Jag skrev igår om vikten av att tro på att dina mål och drömmar är möjliga att uppnå, men om man tvivlar vad kan man göra då? Jag har några tips att bjuda på.

1. Lyssna på andra som redan gjort det du vill göra.

Världen är full av människor som redan gjort det du vill göra och liknande grejer. Lär av dem! (Om det du vill göra är något ingen nånsin gjort förut finns det andra som också gjort något ingen nånsin gjort förut.)

När jag först fick idén att det kanske kanske skulle gå för mig att jobba som frilansjournalist mailade jag tre av mina favvojournalister och bad om deras bästa tips och råd. Alla svarade inte men de svar jag fick var fantastiskt värdefulla och gjorde att yrket kändes mer verkligen.

Något år senare ramlade jag över Camilla Björkmans blogg Frilansskolan. Jag lusläste bloggen och kontaktade sedan Camilla och frågade om jag fick bjuda henne på fika och fråga ut henne om frilansyrket. Det fick jag gärna. Den fikastunden fick mig att återigen inse att frilansande inte är någon omöjlig dröm utan ett helt realistiskt yrke. Ett år senare hade jag publicerats i över 10 tidningar – och blivit omnämnd i Camillas bok om frilansande:

2. Påminn dig om allt du redan åstadkommit! 

Du har redan lyckats med massor av utmanande saker i ditt liv och varje gång du gör det stärker du tilliten till din förmåga att hantera utmaningar, återhämta dig från jobbiga perioder och skapa saker. Se till att ofta titta bakåt och påminna dig själv om din fantastiska förmåga. Om du redan klarat allt detta, vad mer är möjligt? Du hittar ett tidigare blogginlägg om detta här.

3. Se processen istället för resultatet!

När man tittar på andra människors resultat, eller sin egen dröm, ser man ofta bara det färdiga resultatet utan att ha en aning om vägen dit. Klart att man blir rädd för att gå vilse då! Fundera därför mer på vägen än på målet! Att ha en vältränad kropp eller skriva en bästsäljare kan verka omöjligt, men första steget är att gå en gång till gymmet och skriva en mening. Och det kan du ju göra! Sedan går du till gymmet en gång till eller skriver en mening till. Osv osv osv. Ett litet steg i taget. Vet du inte vad du ska göra är första steget att ta reda på det.

Vid coaching och förändringsarbete pratas det mycket om motivation. För att någon förändring ska ske krävs att viljan att skapa förändringen är större än viljan att låta bli. Men det räcker inte med att vilja. En annan lika viktig komponent är tron på att det går. Ingen kommer göra den stora ansträngning som krävs för att ta körkort, börja löpträna, plugga, gå på dejt eller vad det nu är, så länge hen är fullt övertygad om att det kommer skita sig.

Du behöver en stark tro på att det är möjligt för att din motivation ska kunna ge dig kraft. Och jag har upptäckt att det ofta är den svåraste biten. Jag har på många områden i livet ägnat mycket mycket tid, kraft och vånda åt att tvivla på om det jag vill ha eller göra är möjligt. Men när jag insett att det är det – då har det varit relativt enkelt att göra det!

Att skriva den här bloggen varje dag är till exempel betydligt lättare än det var för mig att inse att jag skulle kunna ha en egen Wellnessblogg på Aftonbladet.

När du väl fattat att det går – då är det ju bara att köra! Visst kommer det vara kämpigt emellanåt men när du vet att ditt mål är möjligt att uppnå gör det inte så mycket för då vet du också att det kommer vara värt det!

Ett av mina favoritexperiment handlar om en gädda. I ett akvarium hos ett gäng forskare simmar gäddan runt och har det bra. Akvariet fylls regelbundet på med småfiskar som gäddan med glädje mumsar i sig. Tills en dag, när forskarna istället lägger småfiskana i en mindre glasskål som förs ned i akvariet. Gäddan kan se småfiskarna men inte glasskålen runt dem. Det blir därför en chockartad upplevelse att försöka äta. Istället för att bli mätt får gäddan en rejäl smäll på nosen.

Märkligt. Det har aldrig hänt förut.

Gäddan provar igen. Samma sak händer. Ingen mat, bara smärta. Gång på gång slår gäddan nosen i glasskålen och inser till slut att det här går ju inte. Så gäddan anpassar sig till de nya omständigheterna och slutar försöka. Det gör ju ändå bara ont!

När gäddan, nu på svältgränsen, slutat försöka häller forskarna ut småfiskarna i akvariet igen. Vad tror du gäddan gör då?

Ingenting.

Experimentet slutar med att gäddan lägger sig på botten av akvariet och svälter ihjäl – med alla småfiskar simmande runt omkring sig!

Detta kallas för inlärd hjälplöshet. Det är en psykologisk skyddsmekanism som skyddar oss från att fortsätta göra saker som inte funkar.

På sistone har jag försatt mig i lite olika situationer jag aldrig befunnit mig i tidigare. Det har varit ganska omtumlande. Jag har inte haft koll på läget, vetat vad jag kunnat förvänta mig eller haft några tidigare erfarenheter att förhålla mig till. Det har varit spännande och gett mig massor av insikter och samtidigt gjort mig både rädd och osäker.

Först tyckte jag mest att det var väldigt jobbigt, var anklagande mot mig själv och ville backa. Sedan insåg jag att det var helt självklart att det kändes som det gjorde eftersom jag faktiskt aldrig befunnit mig i situationen tidigare. Med tanke på det var det är väldigt positivt att jag ändå var där! Alternativet är ju att bara befinna mig i situationer jag redan behärskar, och bortsett från att det skulle göra mig fruktansvärt uttråkad skulle det bli helt omöjligt att utvecklas och lära mig nya saker.

Plötsligt började jag få upp ögonen för andra nykomlingar som känner sig lika förvirrade som jag – och kom att tänka på att väldigt många filmer handlar om det. En huvudperson stoppas in i en helt ny miljö, gör så gott hen kan, går på några nitar och lyckas till slut (vanligtvis med hjälp av en klok mentor). Visst låter det bekant? Matrix, Rocky, Star Wars, Djävulen bär Prada, Avatar, Sagan om ringen…

Det är ju så livet ser ut! Vi testar nya saker, misslyckas lite och lär på vägen. Och om vi vågar misslyckas riktigt ofta kan vi bli ordentligt skickliga!

Vad testar du idag som du aldrig gjort förut?

Så gott som varje gång jag berättar för någon att jag varit på gymmet eller ska gå dit får jag responsen ”Å vad duktig du är!”

Det gör mig fundersam. Är det verkligen ”duktigt” att gå och träna? Jag gör det definitivt inte för att vara duktig utan för att det är helt nödvändigt för att jag ska må bra och hålla mig frisk. Ungefär som att borsta tänderna eller äta frukost. Dessutom är det ju kul att träna!!

Hur tänker ni om detta och vad säger ni och era vänner till varandra när ni tränat?

När någon i din närhet har, är eller upplever något som du också längtar efter, vad känner du då?

Uppstår en stickande känsla i magen av att världen är orättvis? Kommer den där uppgivenheten som påminner dig om att du inte skulle klara det?

Eller tänker du ”wow, det är möjligt!!”, ger personen en high five och frågar hur hen gjort för att kunna inspireras till dina egna storverk?

Med andra ord, tolkar du andras framgång som ett tecken på att det är möjligt för dig med eller som ett tecken på att det är omöjligt för dig?

En kompis till mig har precis startat en tidning tillsammans med andra eldsjälar. Ett utmärkt tillfälle att välja mellan inspiration och avundsjuka. 

Efter att ha pluggat neurovetenskap i tre år börjar man se världen med nya ögon. En helt vardaglig sak som jag numera stör mig oerhört på är budskap och skyltar som talar om för mig vad jag inte ska göra. Hjärnan är nämligen väldigt dålig på att förstå ”inte”. Det blir som att först rita något och sedan sudda ut det, vilket skapar extrajobb och förvirring för hjärnan.

Jämför dessa två exempel! När jag läser ”Kemikalier i avloppet” skapas en inre bild av hur jag häller kemikalier i avloppet. Därefter kommer tillägget ”Nej tack!” så att jag för min inre syn behöver plocka upp kemikalierna ur avloppet igen. Lite dubbelarbete alltså, och när jag väl står där med min målarburk är det svårare att komma ihåg om jag fick slänga färgen i avloppet eller inte eftersom jag har dubbla bilder i huvudet.

Även om jag skulle komma ihåg att inte slänga färg i avloppet så framgår det inte vad jag ska göra istället. Det blir som att fråga efter vägen till tågstationen och få svaret ”du ska inte gå åt det där hållet”. Nähä, men vad ska jag göra då??

Jämför med uppmaningen på bilden till höger. ”Kom ihåg att ladda ner vår app!” Tydligt och enkelt, omöjligt att missförstå, och din inre bild föreställer hur du laddar ner appen!

Använd detta när du skapar nya vanor för dig själv. ”Ät inte godis” ger dig en inre bild av godisätande medan ”ät nyttigt” skapar en bild som du förmodligen är mer intresserad av att påminna dig om.

”Klaga inte på småsaker” påminner mig om att det finns småsaker man kan klaga på medan motsatsen ”var tacksam” påminner mig om att det finns saker att vara tacksam för.

Tänker du ”glöm inte nycklarna” får du en inre bild av att vara utlåst medan ”kom ihåg nycklarna” ger dig bilden av att låsa dörren och lägga dem i fickan, vilket är precis vad du vill göra.

Kom ihåg det! 😉

Du känner till motivationsstrategin med morot och piska, eller hur? Man belönar det beteende man vill ha mer av och bestraffar det man vill ha mindre av. Lätt som en plätt. Enda problemet är att det inte funkar, i alla fall inte som livet ser ut för de flesta idag, och särskilt inte på jobbet.

Om du arbetar med att stapla kartonger eller gräva en grop kan extra belöning i form av pengar eller bonusar funka för att öka din motivation och produktivitet men motivationsforskningen visar tydligt att för uppgifter som kräver intellektuell eller kreativ kapacitet är det en riktigt dålig idé att locka med mer pengar eftersom det får dig att prestera sämre!! Stora bonusar leder till ännu sämre resultat än små.

Trots detta fortsätter företag ge bonusar till chefer och locka anställda med mera pengar i hopp om att skapa bättre resultat och gladare medarbetare. Dan Pink, som sammanfattat de senaste decenniernas motivationsforskning i sin bok ”Drivkraft – den överraskande sanningen om vad som motiverar oss”, uttrycker det så här:

Men varför funkar det inte då? För att de flesta typer av moderna arbeten kräver kreativitet, flexibilitet och förmåga till nytänkande. En belöning skapar en sorts tunnelseende som hindrar dig från att upptäcka nya lösningar eftersom du bara tittar åt ett håll – mot belöningen. Det begränsar ditt fokus och därmed din möjlighet att tänka kreativt och i nya banor, och resultatet blir att du presterar sämre.

Men hur ska vi göra istället då? Bonusar kan fungera men måste i så fall komma som en trevlig överraskning efteråt men inte vara ett lockbete i förväg. Så kallade osjälviska bonusar där anställda får ge bort pengarna till välgörande ändamål eller spendera dem på varandra har också visat sig skapa både välbefinnande och ökad effektivitet.

Daniel Pink berättar mer i sitt briljanta TED-talk som du kan se här: