Kära Jennifer,

ditt brev rörde mig. När man bor i Rom är det fullständigt omöjligt att bortse från påskens religiösa dimension. Vi hade påven precis runt knuten i går kväll, när Jesus ”stationer” på väg mot döden spelas upp som ett skådespel på Colosseum, med tusentals troende närvarande. Det är stillsamt, vacker och stämningsfullt och upprepas varje år på långfredagen. Flera gånger under ceremonin refererade texten till det enorma lidandet i stora delar av världen, till aktuella krig, konflikter och attentat. Det blev ett tillfälle att stanna upp och tänka efter. Jag kan varken se något ont eller löjligt i detta. Påve Franciskus är en otrolig man. I torsdags tvättade han fötterna på internerna på Roms fängelse Rebibbia. Tänk dig att lägga dig på knä och tvätta och kyssa någon annans fötter, i det här fallet människor som har begått allvarliga brott.

Det var nog en och annan romanista som bad till Gud både i går och i dag i förhoppningen att det skulle gå bra på Olympiastadion, bland spelare och tifosi. Kanske blev det inte den bästa match vi sett, men Roma vann och det var huvudsaken. Ett jättelikt polisuppbåd kontrollerade stadion före, under och efter. Rom är en av de farligaste italienska fotbollsstäderna tyvärr. Förra året sköts en napolitansk tifoso ihjäl här. Men enligt regeln att bara rötäggen märks och uppmärksammas, ser man inte de tiotusentals romanisti och napolitaner som går på match för att ha roligt och som kan ta det för vad det är, ett spel där man vinner ibland och förlorar ibland. Som livet är mest med andra ord.

 

I skrivande stund ser Milan ut att vinna mot Palermo med 1-0. Men den verkliga ödesmatchen utspelas i Milano. Berlusconi verkar nu fast besluten att sälja sin klubb, antingen till ett thailändskt eller till ett kinesiskt konsortium av affärsmän. Klubben värderas till något i storleksordningen 1,2 miljarder euro. Milan blir i så fall den andra italienska storklubben som får asiatiskt ägande. Globaliseringen förändrar allt. Nu är enormt starka marknadskrafter igång för att göra fotboll till en vinstmaskin i Asien. Klubbar som Milan och Inter har redan gott fotfäste och italienska tränare är högvilt. Detta är ett paradigmskifte. Jag känner ett sting av ledsnad, jag kan inte hjälpa det. Berlusconi gjorde Milan till en fantastisk klubb. Nu orkar han uppenbarligen inte fortsätta och det är konsekvenserna av hans ointresse vi ser i de uteblivna resultaten.

Jag längtar så till Serie A:s renässans. Jag vill att de stora stjärnorna ska stå på kö här igen och vilja spela i il bel paese och ingen annan stans. Jag vill att det italienska ska vara starkt och övertygande, en ny väg mot en mer kreativ och underhållande fotboll, men med de vackra fotbollstraditionerna bevarade. Måtte det inte bara bli en huggsexa för utländska intressen. Il calcio är verkligen en del av det här landets identitet. Den får inte bara säljas ut för att de gamla pamparna har förlorat intresset eller pengarna eller båda.

Det är påskafton och det regnar småspik. Jag målar några ägg till och tänker på dig.

 

 

Baci e abbracci