Arkiv för tagg spotify

- Sida 2 av 4

Spellistor: Sålunda lät februari 2013

av Mattias Kling
tumblr_m4ygj4M1AW1rstspko1_500

Ja, jag håller med dig – sicken fruktansvärt fucking jävla onödig period de senaste 28 dagarna har varit.

Så som denna rakbladsmånad alltid är. En ständig kamp för att hålla någon slags livsglöd intakt, en tröstlös drabbning mellan en önskan att bara kapitulera inför glåmiga moln och allmän håglöshet och ett envist gnetande i hopp om ljusare tider.

Som de brukar säga i den där traditionella sketchen med grevinnan och betjänten på nyår: Same prodecure as every year, James.

Hoppet i mörkret – god musik. Och sådan har det minsann kommit rätt så rejält med den gångna månaden.

Därför innehåller ett par alldeles nygräddade spellistor, solidariskt delade på såväl Spotify som Wimp, nära nog 60 spår med det bästa som har hänt i rockvärlden på den sista tiden. Vilket i sig innebär smakprov från kommande fullängdssläpp med exempelvis Killswitch Engage, Hypocrisy och Bring Me The Horizon, likväl som hårda karameller från bland andra Kongh, Hardcore Superstar och Soilwork.

En ganska så typiskt brokig blandning.

Som ni kan ta del av här (Spotify) och här (Wimp).

Och med detta säger vi hej då till denna onödiga månad. Och blickar snarare framåt mot sol, värme och ännu mera dopamintriggande metal.

Vet du vad? Det är vi värda.

220 Volt skruvar på strömmen igen

av Mattias Kling
220 Volt på det stilmässigt tveksamma, men musikaliskt underhållande, 1980-talet.

Där i 1980-talets så mytomspunna mittskåra var det ganska så vanligt att man som ung spoling laddade batterierna med högspänningshårdrock – från Jämtland.

För även om namnet kan tyckas obskyrt för yngre läsare var 220 Volt då ett aningen ruffigare alternativ till den topplisteskövlande framgångsmaskinen Europe och via fullängdare likt ”Power games” (1984) och ”Mind over muscle” (1985).

Dylik biblotekariekunskap kan måhända ha föga relevans just i dag, om det inte hade varit så att Frösöns finest just i dag aviserar en comeback med en nyrenoverad lineup, 30 år efter att gruppens självbetitlade debut-lp släpptes.

Bandets nye sångare heter Anders Engberg, känd från bland annat Lion’s Share och Therion. Foto: Conny Welén

Det är korrekt. 16 år efter att senaste studiofullängdaren ”Lethal illusion” släpptes vrider Voltarna, som gruppen ofta kallades i folkmun, upp reglagen igen.

Klara i dagsläget finns en bunt demolåtar med den årsaktuella sättningen – sångaren Anders Engberg, gitarristerna Mats Karlsson och Thomas Drevin, trummisen Peter Hermansson samt basisten Mikael Krusenberg – som går att höra i Youtubeklippet nedan.

– 2013 blir ett nytt avstamp för oss. Det är i år 30 år sedan vi släppte vårt första album, så vi kommer att knyta ihop det gamla med det nya, men i stort blickar vi bara framåt, heter det i ett pressmeddelande.

Gruppen avslöjar också att man ämnar bjuda på färsk musik före sommaren, antingen i ep-format eller som digital nedladdning, men att en ny fullängdare inte förväntas se dagens ljus förrän sent i höst.

– Materialet är hittills lite tuffare, men fortfarande melodiöst. När vi har skrivit klart allt material till plattan är det säkert lite mer varierat, säger Mats Karlsson.

– Kanske kan man väcka liv i några gamla fans, men det är så klart trevligt att få nya. Vi kan bara hoppas att så många som möjligt gillar de nya låtarna.

Så kan man ju också skruva upp förväntningarna inför kommande presentationer. Och i väntan på mera färskt mittsvenskt riffande finns det all anledning att kolla in den tidigare släppta diskografin, som finns  i sin helhet på Spotify och till viss del på Wimp.

