Jag gillar verkligen pop up-restaurangstrenden som råder nu. Att gå på en pop up är ett supertrevligt alternativ till vanliga restaurangbesök och leder inte sällan till kul möten med nya människor och, inte minst, en fantastiskt matupplevelse.

I lördags tog en av mina favoritfoodies här i stan, The Bread Exchange-Malin med mig till Lode & Stijn. En pop up skapad av just Lode och Stijn, två unga kockar med stora ambitioner. Det var så himla trevligt, och riktigt, riktigt gott. Sex rätter, bland annat de här.

Toast med lammtartar och torkad äggula. Asså. Dog lite här.

Friterad potatis med creme fraiche och råg. Helt bisarrt gott.

Hälleflundra med grisnacke och vild broccoli. Fint som snus.

Lode & Stijn kommer fortsätta att hålla i middagar två gånger i månaden åtminstone fram till sommaren, så det är nog inte alls omöjligt att pricka in ett besök och få biljetter. Håll koll på deras Facebookssida. Tanken är att de så småningom ska starta sin alldeles egna restaurang.

By the way. En annan av gästerna i lördags var Per Meurling från den helt fantastiska sidan Berlin Food Stories.  Ni som är på väg till Berlin och vill få koll på var de bästa restaurangerna finns, kolla in hans superlista här. Den är guld.

När det har regnat i nästan tre veckor i sträck och när man precis har genomlevt ett två timmar långt bankmöte (där man förstått cirka 60 procent av allt som sagts, apropå mitt inlägg om språkfrustration. Tack förresten för alla hejarop och alla liknande berättelser ni bjudit på i kommentarerna här och på Facebook!) – då är en  lunch på Lavanderia Vecchia  i Neukölln inte alls dumt. Snacka om humörförbättrare!

Tre enkla, med goda, rätter för bara 10 euro. I deras fina miljö dessutom. Med tvättlinorna och den lilla fontänen i mitten av lokalen. Det här stället är helt enkelt ett riktigt bra tips för alla er som behöver sätta guldkant på vardagen.

Förresten – apropå språkfrustrationsinlägget igen. Ni som missat min och Kristinas podcast om vår relation till tyskan: Lyssna på den här , eller sök på Berlinpodden och Tyskpodden på Itunes eller i er podcastapp.

Alldeles innan jul kom jag äntligen iväg till ett ställe jag har hört massor om och länge velat besöka. Till Don Xuan Center, ett gigantiskt vietnamesiskt köpcentrum i Lichtenberg, strax utanför Friedrichshain. Här finns restauranger, nagelsalonger och nagelteknikaffärer, frisörer, teknik- och allehanda prylbutiker.

Föreställ er lysrör i taket, betonggolv och plast, plast, plast så långt ögat kan nå. På Don Xuan hittar man shopping när den som är som mest deprimerande, kan man säga. Men, den som har tid att gräva kan ändå fynda här – jag hittade en himla snygg halsduk till grossistpris till exempel (som jag sedan sett i flera chicka butiker för det tredubbla priset, ha!).

Fast mestadels är pryl och klädshoppingen på Don Xuan Center verkligen inget att ha. Visst är det rätt kul att  gå runt och pilla på allt, men ändå – det var svårt att inte få herregud-världen-kommer-verkligen-att-gå-under-när -det produceras-så-här-mycket-giftigt-plastskräp-ångest.

Men så var det inte för att shoppa grejer jag hade kommit dit heller. Det var maten som lockade. MATEN!

Gillar du asiatisk mat är Don Xuan nämligen ett toppenställe. Restaurangerna där serverar riktigt autentisk vietnamesisk mat, superfräsch och supergod, och det finns flera härliga matbutiker med massor av asiatiska livsmedel som är svåra att hitta på andra ställen. Så himla roligt! Tyvärr var det förbjudet att fota i matbutikerna, men tänk er drivor av färska grönsaker och hyllmeter med teer, nudlar, sojor och andra spännande såser.

Åka dit: M8 går hela vägen fram i princip, resan tar dryga 20 minuter från Alexanderplatz (kolla anslutningar och sånt på bvg.de, gå av vid Bernhard-Bästlein-Str). Stängt på tisdagar!

Och så ett meddelande till allmänheten: I morgon, onsdag, är det sista chansen att vara med i Aftonbladet Resas stora omröstning Favoritresan 2015. Vart vill du åka under 2015? Rösta och ha chans att vinna en resa värd 10 000 kronor. Det är kul och går fort, lovar! Slut på meddelande.

Det händer inte ofta att jag tar en dag ledigt för att gå i butiker (jag har faktiskt aldrig shoppat så lite som sedan jag flyttade hit till Berlin, någon annan här som känner igen sig i det och funderat på vad det beror på?) men i går gjorde jag precis det. Jag och min mamma, som är här på besök, åkte till Hackescher Markt där det ligger massor av affärer – både större kedjor och småbutiker.

Det var regnigt och ruggigt men ändå så himla roligt att bara gå runt och titta, prova något när andan föll på. Lyxigt för mig som oftast behöver fler veckor på mig för att få iväg en beställning på nätet, eftersom jag bara hinner kolla några minuter i taget. Att gå runt på stan har känts som en alldeles för tidsslukande aktivitet för att få plats i det här småbarnslivet.

Hur som helst, Hackescher Markt är ett himla roligt shoppingområde. Ungefär tusen gånger mer inspirerande är supertrista Kürfurstendamm, där det nästan bara finns megastora kedjor. Allra bäst är det längs med Neue och Alte Schönhauser Strasse och Münzstrasse.

Fast höjdpunkten var nog ändå när jag fick äta mina älsklings, älsklings, älsklingsvårrullar. De finns på klassikerrestaurangen Moniseur Voung, en vietnames på Alte Schönhauser Strasse som är lika full med folk nu som när vi flyttade hit för sex år sedan. En gång när min bror och hans tjej skulle hälsa på oss tog de en taxi raka vägen till restaurangen från flygplatsen för att de hade längtat så mycket efter de där vårrullarna – så goda är de. Missa inte om ni är krokarna!

Jag har gått runt i flera dagar och funderat över hur jag ska summera det här året. Det har inte varit lätt, måste jag säga. 2014 har varit ett bra år, men det kommer knappast att gå till historien som ett av mina mest händelserika. Nåväl, må så vara. Livet har puttrat på, jag har jobbat med lagom utmanande grejer och barnen har mått bra och blivit större – vilket förstås gjort vår pussliga pilot-frilansar-vardag här lite, lite enklare. Och Berlin har varit toppen, som vanligt.

Men, med det inte sagt att det inte hänt någonting. Även i de puttrigaste kastrullerna finns det bubblor! Här kommer min årssummering.

Nyheter i mitt Berlinliv
Åter började med en ganska stor förändring för mig. I februari sa jag upp mitt älskade frilanskontor. Det var med tungt hjärta, men eftersom det var jag som skötte hela ruljansen av stället blev det en sak för mycket att hålla reda på. Att vara halvtidsensam småbarnsmorsa med eget företag räcker för att få dagarna att gå, om man säger så. Dessutom var jag där för lite. Jag letade ett tag efter ett annat härligt kreativt ställe att sitta på, men gav upp när jag insåg att jag flänger runt för mycket för att det ska löna sig med en kontorsplats.

Berlinpodden kom till! Gjord tillsammans med min Berlinbiten-partner-in-crime Kristina. Har ni missat att lyssna? Gå hit ögonabums.

Jag började jobba med det här geniet i ett projekt som ger mig fjärilar i magen bara jag tänker på det. Häng kvar här på bloggen så kommer ni att få veta vad det handlar om.

Bästa Berlin-ögonblicket
När jag cyklade längst med Lichtgrenze under murjubileet, bara någon halvtimme innan ballongerna skulle släppas upp i luften. Ljuset från ballongerna, stämningen – det var verkligen magiskt. Här är mitt inlägg om kvällen.

Största Berlinöverraskningen
Att den nya flygplatsen inte öppnat i år heller. Skoja! Tror att varenda berlinare skulle tycka att det vore en betydligt större överraskning om den hade öppnat i år (eller någonsin blir färdig. Fast nu är det sagt att den ska vara klar om tre år. Vi får väl se hur det blir med den saken). Däremot var det en stor överraskning att den stora modemässan Bread & Butter gått i graven.

Bästa Berlindejten
När jag tog en dag ledigt med R, åt frukost vid vattnet och cyklade runt i Kreuzberg resten av dagen. Att bara hänga runt och upptäcka staden vi bor i var definitivt något vi borde göra oftare.

Årets restaurangfavorit
Det får nog bli den här pärlan, som jag typ varit sist i hela stan på att upptäcka. Åh, nu blev jag sugen på vietnamesiskt. Perfekt efter all julmat.

Årets nakenchock
Nyöppnade spastället Vabali. Så stort, så flott,så många pooler, så många rumpor, snoppar, snippor och tuttar. Till och i poolerna, badkläder är strängt förbjudet där. Ett riktigt nudistparadis – utan att vara ett uttalat sådant. Här berättar jag mer om upplevelsen.

Årets Berlinvardagsgrej
Att cykla upp till Prenzlauer Berg. Lätt uppförsbacke hela vägen, nästan 40 minuters cykelväg dit jag ska. Jobbigt och på gränsen till för svettigt om man ska kunna vara representabel när man kommit fram, men grym vardagsträning.

Årets Johannas Berlin-inlägg
Men det måste ju bli det om bajset, va? Framför allt på Facebook rasade diskussionerna. Bajs engagerar, helt klart.

Viktigaste Berlinhändelsen
Kanske att Klas Wowereit har slutat? Vår före detta borgmästare, Berlin är fattigt men sexigt-killen. En era är över. Eller, vad tycker ni? Jag har säkert glömt något enormt superviktigt nu.

Viktigaste insikten
Att jag vill bo kvar här ett tag till. Jag har funderat mycket på det under 2014, var vi egentligen ska bo, vilka våra barn ska bli, vilken nationalitet de ska känna tillhörighet till, vad vi väljer bort genom att bo kvar, vad vi skulle välja bort genom att flytta härifrån. I vanlig ordning kom jag fram till att livet i Berlin är för bra för att byta bort.

Tack alla ni som läser och kommenterar och engagerar er! Att blogga (och podda) är det roligaste jag vet, mycket tack vare er <3

Så var vi där igen. Nyårstider. Årets bästa och festligaste planer ska smidas för årets bästa och festligaste kväll. Tänkte ni fira i Berlin? Bra! Berlin är en grym nyårsstad, såklart. Kanske en av de bästa till och med. Men staden är stor och det gäller att ha en bra plan. Som gjorts i förväg – inte på planet på väg hit.

Såhär skulle jag tänka om jag var på väg hit över nyår.

Maten
Vi är ute efter nyårsstämning här, n’est-ce pas? För mig betyder det avslappnat och vintermysigt med en touch av flärd. Fyrarätters och hummer är inget måste, hellre en skön stämning. Jag skulle satsa på att äta middag på någon av följande restosar:

Les Valseuses. Ett sånt där ställe som bara känns så himla trevligt! En bra start på kvällen, helt enkelt.

Schneeweiss. Snygg och matmässigt säker alprestaurang här i Friedrichshain. Nära till massor av klubbar i Friedrichshain efter middagen.

Feliu, urmysig spanjor som serverar mat med en lyxig touch. Fast prisvärd som sjutton.

Neni. Utsikten! Hipsterklientelet! Och så kan ni knalla över till übersnygga Monkey Bar på samma våning efter middagen.

Kardas Mine Balikci Ergün. Turkiskt fiskkalas på en av Berlins knasigaste, och charmigaste, restauranger.  Roligt!

The Grand. För er som vill lyxa till det lite (och äter kött). Vita dukar, snygg bar bredvid och klubb i källaren.

Tolvslaget
Ni är ju ändå i Berlin och visst vill ni väl ha en nedräkning på Brandenburger Tor med er hem? Det är ju en klassiker! När klockorna väl slagit, pussandet är färdigt och ni lyckats ta er ut från massorna (och kaaaanske lyckats haffa en taxi, men högst otroligt), är det hög tid att börja DANSA.

Partys
Monster Ronson’s Ichiban Kareoke. Vem, VEM, vill inte sjunga kareoke på nyår? Alla vill väl det? Väl? Och ingen fara, Berlinpubliken är känd för att vara väldigt kareokevänlig (aka förlåtande).

Clärchens Ballhaus. Knäppt och galet bara. Discokula i taket och så megafestligt på alla sätt och vis.

Zur Wilden Renate  Kul och knasig klubb i Friedrichshain. Sehr Berlin.

Sedan finns det ju såklart cirka en miljard andra klubbar i stan som ordnar nyårsextravaganza. Här har ni en sida som listar några av dem.

Men hörni, vad ni än gör – boka bord och köp biljetter NU. Platserna kommer fort att ta slut. Och en sak till: Akta er för fyrverkerierna vid tolvslaget. På riktigt alltså, håll er undan från gatorna just då. Det är no control därute.

Ha så kul (och tack till alla vänner och bekanta som hjälpt mig att spåna)!

Inte för att jag har hunnit vara på så himla många ännu – men jo, det kommer nog hur som helst bli den vid RAW och Holy Heimat här i Friedrichshain som blir favoriten. För att ruinområdet är det finaste stället jag vet i hela Friedrichshain, för att det finns så god mat där men allra mest för att de fixat en så superfin skridskobana (och skridskor att hyra för 3 euro paret). Och okej, lite för att det ligger runt knuten från där vi bor. Det finns ingen julmarknad i världen som är värd att tunnelbana sig runt halva stan med två vinterklädda personer under 6 år för. Just saying.

Öppet torsdag-söndag från eftermiddagen och framåt. Rekommenderas å det varmaste.

Berlin har drabbats av en köldknäpp. Eller, alltså, så kallt är det inte, bara några minus – men det är något med den Berlinska kylan. Den är kallare än något jag varit med om förut (det skulle vara vinterveckan i Sarajevo -98, fy fan vad jag frös) och går in på djupet på ett sätt som jag inte upplevt att den gör i Stockholm. Den lägger sig som en isbit kring skelettet och gör att jag, även om jag vet att jag borde för att hålla mig varm, inte kan röra mig. Det går inte. Jag fryser fast. Blir blå. Tänker att om jag inte kommer inomhus nu så dör jag.

Eller så är det bara jag som har för lite kläder på mig. Har inte ägt ett par långkalsonger sedan jag gick i skolan (obs att jag har två ylletröjor och dunjacka på mig ute).

Hur som helst. De senaste dagarna har vi frusit häcken av oss i alla möjliga sammanhang, nu senast genom att gå det traditionsenliga laterneumzug (typ lanternatåget?) genom Friedrichshain, ordnat av barnens förskola. Det går ut på att man ska gå i grupp genom mörkret med hemmasnickrade (helst, om man vill få föräldrapoäng) lanternor som lyser upp, medan man (barnen) sjunger den här låten.

Eftersom vår förskola består av över 200 ungar, och tåget därför består av över 400 pers, är det bara att glömma det där med sjungandet. Istället är det en marschorkester längst fram som spelar musiken. Jag gillar det, det är pampigt! Och så blir det lite som en väldigt glad och gullig demonstration.

Efteråt var vi så nedkylda att vi var tvungna att göra ett stopp på Friedrichshains bästa pizzeria, Ritrovo, för att värma oss. Såklart passade vi på att beställa några pizzor när vi ändå var där. Det är ett härligt ställe. Högljutt, klottrigt och väldigt avspänt – och sjukt goda pizzor. Rekommenderas!

Åh, ni skulle bara veta hur fulladdad med tips på bra restauranger här i Berlin jag är just nu. Jag håller på med ett matigt jobb och i går träffade jag Per Meurling, mannen (och svensken) bakom Berlin Food Stories – en av Berlin största och absolut bästa matbloggar. Per kan verkligen restaurangscenen här i Berlin och delade glatt med sig av sina bästa ställen. Härligt!

Vi satt på ett för mig helt nytt ställe – Nazuna på Danziger Strasse 65 i Prenzlauer Berg. Det är egentligen ett konditori med japanska sötsaker men de säljer också matlådor, Bentoboxes. Fantastiskt gott och fräscht, perfekt för lunch.

Hej på er!

Jag måste egentligen göra mig i ordning till den lä-hä-skigaste våldnaden ever inför halloweenklubben jag ska på ikväll nu, men vill bara slänga ut ett snabbt restaurangtips såhär inför helgen.

Pyttelilla italienaren Vineria Fraschetta här i Friedrichshain är en sån där resto som man vanligtvis bara går förbi utan att ens märka att den finns (inte minst för att det rakt över gatan ligger en strippklubb – jag kan inte alla fall aldrig låta bli att kolla lite extra på ställen med övertäckta fönster och sånt). Det är synd, för den är himla trevlig. Kanske inte alltid världsklass på maten, men deras antipastitallrik är toppen och tryffelpastan, TRYFFELPASTAN! Så fruktansvärt, fantastiskt, svindlande god.

Så alltså. Vineria Fraschetta. Tryffelpasta.

Trevlig helg!