Många har frågat hur det går med Leksandsprojektet, så jag tänkte köra en liten uppdatering om arbetets gång. Igår var jag inne på redaktionen (där jag inte sitter till vardags) och blev guidad hur man lägger berättarröst. Min kollega Therese Bosta, som även filmade reportaget, agerade mentor och lärde mig allt om andning för att minska risken för flås i mikrofonen. Det kändes som en expresskurs i meditation.

Planen var att publicera klippet precis innan kvalserien, men nu har de högre makterna bestämt att nästa helg är ett lämpligare datum. Therese har nu på börjat klippningen av första avsnittet, och det tar sin lilla tid. Det var totalt 5 timmars inspelat material! Vi letar musik, skriver manus, komponerar en tidningsartikel, lägger speak. Såhär ser Aftonbladets radiorum ut, för er som är intresserade:

Så håll utkik i både tidning och på webben nästa helg. Antagligen kommer avsnitten fördelas på lördagen respektive söndagen!

Oddset Hockey Games är över för denna gång, och ännu en turnering har i Svenska medier titulerats som ett fiasko. Lagets prestation var skräp, ledarnas initiativ var skräp och publiksiffrorna var skräp. Hela helgen har tydligen varit ett steg bakåt i svensk hockeys utveckling.

Så när ska dessa småturneringar slopas?

Hela Euro Hockey Tour är i min mening en dålig produkt. Det är som ett enda långt förspel till ett VM, och laget är ett hopkok av vad man kan se på Elitseriearenorna till vardags. Dragnamnen är ytterst få, och dessutom är det inte samma spelare som ska bära den blågula tröjan i det ”riktiga” världsmästerskapet. Pär Mårts får alltså prova ut reserver till de NHL-spelare som lagom till kommande VM blivit skadade, bygger hus eller gifter sig.

Aningen meningslöst, kan tyckas.

Nu kanske jag låter aningen negativ, och det är jag också. Jag tycker att man borde slopa allt vad Karjala Tournament, Channel One Cup, Oddset Hockey Games och Kajotbet Hockey Games heter. Att skicka ett tveksamt lag till dessa turneringar och skriva löpsedel efter löpsedel om hur värdelöst Tre Kronor är väcker inte precis ett intresse för det lag som i slutänden kommer till VM.

Summan av kardemumman: kör klubblagshockey från september till april, och sadla sedan om till Tre Kronor-fokus.

Vad tycker ni? Medhåll? Mothugg?

Det är nio matcher kvar i grundserien, och Skellefteå sparkar tränaren Anders Forsberg. Hans signatur har hamnat på ett papper hos ”rivalen” Modo, vilket styrelsen uppenbarligen inte gillar. Hans tre säsonger hos Skellefteå är nu bortspolade.

Kan vi diskutera det här? Forsberg har, precis som många andra, signat med ny klubb innan säsongen är över. Skillnaden är att denna information läckt ut, olyckligt, men såhär är sporten. De mest eftertraktade spelarna och ledarna jagas tidigt – detta kan omöjligt vara en nyhet. Att en tränare som dessutom snubblat på mållinjen de senaste åren känner för att gå vidare är väl inte mer än rätt. Allt har sin tid – men inte såhär.

Jag misstänker att Forsberg redan innan säsongsstarten tänkte som i datorspelet Hugo – sista chansen nu!

Enligt pressmeddelandet på skellefteaaik.se såg styrelsen ingen framtid för Anders Forsberg i föreningen, så vad är då problemet med att han går vidare? De borde snarare ta tillvara på hans kompetens och köra projektet ända in i kaklet. Ett värdigt avslut för en stor trotjänare. Denna gång tror iallafall jag att Skellefteå, med Forsberg i spetsen, hade knipit SM-guldet.

Dessa övergångar händer jämnt och ständigt. När man säger att det är modigt av föreningen att statuera ett exempel tycker jag man är naiv. Hade detta varit en engångsföreteelse – fine. Detta kommer inte förändra något för resterande tränare och spelare som redan innan nyår får anbud från andra klubbar. Inte en chans!

Och styrelsens utlåtande sedan: ”Vi valde då att sjösätta den nya organisationen redan nu för att skapa stabilitet och bästa möjliga förutsättningar inför stundande slutspel.”

Stabilitet? Bästa möjliga förutsättningar? Hmm…

Anders var ärlig mot föreningen och laget, och gjorde helt rätt. Han ska hålla huvudet högt efter detta.

Uppdraget att följa Leksand i 36 timmar fortsätter, och efter en gigantisk frukost har killarna nu haft matchvärmning. Innan pucken släpps i Sunnerbohov ska vi hinna med en powernap, lunch och bussfärd. Plus ekonomisnack med Andreas Appelgren. Ni verkade oroliga (förbannade?) över att detta inte nämndes i förra blogginlägget, men det kommer vara återkommande i videoinslagen på ett eller annat vis.

I morse ringde väckarklockan 04.00, och efter en snabb packning mötte jag upp min eminenta fotograf Therese Bosta på Stockholms Central. Tåget tog oss till Dalarna, och nu, tolv timmar senare, sitter vi i Leksands spelarbuss på väg till Ljungby.

Projektet vi håller på med heter ”36 timmar med Leksand”, och kommer resultera i en tvådelad dokumentär om klubben som toppar Allsvenskan – och går med bestämda kliv mot kvalserien. Än så länge har vi filmat en rundvandring i Tegera Arena, lunchat med Filip Forsberg och åkt buss i fem timmar. Resultatet kommer bli förbaskat bra – håll utkik!

I skrivande stund sitter jag på tåget mellan Malmö och Stockholm, och med fem timmars dötid har varenda tweet granskats hårfint. Under kvällens gång har man bland annat kunna skåda sarkasmens fader, Linus Omark, som sågat Boorkens expertutlåtanden. För er som missade utspelet kommer här en recap:

Marcus Nilson och Martin Lundberg får alltså tre matcher var efter fighten som resulterade i två demolerade ansikten, och det finns väl egentligen inte mycket att säga om domen mer än att den är helt acceptabel. Båda parter såg ut som världskrigssoldater i ansiktet när de lämnade isen, på grund av både klubbor och knytnävar, men tonen var tämligen vänskaplig när de pratade med media efter matchen.

Många vill hävda att ”lite slagsmål tillhör sporten”, men blodvite är ju en annan femma. Speciellt när blodet tämligen forsar… Jag tycker också att man ska få puckla på varandra utan att domarna leker fredsmäklare. Det finns dock gränser. Det handlar ju om mer än herrarna på isen och den publik som är fullt införstådd i spelets melodi. Återigen: det finns barn som kollar. Kan man diskutera datorspels inverkan på barn humör och beteende bör väl en händelse som denna  också klassas som mindre lämplig för unga att skåda…

Tre matcher – fine. Bra jobbat, disciplinnämnden!

För övrigt twittrade jag med HV71:s press- och informationschef Daniel Wengel igår och efterfrågade en kickboxningsduell med Mackan Nilson. Han svarade att han inget kunde lova. Fortsättning följer!

Ikväll släpps pucken i Växjö, och matchen mellan Lakers och ett sargat AIK inleds. Eftersom de båda lagen tampas i ingenmansland, med rädsla för att halka ner under kvalseriestrecket, är matchen otroligt viktig. Visst råder det ett glapp i kontakten till Brynäs (och Frölunda) på slutspelsplats, men allt går att reparera med en seger och/eller lite silvertejp. Eller Voltaren och sprutor…

Växjö kommer med en tung historik i bagaget – en streak bestående av nio förluster. Senast de vann på ordinarie tid var den 9:de december, och sedan dess har man plockat två poäng. Laget de besegrade för 45 dagar sedan var just kvällens motståndarlag – AIK. Då fick Fredrik Norrena hålla nollan, och hans lagkamrater vidrörde aldrig utvisningsbåsets bänk.

Och om vi åker tidsmaskin med AIK skymtar vi månader av skador, och laget har kämpat i konstant uppförsbacke. Senast i högen av bekymmer finns pensioneringen av två rutinerade spelare. Kristian Huselius höll i fem matcher, och förra veckan fick 38-åriga Dick Tärnström tacka för sig. AIK har tappat sin förstaplats i snittåldersligan. De har gått från 28,16 år till 25,28 på bara några veckor. Det är en hel del rutin som flyger ut genom fönstret, och Utan Esa Pirnes hade det liknat ett juniorlag.

Dessutom fick AIK en skada på backen Fredrik Carlsson förra veckan…

Konstaterat inför kvällens match:
effekten av att byta tränare mitt i säsongen är sällan långvarig.

