Jag spontantvättade häromdagen. Sprang ner till tvättstugan som var tom, och dubbelkollade att ingen hade bokat så jag kunde passa på. Det var lugnt. Trodde jag. När jag kom tillbaka för att lägga allt i tumlaren låg det en lapp på bänken.

Trots allt prat om arga lappar i tvättstugan var det här en helt vänlig lapp. ”Hej, har du kollat fel på datumet? Jag har tvättid nu men om du bara har två maskiner är det okej” och signerat med ett namn.

Wow, tänkte jag, vad fint! Att min granne valde att anta att jag hade råkat göra ett misstag (vilket stämde, jag hade kollat fel på datumet) istället för att skälla ut mig, och var helt okej med att jag använde ett par maskiner på hans bokade tid.

”Jaa ooops, det hade jag visst, jag tittade på fel vecka i kalendern, sorry” skrev jag tillbaka och la till ”jag tumlar lite snabbt bara om det är okej, sen är jag ur vägen.”

När jag kom ner i tvättstugan för tredje gången och hämtade min färdiga tvätt hade han skrivit ”Absolut” på lappen. Och jag blev så glad. Vi träffades inte ens men löste ett problem tillsammans genom vänlighet och välvillighet.

Han hade lika gärna kunnat skriva en ilsken lapp och slänga mina kläder på golvet, men han hade förstått något viktigt, nämligen att irriterande människor väldigt sällan är irriterande eller gör fel med avsikt.

De har antingen gjort ett helt mänskligt misstag, eller så är de inte medvetna om att de sitter och prasslar på bion eller att du också stod i kön de trängde sig i.

Behovet av att vara omtyckt är något som ofta kommer upp när jag coachar mina klienter. Och det är inte så konstigt eftersom det bygger på ett djupt mänskligt och grundläggande behov av kontakt med andra människor och av att känna sig sedd, uppskattad och värdefull.

Problemet är att det är väldigt svårt att uppleva den här kontakten med precis alla, och naturligtvis blir det problematiskt när vi längtar efter något som är så gott som omöjligt. Lyckligtvis finns det alternativ till frågan ”tycker de om mig?”

1. Tycker jag om alla? 

Förmodligen gör du inte det. Det är väldigt svårt att tycka precis lika mycket om alla människor. Märkligt nog är det betydligt mindre dramatiskt att du inte tycker om någon än att någon inte tycker om dig, eller hur? Men egentligen är det ju precis samma sak, bortsett från att du råkar stå på olika sidor om ”tyckandet”. Och i ärlighetens namn, är det inte lite mycket begärt att alla ska tycka om dig när du inte tycker om alla? Kan det få vara okej att det är så?

2. Tycker jag om mig?

Ofta grundar sig behovet av att bli omtyckt, och en längtan efter andra människors bekräftelse, på att man känner sig otillräcklig utan den bekräftelsen. När man känner sig tillräcklig och värdefull utan den bekräftelsen kommer den inte längre vara nödvändig. Fokusera därför mer på att du ska tycka om dig  än på att andra ska göra det. Att söka bekräftelse utifrån är som att försöka fylla en hink med hål i botten, det kommer inte spela någon roll hur mycket bekräftelse du får för du kommer ändå tvivla och ständigt vilja ha mer.  Att tycka om dig själv är som att laga hålet i hinken och fylla den själv. Att lära sig självmedkänsla är ett väldigt bra sätt att bli vän med sig själv.

Här sitter jag och duger.

Jag hittade detta i affären och kom att tänka på en studie som visade att choklad och andra sötsaker förvisso har en positiv effekt på humöret, men en väldigt liten sådan.

I studien fick försökspersoner som genom filmklipp försatts i ett negativt känslotillstånd äta en bit choklad, och sedan mättes deras välbefinnande igen. Det visade sig att choklad kan dämpa negativa känslor och höja välbefinnandet men att effekten bara håller i sig i tre minuter – och bara om man tycker att chokladen är god.

Choklad är en med andra ord en extremt kortsiktig lyckohöjare.

Spana in Ron Gutmans TED-talk om hur, när och varför vi ler och varför det är så bra för oss. Han kallar leenden för en superkraft och berättar om forskning som visar bland annat att leenden kan påverka hur framgångsrika vi blir, hur vi uppfattas, vad vi upplever och till och med hur länge vi lever!

Han nämner också en svensk studie från Uppsala Universitet som visar att det är svårt att se sur ut när man ser någon annan le eftersom leenden är evolutionärt och universellt smittsamma. 🙂

Hur många kan vi smitta idag?

De flesta av oss är betydligt bättre på att påminna oss om allting som går fel än det som går bra. Det får såklart konsekvenser för hur vi uppfattar oss själva och livet. Om vi tänkte på våra framgångar lika mycket som våra motgångar skulle det bli betydligt bättre balans och vi skulle må bättre.

Så fira mer, säger jag! Stort, smått och allt däremellan!

Här är tre firartips:

• Det du firar behöver inte vara relevant för någon annan än dig själv. Ofta är jag mest nöjd med och stolt över helt andra saker än det som andra ser och blir imponerade av.

• Koppla ihop helt vardagliga saker med ditt firande. På bilden ovan firar jag ett lyckat lunchmöte med en kopp champagne-te och en tumme upp, och häromdagen köpte jag en fin tvål för att uppmäksamma en sak som gått bra. Jag hade förmodligen druckit te och köpt tvål även om jag inte haft något att fira – firandet ligger i att  rikta din uppmärksamhet mot det som är bra.

• Att ha människor i ditt liv som du kan dela dina framgångar med är helt fantastiskt! Fråga dina vänner om vad som går bra i deras liv och gläds med dem och låt dem göra detsamma för dig.

Vad vill du fira idag? 

Nu finns ett nytt nummer av Wellness ute och som vanligt innehåller tidningen lite härlig lyckoforskning! Den här gången har jag skrivit en artikel om hur du kan tjuvstarta vårkänslorna med hjälp av lyckostrategier, och en om hur du får ordning på dejtnerverna. Spana in!

På fredag är det Alla Hjärtans Dag så med start i morgon blir det en veckas dejtingtema här på bloggen! 

Jag ser verkligen fram emot detta eftersom det är mitt absoluta favoritämne och det roligaste jag vet att hjälpa människor med!

I samband med att jag påbörjade min coachutbildning bestämde jag mig för att en gång för alla förstå mig på det här med killar, attraktion och dejting, eftersom jag verkligen inte gjorde det då. Resultatet blev att jag under mina tre år på högskolan hade tanken ”hur kan man tillämpa detta på sitt kärleksliv?” i bakhuvudet under varje kurs, föreläsning och seminarium, oavsett om det handlade om positiv psykologi, hjärnans funktioner eller coaching. Samtidigt fylldes min bokhylla med all litteratur jag kunde hitta om attraktion, dejting och relationer och jag gick på kurser, hängde på nätforum, lyssnade på webinarier, coacher och experter.

Från början gjorde jag detta enbart för att få ordning på min egen situation men med tiden upptäckte jag att jag var långt ifrån ensam om att känna mig förvirrad kring det här, och att mina kunskaper och erfarenheter väldigt effektivt kunde hjälpa andra.

Idag coachar jag singlar som tröttnat på att vara missnöjda med sitt kärleksliv, skriver artiklar om dejtande och skriver på en bok om hur du kan använda positiv psykologi för att skapa ett kärleksliv du är nöjd med.

Tvärtemot vad många tror är ett kul, skönt, härligt, utvecklande och fungerande kärleksliv nämligen inte är något magiskt som bara vissa råkar ut för utan ett livsområde som går att förbättra precis som alla andra. Och under den kommande veckan bloggar jag om hur du gör det.

Läs, gilla, dela och sprid till alla du känner som skulle ha nytta av att läsa!

Jag förstår att man kan tycka att det låter klyschigt och överhurtigt att prata om att uppskatta de små sakerna i livet som jag gjorde igår, särskilt om man är ovan vid att tänka på det sättet.

Men personerna som tycker så har paradoxalt nog sällan något emot att klaga på de små sakerna i livet…

Det enda jag kan säga är att skillnaden mellan att störa sig på några små saker varje dag och att vara tacksam för några små saker varje dag är enorm. Prova!

Jag säger ofta att små små saker kan göra stor stor skillnad och en liten vardags-tweak som jag gjort är att ändra min inställning till tunnelbanan. Förr blev jag precis som många andra lite arg och besviken varje gång det var många minuter kvar tills mitt tåg kom, och tänkte bara ”jaha” när den kom direkt.

Nu har jag börjat att göra tvärtom. När tunnelbanan är sen tänker jag ”jaha” (för den kommer ju inte snabbare av att jag blir sur, det gör bara min dag lite sämre) och när den kommer direkt tänker jag ”tjohooo, vad naaaaajs”, för det är det ju!

Vilka vardagssaker och självklarheter uppskattar du lite extra idag?