Sisådär två år, minst, efter konkurrenterna Nuclear Blast och Century Media har även Metal Blade valt att ta steget in i din smartphone.

I sin nyligen lanserade app – ladda ner här om du har en Iphone och här om du kör med Android – spelar det Kalifornienbaserade mangelbolaget också sina kort väldigt säkert. Speciellt då det lilla mobbeprogrammet innehåller ungefär vad man kan vänta sig. Och föga mer.

Nyheter om labelns artister finns så klart, liksom aktuella turnétillkännagöranden. Liksom möjlighet att streama utvalda låtar med bolagets grupper, kolla in videor, tjacka musik och … ja, kanske inte så mycket mer än så.

Med tanke på den långa väntan och startsträckan känns det rätt fattigt. Speciellt då Metal Blade fortfarande sällar sig till den allt mindre skara som konsekvent vägrar att släppa sina utgåvor till tjänster likt Spotify och Wimp.

Men, hey – den är ju gratis i alla fall.

Nu är det snart bara ett dygn kvar tills Obituary och Keep Rising sparkar igång årets upplaga av metalfesten i Gävle.

Det ska bli intressant att se hur de nya arrangörerna FKP Scorpio, ansvariga för bland annat Hultsfredsfestivalen, kommer att ta till vara förutsättningarna vid området Gasklockorna. Om Getaway fortfarande kan kamma hem utmärkelsen ”Sveriges trevligaste festival”.

Facit ges i helgen. Jag är på plats och bevakar på alla de tänkbara sätt med recensioner i papperstidningen, på nätet och med lite allmänt trams och annat här på bloggen.

Fram till avspark går det alltid bra att lyssna på festivalens repertoar – på den superfärska Spotifylista jag har knåpat ihop. Här finns den.

Mycket nöje. Ses i vimlet i helgen.

Det går ju att deppa en smula över den gångna månaden. Över att det på sina håll var den regnigaste juni sedan mätningarna startade för 220 år sedan. Över att det har varit blött. Och kallt. Och blött. Och … blött.

Men när det gäller färsk musik har de gångna 30 dagarna varit desto vänligare. Eller, vad sägs om färska trudelutter från såväl Kreator och The Gaslight Anthem som Ihsahn och Deathspell Omega?

Inte så tokigt, säger jag. Och har – som traditionen bjuder – satt ihop lite av det presenterade i en alldeles färsk Spotifylista.

Du hittar den här.

Bara att klicka, lyssna och njuta. Och hoppas på en juli då obligatorieplagget är något trevligare än gummistövlar och sydväst.

Sugen på lite specialvald musik av exempelvis Tim Armstrong eller David Draiman?

Det kanske blir ett ja på den frågan – och då är det ju väldigt passande att Spotify just i dag lanserar en knippe färska appar där en brokig fyrklöver artister får sina egna installationer. Quincy Jones och Tiësto lämnar jag villigt över till andra att tycka till om. Och konstaterar i stället att även West Coast Riot-aktuella Rancid och obegripligt populära Disturbed får varsinn egen liten hörna hos streamingtjänsten.

Och så här står de om dem i pressreleasen (ja, jag känner mig lite kvällsloj så jag klipper och klistrar):

Det finns många saker man kan göra i stället för det man egentligen ska och borde.

Och då det faller sig så att jag på måndagar är losskedjad från min plats på nyhetsredaktionen (oroa er inte, jag jobbar igen det under de andra dagarna) så är det ju en dag som klippt och skuren för att ägna uppmärksamheten helhjärtat åt veckans recensionsuppdrag.

Men ibland blir det ju inte så som det borde bli. De kommande skivorna med Whitesnake, Within Temptation och Cavalera Conspiracy ligger fortfarande kvar utan att ha fått sin utmätta mängd adjektiv, superlativ och invektiv. 

Och i stället sitter jag här – efter att ha bunkrat upp lunchmat för veckan i form av thaimarinerade sojabitar med sesamnudlar och senapsslungad blomkål – och lyssnar på Sator.

Alltså. Inte andra skivan efter comebacken häromåret med David Coverdale. Inte tillika andra plattan med återförenade brödraparet Max och Igor Cavalera (ex-Sepultura). Och inte heller den färska och hitlistepampiga plattan från Hollands största musikexport.

Nej, banne mig. Här är det i stället ”Under the radar” för hela slanten. Bara för att… den är så himla bra, helt enkelt. Och värd mer uppmärksamhet än den lär få.

Denna måndag, den 21 mars påstås det, är helt enkelt en dag som de stoltaste av dalkarlar gör lite gladare och glädjefylld. Att skivan är gruppens bästa sedan den makalösa ”Headquake” är inget förilat omdöme utan bara ett konstaterande som du kan lita på. Det märks redan i öppningsspåret ”Your up gets me down”, som har en av de största refränger som någonsin kan ha hörts i Borlänge, men även ”Drive through the nights” snygga återanvändning av Ramones ”We want the airwaves”, avsevärt mer oborstade ”You’ve got blood on your hands” och rifforamat ”When you lie down with dogs” är musik som behövs och som bör älskas. Det är vare sig punk, hårdrock eller pur powerpop. Utan snararare en utsökt avvägning av de tre stilarna på ett sätt som ofta kopieras men som aldrig lyckas efterliknas.

