Bara för att… det nu är skärtorsdag så kan jag inte låta bli att dela av mig av påskgodiset.

Så, alla kärringar och gubbar där ute. Ha en säker färd mot Blåkulla. Och ladda kvasten med en skön, helt aktuell, liveupptagning med världens bästa Khoma som faktiskt sopar banan med det mesta just nu.

Äggande om något, va?

Peace & Love konkurrerar med Them Crooked Vultures, där Foo Fighters sångare och gitarrist Dave Grohl återvänder till sin trummisposition.

Gävlefestivalen å sin sida (som jag har haft tillfälle att återkomma till flertalet gånger under våren) har då tagit tillfället i akt och bokat Taylor Hawkins & The Coattail Riders, där Foo Fighters trummis får agera förstafiol. Bandet är i april aktuellt med sitt andra album ”Red light fever” och gör som sagt i sommar ett stopp i Gävle helgen 8–10 juli.

Det får du läsa här först i Sverige. Då den officiella nyheten går ut först om en timme bland annat via Bandit Rock och via sin hemsida.

Bland andra band som har bokats till märks också norska skandaltruppen Mayhem, Sparzanza, Marionette samt In Flames-relaterade All Ends.

New Jerseys stoltheter har offentliggjort första smakprovet från kommande skivan ”American slang” på sin Facebooksida.

Albumet, som släpps den 15 juni, är liksom föregångaren ”The ’59 sound” producerat av Ted Hut och består av följande låtar:

1. American slang

2. Stay lucky

3. Bring it on

4. The Diamond church street choir

5. The queen of Lower Chelsea

6. Orphans

7. Boxer

8. Old haunts

9. The spirit of jazz

10. We did it when we were young

Nöjesfältet på Djurgården i Stockholm har presenterat sitt program för sommaren 2010. Och nog finns det en rad konserter att spana in då vädret förhoppningsvis är lite mer humant än det är just nu.

Några större sensationen har jag svårt att hitta. Förutom The Cult, som ställer sig på stora scenen den 6 augusti. Det känns dumt att missa som uppvärmning till Sonisphere dagen efter.

Kolla in schemat själva:

• 28/5, Mustasch (Stora scen)

• 7/6, Deathstars (Lilla scen)

• 8/6, The Poodles (Lilla scen)

• 27/7, HEAT (Lilla scen)

• 6/8, The Cult (Stora scen)

• 16/8, Pain (Lilla scen)

• 17/9, Europe (Stora scen)

Nyligen återformaterade gungmaskinen hade i går världspremiär för sitt färska material på Hotell Rival vid Mariatorget i Stockholm.

Gruppen framförde två set, därav den första timmen var exklusivt vikt åt de nya kompositionerna. Då inga låttitlar eller övrig mer detaljerad information har nått undertecknad, och jag inte heller har hört låtarna i studioversioner, kan jag inte presentera någon genomgång av mer analytisk karaktär. Men kan ändå konstatera att gruppen håller sin funk-o-metal carpet ride flygande även 2010. Speciellt avslutningsnumret visade på god tåga, men också övriga bitar var direkt igenkännbara i den blandning av funk, rock, psykedelia och korkskruvslockar som är bandets signum.

Efter en kort ölpaus var det sen dags för kvartetten – Conny Bloom (sång och gitarr), Franco Santunione (gitarr), Andy Christell (bas) samt taktfaste Niclas Sigevall (trummor) – att locka den sittande publiken ur biostolarna.

Och, ja. Med idel favoriter som ”Psychedelic eyes” (video nedan), ”Groovus maximus”, ”Mary in a mystery world”, ”Rags to riches” och ”Bad motherfunker”, för att nämna några, blev det till slut lite sexdimma i luften i lokalen.

Nu återstår bara att gruppen tecknar ett nytt kontrakt och får ut skivan. Jag om någon är nyfiken på att höra mer – på riktigt.

I afton ämnar den återuppväckta groovemaskinen från huvudstaden avtäcka nytt material på Rival.

I stan?

Sugen att se? Typ… gratis?

Då är det bara att mejla mig i dag på mattias.kling@aftonbladet.se och döpa mejlet till ”Electric Boys” så fixar jag lista. Två platser står på spel, så tveka inte. 

Lite förhållningsregler, bara. Och de är fan så viktiga. Fixar ni inte dessa enkla, så är det inte heller någon medverkan. Så enkelt är det.

Jag vill ha:

Fullständigt namn. Och mobilnummer.

Svårare än så är det inte.

Happy hunting. Och ses på Rival om några timmar.

Tjuren från Toronto och hans manskap siktar som vanligt på de nedre kroppsregionerna. Därför har kommande albumet, som släpps andra veckan i maj, fått den föga omskrivande titeln ”Below the belt”.

Men redan nu är haussen igång på trions hemsida. Under veckorna fram till albumrelease kommer, lika punktligt som afterworkölen som firar slutet på ännu en arbetsvecka, en liten teaser presenteras varje fredag. Redan nu ligger två snuttar uppe, och som om detta inte vore nog finns även första singeln ”Full of regret” uppe för streaming.

Den fullständiga låtlistan för ”Below the belt” är som följer:

1. I think bad thoughts 
2. Active volcanoes 
3. Tonight is fine 
4. Magic snake 
5. Had enough 
6. (I can’t handle) Moderation 
7. Full of regret 
8. The sore loser 
9. Like dynamite 
10. Apology accepted 
11. I wanna break up with you

Bandet har dessutom tre bokade Sverigeframträdanden framöver. Premiär när detta skrivs äger rum under Peace & Love i Borlänge den 2 juli, medan Karlskogafestivalen Putte I Parken får påhälsning den 31 samma månad.

Dessuom har gruppen äran att egga hockeypublik i Globen den 9 oktober, som uppvärmningsakt inför NHL-trupperna San José Sharks och Columbus Blue Jackets.

Puck rock? You got it!

** (två plus)
Airbourne
No guts, no glory
Roadrunner/Warner/ADA
HÅRDROCK Att gruppen bygger sin repertoar på AC/DC:s samlade verk är ingen kritik i sig. Bara ett konstaterande och en garanti för att rocken principfast serveras rykande het och med mycket riven testosteron på toppen. Det är sån där musik som funkar så bra live. Men som ändå blir rätt trist på skiva. Speciellt då materialet, skrivet på den pub där bandet gjorde sitt första gig, fullkomligt sprutar över av alkoholstinn energi som får reptilhjärnan att vilja väsa av pur förtjusning. En stund i Airbournes sällskap blir därför aldrig riktigt tråkig. Bara en föga finessrik holmgång som sällan blir lika precis som förebildernas.
Bästa spår: ”Raise the flag”.

*** (tre plus)
Treat
Coup de grace
Frontiers/Universal
ROCK/AOR Man kan kalla prestationen så smått imponerande. Att verkställa en fullängdscomeback efter 18 år med såväl sound som kvalitet intakt är en raritet, som Treat slungar fram likt ett trumfkort. Refrängpilarna träffar som om hjärtat vore tonårsgenerat på nytt, lagomriffen övertygar och utrymmet för ljudmoderniteter är tacksamt nog begränsat. Ändå missar den nådastöt som titeln hänvisar till målet. Kanske för att ”I’m not runnin’” och ”Roar” låter som de schlagerbidrag The Poodles ännu inte har revirmarkerat eller för att utförandet ibland är lite väl försiktigt. Och då kan man faktiskt sakna en aning mer ”scratch and bite”.
Bästa spår: ”Tangled up”.

+++

O-kult

O-kult

Eel Egg/Sound Pollution

ROCK Begåvade huvudstadsbandet följer upp förra årets uppskattade singel ”Tonight” med ett nytt knippe serenader som smakar natt. Jag uppskattar speciellt när gruppen söker andra vägar än den mest upptrampade gothrockstigen, som i dramatiskt laddade ”King of voodoo rock n’ roll” eller mer tempofyllda ”Ghost ship”, men även de mer förväntat mysdystra spåren ”Raven sky” och ”City of sin” visar att kvartetten har potential att uträtta storverk.

Ett givet alternativ då den nyanlända vårsolen känns aningen för munter.

Bästa spår: ”King of voodoo rock n’ roll”

Det är bara att gratulera Malmöbandet, som i dagarna har säkrat utlandskontrakt med Roadrunnerettiketten On Fire. 

Avtalet gäller fem album, vilket innebär att det lär storsatsas på gruppen under lång tid framöver.

– Royal Republic har allt som krävs för att slå igenom internationellt, kommenterar A&R-veteranen Wolfgang Funk, som står bakom On Fire, signingen.

– De är karismatiska, de är fantastiska live och de har ett debutalbum som är helt fullspäckat med hits. Deras namn kommer att höras över hela kontinenten i år, lyder följande lovord.