Har du surdegar som ligger och puttrar i din vardag? Saker som vet att du borde, och egentligen också vill, få gjorda men som bara inte blir av?

Ju längre du skjuter upp det, desto jobbigare kommer det kännas att ta itu med det. Den samlade ”åh nej, inte det där”-känslan av alla gånger du stört dig på att du ännu inte gjort det kommer få det att kännas oöverstigligt även om det är en liten grej.

I själva verket är det jobbigare att inte göra det än att göra det. Du vet ju det. Det tar 5 minuter att fixa ett handfat med trög avrinning, men kan ta månader av irritation innan man tar itu med de där fem minuterna.

Även saker som tar längre tid börjar alltid med fem minuter. Vilket jag ofta dra nytta av. Jag ställer en timer på 5 min och går all in på surdegen tills timern ringer. Då kan jag välja om jag vill fortsätta eller avbryta. Jag blev helt chockad första gången jag gjorde detta. Fem minuter blev två timmar och jag gjorde långt mer än jag räknat med bara för att det, till min stora förvåning, kändes kul när jag väl satt igång.

Andra gånger har jag blivit lika förvånad över hur otroligt mycket man kan hinna göra på fem minuter. Diska, träna, skriva, ringa, sortera, tacka, slänga, meditera, vila, säga, dansa.

Känslan efteråt, när man tagit itu med någon man stört sig på länge, är också helt fantastisk! Och den känslan kan vara så nära som 5 minuter bort! Testa!

Jag spontantvättade häromdagen. Sprang ner till tvättstugan som var tom, och dubbelkollade att ingen hade bokat så jag kunde passa på. Det var lugnt. Trodde jag. När jag kom tillbaka för att lägga allt i tumlaren låg det en lapp på bänken.

Trots allt prat om arga lappar i tvättstugan var det här en helt vänlig lapp. ”Hej, har du kollat fel på datumet? Jag har tvättid nu men om du bara har två maskiner är det okej” och signerat med ett namn.

Wow, tänkte jag, vad fint! Att min granne valde att anta att jag hade råkat göra ett misstag (vilket stämde, jag hade kollat fel på datumet) istället för att skälla ut mig, och var helt okej med att jag använde ett par maskiner på hans bokade tid.

”Jaa ooops, det hade jag visst, jag tittade på fel vecka i kalendern, sorry” skrev jag tillbaka och la till ”jag tumlar lite snabbt bara om det är okej, sen är jag ur vägen.”

När jag kom ner i tvättstugan för tredje gången och hämtade min färdiga tvätt hade han skrivit ”Absolut” på lappen. Och jag blev så glad. Vi träffades inte ens men löste ett problem tillsammans genom vänlighet och välvillighet.

Han hade lika gärna kunnat skriva en ilsken lapp och slänga mina kläder på golvet, men han hade förstått något viktigt, nämligen att irriterande människor väldigt sällan är irriterande eller gör fel med avsikt.

De har antingen gjort ett helt mänskligt misstag, eller så är de inte medvetna om att de sitter och prasslar på bion eller att du också stod i kön de trängde sig i.

Det händer ibland att jag får en liten ”reality chock” när jag hör hur andra människor resonerar och deras tankar står i stor kontrast till mitt rätt optimistiska tankesätt.

Nyligen åkte jag taxi med en chaufför som var oerhört pratglad men allt han sa, precis vartenda samtalsämne han tog upp, handlade om hur jobbigt, dumt och hopplöst allting var. Han upplyste mig om att det finns alldeles för många taxibilar i Stockholm så han får för få kunder, att det är skitdumt med rödljus på tomma gator mitt i natten, att Svenska skolsystemet är katastrof och att världen är på vägen mot sin undergång.

När jag hör sånt verkar jag ännu hurtigare än vanligt och ännu mer lösningsfokuserad eftersom kontrasten blir så stor. Jag svarade glatt och vänligt att jag var glad att få åka med honom, om det inte funkar att köra taxi kan man ju alltid göra något annat, att det är fantastiskt att man kan få något så intrikat som infrastruktur att fungera i en stad och att det är toppen att det uppdagas att skolan inte funkar så vi kan göra den bättre.

Hans tankebanor handlade om att se problem, mina om att se lösningar. Och det är till största delen en träningsfråga. Han var superskicklig på att se problem och har förmodligen övat på det varje dag i många år, om än omedvetet. Jag har övat mycket och länge på att se bortom problemet och fundera på hur det skulle kunna vara annorlunda.

Det ena behöver inte ens utesluta det andra utan det är precis tvärtom, de två delarna kompletterar varandra perfekt! Fortsätt gärna att observera saker som inte fungerar och behöver förändras, men släpp inte den tanken förrän du också har tänkt ett varv på hur det skulle kunna fungera bättre eller vara annorlunda! Tänk hela tanken!

Spana in Ron Gutmans TED-talk om hur, när och varför vi ler och varför det är så bra för oss. Han kallar leenden för en superkraft och berättar om forskning som visar bland annat att leenden kan påverka hur framgångsrika vi blir, hur vi uppfattas, vad vi upplever och till och med hur länge vi lever!

Han nämner också en svensk studie från Uppsala Universitet som visar att det är svårt att se sur ut när man ser någon annan le eftersom leenden är evolutionärt och universellt smittsamma. 🙂

Hur många kan vi smitta idag?

De flesta av oss är betydligt bättre på att påminna oss om allting som går fel än det som går bra. Det får såklart konsekvenser för hur vi uppfattar oss själva och livet. Om vi tänkte på våra framgångar lika mycket som våra motgångar skulle det bli betydligt bättre balans och vi skulle må bättre.

Så fira mer, säger jag! Stort, smått och allt däremellan!

Här är tre firartips:

• Det du firar behöver inte vara relevant för någon annan än dig själv. Ofta är jag mest nöjd med och stolt över helt andra saker än det som andra ser och blir imponerade av.

• Koppla ihop helt vardagliga saker med ditt firande. På bilden ovan firar jag ett lyckat lunchmöte med en kopp champagne-te och en tumme upp, och häromdagen köpte jag en fin tvål för att uppmäksamma en sak som gått bra. Jag hade förmodligen druckit te och köpt tvål även om jag inte haft något att fira – firandet ligger i att  rikta din uppmärksamhet mot det som är bra.

• Att ha människor i ditt liv som du kan dela dina framgångar med är helt fantastiskt! Fråga dina vänner om vad som går bra i deras liv och gläds med dem och låt dem göra detsamma för dig.

Vad vill du fira idag? 

Ju mer jag lär mig om lyckoforskning och ju mer välbefinnande jag skapar i mitt liv, desto tydligare blir det att lycka inte är slutmålet utan startpunkten där det roliga börjar.

På en dålig dag har jag knappt lust att gå upp ur sängen, vill bara kolla på tv-serier och äta choklad, grubblar mycket och tappar tron på mig själv.

När jag mår bra däremot är jag full av energi och självförtroende, får massor av bra idéer, är trevlig mot alla jag möter, äter och tränar bra, säger kloka saker och håller hjärnspökena på avstånd.

Att det känns skönt att må bra ser jag som en väldigt trevlig bonus till det faktum att lyckokänslorna boostar min kreativitet, gör mig till en bättre medmänniska, gör det lättare att ta hand om min hälsa, höjer mina förutsättningar för att göra skillnad i världen och hjälper mig att tänka klarare och göra ett bra jobb.

Lyckoforskningen visar att det inte bara är jag som fungerar såhär utan att vi alla gör det. Sambanden är solklara; välbefinnande, lycka och positiva känslor är ett effektivt (och väldigt trevligt) sätt att uppnå andra saker i livet.

Med den insikten blir lyckan ett steg på vägen istället för själva meningen med livet, vilket jag tycker gör den lättare att uppnå eftersom det blir mindre laddat och pressen minskar.

Jag förstår att man kan tycka att det låter klyschigt och överhurtigt att prata om att uppskatta de små sakerna i livet som jag gjorde igår, särskilt om man är ovan vid att tänka på det sättet.

Men personerna som tycker så har paradoxalt nog sällan något emot att klaga på de små sakerna i livet…

Det enda jag kan säga är att skillnaden mellan att störa sig på några små saker varje dag och att vara tacksam för några små saker varje dag är enorm. Prova!

Jag säger ofta att små små saker kan göra stor stor skillnad och en liten vardags-tweak som jag gjort är att ändra min inställning till tunnelbanan. Förr blev jag precis som många andra lite arg och besviken varje gång det var många minuter kvar tills mitt tåg kom, och tänkte bara ”jaha” när den kom direkt.

Nu har jag börjat att göra tvärtom. När tunnelbanan är sen tänker jag ”jaha” (för den kommer ju inte snabbare av att jag blir sur, det gör bara min dag lite sämre) och när den kommer direkt tänker jag ”tjohooo, vad naaaaajs”, för det är det ju!

Vilka vardagssaker och självklarheter uppskattar du lite extra idag?

En ny studie visar på ett tydligt samband mellan en rädsla för lycka/positiva känslor och mental ohälsa tex depression.

Enligt studien finns det många missuppfattningar om lycka som gör att människor tar avstånd från den. Vissa är rädda för att må bra eftersom det väcker en ännu större rädsla för att förlora det som är bra. Andra känner sig inte värda lycka. Du kan läsa mer här.

Vad har du för förhållande till lyckan?
Vågar du vara lycklig?

Häromdagen när jag satt och bloggade fick jag plötsligt en olustig känsla. Jag var precis på väg in i en överdramatisk och djupgående analys över orsaken till känslan när jag insåg att jag inte hade ätit frukost. Jag hade vaknat med en bra bloggidé och gått direkt från sängen till datorn och suttit där och skrivit tills jag blev hungrig. Jag var visst inte olycklig, jag hade bara lågt blodsocker! Så jag åt en frukostsmootihe och mådde genast bättre.

Ibland är det faktiskt så enkelt. Ofta när jag får en dipp går det att koppla direkt till att jag inte tränat på några dagar, att jag är hungig eller att min lägenhet är stökig och gör mig stressad.

Så innan du börjar grubbla loss på mer avancerade orsaker till att du känner dig nere, se över dina grundläggande behov och checka av att du fått tillräckligt med sömn, mat, träning, sällskap och annat du vet att du behöver för att må bra.