF, pt 15)

av Mattias Kling

• • Ropen skalla – fredag åt alla.

• • Och traditionen trogen är det därmed hög tid att fördjupa sig lite i veckans videoskörd.

• • Upplägget är enkelt: några av de fräckaste nysläppen får se sig extragranskade med några förklarande och omdömesfyllda rader – det coolaste av resten ligger som en omfattande Youtubespellista längst ner i inlägget.

• • Mycket nöje.

Rob Zombie ”Dead city radio and the new gods of Supertown”

På sitt eget Hollywoodflådiga sätt är Robert Bartleh Cummings hårdrocksvärldens verklige superauteur. Vilket gör att han inte bara skriver och spelar in musik – han bildsätter den efter eget huvud också.

Ett rimligt och föga sensationellt drag, med andra ord. Inte bara för att 48-åringen på senare år har nått ganska så stora bioframgångar med exempelvis ”The devil’s rejects” och de båda omstuvningarna av ”Alla helgons blodiga natt”, utan också för att det är just som regissör han har känts mest intressant på senare år. Jag minns exempelvis att jag gäspade mig igenom ”Hellbilly deluxe” (2006) och var måttligt imponerad av 2010 års uppföljare till ”Hellbilly deluxe”, medan ovan nämnda filmer då kändes desto mer eggande och uppmärksamhetsvärda.

Kommer stundande albumet, den svindlande betitlade ”Venomous rat regeneration vendor” att ändra på detta? Det får jag be om att få återkomma till, då Robbans femte soloprestation finns överst på listan över möjliga recensioner i Aftonbladet/Nöjesbladet.

Och till dess går det ju bra att stilla nyfikenheten med videon till förstasingeln, som inte bara innehåller en tjusigt cigarrillpuffande huvudperson, utan även ett breakdansande skelett, en ballerina med jättestort Påsköhuvud och en Yetiliknande figur med en bergsprängare i högsta hugg.

Vad mer kan man önska sig, liksom?

The Resistance ”The serpent king”

Okej, jag gör det igen. Alltså frångår principen att de lite extra uppmärksammade snuttarna ska vara ett riktigt videoklipp. Vilket å andra sidan har sin rimliga förklaring. Ni är peppade – jag är peppad. På releasen av detta superprojekts debutfullängdare, alltså.

För nytillkomna läsare kanske det kan vara på sin plats med en presentation och motivation. Vilket egentligen räcker – i båda fallen – med att lite torrt konstatera att det här är ett halvnytt band där vi hittar In Flames-kända Jesper Strömblad och Glenn Ljungström, Marco Aro från The Haunted/Face Down samt Chris Barkensjö som tidigare har skött takthållningen i exempelvis Carnal Forge, Kaamos och Repugnant.

Releasen av jungfrualbumet ”Scars” ligger ungefär en månad fram i tiden, vilket gör att ovan presenterade textvideo är en skön försmak för dem som gick igång på ep:n ”Rise from treason” som släpptes tidigare i år. Speciellt för att kompositionen i sig är ett av de spår på skivan som påminner mest om Strömblads tidigare band, med sitt försiktigt ”Take this life”-nickande riff.

Warbeast ”Blood moon”

Detta fräna Texasgäng har haussats tidigare i detta forum, då de nyligen släppte en splitskiva med en viss herre vid namn Philip H Anselmo. En trevlig sak kallad ”War of the gargantus” som bjöd på thrash metal som den en gång gjordes av exempelvis Exhorder eller Dark Angel. Eller Gammacide och Rigor Mortis, för den delen.

Den senare duon är nämligen högst bidragande till krigsbesten, då bandets lineup inte bara kan räkna in de förstnämndas Scott Shelby på gitarr och Bruce Corbitt på sång – live förstärks kvartetten även av Casey Orr på basposition.

Spåret ovan har iscensatts med ett iögonfallande videoklipp som sägs handla om den plågade varulven Gnmanges allt annat än avslappnade vardag. Jo, det påstås vara ramhandlingen till denna kleggfest i skön lågbudgetanda. Precis den rysliga salut en skön fredag kan behöva.

Och, jo. Ta och kolla in nyligen släppta ”Destroy” också. Och påminns om att all retrothrash inte behöver låta Bay Area eller Ruhr.

***

Och med detta konstaterat är det dags att stänga butiken för den här veckan.

Men inte utan att först hänvisa till den fläskiga spellista jag har satt ihop på Youtube för att fira att livet har fått snurra vidare ytterligare ett par dagar. I kollektionen nedan hittar du exempelvis ett liveklipp från Jimmy Kimmels tv-show med Alice In Chains, nybakta promotionsnuttar med alla från Hatriot och In This Moment till  Arsis och norska Shining. Och därtill smakprov från stundande släpp från bland andra Immolation, Civil War och Orchid samt en kvartslång dokumentär om New England Metal & Hardcore Festival. Och mycket mer.

Ha en skön helg. Det ska banne mig jag ha.

Bloggen avslöjar: Här är Anders Fridéns nya gunstlingar

av Mattias Kling

Vi kan kalla dem gruppen som gör lite tvärtom.

Som presenterar sig för världen med en Youtubevideo efter att ha bara funnits i en vecka. Och som därefter närmast har hållit sig undan rampljuset.

Hälsa på Port Noir. Södertäljetrion som är så läcker att den har fått In Flames skivbolagsdrivande frontman att vifta med kontraktet – och inom kort släppa dess debutskiva.

Jag är själv en av de där människorna. De som fick en Youtubelänk tillskickad med uppmaningen att kolla upp en grupp med ett ganska så hopplöst namn som precis hade lagt upp en låt som också den inte direkt gjorde det enkelt att bena ut vad det egentligen handlade om.

Det var i slutet av november 2011 som en trio vid namn A.I Act sökte uppmärksamhet via det emotionellt läckra stycket ”Sun dè Man”.

Vi kan väl, utan att överdriva, säga att jag blev imponerad. Fängslad av denna grupp som kom från ingenstans (nåja … Södertälje är förvisso någonstans, men ändå) och som på ett högst förtjusande sätt tog känslotrådar från exempelvis Deftones, Blindside och Dredg för att nämna några och vävde ihop det till en fullkomligt sprudlande melodimatta för de fina salongerna.

Och mest imponerande av allt – denna låt skrevs under trions första försök att göra musik tillsammans.

– Vi satt och snackade över en öl och bestämdes oss för att ses veckan efter och jamma lite utan att behöva ha några ramar eller behöva hålla oss till någon speciell genre eller mönster, berättar trummisen Andreas AW Wiberg.

– Det resulterade i att en låt skrevs under kvällen och eftersom vi blev så peppade spelade vi in trummorna på laptopen samma natt. Sen fixade vi gitarrer, bas och sång de följande dagarna.

Raskt och koncentrerat jobbat, med andra ord. Vilket också gäller när det kom till att presentera förstlingsverket för rockpubliken.

Bara en vecka efter att ”Sun dè Man” – titeln har egentligen ingen betydelse utan är bara en ordkombination som ska symbolisera viljan att bryta mönster – färdigställts förevigades jungfrukompositionen i videoform och skickades upp på Youtube.

Vilket på sitt sätt leder oss tillbaka till där texten började. Med att lyssnarna gjorde vågen, själv tog jag med den i min ”Ladda ner”-spalt som publicerades i Aftonbladet ett par veckor senare, vilket kunde ha varit gott nog. Om inte en av dessa nyfikna hade hetat Anders Fridén, till vardags sångare i Sveriges största metalband In Flames, men numera också skivbolagsboss med exempelvis Khoma, Insense, Bring Me The Fucking Riot … Man och Britta Persson i stallet.

Man kan säga att den till huvudstaden utvandrade göteborgaren gillade vad han hörde och såg. Så till den milda grad att han beslutade sig för att undersöka om ett samarbete var möjligt. Men med tanke på att gruppen – som förutom Andreas även består av gitarristen och sångaren Love Andersson och gitarristen Andreas Hollstrand – som sagt vid detta laget bara existerat i någon månad krävdes mer bevis på dess förmåga.

Del ett: Öppna för In Flames då de gjorde ett intimt klubbgig på Debaser Slussen i Stockholm i maj förra året.

Del två: Skicka in trion i studion tillsammans med rutinerade Daniel Bergstrand (med bland andra Meshuggah, Behemoth och Soilwork på sin cv) för att få ihop de över 30 låtar som gruppen gjort förproduktion på till en slutlig produkt. Ett arbete som blev så lyckat att de sista tveksamheterna runt combons kompetens kunde skingras och kontrakt undertecknas.

Senare i vår släpps frukten av detta samarbete, fullängdaren ”Puls”. Och som med ett helt år vigd åt komposition och inspelning kommer att bjuda på ett mer utvecklat sound än ”Sun dè Man”, berättar Andreas.

– Vi har världens bästa mentor. Det betyder självklart jättemycket för oss att jobba med Anders Fridén, utan honom hade det här inte varit möjligt. Dessutom gör samarbetet med Razzia Notes att vi äntligen kan få göra det vi har drömt om sedan vi började spela musik, ett steg närmare att faktiskt få jobba med det här på heltid.

Men hur var det med det där hopplösa namnet? Ja, tydligen var det fler än jag som såg viss problematik med dess finish, vilket gör att A.I Act numera i stället går under den avsevärt mer klatschiga signaturen Port Noir.

– Det första namnet kom mest till som ett internskämt. Det blev en förkortning som fick duga. Men när vi sen försökte sprida namnet muntligen till folk så blev responsen mest ”Vad sa du? Hur stavas det?” och det blev för jobbigt. Därför ville vi ha något som är lättare att säga och för folk att se framför sig.

Så, var så goda och hälsa på Port Noir. Det finns mycket som talar för att det här är ett av årets hetaste svenska debutanter.

Sporta Céline Dion-merch – och se rimligt metal ut

av Mattias Kling

På något sätt är det väldigt kul när det förväntade görs på ett oväntat sätt. När humor för en stund får ta plats bland allt gravallvar och då konventioner presenteras med fötterna uppåt.

Detta har ganska så länge (eoner i internettideräkning) gjorts på exempelvis Youtube via så kallade mash-ups, där två eller flera till synes helt oförenliga låtar eller genrer mosas ihop. Det kan bli riktigt kul, som Rob Zombie/Adele eller Slayer/Lady Gaga. Några minuters förströelse som kan få mindre avslappnade fans att vråla om helgerån, men som egentligen bara handlar om att få sig ett garv mitt i detta elände som kallas vardag.

Nu tycks detta remixfenomen även ha nått modevärlden. På ett något oväntat sätt.

Nedan hittar i några bilder som har ganska så stor så kallad viral cirkulation just nu. Några plagg som tar och placerar mer eller mindre huvudvärksframkallande superartister av minimjölksnitt i ett sammanhäng där de i alla fall ser tuffa ut.

Det påstås att tischorna nedan finns till salu. Någonstans på nätet kanske detta även är sant. Vilket i alla fall tycks vara i högsta grad korrekt när det gäller min personliga favorit, ABBA-möter-Darkthrone-designen som erbjuds här.

Mamma mia – en sån måste jag ha.

Källa: Metalsucks.net, Metalinsider.net

Veckans sämsta: ”Angel of deathstep”

av Mattias Kling

Okej. Nu har tonen kanske blivit lite väl allvarsam här under ett par dagar.

Någon kanske till och med är lite arg på mig, speciellt efter det senaste inlägget om Manowars hycklande.

En välkänd strategi i dylika fall: styr över ilskan mot något annat. Likt denna video, som de senaste dagarna har fått thrash metal-dyrkare världen över att nära nog förklara krig mot en hel musikgenre.

Jag talar så klart om det där tilltaget som kvalar in som ett av veckans (hittils, må tilläggas) dummaste. Att göra en dupstep-remix på låtarnas låt, nämligen Slayers ”Angel of death”.

Resultatet är en provokation mot god smak. Ett analt övergrepp på den goda metalsmaken. Ett tilltag som faktiskt är så upprörande att det måste spridas vidare.

Bara så att vi kan lida ihop. Och kanske starta en stödgrupp för traumatiserade metallskallar.

Veckans asgarv: De här jyckarna mopsar upp sig

av Mattias Kling

Jag är kanske inte känd som den muntraste gamängen här på redaktionen. Man kanske kan säga att jag är en smula inåtvänd på jobbet. Håller mig mest för mig själv och utför mina uppgifter med lurarna på och blicken fastnaglad i skärmen.

Därför var det aningen förvånande för kollegorna när jag nyss höll på att ramla av kontorsstolen i skrattkramp. Man kan måhända säga att det var en relativt ovanlig munterhetsattack – speciellt så här när klockan börjar närma sig lämning en fredageftermiddag.

Okej. Det må spela in att läget är en smula off i dag. Så som det kan vara dagen efter en konferens med föredrag, workshops och några enheter munterhetsvatten på fastande mage. Sådant bidrar så klart till att tramsighetsnivån ligger på en genomsnittlig förskolenivå. Men också att klippet nedan bara är förbannat kul och genialiskt i sin enkelhet.

Det är några mopsar. Som får lägga ut läten över ett gläfsande grinddödssoundtrack.

Det räcker i alla fall för att få mig på bättre humör. Om än bara för stunden.

Källa: Metal Hammer.

Blogg on blood (TGIF, pt 8)

av Mattias Kling

Allhelgons dag infaller varje år lördagen mellan den 31 oktober och den 6 november. Det är en kristen högtid, men har sina rötter i den keltiska helgdagen Samhain och som firar sommarens slut.

För oss i den så kallade protestantiska världen, eller sekulariserade Sverige, innebär det en röd dag. En ledig dag, vilket härstammar från att det då den infördes 1953 var obligatoriskt med arbete även på lördagar.

Själva funktionen med högtiden är att hylla de som inte längre finns bland oss. Kvar från keltiska och tidiga germanska traditioner finns att man tänder ljus för att vägleda de döda som behöver komma hem, smycka deras gravar och vaka på de avlidnas sista viloplats på jorden.

Alla helgons dag infaller alltså i år i morgon, den 3 november. En röd dag, vilket enligt uråldrigt journalisttänk innebär tidningsfri dag. Och dagen före tidningsfri dag (undantagslöst en röd sådan) innebär ledigt för det dagjobbarkluster som jag numera befinner mig i.

Därför skrivs dessa rader hemifrån. Med Soundgardens kommande platta ”King animal” ljudande på stream, en stärkande proteinsmoothie som extra energibringare i novemberdunklet och gott hembryggt kaffe i koppen i stället för redaktionens frätande cisternrengörning till fikadryck.

Det ser ut så här:

Oavsett ledighetströttma, än känns det för tidigt och fullständigt onödigt att tända gravljus över fredagstraditionen med att presentera de gångna dagarnas färskingar i musikvideovärlden.

Just denna dag, den första av sitt slag i månaden november 2012, innebär det nyanmälda promotionklipp med Graveyard, Cauldron, Ill Niño, Alpha Tiger, Corroded, Damage och Limp Bizkit.

Som extra bonus i dag kommer ”Threshold” från Hammerfalls kommande Dalhallaförevigade live-dvd, nyss anmälda Soundgarden, en lyric video med Hollywood Undead, ett turnéklipp med Napalm Death och – tidspassande nog – en streaming på hela Helloweens ”Burning sun”-ep.

Det var det för vecka 44. Det som återstår är presentationen av vinnarna i Accept-tävlingen, men där har jag en liten specialgrej på gång som troligtvis kommer att vara extra uppskattad. Vilket innebär att resultatet kommer först i eftermiddag.

Kom ihåg: snart är det jul.

http://www.youtube.com/watch?v=6Q9f-gZV58s

http://www.youtube.com/watch?v=xcgxLttz65Y

Lyssna på hela nya Parkway Drive-skivan

av Mattias Kling

Ett av höstens mest emotsedda släpp för shortsklädda ynglingar med smak för ringdans och helikopterlekar med armarna: fjärdealbumet från Byron Bays främsta – och enda – bidrag till metalvärlden.

På måndag (den 29 oktober) kan du lägga beslag på Parkway Drives nya skiva ”Atlas” på cd/download/vinyl, men redan nu bjussar skivbolaget Epitaph på gratislyssning i streamad form. En stund väl värd varje investerad krona, med andra ord.

En officiell Aftonbladetrecension underteckad yours truly kommer i alla tänkbara kanaler på fredag – medan bandet i sig avlägger fysiskt besök på blågul mark den 21 november i Stockholm samt dagen efter i Göteborg.

Veckans recensioner: Graveyard + Stone Sour

av Mattias Kling

:++++:

Graveyard

Lights out

Stranded/Universal

HÅRDROCK I enlighet med tidens inflammerade tempo borde skivor likt denna vara en omöjlighet. En ickeexistens i sitt själva motsatsförhållande till 4G-smarta mobiler, flyktiga Youtubefenomen och dj-sensationer.

Man kan klassa ambitionen som äkta. En autentisk inställning till musik, en oförkonstlad och livsnödvändig förnimmelse som alltid kommer att låta bättre när den snurrar på makliga 33 varv i minuten i stället för att tokrusa fram i 100 megabit i sekunden.

Lyssna bara på andranumret ”Slow motion countdown”. Det låter som en vacker Pink Floyd-ballad spelad av Opeth runt ”Damnation”, stegrar sig koncentrerat mot en storslagen upplösning där Joakim Nilsson slutligen går sönder. Faller i bitar. Blöder i takt med att något som låter likt sångarens sista suck lämnar strupen.