Spellistan: Januari 2013

av Mattias Kling

Ni får faktiskt ursäkta om jag skarvar en smula i rubriken här ovan. För mer sanningsenligt är att det numera egentligen handlar om två listor, beroende på vald plattform och dess utbud.

Som ni som har hängt med här mer regelbundet redan säkert ha noterat har jag de senaste månaderna även börjat publicera månadens låtkollektion på Wimp, i stället för bara på Spotify.

Anledningarna till detta är egentligen två. Den tristare av dem är rent företagsekonomisk; nämligen att samma norska mediejätte som äger Aftonbladet och därmed mig, mera känd som Schibsted, även är en av ägarna i den uppstickande streamingtjänsten. Desto roligare är då att det finns musik på just Wimp som inte är tillgänglig via Spotify. Vilket gör att premiumanvändande av båda tjänsterna (sammanlagt 198 spänn i månaden är knappast något överpris med tanke på erbjudandet) får en mer heltäckande bild av den aktuella musiken än om man bara väljer en av dem.

Just när det gäller Wimp handlar det om finsmakarmangel från Southern Lord-lierade Nails och Kromosom, medan Spotify å sin sida fortfarande har det generellt bästa helhetsutbudet.

Nåväl. Nog orerat om detta för stunden.

Dundra i stället igång listorna. En för Spotify, en för Wimp. Om inte bara för att inse att ett par med säkerhet starkaste släppen 2013 – Hatebreed och Cult Of Luna – har presenterats redan i själva upptakten.

Och det är ju knappast illa pinkat för att vara en av årets mest onödiga månader.

Testkörning: Earaches Metalizer-app

av Mattias Kling

Det nyligen jubilerande Nottinghambolaget har måhända inte gjort sig känt som några större tekniska innovatörer på Steve Jobs-nivå.

Klart är emellertid att Digby ”Dig” Pearsons skötebarn redan 2006 kastade sig in i gamingvärlden i och med Playstation2-spelet ”Earache extreme metal racing” – det vill säga sju år efter Iron Maidens ganska så lökiga ”Ed hunter” – samt att det ganska tidigt insåg att digital spridning var ett måste för att möta de nya sätten att konsumera musik på.

Detta kan utgöra bakgrunden till att pionjärlabeln – i grunden ansvarig för att ha presenterat alla från Napalm Death, Entombed, Morbid Angel och Carcass till Rival Sons för världens skivköpare – nu har valt att ytterligare liera sig med världens största streamingtjänst.

Syftet till detta är säkert tudelat. Märk väl att nedanföljande resonemang är spekulationer från min sida, men samtidigt känns slutsatserna inte helt orimliga.

Det uppenbart ädla syftet kan så klart vara att sprida fräck musik till människor som i andra fall kanske inte hade upptäckt den. Som att få en genomsnittlig Evile-fantast (blott ett exempel) att via slumpen upptäcka exempelvis Phobia eller Pig Destroyer och på så sätt få sin smakhorizont vidgad.

Men lika mycket handlar det så klart om att som bolag täcka upp för de förlorade intäkter som en dalande skivförsäljning av fysiska exemplar, en marknad som tappade 15 procent i Sverige när det gäller album bara under 2012 enligt statistik från intresseorganisationen IFPI som går att fördjupa sig i här. För samtidigt som antalet avyttrade skivor av traditionellt snitt fortsätter sin kräftgång står den digitala försäljningen förra året för 63 procent av intäktskakan – och av den delen är hela 90 procent från strömmade musiktjänster.

Således är det också helt naturligt att Earache nu önskar skära till sig en allt större slice av denna tårta. För samtidigt som exempelvis Spotify tycks vara en ganska så dålig affär för artisterna i sig (mer om detta går att läsa i den här utmärkta artikeln) medan ägarna till själva inspelningarna får 60 procent och publishingförlaget tar tio procent av intäkterna. Och streamingtjänsten i sig tar resterande del.

Förvisso i sig inget revolutionerande upplägg. En liknande modell appliceras även när det gäller traditionell skivförsäljning, men det är siffror som kan förklara varför skivbolaget över huvud taget ger sig in i appbranschen.

Nämligen att se till att dess artister spelas mer och därmed genererar högre intäkter till verksamheten. För när jag testkörde Metalizer första gången gjorde jag det i styfte att utröna hur stor del av musiken den så att säga ”slumpgenererar” som går att härleda till just Earache.

Okej. Sagt och gjort.

Som ni ser ovan består själva gränssnittet av fyra reglage, där man som användare kan stryra hur mycket mangel man vill ha på sin spellista, samt hur många låtar den ska ha.

Själv är jag ingen större vän av måttlighet, i alla fall när det kommer till musik, så jag maxade samtliga val. Alltså, beordrade appen att fyra av så mycket metal, death, thrash och grindcore den absolut kunde – och metalizerade hela konkarrongen.

Resultatet av detta: Ungefär hälften av låtarna går att härleda till bolagets diskografi om man även räknar in dess underettiketter Wicked World, Elitist och Necrosis – ett antal som tycks öka när tonvikten läggs mer på grind och death än på traditionell metal. Av väldigt uppenbara skäl.

Grundtesen får på så sätt anses vara bekräftad, även om det så klart är berömvärt att Metalizer inte enbart begränsar sig till upphovsföretagets repertoar. Och hur man än vrider och vänder på saken är det alltid trevligt att få sig en överraskande spellista innehållande såväl Insect Warfare som At The Gates, Godflesh och Hate Eternal som extra energiinjektion en glåmig måndagförmiddag.

Låter ovan nämnda upplägg intressant hittar du Metalizer i Spotifys apputbud, där den också utgör ett välkommet inslag för den med mangelsmak. Troligtvis kommer jag inte att använda den dagligen, kanske inte ens med någon större regelbundenhet, men för dagar då veligheten över soundtrack är extra stor kommer den säkert att fylla sitt syfte.

Även om dess egentliga oumbärlighet är ganska så tveksam.

Källor: ifpi.se, hypebot.com, earache.com

Frost och pina – så här låter det när decembervindar vina

av Mattias Kling

 

Som någon kanske måhända har noterat är streamingtjänsten Wimp och Aftonbladet nu ett par.

Det innebär att det i framtiden kommer att publiceras lyssningslänkar som leder direkt till Spotifyutmanarens plattform i anslutning till exempelvis skivrecensioner och liknande journalistiska alster.

Eller som min boss, nöjeschefen Tobias W Lindner, uttrycker det i dagens tidning:

– Vi bygger en riktig musikupplevelse för alla läsare och användare.

Som en del i detta lanseringsarbete fick yours truly även förtroendet att sätta ihop en liten spellista för att ge några exempel på vad Wimp har att erbjuda. En temakollektion vald helt efter eget tycke och smak och utan någon som helst styrning.

Och då handlar det så klart om vädret. Eller, i alla fall den nu aktuella årstiden som vi brukar kalla vinter. Ett låturval som jag sammanfattade så här, men som av någon outgrundlig anledning aldrig publicerades i Nöjesbladet i dag:

”Vinter är lika mycket ett sinnestillstånd som en årstid.

En mental inställning som pendlar mellan krispig upprymdhet, likt då sällsynt ljus sipprar mellan frosttäckta trädgrenar, eller rena stormyrseln då nordanvinden rusar längs gatorna.

Därför blir också en tonsättning av detta en väldigt brokig historia, och dessutom en kollektion som till stor del upptas av black metal. I sig en logisk rimlighet, då ingen annan musikstil så villkorslöst omfamnar köld och melankoli som hårdrockens mest diaboliska rotgenre.

Så svep i dig i en varm filt. Slå upp en kopp rykande glögg. Och njut av något av det mest isande Wimp har att bjuda på i musikväg.”

Vi kan väl kalla dessa rader för snömos, om något. Men spellistan blev rätt fräck.

I sin helhet – omfattande 22 smällkalla låtar – hittar du den här. Spana in och mysfrys.

Nä, nu blommar det i Trent Reznors rabatt

av Mattias Kling

Samtidigt som Spotify ständigt växer och blir bättre (förra veckans allians med Metallica får ses som en stor fjäder i hatten för streamingtjänsten) så börjar utmanarna tuppa upp sig i jakt på internetlyssnarna. Och i förlängningen intäkterna som kommer av att folk månadsprenumererar till ett pris som ligger under en vanlig cd-skiva.

För mig personligen känns den norska tjänsten Wimp för stunden aktuell. Ganska mycket beroende på att bolagets huvudägare heter Schibsted, en norsk mediekoncern som i förlängningen även äger min röv med tanke på dess majoritetsposition i Aftonbladet. Det innebär en del nyheter som snart kommer att lanseras, och som jag för stunden inte kan säga mycket om. Med tanke på att jag, enligt gammal god börsbolagstradition, är inblandad på ett hörn utan att för den skull veta exakt vad som är på gång eller vad min roll i det hela blir.

En annan person som sent omsider har gått igång på gratisstreaming är Nine Inch Nails/How To Destroy Angels-visionären Trent Reznor.

I en intervju med The New Yorker har 47-åringen nämligen avslöjat att han ämnar gå i allians med Beats Electronics (bolaget som ligger bakom de ganska så populära Beats by Dr Dre-hörlurarna) i syfte att lansera streamingtjänsten Daisy.

I en beskrivning till alliansen blommar (dagens Göteborgsskämt) Reznor ut med sitt huvudsyfte: Som tydligen är att Daisy ska erbjuda nyttjaren musikrekommendationer baserade vad man de facto lyssnar på och är intresserad av.

Självklart ett välkommet val. Speciellt med tanke på att Spotify i sitt nuvarande utförande har för vana att tipsa mig om låtar och artister som jag inte bryr mig ett skvatt om, i stället för att basera rekommendationerna utifrån mina lyssningsvanor eller spellistor.

Men, och det här är ett viktigt sådant. Vid samma presskonferens som streamingjätten avslöjade sitt samarbete med Metallica på presenterades även ett flertal andra nyheter som kommer i nästa version av produkten, däribland något som kallas ”Discover” och som erbjuder nyttjaren möjlighet att göra just det. Alltså upptäcka ny musik som ligger nära ens intressesfär.

En uppdatering som med andra ord skulle göra Daisy ganska så onödigt.

Självklart är det ändå för tidigt att döma ut satsningen. Exakt vad som kommer att bli dess så kallade usp (unique selling point) får visa sig då mer detaljerad information offentliggörs. Något jag emellertid skulle uppskatta är en satsning på ljudkvaliteten – och en möjlighet att på exempelvis sin smartphone kunna välja de equalizerinställningar som lyssnarens öra trivs bäst av. En funktion jag länge har saknat hos de nu tillgängliga tjänsterna.

Om det ingår i gränssnittet kan Daisy måhända bli en riktigt skön upplevelse. Speciellt för oss som inte ser någon egentlig motsättning mellan ett skönt sound och moderna lyssningsvanor.

Källor: The New Yorker, Aftonbladet, Nyheter24.se.

Fotomontage: Metalsucks.net

Månadens låtlista – nu även på Wimp

av Mattias Kling

Jag gillar inte att diskriminera. Vare sig du är kvinna, man, gammal, ung, pursvensk, blattelover eller hen ska du ha samma rättigheter och skyldigheter som jag. Det anser jag bara vara humanitär grundkurs, även om jag förstår att det kan sticka i ögonen på människor med samma empatiska förmåga som en Tolkienorch.

