Som många avundssjuka svenskar vet så kommer thrash metals heliga fyrklöver (Metallica, Megadeth, Slayer och Anthrax) att göra gemensam sak på valda festivaldatum i Europa.

I Sverige får vi nada av denna historiska sammankomst, utan det närmaste blir en halv tumme med Slayer och Anthrax på Sonisphere i Stockholm.

Plåster på såren? Kan faktiskt bli så.

Enligt sajten thebigfourlive.com så kommer bandens framträdanden från Bulgariens huvudstad Sofia den 22 juni att kablas ut live till valda biografer Europa över. Enligt sajten så är Sverige också med på sändningslistan, men inga ytterligare detaljer ges om biografer eller eventuell biljettbokning.

Som vi säger, mer info följer.

***

Nale

From sh*t to salvation

Nale/Egen

METAL För en gång skull känns bandet egendefinierade genrepåtagning ganska korrekt. I begreppet ”Neo swedish death ’n’ roll” ryms ganska mycket av det som Nale de facto är. Du hör lika många riffstrukturer från sentida In Flames som du kan härleda ett grundgung till Entombed i 1990-talets mitt. Tre låtar är kort. Tre låtar ger mersmak. Mer, tack. 

Mer info.

***

Syn:drom

With flesh unbound

ViciSolum/Sound Pollution

DEATH METAL På demon ”Dead silent screaming” var det Göteborgsvalsen som fick benen att spritta, men till fullängsexplosionen har Sundsvallsensemblen blickat söderut – och över Atlanten. ”With flesh unbound” är en stygg liten sak, som ger tankar åt såväl polska Vader och amerikanskt neopisk likt Nile som gamla skolans Morbid Angel. Ont och klart utfört. Utan att för den skull ha samma medryckande thrashkänsla som första referenspunkten eller de sistnämndas diaboliska djup.

Mer info.

***

Zombiekrig

Undantagstillstånd

GMR/Border

THRASH METAL En viss fräschör kommer via en vokal leverans på svenska, men i övrigt följer göteborgarna traditionerna. Urthrash behöver och mår bra av begränsningar. Och just inom dessa staket gör bandet vad det ska. Du får ingen ”Caught in a mosh”. Ingen ”Critical mass”, eller inte ens någon ”Headbanger face rip”. Men du får riff som kan få nacken att knycka och som i det lilla utmanar landets bästa gebitpluton F.K.Ü. Och dessutom är introt, som kopplar ihop vinterkräksjukan med en zombie-epidemi, riktigt coolt.

Mer info.

Medlemsrotationen i New York-gruppen har de senaste åren antagit närmast dokusåpaliknande proportioner.

Först slutade/kickades ungtuppen Dan Nelson, bara dagar före bandets framträdande på Sonisphere-festivalen i Hultsfred förra året. Detta innebar också att bandets inspelade skiva ”Worship music” åkte i papperskorgen.

In kallades då Armored Saints John Bush, som sjöng med bandet från skivan ”Sound of white noise” (1993) till nyinspelningskavalkaden ”The greater of two evils” (2004). Lösa planer fanns på en omarbetning av ovan nämnda skiva, som då skulle bli gruppens första med färskt material sedan 2003 års ”We’ve come for you all”, men så blev inte fallet.

I stället avslöjar Anthrax nu att dess nya sångare är – Joey Belladonna, som ingick i det som anses vara ensemblens mest klassiska sättning åren 1985–1992 och som även gjorde en bejublad återföreningsturné med sina gamla kamrater 2005-2007. För pålitliga nyhetssajten Blabbermouth.net förklarar gitarristen Scott ”Not” Ian att mikrofonfantomen kommer att medverka både på den planerade sommarturnén samt på en omarbetad version av ”Worship music”.

Revansch för spelningen på Trädgårn i Göteborg i den 19 april 2006, då PA-systemet brakade ihop efter en halv låt, blir det på Sonisphere i Stockholm den 7 augusti. Bland övriga medverkande på endagarsfestivalen märks även Slayer, Iron Maiden och Mötley Crüe.

Färska evenemanget Getaway Rock i Gävle 8–10 juli fortsätter att knyta till sig toppnamn. Som småsmarta säkert förstår av rubriken ovan så inkluderar de senaste kontrakteringarna den klassiska Bay Area-ensemblen Exodus samt världens genom tiderna bäst säljande dödstrupp Cannibal Corpse, som därmed gör bland andra Megadeth, Motörhead och Europe sällskap i området Gasklockorna.

Dessutom meddelades samtidigt att festivalen även bjuder på blandat godis i form av Therapy?, Jorn, Dark Tranquillity, Grand Magus, Adept, Degradead, Crescendolls, Surviving The Charade samt nyligen prisade Switch Opens.

Mer info och annat kollas förslagsvis upp på festivalens hemsida.

September är månaden som alla beundrare av detta otroligt framgångsrika band kan ringa in i kalendern.

Då släpps nämligen Michael Poulsen och draengarna album nummer fyra, som har fått titeln ”Beyond hell/above heaven”, och uppges fortsätta historien om de figurer som presenterades på ”Guitar gangsters & Cadillac blood”.

”Vi har snabba, långsamma och midtempolåtar. Vi blandar fortfarande olika variationer på punk, rock ’n’ roll, rockabilly metal, thrash och country – vi försöker hålla oss öppna”, berättar frontmannen om materialet.

Efter att ha spikat Klubben får Virginiatruppen – och dess publik – mer utrymme under spelningen i Stockholm den 5 mars. 

Ny spelarena blir i stället ett par våningar upp, i avsevärt mer rymliga Arenan. Köpta biljetter till spelningen gäller, och fler kommer släppas på fredag klockan 09.00.

Förutom Lamb Of God uppträder även Job For A Cowboy, August Burns Red samt Between The Buried And Me. Det är ett hårt paket, det.

Färska festivalen Getaway Rock fortsätter att dra till sig toppnamn. Tidigare har tuffa namn som Motörhead, Cavalera Conspiracy, Deicide, Vader och Mustasch med flera presenterats.

Men i dag, om ett par timmar, släpps riktigt tunga pjäser. I form av svenska Raubtier samt melodifestivalaktuella Crucified Barbara och powerynglingarna i Sonic Syndicate. I form av brittiska Quireboys och Heavens Basement samt australiska partyensemblen Airbourne – samt Megadeth.

Bara det sista namnet är ju en fjäder i hatten för festivalgeneralen Tomas Jernberg (även manager för bland andra Dead By April och Mustasch) och kan mycket väl enbart det motivera ett besök i Gävle 8-10 juli.

Bara nu inte djupt kristne Megadeth-ledaren ser till att Deicide inte får uppträda. Det skulle ju inte vara första gången något liknande händer. Om vi säger så.

Annat nämnvärt nytt i Megadeth-lägret är att Mustaine har svalt stoltheten och tagit tillbaka basisten Dave Ellefson, som spelade i bandet 1983 till 2002. Första showen med den nya sättningen, där alltså James Lorenzo fått respass, blir den 1 mars i Spokane, USA.

Ja… jag vet. Jag borde vara till mig i trasorna och bara ligga och flämta på redaktionsgolvet.

Men att Slayer thrashfistar Sweden Rock-publiken ett par månader innan Sonisphere känns inte sensationellt. Bara… bra.

Jag vet att jag kommer stå där och peppa när det väl är dags. Men nu har jag svårt att gå igång på allvar.

Slayer är Slayer och Slayer är alltid på något sätt bäst.

Men kanske inte så jävla spännande alltid.

2009 års tre sämsta horror-remakes:

1. ”My bloody Valentine”, regi: Patrick Lussier

(Originalversion av George Mihalka, 1981) 

Denna, mycket uppskattade, slasher-rulle har fått en ny, väldigt illasittande gruvarbetaroverall. Man har tagit ”Supernatural”-hunken Jensen Ackles och placerat honom i en urvattnad och inspirationslös version som konstigt nog lanseras i 3D. Allt känns lågbudget, 75 procent av filmen utspelas i totalt mörker och historien känns nu plötsligt skitlöjlig. Ska jag vara helt ärlig orkade jag inte ens kolla klart på denna bajskorv till film. Se icke! Kolla hellre in originalet, som först nu, efter snart 28 år, äntligen släppts ocensurerad. Men ändå – det som skrämmer mig mest är att Patrick Lussier ska regissera nästa ”Halloween”-film. Huvaligen!

2. ”Friday the 13th”, Regi: Marcus Nispel

(Originalversion av Sean S Cunningham, 1980)

Musikvideoregissören och remakekungen Marcus Nispel har redan ”The Texas chainsaw massacre” från 2003 på sitt samvete och snart ska han även omgöra Conan. Precis som med tidigare nämnda motorsågsrulle kan man inte direkt kalla denna film en remake, utan den är vad Hollywood kallar en re-imaginationing. Den börjar bra, men successivt ballar det ur fullständigt och blir värsta ”Scream”-smörjan. Många har spelat Jason Voorhees genom åren och mest erkänd som Jason är Kane Hodder. Här har man dock valt en ny förmåga; Derek Mears. Medverkar gör även den andra ”Supernatural”-hunken Jared Padalecki och konstigt nog suger han inte total purjo, utan gör ett godkänt jobb. Se den för vad den är, men förvänta dig inget fantastiskt.

3. ”The last house on the left”, regi: Dennis Iliades

(Originalversion av Wes Craven, 1972) 

Minst kass av årets remakes är grekiska nykomlingen Dennis Iliades version av Wes Cravens klassiska debutfilm. Filmen har en obehaglig stämning och liksom originalet är våldtäktsscenen väldigt jobbig att se på. Om alla remakes kunde vara på denna nivå skulle man kunna leva med faktumet att det är just en remake, och i detta fall känns det även berättigat då originalet är så pass gammalt. Egentligen är det här ingen horror-film utan en thriller och den gör det den ska. Det är lite spännande och det är lite action och det är lite våld. Varken bu eller bä, men helt klart minst sämst bland årets skörd av konstslakt. Spännande fakta är att Dennis Iliades ryktas bli den som regisserar remaken av ”The birds” (”Fåglarna”). Vette fan hur jag ställer mig till det egentligen.

Till sist vill jag vara lite positiv och nämna årets största horror-överraskning: Norska ”Död snö” (Regi: Tommy Wikola). Härlig nazistzombiesplatter. Blod mot snö uppe i de Norska bergen… så vackert! Och, ibland kunde jag nästan svära på att jag såg Abbath och Demonaz springa runt med sina instrument i bakgrunden.

Lawrence ”Larry Lethal” Mackrory är en 32-årig ceo-by day/heavy mettler-by night. Sångare i F.K.Ü. och basist i Enemy Is Us vars största bedrift i livet är att han tydligen står på den mytomspunna Listan där mer eller mindre tillgängliga metalsångare står prydligt uppradade. Listan används av stora till halvstora band som behöver en ny sångare… fort. Har dock aldrig sett listan med egna ögon och kan därför inte bekräfta dess existens.

Tre höjdpunkter 2009:

Året 2009 går till personligen till historien som ett grymt bra musikår med ett skitår personligt med separation och bodelning. Här kommer en lista med varför livet lyste lite grann på mig 2009.

1. Kaos i USA

USA-turné med Darkane och våra goda vänner i Soilwork. Båda banden är från samma stad och benämns ofta i pressen som en del av Göteborgsoundet, vilket är skitsnack – Helsingborgssoundet är det riktiga epitetet. 

Men tillbaka till ämnet, turnén innefattade 50 spelningar på 52 dagar över hela Nordamerika. Det hela kändes otroligt mastigt och nervöst månaderna före vi begav oss av. Jag var på gymmet tre–fyra dagar per vecka och försökte leva renlevnadsliv – ja, det gick ju så där kan jag säga. Jag trodde det skulle bli ett helvete med gig, drickande men retrospektivt kan man konstatera att, visst  – det var tufft men även jävligt kul! En av de sjukaste incidenterna var en spelning halvägs upp till Alaska i Price George där hela hillbillyeliten dök upp i sina pick-ups och söp sig redlösa. Tillråga på allt så fanns det ingen security på giget som slutade i härligt kaos!

2. Mona i mitella

På Sonics sphere i somras träffade jag Mona Sahlin. Jag hade sett henne med sin son och man backstage men ville inte störa dem. Sonen är tydligen ett stort Metallica fan fick jag höra. Efter några öl och drinkar, på väg ut för att se Mastodon såg min bandpolare Rickard Dahlberg (Construcdead), Mona komma gåendes och jag gick fram och pratade med henne. Vi snackade ett tag och samtidigt ringde Björn Strid, (barndomskompis och sångare i Soilwork) från USA och han fick också en pratstund med henne. Mona är grym! Konstigt nog så hade hon ena armen i en mitella och jag som var lite runt under fötterna kramade henne så hon fick ont och bad mig sluta. För övrigt var det underligt att hon inte hade någon säposnubbe med sig. Efter ett par minuter senare gick Mastodon upp på scen och öppnade med låten Oblivion från nya plattan. Just det ögonblicket var nog ett av de bästa under 2009! 

3. Mäsk med Mastodon? 

På samma festival festade jag med galenpannorna i Mastodon, många sjuka konversationer blev det och en trevlig bild med Troy Sanders – mästaren på fula miner!  För övrigt så är ”Crack the skye” årets platta 2009! 

Jens Broman, 33 år, sångare i Darkane, Construcdead och The Defaced. Exilskåning i Stockholm sedan 6 år, sedan 2 månader öbo. Gillar antikviteter och historia. När en dröm om att starta en antikvitetsbutik. Då jävlar skall det rökas pipa och bäras blazer med läderlappar på armbågarna!