Sådana känslor går inte att ladda ner. De kräver full respekt inför skapandet, där inlevelsen är viktigare än det klickljudsperfekta. Säg så här: vad svänger mest – en stolt vimpel i full höststorm eller en ethernetkabel? Just det.

På så sätt är ”Lights out” fullkomligt naturlig. Självklar i sin roll som uppföljare till ”Hisingen blues”, trogen mot det musikaliska Sabbath/Purple-legatet, samtidigt som den inte tar sig själv på alltför stort visionärt allvar.

”I aint gonna bow” förklaras det sturskt i den upprorssprakande ”The suits, the law & the uniforms”.

Nej, precis. Det är i stället vi som ska buga – och tacka för ännu en utgåva som är så omöjligt helrätt att dess närvaro i år 2012 är en utsökt inkonsekvens i sig.

Bästa spår: ”Slow motion countdown”. (Lyssna på skivan på Spotify)

:+++:

Stone Sour

House of gold & bones, part 1

Roadrunner/ADA/Warner

HÅRDROCK/METAL I ”Taciturn” är gruppen nära att skapa sin egen ”Stairway to heaven”. Försiktigt gitarrplockande klättrar sakta upp längs en bönstjälk mot skyarna, men huggs snöpligt ner innan låten tillåts nå dit. På sitt sätt är det typiskt för nya Stone Sour. Det är en grupp som har ambitioner, som styckar upp en traditionell dubbelgiv i två separata delar och som lyckas lika bra med rumlande metalgalopp (”Gone sovereign”) som nutida Anthrax-rytmik (”Absolute zero”). Dock känns det inte riktigt som att kvartetten knyter ihop påsen med samma entusiasm som den initialt skrider till verket. Viljan finns ju, nu tryter bara den slutliga finishkompetensen.

Bästa spår: ”Gone sovereign”. (Lyssna på skivan på Spotify)

Så låter de avhysta Sabaton-snubbarnas nya grupp

av Mattias Kling

I en ganska så omskriven skilsmässa under våren skildes Sabatons två överbefälhavare (sångaren Joakim Brodén och basisten Pär Sundström) från resten av sin grupp.

Huruvida dessa medlemmar, fyra till antalet, fick foten eller desterterade enligt egen vilja är oklart. Desto mindre omtvistat är att nämnda fotsoldater – gitarristerna Rikard Sundén och Oskar Montelius, keyboardisten Daniel Mÿhr och trummisen Daniel Mullback – ganska snart efter åtskiljningen lanserade sin egen grupp tillsammans med väldigt begåvade sångaren Patrik Johansson (Astral Doors, Lion’s Share) och basisten Stefan ”Pizza” Eriksson.

Nu är det upp till bevis för Civil War, som gruppen heter. Första smakprovet från en ep som ska släppas via Despotz senare i höst heter ”Rome is falling” och går att ladda ner gratis från PledgeMusic, om man som tack för besväret delar med sig av sin mejladress.

Eller så smyglyssnar man lite försiktigt på Youtubeklippet nedan.

Och av det att döma tycks förhandssnacket om traditionella hårdrocksgrunder med mindre keyboards snarare än galopperande power metal vara sant.

Ska bli spännande att höra mer när det blir aktuellt.

Så låter nya Graveyardsingeln

av Mattias Kling

Att kalla gruppens genombrott med andraskivan ”Hisingen blues” förra året för omfattande torde vara en underdrift.

Det blev P3 Guld-pris. Det blev en Grammis. Det blev förbandsgig till självaste Iron Maiden inför ett knökat Ullevi. Och det blev, ta mig tusan, till och med en egen öl, kallad Hisingen Brew.

Uppföljarnerverna då? Jo, de kan tyckas rätt så stabila.

Om ungefär en och en halv månad släpps ”Lights out”, men redan i slutet av september föregås skivan av singeln ”Goliath”.

Surt att vänta så länge?

Lugn. Redan nu har det släppts en så kallad ”lyric video”, det nya svarta på Youtube, där det går att lyssna på åstadkommandet.

Själv har jag hånglat upp det kommande fullängdssläppet i streamad version i snart en veckas tid – och längtar ständigt till nästa tungrullarstund. Så vanebildande är faktiskt ”Lights out”.

Ni andra, se till att bunkra upp med läppbalsam och mintpastiller redan nu.

Sida 1 av 2
at the gates Cd recensioner death metal europe festival getaway rock gästblogg hårdrock in flames iron maiden metal metallica motörhead punk Rock slayer spotify sweden rock thrash metal tävling
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Anders Hedberg
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB