Kristina, buon compleanno! Tanti auguri a te! Grattis på födelsedagen!

Jag vet att solen lyser på Rom och förstås extra mycket på dig, just i dag. Blir det något firande? Tårta? Profiterol? Det fick jag på min senaste födelsedag i Rom, för några år sen och en liten bit av den mumsiga chokladkule-desserten hade inte suttit fel just nu, till dagens tredje mugg kaffe.

I morgon åker jag till Paris men även förra veckan var späckad med jobb, så du måste förlåta att jag inte svarar dig förrän nu. Det var mycket med Zlatan, både artiklar och tyckande, kring hans framtid och runt domen mot honom. Sällan, men någon gång, kan jag bli trött, liksom tom på ord och framför allt på att hela tiden ha åsikter om allt och alla. Det är mitt jobb, fattas bara, jag beklagar mig inte. Men det vara några dagar här när jag kände att orden måste få komma tillbaka till mig. Säkert känner du också så ibland?

Dessutom hade jag min nyhetskolumn i lördags, den som du retweetade så generöst. Älskar att skriva dem och den här är snart redan delad/gillad/kommenterad 6000 gånger. Då känner man att man når ut, att det man gör betyder något. Och i helgen vällde flera hundra mejl in, det var också därför jag inte hann med dig, cara.

Här är kolumnen, för den som inte läst, under rubriken: ”Svenska folket har inget att skämmas för”. Ett svårt ämnen, men just därför desto angelägnare:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/jenniferwegerup/article20609534.ab

Skämmas bör vi dock, Sverige, liksom USA, över att vi ännu inte haft en enda kvinnlig ledare på landets högsta post. Ingen kvinna som statsminister, ingen kvinnlig president. Nu går Hillary Clinton öppet ut och säger att hon vill bli USA:s president och utan att vara vare sig demokrat eller republikan så håller jag mina tummar så att de vitnar, för Hillary.

Jag minns förra omgången, när Barack Obama vann. Några kollegor och jag diskutade över fikat president-valet. Någon sa: ”Hon vinner nog, han är ju svart”. Jag sa: ”Självklart kommer han att vinna. Hon är ju kvinna”. En kvinnlig kollega, som jag respekterar mycket, höll med, hon till och med skrattade: ”Ja, hur kan ni tro något annat. Att vara kvinna är det sämsta du kan vara i den här världen när du ska spela maktspel”.

Så blev det. Och jag ser ju, och du med, varje dag i jobbet hur manliga företräden prioriteras, ofta på en helt undermedveten/omedveten nivå. Män väljer män. Män beundrar andra män. Allt sker så subtilt, men det manliga tolkningsföreträdet slår igenom överallt.

Bäst att snabbt tillägga att jag älskar män. Men inte mansväldet.

Va bene, till fotbollen då. I morgon bitti far jag till Paris och ett stormöte där PSG nu står utan inte bara Zlatan utan även, bland andra, David Luiz. Jag ska skriva förhandskrönika i morgon så jag ska inte orda mer om matchen här. Men jag längtar till Parc des Princes och skulle innerligt önska att de Paris-blå kunde överträffa sig själva, som mot Chelsea, och att få skriva ett annat slut än det väntade.

Annars då, alla rykten om Zlatan till Milan och överallt? Bara just rykten, enligt mina vänner bland rossoneri-folket. Tyvärr. Men allt kan hända, en stor sanning så här på måndagsmorgonen. Ser för övrigt att Boban varit hård mot Milan och Inzaghi i SKY-studion. Bara att vänta. Och Boban har ju rätt när han konstaterar att Milans spelare är ”scarsi”. Problemet ligger ju där, man har inte kvaliteten just nu.

Jag gör som du, ber till Madonnan, om nya pengar men en bibehållen italiensk själ, till calcion. Lite fler svenska spelare i serie A, av hög kaliber, vore inte heller fel. Men det är som bekant rejält armt just nu, på den unga fotbollsfronten.

Önskar dig en underbar dag, när jag kommer till Rom ska vi gå till Tartaruga-baren och skåla för dig och göra stan, natten lång! Och sen,  i sommar, fortsätter vi att fira dig, när jag kommer ner till Abruzzerna. Då ska vi dricka skumpa under stjärnorna vid poolen.

Skål för dig, Hillary och alla andra starka, vackra kvinnor!

Min sommar-oas. Räknar ner dagarna. Här ska vi skåla för oss och livet. Auguri bella!