Efter att ha spikat Klubben får Virginiatruppen – och dess publik – mer utrymme under spelningen i Stockholm den 5 mars. 

Ny spelarena blir i stället ett par våningar upp, i avsevärt mer rymliga Arenan. Köpta biljetter till spelningen gäller, och fler kommer släppas på fredag klockan 09.00.

Förutom Lamb Of God uppträder även Job For A Cowboy, August Burns Red samt Between The Buried And Me. Det är ett hårt paket, det.

Färska festivalen Getaway Rock fortsätter att dra till sig toppnamn. Tidigare har tuffa namn som Motörhead, Cavalera Conspiracy, Deicide, Vader och Mustasch med flera presenterats.

Men i dag, om ett par timmar, släpps riktigt tunga pjäser. I form av svenska Raubtier samt melodifestivalaktuella Crucified Barbara och powerynglingarna i Sonic Syndicate. I form av brittiska Quireboys och Heavens Basement samt australiska partyensemblen Airbourne – samt Megadeth.

Bara det sista namnet är ju en fjäder i hatten för festivalgeneralen Tomas Jernberg (även manager för bland andra Dead By April och Mustasch) och kan mycket väl enbart det motivera ett besök i Gävle 8-10 juli.

Bara nu inte djupt kristne Megadeth-ledaren ser till att Deicide inte får uppträda. Det skulle ju inte vara första gången något liknande händer. Om vi säger så.

Annat nämnvärt nytt i Megadeth-lägret är att Mustaine har svalt stoltheten och tagit tillbaka basisten Dave Ellefson, som spelade i bandet 1983 till 2002. Första showen med den nya sättningen, där alltså James Lorenzo fått respass, blir den 1 mars i Spokane, USA.

Efter en rad bokningar som pendlat mellan ”jaha” (Stratovarius), ”jodå” (Slayer), ”jomenvisst” (Behemoth) och ”javarförinte” (Fates Warning) är det slutligen dags att klämma till med ett ”äntligen” över en SRF-värvning.

Klart i dag är nämligen att Atlanta-kvartetten, ansvariga för förra årets starkaste album i form av ”Crack the skye”, gör sin debut på rockfesten i Blekinge. Och bara det är ju värt att fira och småhoppa lite över.

Senast gruppen uppträdde i Sverige var i ett obarmhärtligt störtregn på Sonisphere-festivalen i Hultsfred i somras. Vilket bara gör att jag kan önska mig två saker inför spelningen i Norje i juni:

1. Uppehåll.

2. En generöst tilltagen speltid, så att upplägget med att framföra hela senaste skivan slutligen kan realiseras på svensk mark.

I avdelningen ”föga förvånande, men ändå noterbart” kan vi i dag sortera in beskedet att Mötley Crüe-vokalisten ställer in sitt framträdande på Stockholm Rock Out-festivalen. Orsaken uppges vara schemakrock, vilket väl får ses som en ursäkt. Eller något.

Ersättare för Neil blir gamla rockrävarna i Slaughter, vilka blir ett gott kompliment bredvid den övriga uppställningen. Som bland annat innefattar Jani Lane, Keel, Steelheart och Pretty Boy Floyd. Med flera.

Stockholm Rock Out hålls den 30 april och 1 maj i Gamla Tryckeriet i Alvik. Mer info spanas förslagsvis in här.

…ja, inte är det Sweden Rock i alla fall. Som en viss konkurrenttidning påstår i en rubrik i dag.

Dee Snider och hans herrskap syns i stället under Rockweekend i Söderhamn den 9 juli.

Vilket innebär en snar retur för gruppen, som även spelar som avslutningsakt efter Metallsvenskan i Örebro den 8 maj.

Bland övriga bokade band till Rockweekend märks Danger Danger, Over The Rainbow, Deep Purple samt Saxon.

Mer info om evenemanget hittar ni här.

