Jennifer,

i går hamnade jag mitt uppe i storyn om svenskan som blev sexslav hos en man i Milano som lurade i henne att han skulle hjälpa henne i den italienska modevärlden. Mannen var känd av polisen. Han hade våldtagit och misshandlat en ung kvinna från Vitryssland 2008 och dömts till flera års fängelse. I huset där han bodde visste många att han var sexförbrytare.

Men det skulle ta ett halvår innan någon ringde till polisen efter att de hade hört rop på hjälp från lägenheten. Var det verkligen första gången hon skrek?

Alltihop är förfärligt. Att drömmar grusas på ett så obarmhärtigt sätt. Att en person man litat på förvandlas till ett monster. Att människor kanske vet och anar, men inte vill eller vågar ingripa. Att våldet mot kvinnor ständigt ökar.

Det är svårt att komma vidare från ett så allvarligt och tragiskt ämne. Jag sätter punkt och lämnar plats för eftertanke.