Det är troligvis en skiva du riskerar att missa i mediebruset. För Sator är inte coola. Sator är inte hajpade. Sator slår inte sönder hotellrum eller är med i stora tv-program som handlar om körer eller att åka skridskor.

De är bara ett mycket bra band. Som lär förgylla många arbetsskygga måndagar framöver.

Kolla därför in ”Under the radar” på Spotify. Diggar du inte är du faktiskt ingen jag är stolt över att kalla vän eller bekant.

Läs även Per Bjurmans utmärkta krönika från i helgen, som ägnades helt åt detta band. Det är inte ofta jag och Big Boy Bjurre är överens om saker och ting. Så bara det faktum att vi nu lyckas vara det är ett tillfälle att högtidlighålla.

Ännu en månad in på 2011 – ännu lite god musik att ta del av.

I februarikollektionen hittar du smakprov på årets hittills starkaste släpp The Project Hate MCMXCIX:s makalösa ”Breeding the new apocalypse…”, typhädiskt dödsmangel från Deicide, tillnyktringssludge från Crowbar (kolla upp albumet ”Sever the wicked hand” genast) samt det första studiosmakprovet från återförenade Electric Boys.

Inte mycket mer att säga om det, va? Bara att kolla upp låtsamlingen på denna länk.

Ja, det tycks ju så. Att alla vi har överlevt den första månaden 2011. För en del smidigt, för andra ett litet helvete.

I musikbranschen har det varit ganska dött, så som brukligt vid denna tid. Ändå har det kommit några alster som i vissa fall har recenserats, i andra fall bara passerat mina öron på ett eller annat sätt.

Och med detta inviger jag en ny avdelning här i bloggen. Den så kallade månadslistan. Vars blotta namn torde förklara vad det handlar om.

Alltså. En månad. Några lyssningsvärda låtar. Spotify.

Konstigare är det inte.

Mycket nöje.

Och musiken hittar ni här.

Mycket nöje – och surfa snart in igen. I veckan (innan jag tar två veckors semester och drar till New York) så dyker det upp en fet Witchcraft-tävling som ingen vill missa och lite annat gott.

Burzums Varg Vikernes – omfattas inte av licensjakten.

Just i detta nu går startskottet (touché) för årets licensjakt på varg i Sverige.

Huruvida det är rätt att decimera den inhemska stammen med 20 djur ska jag inte ta upp här. Här handlar det om musik, ytterst sällan om politik.

Men, detta till trots. Denna dag till ära har jag plockat fram en diger låtlista på Spotify med klar, eller stundtals något diffus, koppling till ett av de få vilda rovdjur vi fortfarande har kvar i Sverige.

Så, du kan med gott samvete stanna inne i dag. Och i stället yla med i de här låtarna.

Sådär ja, då gör vi oss redo att lägga ännu ett år till handlingarna.

Tänkte inte raljerna något ytterligare om detta, och inte heller försöka simulera någon spåkula inför 2011. Det är det så många andra som gör. Och säkert mycket bättre än vad jag skulle kunna.

Men – i kväll är det fest. Årets sista, icke desto mindre.

Och bara för att jag kan och vill så har jag därför satt ihop lite partymusik som räcker ända till den 1 januari (såvida man inte tjuvstartar lyssningen innan kvällens fördrink).

Två Spotifylistor finns att botanisera bland – en vågad och en säker.

Som namnen antyder är den förstnämnda rena festen för allätaren inom hård musik, medan den mer sansade kollektionen mer vänder sig till den som aldrig skulle få för sig att blanda Rainbow med Hatebreed eller The Gaslight Anthem med Morbid Angel.

I kväll är valet ditt. Oavsett vilket det blir hoppas jag att du får ett riktigt pangslut på 2010.

Vi ses på andra sidan krutdimmorna.

I dag kan vara en av årets segaste dagar. Ja, har man den inställning jag har till julen så blir det så.

Men, det går att göra denna så kallade högtid aningen mer uthärdlig. Som att lyssna på lite cool musik.

Så, just därför. Och kanske också för att jag ändå var tvungen att göra en Ladda ner-spalt med fem favoriter som publiceras i Aftonbladet i dag. Vilken anledningen än må vara har jag satt ihop en väldigt utökad lyssningsvariant av just nämnda spalt med lite julmusik som garanterat är tuffare än Carola och Elvis.

Ni hittar den på Spotify här. 

Men, ta mig tusan. Nu gör vi det bästa av dagen, va? 

God jul, vänner och fiender.

Kom ihåg att jag älskar er alla.