Hårdrocksfesten på Bananpiren i Göteborg har knutit walesiska Bullet For My Valentine till startfältet. Gruppen, som just nu färdigställer sitt tredje album för release i april, spelade även på Metaltown 2008 och fick då tre glada plus av undertecknad för en övertygande dos popthrash.

Andra färska bokningar till evenemanget, som hålls den 18–19 juni, är tyska Kreator, amerikanska Bleeding Through, nyligen Bandit Rock Awards-prisade Sonic Syndicate samt hemmasönerna i Dream Evil.

Den nylanserade festivalen, som hålls i Gävle 8–10 juli, utökar sin lineup med några riktigt tunga pjäser. Förutom Motörhead, Europe och Aggressive Chill presenterar tilldragelsen i dag även dödsdundrande duon Vader (pust!) samt Deicide (flämt!).

Nämnda band gör tidigare offentliggjorda Cavalera Conspiracy, Overkill, Mustasch, Deathstars och Wolf sällskap i området Gasklockorna.

Mer info hittas förslagsvis här. 

Ja, tydligen är det så. Enligt gitarristen Rudolf Schenkers uppgifter i en intervju med tyska Bild am Sontag har de tyska skorpionerna insett att loppet är kört och lägger av efter den stundande världsturnén.

Dessförinnan stundar dock skivsläpp i mars, med 12 nya spår som bandet spelat in med svenske Micke ”Nord” Andersson, innan avskedsföreställningen ”Get your sting and blackout” rullar ut över världen.

Kan väl därför konstatera två saker:

1. Med tanke på gruppens svaga prestationer såväl som liveakt och som studiogrupp de senaste åren så känns beslutet helt korrekt. Även om det nog skulle ha fattats tidigare.

2. Att Scorpions inom kort presenteras som en av huvudakterna på Sweden Rock i sommar känns inte som en alltför vågad gissning.

Märkväl. Jag har ingenting emot bandet som sådant. Deras katalog under 1970- och 1980-talet är fullkomligt utmärkt och i och med ”Still loving you” har den levererat en av rockhistoriens förnämsta stycken balladcheddar. Och det ska så klart inte ringaktas.

Som brukligt vid den här tiden på året så trillar det in festivalbokningar från norr till söder. Så, utan att göra någon ledsen eller förminskad så kan jag konstatera att följande kommer att beskådas under månaderna framöver:

• Linköping Metal Massacre (6/3) låter meddela att Hardcore Superstar nu gör Abramis Brama, The Haunted, Bullet och Alagaion sällskap under festen på Konsert & Kongress.

• Sweden Rock Festival (9–12/6) slår på stort med polska virvelvindsfantasterna Behemoth och inte lika stort med finskhärstammande Stratovarius. Nämnda får säkerligen hälsa på bland andra Watain, Nazareth, Danzig och Steel Panther under helgen i Norje, Blekinge.

• Rockstad: Falun (28–29/5) kontrar då med danska Pretty Maids, de snart Melodifestivalaktuella Crucified Barbara, tyska spexakten Grailknights samt mer allvarliga hemmasönderna Prey. Övriga band som uppträder i dalarnas korvstad nämnda veckoslut är bland andra Gamma Ray, Mimikry, Sabaton och Scar Symmetry. Fler akter tillkommer.

Hey bloggerlovers.

Som tydligt är, har det varit dåligt med uppdateringar med texter av yours truly och annat under december. Jag skyller på flyttstök, en önskan om lugn och ro när tillfälle gavs och allmänt rådd med gästbloggare och övrig administration.

Men, i alla fall. För er som inte har önskat/orkat köpa papperstidningen eller missat skiten på nätet så kommer här december i ett sammandrag.

Publicerad 12/12:

++++

Backyard Babies

Them XX

Billion Dollar Babies/Versity/Universal

HÅRD ROCK

För en gångs skull så är huvudinslaget det minst intressanta.

När Nässjös mest högexplosiva bidrag till den svenska rockhistorien väljer att sluta pärmarna runt en tjugoårig karriär så blir det egentliga bokslutet just – en bok. Och som sådan är kaffebordsprodukten ”Them XX” synnerligen läcker och iögonfallande. I ett generöst paket sammanfattas karriären i bildform. I svartvitt. Ickekronologiskt. Och, så klart, så snyggt att ögonen önskar sig plastikoperationer och nya linser.

Men det som verkligen motiverar inköpspriset är i stället de fyra skivor som dispositionsmässigt fungerar som ett tänkbart anslag till fotoparaden. Det borde liksom räcka med en cd med kvartettens mest kända låtar, men därutöver medföljer inte mindre än två skivor som förenar singelbaksidor med covers och andra mer perifera prestationer. Slående god kvalitet rakt igenom, speciellt där det fräckt tolkas bland andra Social Distortion, Misfits och Ramones, även om några avrundande remixer har mer komplementvärde än äkta njutbarhet.

Dessutom repriseras dvd-utgåvan ”Jetlag – the movie” – en ogenerad skildring av det band som likt inget annat i Sverige tjurrusat in i en sex, drugs & rock ’n’ roll-tunnel och som kommit ut helskinnat på andra sidan – en boxunik dokumentär samt en komplett videoparad.

Är det ett bokslut eller bara ett kapitel som väntar på att kompletteras med nya anekdoter, kroppsjuice och småländskt rockskorrande? 

Framtiden får besvara den frågan. Men vad som än må komma är ”Them XX” ett musikaliskt testamente som alla kan dra vinning av.

Mattias Kling

Publicerad 19/12:

ÅRETS BÄSTA ALBUM:

1. Mastodon

Crack the skye

PROGROCK Brent Hinds råkade i slagsmål med singer/songwritern William Hudson i Las Vegas, hamnade i koma och rehabiliterade sig därefter i åtta månader på verandan med en akustisk gitarr och söta rökverk. Under dessa förutsättningar föddes så ”Crack the skye” – ett verk som drivs av ett konceptuellt tänkande och som kopplar ihop Stephen Hawkins teorier med Rasputin och… luft. Det må låta hur pretentiöst som helst. Men slutsatsen är bara oerhört utmanande och makalöst bra på en och samma gång. Ett mästerverk så fantastiskt att himlen rämnar.

2. Alice In Chains

Black gives way to blue

ROCK/METAL Med ballar av stål plockar William DuVall upp Layne Stayleys fallna mantel och bildar ett nervdallrande par med Jerry Cantrells skärrade harmonier. Det finns bara fem ord som i år är synonyma med succécomeback. Och det är ”Black gives way to blue”.

3. Behemoth

Evangelion

DEATH METAL Med en förbluffande lätthet förvandlar gruppen sina burdusa höghastighetsattacker till vanilj som fullkomligt smälter i munnen. Låtarna, för det handlar verkligen om låtar, är så medryckande att man bara kan häpna. Och vare sig det handlar om Morbid Angel-dunder eller Bathory-brak är ”Evangelion” ett glädjebudskap som kan övertyga fler än de redan frälsta.

4. Hardcore Superstar

Beg for it

HÅRDROCK Nytillskottet Vic Zino sprutar en redan överstyv thrashsleaze så full av energi att inte ens en lätt stillastående halvballad i halvtid lyckas slå hål på en uppåtgående formkurva. Guldlåtarna staplas på varandra under en uppsluppen fest som inte är över innan de sista tonerna i ”Innocent boy” aviserar hemgång med tungt huvud och lätt hjärta.

5. Candlemass

Death magic doom

METAL Candlemass hämtar upp sin vågspräckande tyngd från medvetandets mörkaste vrår, men smyckar därtill med harmonier så luftiga att de svävar likt moln runt bergstoppar. Det märks i Tony Iommi-tjocka riff, i Rob Lowes högst myndiga sång och i låtar så väldiga att de borde ha egna gps-koordinater.

ÅRETS BÄSTA LÅTAR:

1. Mastodon

The czar…

PROGROCK Via fyra passager tas lyssnaren med på en halsbrytande tiominutersfärd där det absolut bästa från rockhistorien presenteras på ett blänkande silverfat. 

2. Katatonia

Liberation

METAL Lika fantastisk som snöstormen utanför fönstret, lika varm som ett par ben under filten. 

3. Hardcore Superstar

Innocent boy

HÅRDROCK Så här ska ett superalbum knytas ihop – med en Mötley Crüe-fräsig hymn som är allt annat än oskyldig

4. Hatebreed

In the ashes they shall reap

METALCORE En upplyftande uppmaning att kämpa vidare, vilken skit världen än må kasta på dig.

5. Bring Me The Horizon

It was written in blood (L’Amour LA Morgue remix)

METAL/HARCORE Det här bandet är mer än fräcka frisyrer och skinntajta jeans. Bara så att ni vet.

Publicerad 2/1 2010:

00-TALETS BÄSTA LÅTAR

 

1. ONE OF US MUST HANG (KHOMA)

ROCK Efter två minuter och fyrtiosju sekunder stannar tiden. Då brister alla skyddsvallar. En sorgsen gitarrslinga får växa sig övermäktig och sköljer över lyssnaren likt en tsunamivåg som samtidigt är hotfull och så förbannat vacker att den inte hör hemma i den här usla världen. Och när den sista tonkaskaden har ebbat ut står sångaren Jan Jämte fortfarande flämtande och viftar med armarna i hopp om att finna balans. Nollnolltalet har aldrig låtit vackrare än så.

2. B.Y.O.B. (SYSTEM OF A DOWN)

METAL I textraderna ”Why don’t presidents fight the war?/Why do they always send the poor?” sammanfattas en hel tidsanda, påeldad och förargad av George W Bushs krig mot terrorn i Irak och mot den egna befolkningen på hemmaplan. Trött polemik, kanske. Men tonsatt av en musikalisk uttryckstombola där thrash möter solskenspop och österländska harmonier blir det som ett brandtal av inspiration. Blast off – it’s party time!

3. THE DRAPERY FALLS (OPETH)

METAL Få låtidéer håller för att kavlas ut i närmare elva minuter. Men i Opeths fall är den omfångsrika formen snarare en förutsättning än en begränsning och innan ridån till slut faller har i stort sett alla sinnesstämningar bearbetats.

4. ALL ON BLACK (ALKALINE TRIO)

PUNK I år skaffar jag låtens galghumoristiskt tvetydiga öppningsrad som magtatuering. Det är mitt enda nyårslöfte, då det här är ett stycke som verkligen är hudnära.

5. PARABOLA (TOOL)

METAL Under 1980-talet gjorde Queensrÿche termen ”thinking man’s metal” till sitt adelsmärke. Tjugo år senare tar Maynard James Keenans intrikata konstellation över den yrkesbeteckningen, med en perfekt avvägning mellan intellekt och auktoritet.

6. PASCHENDALE (IRON MAIDEN)

METAL Inte bara för att Maiden är Maiden, och därmed per definition världsbäst. Utan minst lika mycket för att det här är Steve Harris mest närgångna krigsskildring sedan ”Afraid to shoot strangers”.

7. HURT (JOHNNY CASH)

COUNTRY En man som har börjat skönja slutet på sin livsresa tar Trent Reznors självdestruktiva gospel och gör den till sin egen sorti. Den som inte berörs av den färden har inget hjärta.

8. ANGEL’S WINGS (SOCIAL DISTORTION)

PUNK När turen är slagen i botten går det alltid att lita på att Mike Ness lyfter upp en igen. Som med denna fantastiska avslutningsfanfar på albumet ”Sex, love & rock ’n’ roll”.

9. M.I.A. (AVENGED SEVENFOLD)

METAL Ett formidabelt möte mellan Iron Maidensk galoppmetal och solbränd västkusthardcore.

10. FACING WHAT CONSUMES YOU (HATEBREED)

METALCORE Vill du bygga muskler, se då till att ha Connecticuts finest som träningsmusik. Biffigare än så här blir det knappast.