Nu kanske ni tror att jag, liksom 99 procent av Sveriges hockeyintresserade människor, kommer rasa över JVM-lagets tidiga kapning i jakten på Jerringpriset. Absolut icke!

För det är ju så förbannat patetiskt att hockeyentusiaster runt om i landet blir upprörda över att JVM-laget ”bara” slutade på en fjärdeplats när Jerringpriset baseras på folkomröstning.

Man har all rätt att kritisera att Erik Karlsson och Henke Lundqvist inte ens nominerats, men det är befängt att förminska både Lisa Nordén och Sara Algotsson-Ostholt på grund av att man själv inte orkat lyfta luren för Småkronorna. Nordén, som nu kammade hem priset, var solklar vinnare redan från början. Hur kan någon ens påstå annat?

Visst, jag hade också gåshud i tre timmar efter att Mika Zibanejad avgjort finalen för ett år sedan, men det är dags att man ser utanför sin egen sport.

Och om man nu inte tål att en ”frukttjej” står i final mot en ”OS-tvåa” – då är det kanske hög tid att sluta förlita sig på att andra pillar in 099-numret på luren.

JK-dagen, som vanligtvis står för Järnkaminernas festliga firande på en utvald djurgårdsmatch, byter för aftonen betydelse. En läsare påpekade John Klingbergs framfart under kvällens möte mellan Brynäs och Skellefteå, och den tolfte januari 2013 är numer JK-dagen.

Fyra passningspoäng blev det alltså för pågen från Lerum denna afton.

Ikväll får någon annan passa upp honom.

Göteborgshumor riktad direkt till dig, John. Se, vad kvällspresskojig jag blivit på bara någon månad!

* * *

Vad har mer hänt sedan sist? En hel del, givetvis. NHL har dragit igång igen, vilket gör att dygnsrytmen kommer få sig en törn. Hockey är härligt, don’t get me wrong, men det pausas ju aldrig.

Håller man på ett lag är det tämligen lugnt. Då är det match två eller tre gånger i veckan, och man kan parera in dessa mellan jobb, middagar, träning och familj. Ska man däremot följa både Elitserien och Allsvenskan (gärna alla lag) sitter man framför Swehockey på daglig basis. Man är inte kontaktbar mellan 19.00 och 22.00. Natten har varit sportjournalisternas pulssänkare, men nu kan mat-och-sov-klockan skrotas. Hur ska 24/7-personligheter som Mr Madhawk ens överleva när han nu inte ens har en nattetid att slappna av på?

VA?! Jag tänker mest på mina medmänniskors välbefinnande. Typ.

* * *

Nu är NHL-festen alltså slut i Allsvenskan, och jag misstänker att herrarna i kostym inte ångrar att Kopitar, Berglund, Backlund, Ryan, Fowler och hela kompaniet välkomnades in i andraligan. Vilket förbaskat drag det varit! Förutom vresiga utlåtanden från Matt Duchene har månaderna varit smärtfria, och belönas därför med 4,5 av 5 tummar i luften. De där sista 0,5 poängen blir en tribut till Michael Lundin…

* * *

På onsdag ska jag vara med i Sportmagasinet. NEXT!

* * *

Kvällens Elitserieomgång var en riktig Balder-tur, och om det finns någon som lyckades pricka in alla rätt i Powerplayraden måste det ha gett en saftig utdelning. Enligt Svenska Spel var det 28 lyckliga själar som kammade hem stålar, och med tanke på att oddset låg på 37 316 (!!!) borde det finnas några riktiga bjudgalna typer på krogen ikväll.

Notera: bjudgalna, inte med r.

* * *

Idag läste jag att HV 71:s ordförande Hans-Göran Frick tycker det är för billigt att se hockey från TV-soffan, och jag håller med på alla plan. Ämnet har behandlats här i bloggen förut, men inte med en så fantastisk bild som publicerades på DN:s plattform (förlåt för konkurrenspuffning, cheferna).

Är det jag som ser i syne, eller har den inringade mannen grönt hår? Kan det vara så otroligt, eller är det en synvilla? Jag kräver svar! Och om herren nu valt att färga frisyren grön, är det för att stötta laget eller matcha stolarna? Eller båda? Var det för att vara festfin till nyår? Eller en missfärgning kanske?

Så många frågor, så få svar. Om någon vet vem herren är får ni gärna maila mig, så jag kan kontakta honom!