Därför var det kanske sent omsider jag slog slag i saken, men nu är det gjort. Vilket från just i dag innebär att månadens spellista – som samlar mycket av den musik som har släppts inom min intressesfär de senaste 30 dagarna på ett och samma ställe – i fortsättningen även kommer att vara tillgänglig via Wimp.

Någon exakt spegling av varandra är listorna emellertid inte. När det gäller licenser skiljer sig tjänsterna åt, vilket innebär att exempelvis vissa låtar som finns på Spotify inte är tillgängliga på Wimp. Eller tvärtom.

På Wimp hittar du listan på denna länk, medan Spotifyvänner i stället klickar sig in här.

Hoppas detta är en förbättring som uppskattas.

Spotifylistan: Oktober 2012

av Mattias Kling

Det är väldigt tydligt att året börjar göra sig redo för upploppet – i alla fall när det gäller skivsläpp.

Liksom svårt att se de gångna 31 dagarnas utgivningsfacit på något annat sätt. Inom i stort sett varje lingongenre har toppnamnen prestenterat nya alster och synar vi världseliten lite närmare går det knappt att bli större än exempelvis Kiss eller Muse.

Därför blir oktober månads låtkollektion också spretande god. 66 låtar som såväl försmakar på kommande album med Deftones och Soundgarden som den väljer det gôttaste av det gôtta med alltifrån The Acacia Strain till Green Day och Stone Sour. För att nämna några få.

Nytt för denna gång är jag tar och bäddar in skiten i inlägget. Enligt våra tekniska genier här på tidningen (de übermänniskor som ser till att en måttligt tekniskt kompetent murvel som jag kan uppvisa digital mognad i offentlighetens ljus) har försäkrat mig om att det ska funka.

Så jag tror på dem. En förhandsgranskning visar att det inte ser så snyggt ut. Men det är funktionellt och enkelt. Precis som det ska vara.

Mycket nöje – nu kör vi in i kaklet under årets återstående 61 dagar.

Spotifylistan: September 2012

av Mattias Kling

Dags att knyta påsen runt ännu en månad. 30 dagar har passerat sedan sist, och med detta en hel uppsjö av trevlig musik som måste spridas.

Eller, vad sägs om smakprov från Aerosmiths kommande album? Färskt metalcoregodis från Parkway Drive? Fetmangel från norska Nettlecarrier och amerikanska Pathology? Metallicas emotsedda Deep Purple-hyllning eller solomaterial från Iron Maidens smatterbasist Steve Harris?

Det – och jävligt mycket annat – finns att tillgå på den Spotifysamlade septembersammanfattningen som du kan kolla in här.

Mycket nöje, vet jag.

Spotifylistan: Juli och augusti 2012

av Mattias Kling

Sommarmånaderna anses ofta vara rena öken när det gäller skivutgivning. Dels för att vettigt folk (det vill säga sådana som inte är som jag) helst tycks ägna lediga dagar åt att gräva efter ny musik i kvalmiga butiker, dels för att livemarknaden suger ut de flesta slantarna under denna årstid.

Men det ges ändå ut en hel del alster – som i sin tur sedermera offentliggörs även via Spotify.

Och då är jag framme. Ännu en gång. Och slänger in ett aktuellt stycke i min återkommande månadsplaylist.

Denna gång blev det inte mindre än 89 låtar och strax över 6 timmars musik. Med allt från dundermangel med Nile och Grave, via tradmetal med Kobra And The Lotus och Doro till redig rawk signerad Hellyeah och Biohazard/Hells Angels-anknytna Attika 7. Och därtill hela två smyglyssningar från Green Days kommande albumtrippel. Bland mycket annat.

Du hittar den här.

Trevlig rockhelg, vet jag.

Sida 2 av 4
at the gates Cd recensioner death metal europe festival getaway rock gästblogg hårdrock in flames iron maiden metal metallica motörhead punk Rock slayer spotify sweden rock thrash metal tävling
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Nathalie Mark
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB