Carissima Kristina,

så fint att vara hemma på svensk mark ett ögonblick. För att inte tala om skånsk. Pappa är skåning och i min barndoms burk med minnenas Madeleine-kakor finns alla de skånska: spettekaka, sirapsmacka, ord som ”rullebör”, den skånska flaggan hissad på högtidsdagar, de vita bykyrkorna och dansk tv på i ett hörn hos Gamla-Mormor. Skåningarna är på många sätt sig själva nog och att komma dit är alltid att komma hem. En kliché, jag vet, men inte mindre sann för det.

Här i huvudstaden är vi kvar i gråvädret. Jag sitter och skriver en artikel och samtidigt redigerar jag på distans med tv-kontoret i Rom ett tv-inslag om Zlatan. Återkommer om det…

Ja, du, det var en fin fotbollskväll för Italien i går kväll. Jag håller med om din analys, man får älska så gott det går och så mycket man kan. Både i fotbollen och i livet. Och Europa League är inte fy skam. När det gäller Champions League slutar det alltid i besvikelse för mig, i alla fall på senare år. Allt färre italienska lag och de klubbar jag följt i arbetet med Ibrahimovic på senare år har alla åkt ut för tidigt, först Milan och sen PSG. Och det lär ju bli respass i London om knappt två veckor igen, kan inte se hur man ska klara det mot Chelsea på Stamford Bridge.

Ville ge ett lästips förresten, till dig och de av våra följare som kan italienska. Läste i morse det här briljanta inlägget av Roberto Saviano, Gomorra-författaren, om varför den italienska staten förlorat slaget mot maffian.

http://www.repubblica.it/cultura/2015/02/27/news/roberto_saviano_perch_lo_stato_ha_perso_la_guerra_contro_gomorra-108293317/?ref=HRER2-1

Saviano är verkligen en stark och modig röst som aldrig tystar och det är extra viktigt i dessa tider, även om jag inte föll i trans över ”Gomorra” som bok. Vad tycker du om den? Och filmen? En maffiabok som jag tycker är oerhört läsvärd, inte minst för en icke-italienare, är Tomas Lappalainens klassiska ”Maffia”. Därför att den på ett så lyssnade enkelt sätt, och samtidigt så målande, förklarar kompicerade och komplexa skeenden och dess historiska bakgrund.

Nå, åter till det fria ordet; jag blir så uppgiven när det i dag finns tyckare som menar att yttrandefriheten är förhandlingsbar. Vilket den naturligtvis aldrig är. Den är okränkbar och måste var det. När det fria ordet tystnar är allt över. Som jag skrev om i den här krönikan. Där jag också fick med gamla herrtidningarna i mitt gästbadrum på ett hörn. Och vikten av tillbakablick, för perspektiv, inte bara på tjejerna…

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/jenniferwegerup/article20155520.ab

Nu ska jag jobba vidare. Det är en grå dag inte bara vädermässigt i dag, Kristina. Jag tänker inte hänga upp falska lyckoskyltar på den här bloggen, spela med i något socialt spel där störst, bäst och vackrast vinner.

Pensami, tänk på mig, och lycka till med allt i Malmö, baci, Jenny